I ANNONSSAMARBETE MED WAHLSTRÖM & WIDSTRAND
Länge sedan vi körde en bokrecension! Fick hem denna för ett par veckor sedan. Har ni läst något av Jenny Rogneby förut? Detta är den fjärde fristående boken i serien om Leona, en utredare i Stockholm som för länge sedan brutit sig ur normen för vad en kvinna och polis ska vara. I ”Ur aska i eld” kretsar handlingen kring en mordbrand på Skeppsholmen. Sex ungdomar hittas döda i vad som snart visar sig vara en slags självmordslek. Leona kopplas in och när ännu en brand bryter ut på Centralstationen inser hon att leken håller på att spridas över landet via nätforum. Det blir minst sagt en kamp mot klockan.
Samtidigt lever Leona något slags dubbelliv (man får följa upptakten till detta i föregående böcker) och är beredd att göra vad som helst för att nå sina mål.
Okej, handlingen först – en vuxen författare som skriver om ungdomar är alltid lite risky. Det blir ofta så pinsamt tydligt att de inte har någon aning om hur jargongen går, hur unga beter sig och pratar, vad de tänker på, hur de rör sig på internet. Men Jenny Rogneby lyckas bra. Nej, inte bara bra, hon briljerar. Chattkonversationerna är rimliga, språket känns lätt och naturligt. Att ämnet (som i sig är klurigt att ta sig an) behandlas trovärdigt gör det hela ännu mer skrämmande. Man inser att boken skulle kunna vara baserad på riktiga händelser och människor. När man hör barnens tankar kring beslutet att ta sitt eget liv förstår man dem, man känner hopplösheten de lever med. Ingen lyssnar, ingen gör något, ingen agerar förrän det är försent. Man blir så oerhört frustrerad över samhället och de vuxnas passivitet – liksom, hur kunde ni inte fatta? Varför gjorde ni inget? Varför bryr ni er först nu?
Som sagt, intressant och viktigt ämne som både berör och väcker frågor hos läsaren.
Vidare. Halvvägs genom boken var jag så irriterad över huvudkaraktären att jag höll på att storkna. Efter att ha läst andra recensioner om böckerna insåg jag att jag inte var ensam – Leona väcker känslor hos de flesta. Hon är gravt demoraliserad, har lite eller inget tålamod för andra människor och är både envis, självisk och i många fall orimlig i sina vredesutbrott. Hon har inte en enda egenskap som man kan förvänta sig av en kvinna, polis och mamma – och det är just därför hon blir intressant. Min irritation blev som ett kvitto på mina egna förutfattade meningar. Det faktum att jag rynkar pannan när jag får veta att allt hon egentligen vill är att skrapa ihop ett par miljoner och dra utomlands säger ju mer om mig än om henne. Hon är minst sagt en komplicerad karaktär.
Extra intressant blev det att läsa boken för andra gången, då jag, förutom att ha släppt förväntningarna, också börjat på andra delen i min kurs i litteraturvetenskap ur ett genusperspektiv. Där läser vi mycket om hur kvinnan framställts i romaner (madonna och horan, the madwoman in the attic, osv) och karaktären Leona blir ett intressant exempel. Tänker att det visar på hur man som läsare lätt blir obekväm när en kvinna inte riktigt beter sig som hon ska och hur svårt det är att förstå sig på henne när hon inte spelar en uppenbar roll. Leona är både kärleksfull och självisk, rättvis och korrupt. Hon lägger ner hela sin själ för att lösa fallet hon tagit sig an, riskerar hela sin karriär för att rädda ungdomarna samtidigt som hon utan vidare bryter mot lagar och konspirerar för att tjäna sina egna intressen. Hela historien är som en berg- och dalbana: precis när man tror att man fått ett grepp om henne river hon upp allt igen och så får man börja om. Det är spännande. Fascinerande, till och med, att man kan bygga en så oförutsägbar karaktär och ändå lyckas göra henne trovärdig.
Sammanfattningsvis. ”Ur aska i eld” är en bok med rasande högt tempo, överraskande karaktärer och komplex handling. Det är nästintill omöjligt att lägga ifrån sig boken när man väl kommit in den.
Jag ser fram emot att se hur boken tas emot och uppfattas av andra! Och om ni läst den –vad tyckte ni?
Comments