Jämställdist eller feminist?

Tänkte återpublicera ett inlägg som jag skrev för ett tag sedan för att påminna lite

Varför feminist och inte humanist?
För det första, humanismen är inte en politisk rörelse utan en filosofisk tanke som går tillbaka till antikens Grekland. Det är en respons på den vetenskapliga vågen och är ett slags filter för att tolka människan och världen.

Feminism är en politisk rörelse vars mål är att kvinnan och mannen ska vara jämställda socialt, ekonomisk, politisk.

Så redan där faller egentligen hela humanismgrejen. Det har ju ingenting med saken att göra, om vi pratar om rättigheter och samhällsproblem. Och då blir det plötsligt ännu ett försök att förklätt muttra ”ja men männen då”

Men låt oss dra in jämställdisten i debatten. Hen har ju ändå något med detta att göra. Varför feminist och inte jämställdist?

Folk säger att feministen fokuserar på kvinnan bara, och endast gynnar kvinnan. Och jag undrar lite lätt spontant, ja, vad är det för fel på det? Är det ändå inte kvinnan som är världens största förtryckta majoritet? Varför är det så farligt?

Att säga att man är jämställdist eller humanist är ett försök att ta avstånd från den radikala feminismen. Jämställdisten vill till varje pris undvika missförstånd och vill inte kopplas samman med de rödvinsdrickande manshatarna. Jämställdisten ryggar inför allt prat om kvinnans rättigheter och vill gärna lyfta att mannen också har det svårt. Ibland. Och vad är problemet med det, då?

Jämställdisten kan påpeka att män faktiskt också blir våldtagna i fängelsen runt om i värden och varför tar inte feministerna upp detta om de är så himla måna om jämställdhet? Jo, det ska jag berätta. Därför att våldtäkter mot män inte är ett problem som genomsyrar alla samhällen i hela världen. Det är ett problem, absolut, men det är bara just det: ett problem. Vi har många problem i samhället. Bilolyckor, barnmisshandel. Men trots att dessa problem bör ses allvarligt på har de inte med förtryck att göra. Skillnaden mellan våldtäkt och våldtäkt är att sexuella övergrepp på män är ett problem som i högsta grad är isolerat.

Men visst, män kan också bli förtrycka. När det gäller delad vårdnad, till exempel. I de flesta fallen vinner kvinnan mot mannen när det gäller vem som ska få vårdnad om barnen, och detta är självklart orättvist och bör åtgärdas, men om du som jämställdist bara tar upp denna information när jag som feminist uppmärksammar kvinnans utsatthet, så blir ditt påpekande irrelevant. För visst, du kan ta upp det, men du kan aldrig jämföra denna diskriminering med hur kvinnor över hela världen systematiskt blir våldtagna, mördade och slagna, endast på grund av att de är kvinnor. Ta i så fall upp det i en isolerad diskussion. Ta upp det som det problem det är och inte som ett argument. Om du nu är så intresserad av männens problem, jamen var det då! Men de flesta som påpekar problemen brukar inte bry sig jack shit om det när det väl gäller.

Att kalla sig feminist är att förstå att det är kvinnan vi bör fokusera på. Feminism ska gynna kvinnan. Att fokusera på männens problem är som att fokusera på diskrimineringen av vita. Absolut, det förekommer, men snälla dumförklara inte dig själv genom att hävda att den är lika farlig som diskrimineringen mot svarta.

Lär dig skilja på isolerade problem och strukturella samhällsproblem. Att kalla sig själv feminist är ett ställningstagande. Låt oss ställa oss på den vinnande sidan, shall we?

Så nej, jag tänker inte acceptera ursäkten ”jag är jämställdist”. Det tyder endast på rädsla och okunskap. Våga ta tillbaka ordet feminist och slåss för dess verkliga betydelse. Jag tänker inte kompromissa med kvinnans akuta behov av erkännande. Det vore att svika de kvinnor som kämpat i historien och det vore att svika de kvinnor som fortfarande kämpar.

Enter a title

att hata män

Jag träffade en kille på en klubb i Stockholm. Eller, kille är fel ord. Jag träffade en man. Han hade en ljust grön skjorta och en antydan till skägg, och ögonen var lite vattniga och röda, förmodligen eftersom han var rejält packad. Han brölade liksom, ropade ordlösa ljus och knuffades med sina kompisar.
En helt vanlig man, alltså.
När jag går förbi sträcker han automatiskt ut handen och tar på min rumpa.
Jag snurrar runt och stirrar på honom. Han tittar bort och verkar inte riktigt fatta vad som hänt, fortsätter bröla. Jag fräser åt honom och säger liksom för mig själv, muttrande; ”fyfan vad jag hatar män.”
Han ryggar tillbaka och tittar förskräckt på mig. ”Vadå hatar män? Alla män?”

Hur förklarar man? Vad säger man då? Ja, tänkte jag, jag hatar män. Jag hatar män i allmänhet och dig i synnerhet. Du som tar dig friheten, helt utan att reflektera, att sträcka ut din hand och känna på mig. Och blir förvånad när jag blir arg. Hur kommer det sig? När lärde du dig att kvinnors kroppar är till för att behaga dig? Vad hände? Hur blev det sådär?

Jag har alltid tyckt att det var svårt att säga att man hatar män, men jag förstår varför man säger det. Det är en fullt legitim reaktion på kvinnohat eller kvinnoförtryck. Manshat föds inte som ett resultat av en jämlik värld – tvärtom. Det jag inte förstår är oviljan att fatta. Det är helt obegripligt. Jag säger att jag hatar män, och plötsligt blir killen på klubben alldeles förskräckt. En livlig diskussion startas om huruvida det är RÄTT eller FEL av mig att säga att jag hatar män, och i hela den här debatten glöms det allra viktigaste bort: han tafsade ju på mig. Han rörde vid mig fastän han inte fick. Men detta försvinner. På samma sätt som våldtäkten på bråvalla försvann för att Zara uttalade sig om sitt hat.

Om jag hör en svart person säga ”jag hatar fan vita”, tar jag inte åt mig. Jag förstår varför hen gör det. Det är helt jävla rimligt att hata vita personer när man blivit förtryckt hela sitt liv. Varför ska jag påpeka att ”hat föder hat” eller att det”!inte är okej att dra alla över en kam”? Vad sjutton har det med saken att göra? Här har vi en person som uttrycker sitt hat mot sina förtryckare, och bara för att jag möjligtvis inte är en av dessa förtryckare faller jag fortfarande in i kategorin ”potentiell rasist”. För att jag är vit. Och ja, det kanske suger för mig att svarta antar att jag är rasist, men det är ju för fan inte det viktiga i debatten. Det är ju för fan inte poängen. Det är inte meningen att jag ska bli kränkt, för hur sårad jag än blir över det där uttalandet så är anledningarna till orden mycket större och mycket vidrigare än min sårade stolthet. Bakom den lilla meningen ligger år av förtryck och självhat. Vem är jag att jämföra min uppgivenhet med det?

Ingen föds till rasist. Ingen föds till sexist. Men vi blir det. Jag definierar inte mig själv som rasist – såklart – men jag vet att jag har möjlighet att vara rasistisk. Förstår ni? Jag har vuxit upp i ett rasistisk samhälle och lärt mig att bete mig därefter, och därför är det helt logiskt att jag kan uttrycka mig rasistiskt utan att veta om det. Det gäller samma sak för män. Alla män är inte sexister men alla sexister är män. Alla vita är inte rasister men alla rasister är vita. Det är ingenting jag blir kränkt över, så vad sjutton är problemet med att säga att man hatar män?

Jag hatar er. Ni som förtrycker och förstör och tar er friheter. Jag hatar er som rättfärdigar och normaliserar våldtäkter och jag hatar er som upprätthåller de strukturer som leder till att en av tre tjejer mellan 13-20 får uppleva ett övergrepp. Jag har ju för fan två småsystrar. Jag hatar er som medvetet eller omedvetet ser till att jag kommer få växa upp i värld där min kompetens inte spelar någon roll. Jag hatar er som medvetet eller omedvetet ser till att om jag någonsin föder en flicka så kommer hon växa upp på samma sätt som jag, där samtyckessex inte är en självklarhet.

Om du känner dig träffad av den här texten hatar jag dig också. Om du som man inte kan bortse från din egen sårade stolthet, för att istället se smärtan och ångesten som gömmer sig bakom varje ord, så hatar jag dig också. Om du inte ser hur mycket smärta din sort orsakar unga tjejer, så hatar jag dig. Jag antar att du får leva med det.

Frågor&svar

Hej! Du verkar verkligen smart och härlig och insatt i feminism! Jag hade en diskussion häromdagen och kände att min kunskap var lite bristfällig och därför har jag två frågor till dig:
1. Varför behövs feminism i det svenska samhället? Hur ska feminismen göra att exempelvis våldtäkter minskar eller att kvinnors löner höjs? (Ge gärna exempel på lösningar)
2. Känner du att du blivit kränkt på grund av ditt kvinnliga kön och därför kan ”relatera” till varför feminism behövs?

Svar:
1. Feminismen är ett verktyg för att skapa ett jämställt samhälle. Rent praktiskt ser det ut såhär: om fler anammar feminismen kommer fler också bli medvetna om strukturerna i samhället. Om fler ser strukturer kommer fler agera. Om fler förstår hur samhället faktiskt ser ut och vad som tex är skillnaden mellan ett skämt och sexism, så kommer fler också att säga ifrån. På det sättet skapar vi medvetenhet. Jag säger inte att feminismen kommer eliminera våldtäkter – det kommer alltid finnas sjuka människor, men kanske kommer det eliminera orsaker och reaktioner. Till exempel kanske folk inte längre kommer skämta om våldtäkt, eller så kommer våldtäkt äntligen bli behandlat som det grova brott det är, och ge högre straff. Om alla ser kvinnors förtryck och förstår att det ligger upp till en själv att förändra attityden i samhället, så kommer också reaktionen på kvinnohat förändras. Feminism handlar kort och gott om att man ska bli medveten om hur man ständigt bidrar till kvinnans förtryck. Same goes for racism.
2. Självklart, vem har inte det? Om du är tjej som skriver detta tror jag att du också har det, men du kanske inte förstår det ännu. Jag har blivit kallad hora, slyna, orre. Jag har fått höra hur jag ska se ut och hur jag inte ska se ut. Jag har fått göra att jag presterar som ”en tjej”, att jag mina känslor inte är legitima för att jag har mens, jag har haft sex på den andre personens villkor, blivit utnyttjad, tafsad på, tvångskysst, ropad efter, dragen i, tvingad till. Fan, dragen i håret, tagen på rumpan och brösten, blivit förföljd. Jag har varit rädd, otrygg, ledsen och tvivlat på mig själv för att jag har blivit tillskriven egenskaper på grund av mitt kön. Listan är lång och involverar händelser som är så vanliga att jag glömt dem för att de händer hela tiden. Därför är det så viktigt för just mig med feminismen; för att uppmärksamma att ”vardagsgrejer” INTE ska vara en normalitet och en självklarhet. Ja, jag tänker sitta och gnälla över att jag blev tagen på brösten, trots att det ”händer alla”, för det ska inte hända. Jag kommer fortsätta gnälla tills min kropp tillhör dess ENDA RÄTTA ÄGARE: mig.

har du gått visning någon gång? Isf för vilka? Varför ska du ta bikinobilder, är det till din portfolio då? Vad är ditt mål med modellandet i jobbväg? Började du på commercial? Tror du du har chans att bli flyttat från commercial?
Kram!

Svar: 1.) Japp, jag gick en del när jag var yngre, men aldrig för något stort märke. Är 175cm och alltså för kort för visningar.
2.) Bikinibilderna ska skickas till agenturer över världen så att de kan bestämma vart jag ska signas (eventuellt) i sommar.
3.) Jag vill bara tjäna pengar.
4.) Jag började på New Face och låg på commecial nu under detta år och förra eftersom jag varit i Paris och inte jobbat. Kommer nog flyttas därifrån om jag får jobb i sommar.

har en fråga till er podd, hur söker man hjälp? Jag har varit deprimerad i fyra år, har mycket ångest och får panikångest-attacker med jämna mellanrum, jag har inte vågat söka hjälp, jag gillar inte att dela med mig av mina problem då jag känner att jag tynger ner andra, och pratar därför inte med någon i princip. Jag vill verkligen söka hjälp men jag vet inte hur jag ska gå till väga, har ni några tips?

Svar: Om du menar att du vill bli frisk finns ingen annan utväg än att söka hjälp. Du vet precis vad jag kommer svara på detta. Finns inga tips. Inga mirakelkurer. Det krävs hårt jobb och mycket tid för att bli frisk, men att söka hjälp är första steget. Gör det bara. Ta hand om dig puss!

Och ja jag har fått mycket frågor om Vega (och Zara?) och om vi är vänner fortfarande. Jag och Vega umgås inte längre, tyvärr!! Blir så ibland med vissa personer. Men hon är en grym person, hyser inga agg mot henne, vi är bara inte vänner liksom. Men jag och Zara är vänner som vanligt men hon är ju också i USA hela tiden så ni ser inte henne så mycket här i bloggis. Puss !

”Det var bara ett sk\u00e4mt”

Vad säger du? Vilken del var rolig? Var det trettonåringen i indien som blev våldtagen och sedan bränd levande? Eller femtonåringen som blev våldtagen och upphängd i ett träd, där hennes föräldrar hittade henne? Är det tjejen som utstod så brutala övergrepp att hennes inälvor låg i en hög runt omkring henne? 

Är det vetskapen om att en av mina tre tjejkompisar enligt statistiken kommer bli sexuellt trakasserade? Är det vetskapen om att ingen är skyddad, inte ens min tvååriga lillasyster? Vad var det som var kul, var det strukturerna som gjorde så att min då fjortonåriga lillasyster blev tafsad på och slagen på UNG08? Var det det som var kul? Eller visst var det kul med hon sextonåringen som vaknade upp med en kuk i sig och en hand över munnen? Är det inte roligt med den stackars flickan som tog livet av sig här förra månaden på grund av att hon inte stod ut med sin egen kropp? 

Vad är det egentligen som är roligt? Är det alla slagna, tysta kvinnor som har försvunnit så mycket från sig själva att det inte går att rädda? Är det alla stumma pojkar och män som inte står ut med sig själva för att de tror att de är värdelösa? Är det alla tusentals ​barn ​som blir utsatta dag efter dag? 

Vad är det som är kul? Var det flickan som blev våldtagen med ett järnrör? Är det dagisbarnen som blev utsatta? Säg mig, vad skrattar du åt? Din fulla flickvän som du väckte på ett ”trevligt” sätt? Din tjejkompis som blev våldtagen av fem killar på en nyårsfest när hon var femton? 

”Det var bara ett skämt”. Jag verkar ha väldigt svårt att förstå, kanske har missat något helt. Snälla sig mig, vad skrattar du åt?