16/06/17

Hej gänget! 

Mår ni bra? Jag sitter just nu på Story och jobbar medan klockan tickar sig allt närmare sex. AW-tid helt enkelt, örhängena har åkt på och likaså mitt nyinköpta orangea (?!) läppstift. Trevligt va. Det är fredag, och jag är på oerhört gott humör. Har sprungit omkring på stan hela dagen och varit på varenda restaurang, butik och cafe på hela Östermalm typ. Samt plåtat på Waldemarsudde. Väldigt lång men skön dag.

Cappuccino på Sempre

Igår hängde jag med min nyfunna person som jag avgudar. Vi hade fruktansvärt kul innan det var dags att röra sig hemåt på grund av jobb. Vad fint det är att träffa en människa som är så himla rimlig. Det händer inte så ofta.
Hur som! Ikväll ska jag dansa och imorgon blir det att plåta hattar från Chanel. Vet inte riktigt vad det innebär, men det lär bli kul. Livet är ett äventyr eller något. Vi hörs senare gänget! Ni äger. Älskar er. Hoppas ni mår bäst. Osv osv osv <3 Puss!

Enter a title

hur vågar du vara så privat?

Hej gänget!

Vilken regnig dag? Var ute i solen och njöt innan regnet bara började ösa ner. Sprang in under taket vid Sergelstorg och stod där ett tag. Det var fint. Alla hade samlats i en ring runt torget för att inte bli dyblöta. Torget stod helt öde. Tills tre småtjejer plötsligt bara släpper sina grejer, kränger av sig jackorna och rusar ut i spöregnet. Dansade och hoppade och skrek och plaskade med gympaskorna, helt omedvetna om att alla tog upp mobilkamerorna och filmade med ett leende på läpparna. Såg flera fotografer som skyndade sig ner för att ta en bild när de sträckte upp armarna.
Det var en fin stund av total gemenskap faktiskt. Vi tittade på varandra och skakade på huvudet åt småtjejerna som säkert skulle åka på lunginflammation, men alla skrattade och log åt barnsligheten. 

Liten selfie. Ser väldigt röd ut? Spetsbh HÄR. (annonslänk) 

Anyways. Fick en fråga som jag tänkte ta mig tid att svara på. Frida undrade hur hon skulle börja våga publicera det hon skrivit, på till exempel bloggen, eftersom texterna kanske är mörka eller vågade eller bara privata. Det kan kännas jobbigt att helt plötligt ska alla ta del av ditt innersta (speciellt om du bor i en liten stad!!). Jag tycker såhär; vänta tills du är redo. Det är nog det viktigaste. Om du publicerar något måste du vara beredd på att någon också ska läsa den. Om man är osäker kring vad man kommer känna kring det, så gör det inte! Baby steps! Lägg ut mindre texter, som du är redo att dela med dig av, och sedan kan du börja publicera lite mer våtare allt eftersom.

Mitt ex var aldrig särskilt glad över att jag var så otroligt öppen och privat på bloggen. För honom var det helt orimligt att man kunde vara det utan problem. Han själv var väldigt privat av sig, så det blev en oerhörd kontrast när jag bara babblade vitt och brett om ångest och sex och ätstörningar. Men sådan är jag ju! Och sådan är han! Jag vill blogga, jag vill öppna upp mig, för att jag vet att någon behöver det. Jag skulle behövt det. Jag skulle behövt någon som var fucking ärlig för en gångs skull, damn it. Jag vill vara en förebild, jag vill leda samhället till en mer öppen, ärlig och handlingskraftig atmosfär.
I början var det jobbigare. Tänk, vem som helst kunde ju gå in på min blogg och få reda på att jag tagit kokain, att jag haft sex med den där eller den där, att jag haft ångest, att jag varit självdestruktiv… Men numera struntar jag fullständigt i det. Okej att folk ‘vet’? Det är liksom inga stadshemligheter? Jag är bekväm med att dela med mig, så jag gör det, och om man inte är bekväm med att läsa så är det inte mitt problem.

Man får tro på sig själv, lite. Hela syftet med att dela med sig av det man skriver är ju att någon annan ska ta emot och uppleva det. Göra någon glad. Göra någon nostalgisk. Göra någon arg. Ledsen. Förvånad. Fundersam. Det är ju hur fint som helst.
Hoppas det svaret var tillräckligt! Kram på er <3

mina mest lästa inlägg

Jag sätter mig ofta ner och ägnar en stund åt att gå igenom vad ni älskar mest här på bloggen. Vilka inlägg ni delar, vilka ni kommenterar och vilka ni återkommer till. Utefter det försöker jag blogga så som ni vill att jag ska, det vill säga uppdatera med de inlägg som ni gillar bäst.

Tänkte lista mina mest populära inlägg senaste typ 10 månaderna (alltså sedan i somras). Känner ni igen något? Har ni någon absolut favorit? Let me know!!

1. Att hata män

Wow, denna blev så sjukt delad. Förstod det inte riktigt i början, men det växte rätt snabbt. Fick oerhört många kommentarer också. Det inlägget skrev jag för ganska länge sedan, så det kanske var lite mer ”nya” tankar. Numera är det ju feminism 101. Men jag förstår verkligen varför det blev så uppmärksammat, jag menar rubriken säger ju sitt.

2. ”Tankar kring…” att bli lämnad

Ja, alltså.. Denna var fin. Och enkel att skriva. Orden bara rann ut ur fingrarna, lätta som fjädrar. Många hörde av sig direkt och gav komplimanger, delade på twitter och Facebook, och kommenterade att de kände igen sig. Jag tror att just igenkänningsfaktorn är viktigast. När man är så ledsen som jag var när jag skrev den så blir det liksom mer äkta, mer rent, och jag tror ni känner av det.

3. Fem saker killar måste sluta med

Hahaha. Personlig favorit!!! Jag satt på tåget påväg till Linköping och muttrade för mig själv medan jag trummade på tangentbordet. Jag var förbannad över en kille (som fucking vanligt?) började skriva lite passivt aggressivt, och sedan bara körde jag. Det blev ett (aktivt) aggressivt meddelande mot alla män och killar därute som beter sig så _jävla_tröttsamt. Detta inlägg blev delat rätt mycket på Facebook vet jag. Rolig läsning! Speciellt när en del killar kommenterade MEN TJEJER ÄR LIKADANA JUUU och man ba nej det är vi inte sätt dig ner.

4. ”Tankar kring…” osäkerhet

Jag vet faktiskt inte varför denna ”tankar kring…” blev så populär. Det trodde jag faktiskt inte. Men när jag kikade på mina mest lästa inlägg på min gamla portal så fanns den med på listan. Inlägget handlar om hur jag har gått från att vara självsäker till att bli självmedveten, och nästan blyg, i sociala sammanhang. Numera har det där gått över, nästan helt. Jag tror det var på grund av att bloggen växte och att jag kände mig sedd på ett sätt jag inte var van vid. Det gjorde mig obekväm ett tag. Men jag har vant mig vid känslan, som tur är.

5. ”Tankar kring…” 10% kärlek 

Alltså DETTA inlägg är min favvo. Åhh. Jag skrev om detta ”tankar kring…” fleera gånger, för jag var övertygad om att ingen skulle förstå mig. Har alltid (i huvudet) tänkt på människor i ”10%”-termen men aldrig riktigt sagt det rakt ut. Så när jag satte mig och började skriva om begreppet var jag helt beredd på att folk inte skulle förstå jack shit. Till allas stora förvåning blev detta inlägg det mest igenkänningsbara inlägg jag någonsin skrivit. Folk kommer fortfarande fram till mig på krogen och säger att de älskar termen. Flera av mina kompisar, inklusive jag, har börjat använda det i vardagsspråket och det är numera ett helt vedertaget begrepp. Så himla kul. Och ännu roligare att killen jag skrev om lackade ur för att alla fattade att det var han. Man ba oj, synd.

Har ni någon favorit som jag missat? Kommentera här under! Om ni inte hittar ett inlägg ni söker på, så skriver ni bara in nyckelord här uppe vid sökfunktionen! (Om ni t.ex vill läsa om olycklig kärlek, skriv in det så får ni upp alla inlägg som handlar om just olycklig kärlek.) Smart va! Puss gänget!

”tankar kring…” att skriva

Min första novell skrev jag när jag var åtta.

Jag satt vid mitt blå skrivbord från IKEA. Min farmor hade köpt tunna skrivböcker med mörkblått omslag i hårt papp. ”Här har du” sa hon. ”Det är nästan som en riktig bok. Fyll den.”
Det gjorde jag. Min allra första ’bok’ var ett tunt skrivblock med blå pärmar, och jag var själv tvungen att rita upp linjer att skriva på. Jag satt länge med en linjal och försökte förbereda sidorna men jag tappade snabbt tålamodet vilket man kan se mot slutet, då linjerna var sneda.

Jag hade en rik, och mörk, fantasi. Historien handlade om en flicka som blir mördad av ett spöke på gröna lund. Jag minns inte den första meningen, men jag minns den sista;

De smaragdgröna ögonen glittrade till en sista gång innan hjärtat slutade slå.

Min lärare lika delar imponerad och oroad när jag visade henne novellen. Hon försökte tipsa mig om att använda tre punkter, och att lägga till dem efter sista meningen, men redan då hade jag en känsla för skrivandet som sade mig att den tekniken var… ja, töntig.
Jag hade alltid älskat att läsa, men detta blev en ny grej. Att skapa min alldeles egna värld. Bygga den, sten för sten, tills den blev perfekt.

När jag var tolv började jag skriva en berättelse om vampyrer. Den skrev jag på tills jag var sjutton. Jag har skapat många världar, men denna var den som verkligen sög in mig. Vad som börjat som några rader i en skrivbok blev plötsligt ett projekt, min andra verklighet, en slags besatthet. Jag gick omkring i skolan och drömde, funderade över vad karaktärerna gjorde, lyssnade på dem, pratade med dem. Jag vet inte hur många gånger jag blivit tillsagd av lärare för att jag suttit och frenetiskt skrivit scenario efter scenario på tomma ark. Jag skrev var jag än kunde; på kvitton, post-it lappar, i marginalen på matteboken, på bänken… Det var som om jag var tvungen att skriva, som om allting hände live och jag försökte skynda mig att anteckna innan det försvann för alltid, så att jag kunde läsa om det efteråt.

Folk frågar ofta om det var svårt att skriva en bok, och jag svarar alltid nej. Det var inte ett dugg svårt. Tvärtom, det var nödvändigt. Jag måste skriva för att inte bli galen. Jag måste. Det är inget val, ingen talang, ingen prestation. Det är livsviktigt.

Jag får alltid meddelanden från folk som säger att jag inspirerat dem till att skriva mer. Det är så himla fint, tror inte ni förstår hur mycket det betyder för mig. Så detta inlägg är väl till er. Jag vill att ni ska se över ert skrivande, släppa gränserna och bara låta det rasa. Alla har en egen stil. En alldeles unik stil. Hitta den, när den, låt den växa, men tvinga inte fram den. Den finns där någonstans, om man bara låter den väckas. Släpp gränserna. Bara skriv.

Kanske får jag snart ett mail om att någon av ska ge ut en bok. En alldeles egen värld.

on my mind

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Jeanskjol HÄR 

Väska HÄR // HÄR 

att sova destruktivt

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks 

Jacka Esprit // Skor liknande HÄR // Jeans HÄR // Solglasögon liknande HÄR

Hej gänget!
Mår ni bra? Jag sitter vid skrivbordet och kisar med ögonen. Har nämligen mammas linser på mig och de är inte riktigt min styrka, haha. Men vad gör man?
Idag är det onsdag och jag åker hem till Stockholm i eftermiddag. Igår fick jag ett sms av en kompis som ba ”kom till Köpenhamn”, och jag satt allvarligt talat i ett par timmar och funderade över det. Skulle varit så himla kul. Men har jobb, så det blir inget med det. Tyvärr. Kan inte skolka.

Mötte upp Hannah igår vid sju-tiden. Vi satte oss på taket vi vanlig ordning, åt sötpotatis pommes och drack syrliga drinkar. Det är studentvecka här i Linköping, så himla roligt. Vi begav oss senare mot Trädgårdsföreningen där jag fick träffa några av Hannahs klasskompisar, det var mysigt! Jävla flashback till min gymnasietid var det, att sitta på en övergiven scen mitt i parken och dricka sött vin med hallonsmak. Fint på många sätt.

Hur som, vi drog oss hem tidigt och jag däckade vid .. elva? Sov som en stock kan jag säga er. Jag älskar verkligen att sova. Det är min favoritaktivitet. Ibland sover jag lite destruktivt, dock, om ni förstår vad jag menar? Jag kan enkelt sova för att undvika ångest, och istället ”leva” i mina drömmar. Drömmer extremt verkligt varje natt, så det blir lätt att jag prokrastinerar och skjuter upp verkligheten genom att sova bort hela dagen. Inte nog med det; jag kan dessutom sova i hur många timmar som helst. Om jag vill. En gång sov jag sammanlagt 20 timmar på ett dygn. Utan problem. Kan ju inte vara hälsosamt.

Okej, ska sluta jiddra om det nu. Ikväll ska jag (om jag hinner) på Sephoras event, sedan till Inez födelsedagsfirande. Tjoho! Vi hörs senare! Puss

sommar-set

Annons: inlägget innehåller adlinks. 

Hur fina är inte dessa? Speciellt nr 1 och 2. Relativt billiga också.
Ni vet ju att jag är ganska dålig på kläder (lol), men nu på senaste tiden har jag försökt anstränga mig lite mer för att lära mig. Sneglar på mina kompisar och bläddrar igenom bloggar. Att klä sig snyggt gör så himla mycket för dagen, bara. Känner mig så  mycket mer taggad på nästan allt när jag har på mig något fint. Är ni likadana?
Ska börja tipsa om fler saker som jag kikar på.

HÄR // HÄR

HÄR // HÄR

HÄR // HÄR

Har ni någon favorit?

Hanna Kempe 20

I fredags fyllde min bästa vän Hanna Kempe 20 år! Detta firades hemma hos henne på söndagen med en fantastiskt mysig middag och goda drinkar. Vi var ett stort gäng tjejer, och Hanna hade fixat så otroligt fint. Tappade nästan hakan när jag kom dit. Vill att hon ska vara festfixare så att man kan anställa henne, haha.

Det bjöds på olika sallader, grillad korv, vattenmelon med feta och baguette.

Fina Filippa och Hanna i bakgrunden <3

Finaste finaste Saga som jag inte träffat på hundra år och så har vi födelsedagsbarnet!! Hanna bloggade ju förut, saknar lite det. Hon är så sinnessjukt bra stil att jag alltid känner mig som en soppåse när jag träffar henne. Deprimerande haha. Visst borde hon starta en blogg igen???

Gänget! Ingen ser särskilt glad ut, haha? Fullt fokuserade på mat eller diskussion. 

Efterrätter. Jag, Linn och Saga tappade förståndet 

Mee. Som vanligt tog jag inga bilder på mig. Varför gör jag så? Känner mig typ aldrig riktigt snygg när jag hänger med mina kompisar eftersom alla är fkn flawless. Avgudar dem.

Min bästis. Hon är så fin så fin. Blir alldeles varm i själen när jag tänker på att hon är min vän. Förtjänar inte henne. Alla borde ha en Hanna Kempe i sitt liv <3

Bar och Filippa. 

Hade det så himla nice hela kvällen, det var underbart att få hänga med mina gamla och nya kompisar. Jag har verkligen världens bästa vänner. Älskar dem mest. Vi hörs snart gänget!

fem tips för ett billigare Paris

Skrev denna artikeln för ett tag sedan men det blev ingenting av den, så tänkte lägga upp här! Vet att många av er har varit i eller vill åka till Paris, men ofta säger ekonomin nej. Paris behöver inte vara svindyrt trots alls, om man bara vet var man ska. Här är fem tips!

1. Skippa metron och hyr en cykel

Det är svårt att missa de utplacerade cykelstationerna i staden, som inte befinner sig längre än 300 meter från varandra. Hyr en cykel i 24 timmar för cirka 2€ och var redo att hamna vilse i storstaden; det är trots allt så du upptäcker den.

2. Undantag för inträde

Det finns en anledning till att köerna utanför Paris mest kända museum ibland är milslånga. Tyvärr är inträdet också ofta väldigt dyrt. Men misströsta inte, det finns vägar runt. Många museum är gratis för lärare och för de som är under 26 år. En del utställningar är även gratis den första söndagen varje månad, och vissa museum har reducerade priser en timme innan stängning.

3. Frukost to-go

Ingenting lockar väl mer än en nybakad croissant och en rykande kaffe på ett cafe nära Eiffeltornet? Tyvärr kommer man inte undan särskilt billigt om man inte vet exakt var man ska gå, och till och med då kan det vara dyrt.

Leta istället upp närmaste bageri och köp en kaffe och croissant på vägen. Sätt dig vid Eiffeltornet, eller i närliggande parken Champs de Mars, och avnjut din frukost utan att ha dåligt samvete för ekonomin. En croissant, som kan kosta 30 kronor på ett cafe, kan gå för några enkronor på ett vanligt bageri.

4. Middag för två

Var det romantiken som lockade dig till Paris? Skippa då restaurangen! Det kan vara oerhört svårt att hitta rätt, och ofta går notan på mycket mer än vad man trodde. Hett tips: promenera, eller ta cykeln, till Republique och leta er ner till Saint-Martin-kanalen. På vägen inhandlar ni en flaska vin, ost, baguette, chark, frukt eller vad ni nu är sugna på. Sätt er vid kanalen, duka upp middagen och känn er mer parisiska än någonsin. Är vädret behagligt kommer ni garanterat vara omgivna av andra parisare som tänkt i samma banor. Efter middagen kan man promenera till baren/restaurangen/klubben Comptoir Général, där ingen kväll är den andra lik.

5. Shoppa vintage 

Få städer i världen lockar till shopping lika mycket som Paris, men om man inte vet var man ska kan det vara oerhört dyrt med en ny garderob i modestaden. Ta dig till metrostationen Saint Paul, gå upp gatan vid café la Favorite och fortsätt till Rue Rosiers. Där hittar du inte bara stans bästa falafel, utan också små gömda vintagebutiker där du kan fynda otroliga guldklimpar för under hundralappen. Lämna Frankrike med en proppfull resväska och landa i Sverige utan ett uns av ångest.

STORYTIME: modellresa, privatjet och krossade hjärtan (del 4)

Innan allt gick åt helvete hade vi faktiskt väldigt kul. Kvällen efter att vi anlänt begav vi oss till en hemmafest i ett enormt hus uppe i bergen. Aydin körde fel nästan fem gånger och det var en mycket frustrerad, och törstig, grupp som anlände till destinationen. Väl där möttes vi av en entrévärd vars enda jobb var att pricka av oss på en väldigt exklusiv lista. Hon försökte stanna mig när jag var påväg upp för trappan, men vid det laget var jag så hungrig och förbannat att jag bara fräste till svar.
”Jag står på listan.”
Hon vågade inte möta min blick utan log lite lätt hysteriskt och vände sig till nästa person. Jag klampade in i huset och Liliana såg ogillande på mig. I sista sekund hade jag bytt om till något lite mer uppklätt, efter att Liliana nästan tappat sin drink när jag mötte dem utanför sovrummet iklädd shorts och linne. Det var tur att jag gjorde det, kan man väl säga. För det var inte bara en ”hemmafest” utan en tillställning som liknade mer kunglig.
Servitriser iklädda vita skjortor balanserade stora brickor med cocktails på ena handflatan. Till och med drinkarna var helt bisarra; jag drack en mojito ur en ananas i stål täckt av bladguld, varvade med klassiska dry martinis och en och annan äppelshot som var len som honung. Det går inte att förklara med ord hur överdådigt allting var. Varenda kvinnliga gäst på festen, Jennifer Lopez inkluderad, var iklädd silkiga klänningar och kjolar som böljade runt deras manikyrerade fötter, anklarna pryddes av pinglande fotkedjor och när det blev kyligare svepte de in sig i färgglada sjalar från Louis Vuitton. De smackade med sina Saint-Laurent-glossiga läppar och lämnade den enorma buffén nästintill orörd.
Men det fanns också ett annat klientel. Bland Victoria’s Secret modeller och världsartister fanns också femton, sextonåriga modeller med armar smala som tändstickor och ögon som var glansiga av kokain. De cirkulerade osäkert bland gästerna, fullt osynliga för de flesta, och försökte hitta någon de kände. Oftast höll de sig tätt intill varandra, som nervösa fågelungar. Och så har vi eskortflickorna, också. Rika efter att ha spenderat år med hela världens manliga elit, och oerhört vackra, kunde man se dem lägga en hand på en politikers arm eller skicka ett spelat blygt ögonkast åt filmstjärnan som egentligen var gift. De förde sig med tränad elegans.
Förutom en liten incident med modellen Elsa Hosk klarade vi oss relativt bra genom kvällen. Mot slutet vad till och med Liliana så full att hon slutade terrorisera oss. Hon var till och med ganska snäll.

Två dagar efter att vi landat i Mykonos bröt helvetet ut.

Vi satt på den kända restaurangen / beachen Scorpios och drack drinkar när jag fick ett konstigt sms av min pojkvän. Hjärtat sjönk i bröstet. Jag sköt upp solglasögonen på huvudet och rättade till bikinin.
”Hörni, jag kommer snart, jag ska bara ringa” sa jag till gänget. De var djupt inne i en diskussion om kvällens planer och märkte knappt att jag gick. Jag promenerade bort en bit mot entrén och tog djupa andetag. Knappade in hans nummer och ringde. Signalerna gick fram medan jag satt på en låg mur vid entrén och följde de rika gästerna med blicken.
”Hallå?”
”Det är jag.”
”Hej”
”Vad är det?”
”Inget”
Jag skrapade med mina nakna fötter mot det sandiga stengolvet. ”Jag blir orolig när du är sådär kort på sms”
”Äsch, menade det inte. Är lite stressad bara.”
Mina axlar sjönk. Jag andades ut.
”Vad bra” sa jag lättat och sträckte på mig. Gud, jag var så trött. Gårdagens fest hade verkligen gett effekt. Jag längtade efter en sallad. Vitaminer, typ. Något för att starta om kroppen. ”Jag som trodde att du skulle göra slut” skojade jag i telefonen.
Han var tyst. Hade han lagt på? Jag kollade skärmen. Nej. Kanske dålig täckning.
”Hallå?”
”Ja?”
”Aha, sorry. Det är dålig täckning här. Jag sa att jag trodde att du skulle göra slut, haha.”
Ingenting. Jag stelnade till. En iskyla spred sig från magen och utåt. Letade sig igenom varenda cell, varenda blodkärls.
”Vill du göra slut?” sa jag och skrattade. Det lät konstigt. Som papperstunt glas.
”Jag vet inte.”

Jag tappade mobilen, balansen och förståndet på samma gång. Chocken fick mig att må illa, och luften kändes så tjock och tung att jag inte kunde andas. Det var faktiskt som att bli hög på en sekund. Ingenting var vettigt. Färger, former och naturens lagar blev suddiga i kanterna.

Jag bokade första flyget hem till Stockholm. Minns inte så mycket av själva resan. Tänkte på allt som hänt. Tänkte på köket i modellägenheten i Istanbul, där fönstret vette mot en innergård som var överfylld av gammalt skräp. Tänkte på Alina, på de varma nätterna uppe på taket, på bråk om tvätten, på utflykter till bombhotade platser. Jag kunde inte avgöra om jag längtade dit, eller om jag längtade mig bakåt i tiden.

Och ja. Därifrån vet ni ju nästan hur det gick. Eller inte. Jag slutade blogga under en liten tid. Jag var så jävla, jävla otröstlig. Får ont i hjärtat bara av att tänka på det. Kroppen var bedövad på ett sätt jag inte trodde var möjligt, jag mådde så dåligt att jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Men så blev det inte. Istället skrev jag. Och skrev och skrev och skrev. Tills… ja.

Tre dagar efter att han lämnat mig packar jag mina väskor och  flyr till Frankrike. 

Det är den första meningen på min bok.

 

/ SLUT /