Alla killar är hypokondriker

Hej gänget!

Hoppas ni mår bra. Jag har inte lika ont i halsen längre vilket äger, det var fruktansvärt jobbigt där ett tag. Hade feber och vart helt snurrig. Det är något jag tänkt på, förresten, hur tjejer aldrig är lika sjuka som killar? Alltså, när en kille har ont i halsen är han typ döende och måste ligga i sängen i två veckor och dricka buljongsoppa. Tjejer, däremot, gnäller lite men tar sig sedan samman och gör det de måste med feber, halsfluss och typ lunginflammation. Jag himlar alltid på ögonen när en killkompis ställer in våra planer för att han är ”sjuk”. Man ba bitch please, om jag kunde gå igenom hela fashion week inklusive efterfesterna med maginfluensa så kan du nog pallra dig till Drottninggatan för en kaffe. Tror nog alla killar är hypokondriker innerst inne. Jag och Klara diskuterade detta och vi var rörande överens. Vad tror ni?

Min fina vän Klara

Ja, nog om det. Igår träffade jag min fina vän Klara Lindblad, henne har jag inte träffat sedan innan sommaren! Vi tog ett (tre) glas vin och snackade i flera timmar. Jag älskar sådana dejter, när man sätter sig för ett snabbt glas efter jobbet och sedan blir kvar till elva för att man glömt bort tiden. Vi pratade om kärlek, drömmar och om att våga satsa på det man tror på (klyschigt nog). Mådde verkligen så bra efter vår lilla rendez-vous. Det är en av mina äldsta vänner, faktiskt, och hur lång tid vi än spenderar från varandra så faller vi alltid tillbaka så fort vi ses. Känner ni igen det?

Efter jobbet ska jag skynda hem för att byta om och duscha innan det är dags för #MIKAS30. Det är alltså min (gamla?) agentur som fyller hela trettio år. Helt sjukt. Jag minns när jag blev scoutad av en av delägarna i skolan. Då var jag tretton, spinkig som få och ärligt talat ganska dålig framför kameran. När vi skulle ta mina första polaroider ramlade jag nerför trappan i mina skyhöga klackar och bröt nästan foten. Ja, det var tider det. Numera jobbar jag inte, men kommer nog alltid känna mig som en del av MIKA’s familjen.

Nog om det! Vi hörs lite senare gänget, puss!

Enter a title

REKLAM: Som en tjej

REKLAM: Inlägget innehåller en sponsrad video

Ännu en gång har jag fått äran att göra reklam för någonting väldigt fint. Denna gången är det Always ”Like a girl”. Har ni sett videon? Rekommenderar er att kolla! Gillar den verkligen, och såklart går den i linje med min egen feministiska agenda, haha.

Jag vill att alla ska säga ”spring som en tjej”, ”slåss som en tjej”, ”skratta som en tjej”. Det är inget skällsord att göra något ”som en tjej”. Det gör en inte svagare, långsammare eller jobbigare. Det gör en till vad man är – en tjej. Man behöver inte sätta något framför eller efter ordet ”tjej”, man behöver inte säga ”bra för att vara tjej” eller ”helt okej, för att vara tjej”. Om vi ska se till att ordet slutas koppla med någonting dåligt måste vi säga det hela tiden, varje dag, upprepa det för oss själva och för varandra: Jag springer som en tjej. Jag slåss som en tjej. Jag jobbar som en tjej. Och det är faktiskt jävligt tungt.

”Tankar kring…” besatthet

Jag stirrar på honom.
Alltså, stirrar. Mina vänner har redan (irriterat) påpekat det. Det är som om jag inte kan slita blicken från honom. Den vita t-shirten, det dryga halvleendet och håret som han alltid drar handen genom sådär mekaniskt. Jag biter mig hårt i läppen. Tänker på hans blick när tryckte mig bakåt i soffan.
”Men nu får du sluta” säger Chloé argt. ”Titta på MIG istället.”
”Jag kan inte” mumlar jag och vänder ner blicken. ”Ughh” stönar jag, ”Han är den snyggaste jag veeet,
Chloé ser ut att vilja ge mig en rak höger. ”Men HERREGUD” säger hon, ”Det är han verkligen inte. Du har legat med så mycket snyggare killar. Vad är problemet?”

Vad är problemet?
Jag tänker på frågan under resten av kvällen, fortsätter tänka på den medan jag promenerar hem längst Regeringsgatan, och när jag ligger i sängen och tittar upp i det skrovliga taket så fortsätter jag tänka på den.
Vad är problemet?
Jag är besatt.

Svaret är deprimerande. Jag morrar för mig själv när jag sitter på köksbänken och dricker te, med fötterna uppslängda vid diskbänken. Ur högtalarna sjunger Amy raspigt och klagande om hur hon dog hundra gånger om för att han gick tillbaka till henne. Jag morrar igen. Stänger av musiken.

Det där med att vara besatt. Det är numera ett så vedertaget begrepp, märkligt och svårt att sätta fingret på, men vedertaget. Jag googlade i tjugo minuter innan jag satte mig för att skriva det här inlägget; jag ville veta om någon annan redan skrivit om det, om det fanns någon medicinsk term, en psykologisk förklaring, men allt jag hittade var en stackars kvinna på familjeliv som lättade på hjärtat i en serie bedrövliga inlägg. Det fanns helt enkelt ingenting, trots att nästan alla jag pratat med någon gång har känt det. Besattheten. Känslan av att man längtar efter en person man inte rimligtvis borde längta efter. Någon man spenderat en natt eller en månad med, utan att några förbindelser upprättats, men ändå blir man förkrossad när han försvinner. Man lämnas tom, kärlekstörstande och desperat, och man förstår inte varför. För plötsligt kommer en annan person som får en att känna likadant, och samma visa upprepas när denne näste person drar, och man tänker att fan, vad gjorde jag för fel den här gången då?

Jag blir besatt i alla. Varenda kille jag träffar faller jag för, på ett helt hysteriskt och ohälsosamt sätt. Jag bryr mig inte om dem egentligen; jag vill bara ha dem, för att de inte vill ha mig.

Vad gör man då?
Jo. Man sätter sig ner, själv eller med en kompis, och så listar man alla anledningar till varför man egentligen vill ha den här obetydliga personen så mycket, och när man är klar med det så listar man alla dåliga egenskaper den här obetydliga personen har. Under hela denna mono(eller di)alog så är meningen ”ja, men ändå” förbjuden.

Det man behöver göra är att backa fem steg och se situationen för vad den egentligen är. Hur bra är den här människan? Vad är det du vill ha från hen? Vad är det som är så otroligt lockande?
Vi vet alla att det är omöjligt att inte vilja ha det man inte kan få. Tillgänglighet är inte attraktivt.
Och oavsett vem det är så handlar det också om en grundläggande sak; är människan inte snäll, så är han ingenting att ha. Svarar han inte på sms, så är han inte tillräckligt intresserad av att hålla kvar ditt intresse. Dissar han dig, så bryr han sig inte om ditt gillande. Och är han elak, så bryr han sig inte om dig.

Så tills vidare lägger vi undan den där besattheten, tycker jag. Vi knuffar bort dem. Och så går vi till Brillo och dansar bort hela kvällen med de människor som älskar att vara i vår närvaro; de andra förtjänar faktiskt inte vår tid.

Red skirt

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Hej gänget!

Mår ni bra? Jag känner mig helt okej, har halsfluss tyvärr, men mår bättre efter några alvedon. Imorse var det dock en plåga att gå upp. Kunde verkligen inte svälja utan att det kändes som om någon drog en kniv genom halsen. Fy sjutton. Kikade i halsen och såg, till mitt stora förtret, omisskännligt vita fläckar på halsmandlarna. Om det inte blir bättre inom ett par dagar får jag börja på en penicillin-kur. Hoppas på det bästa!

Kjol HÄR // Kavaj HÄR // Väska HÄR // Tröja HÄR 

Den här helgen har varit… märklig. Har varit med om något väldigt obehagligt och känner mig fortfarande lite skakis. Tyvärr kan jag inte berätta om detta just nu, av skäl ni verkligen kommer fatta om några månader/veckor när jag kan dela med mig av denna sjuka historia. Men jag mår bra och saker och ting kommer kännas bättre snart. Känns som att jag, för varje timme som går, mer och mer förstår allvaret i hela situationen, som jag i helgen tyckte var ganska irriterande bara. Well. Livet är märkligt, mina kära vänner. Och människor, dom är ännu märkligare.

Nog om det. Jag har varit omkring på stan för att ta bilder idag, och mötte nu upp Jasmin för att ta lite *trumvirvel* outfitbilder. Se ovan. Ni vet ju att jag inte har mycket till övers för det, men känner ändå att jag vill börja lägga upp lite sådana bilder. Framförallt tycker jag att det lyfter bloggen. Eller vad tycker ni? Kommentera gärna!

Nu ska jag fortsätta jobba. Vi hörs lite senare! Puss

Readers Friday: ”Återigen väljer jag dig”

Fjärde delen av Reader´s Friday!


Jag har tappat bort allihop.
Står med huvudet vilande mot dörrkanten och i samma sekund känner jag en hand mot min axel. Jag rycker till och vänder mig om. Möts av hans välbekanta ansikte. Skarpa kindben och mjuka drag. De fylliga läpparna. De sorgsna ögonen. Vi står bara och ser på varandra i sekunder och jag får inte ur mig ett ord. För en sekund slutar jag andas, precis som jag slutade andas när han gick för första gången. Min kropp och hjärna är inte längre enade med varandra.
”Vill du följa med ut?”
Det är folk överallt och jag dör nästan och jag försöker att inte ramla trots att marken omkring mig snurrar och vi går i blött gräs men ingenting känns obehagligt. Allt känns bara så jävla välbekant. Och sorgligt.
För hur vi än försöker dras vi isär. Och jag klarar inte längre av att se på dig när du har tårar i ögonen samtidigt som du viskar fram de där tre orden som gör allting så vackert innan allt går sönder igen. Jag klarar inte av att springa efter dig i skogen och ramla över staket och blöda om fötterna fler gånger enbart för att hålla fast dig så du inte lämnar en gång till. Jag klarar inte av att hålla i din varma hand. Klarar inte av våra skratt i din soffa mitt i natten, jag klädd i din för stora t-shirt och vi båda i en känsla av att allt kommer bli bra. Allt kommer bli bra viskar vi med tårar längs kinderna innan vi skiljs åt igen.

Men det blir inte bra. Jag klarar inte av att ha sex med dig och andas intensivt mot din hud för att sedan ringa dig och förklara att det inte var en bra idé. Klarar inte av tysta tårar längs kinderna mitt i natten. Klarar inte av att stå i klackskor och slå dig mot bröstet för att du valde att såra mig en gång till.

Men,
jag klarar inte heller av att vara utan dig.

Och nu står vi här igen, du och jag, i blött gräs och ser på varandra i mörkret. Men det spelar ingen roll hur mycket vi ser på varandra med tårar i ögonen för vi kan fortfarande inte vara med varandra. Ändå är det som att vi lever kvar i en tanke av att allting i slutändan kommer bli som vanligt igen, så innan vi skils åt ytterligare en gång viskar vi att vi älskar varandra. En känsla av att det vi har aldrig någonsin kommer ta slut; och det skrämmer mig.

Återigen väljer jag dig
och återigen fortsätter jag gå i bitar.

Författare: anonym
Ingen bild bifogades


Mweh, fick ont i hjärtat av den här texten. Tycker den är hur vacker som helst, speciellt de två sista meningarna. Man riktigt känner hopplösheten och sorgen. Så himla fin, tack för att du skickade in.

Vad tycker ni, kära läsare?

En snabb uppdatering

Hej gänget!

Hur mår ni? Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte bloggat, har helt enkelt inte haft så mycket tid som jag borde ha haft. Har varit på rockbjörnen, jobbat, fotat, haft några mentala breakdowns och träffat nya människor. En helt vanlig vecka, med andra ord.

Just nu sitter jag på kontoret och jobbar på några artiklar, så det blir inte ett långt inlägg. MEN jag tänkte bara uppdatera er och säga att jag inte har glömt bort ”Tankar kring…”, jag har bara inte varit så nöjd med texten jag skrev. Men den kommer upp ikväll, det lovar jag. Vi hörs snart! Puss på er

Morgonhälsning + veckans planer

God morgon gänget! 

Hur är läget? Jag vaknade imorse vid halv åtta och var inte alls så trött som jag brukar vara, som tur är. Somnade i tid igår efter att ha betat av en och en halv Sherlock Holmes – film. Är svag för sådana. Varvade ballerinakakor med frukt och te. Väldigt mysig söndag om jag får säga det själv.

Imorse! Ser ni att mitt ena bröst är lite mindre än det andra? Haha, tror nog de flesta har så.. 

Nu sitter jag på Il Cafe för en snabb kaffe innan jag ska lämna in min kamera på lagning och sedan skynda till jobbet. Idag har jag en rätt stressig dag, tror jag. Jag har möte med VASS pr kl 13, sedan ska jag fota content till NK under dagen, och efter jobbet så ska jag iväg till Mildh Press för att, förhoppningsvis, hitta en outfit för morgondagens event – Rockbjörnen! Ska dit med Paula, såklart. Det ska bli spännande!! Kan ju verkligen bli hur som helst.

Hur som. Stressig dag. Eller stressig vecka egentligen. Jag gillar verkligen att ha mycket planerat dock, så att det inte blir jobb – hem – jobb – hem varje dag, om ni förstår hur jag menar. Är ni likadana? Rutiner i all ära men det bästa är ju ändå kombinationen jobb och nöje.

Men alltså, gänget. Idag mår jag så himla bra. Det är underbart att känna så, speciellt eftersom ni vet hur kefft jag mådde för två veckor sedan. Ny vecka nya möjligheter eller vad säger ni haha? Hoppas verkligen ni också mår bra! Vi hörs snart <3 Puss!

En (ovanligt) bra söndag

Hej gänget!

Sunday FUNDAY eller vad säger ni. Sov halva dagen idag och vaknade upp relativt pigg. Om jag är ute och röjer kvällen innan så måste jag sova i 12 timmar för att vara pigg dagen efter. Är ni likadana? Ganska ineffektivt men vad gör det på en söndag.

går var jag hemma hos Inez i hennes nya fina lägenhet. Så otroligt nice. Tror hon kommer trivas hur bra som helst där!
Vi drack lite vin hos henne, pratade om raggningsknep och begav oss sedan till Brillo, Swedish Brewery och sist men inte minst F12. Det var en röjig kväll haha, blev rätt full faktiskt men lyckades nyktra till mot slutet tillräckligt mycket för att jag skulle ta mig i kragen och dra hem. Köpte GRILLCHIPS påvägen hem, vaknade i morse och ba vad i helvete? Haha. Man är rolig när man är full, visst är man.

Bild av Inez. Lägger upp resten sen!

Nu sitter jag på il cafe med Paula. Vi har krismöte om gårdagen, som man brukar säga. Dricker kaffe och känner mig faktiskt rätt pigg. Ovanligt för en söndag. Nu ska vi planera veckan lite, är taggad för måndag. Hur underbart är det inte att se fram emot en måndag? Bästa känslan i hela världen, då vet man att man mår bra.

Vi hörs snart, puss!

Ett märkligt dygn och raggningsknep

Hej gänget!

Hoppas ni mår bra! Jag är lite skakis haha. Igår hade jag migrän från klockan fyra på eftermiddagen, gick hem vid sex och somnade nästan direkt. Paula och Inez plingade på dörren vid halv tio för att kolla om jag levde. Det gjorde jag, men knappt. Migränen försvann inte på hela kvällen så jag stannade hemma tillsammans med min syster, vi kollade på The Departed och åt Ben&Jerrys. Verkligen värd kväll om jag får säga det själv.

Men imorse vaknade jag och hade fortfarande ont i huvudet. Det knastrade på halva sidan av ansiktet, så fruktansvärt jobbigt. Fick migräntabletter utskrivna, hämtade upp dem och så satt jag och Inez hemma hos mig och kollade på 13 reasons why. Vad tycker ni om den serien, förresten? Jag kollar om den nu, tycker den är bra, men jag förstår att många lackar ur för att det känns som om Hannah begår självmord för att ”hämnas”. Samt att många blivit inspirerade av henne och själva försökt ta sitt liv på samma sätt. Äsch, jag vet inte.

Jag och min syster drack gröna smoothies imorse. Hur gott som helst. Spenat + nektarin + citron + vatten. Prova!

Hur som, nu till det roliga. Jag svalde två migräntabletter och slötittade på serien när jag plötsligt kände hur hela kroppen bara började vibrera. Huvudet kändes helt sprängfullt, jag hade svårt att svälja och det kändes som om golvet kantrade. Precis som när man håller på att svimma, om ni förstår? Jag lade mig i sängen och försökte sova bort det medan vi lyssnade på Alla våra ligg, och lyckades (efter nästan 2,5 timmar) att känna mig normal igen. Men det var verkligen helt sjukt. En nära döden upplevelse. Efter att Inez gjort lite research visade det sig att det var ganska vanliga bieffekter, och jag antar att det helt enkelt var för att jag inte tagit dessa förut och tog två på en gång, men lord in heaven. Det var en TRIP.

Nu känner jag mig som en ny människa, om än lite snurrig. Migränen är borta som tur är. Vi ska strax bege oss till Inez nya lägenhet och äta middag där, dricka lite vin och ikväll ska jag ut och RAGGA. Vi blev inspirerade av avsnittet vi lyssnade på och tänkte prova alla de tekniker som det tipsas om. Får se hur det går. Roligt experiment, i varje fall! Jag lovar att uppdatera er om det funkar.
Har ni planer för kvällen? Om ni ska ut, var ska ni? Känns som om jag fastnat i en ond cirkel – swedish brewery, F12, Spimlan – och vill gärna VIDGA MINA VYER så att säga. Var brukar ni gå? Hit me up.

Vi hörs lite senare!