kan ni gissa var jag ska? + svar på frågor

ANNONS: inlägget innehåller adlinks

Nästa vecka blir en spännande sådan, för då kan jag nämligen äntligen börja planera min semester. Ser fram emot att få ligga på stranden och bara inte tänka, om ni förstår vad jag menar haha. MEN, en sak ser jag ännu mer fram emot. Jag planerar faktiskt en resa, och inte riktigt var som helst… Gud, jag får nästan lite ont i magen av lycka när jag tänker på det. Vill dock inte avslöja något än, för jag vet inte om det kommer bli av.

HÄR // HÄR // HÄR

Här är tre saker jag ska beställa hem om jag åker iväg. Resan blir nog 1,5 – 2 veckor lång, och det jag ser fram emot mest (eller anledningen till varför jag åker), är att träffa en person som jag saknar så mycket att det gör ont i kroppen. Baserat på kläderna, kan ni gissa var jag ska?

Hur som! Har fått några frågor som jag tänkte svara på lite snabbt. Lets go. 

1. Jättekonstig fråga kanske men i din snapstory var där en kille som hade på sig en ”hänga runt, glida runt, ärva pengar”-hoodie, är den custom made eller finns den att köpa någonstans? Har redan testat att googla alla möjliga ordkombinationer som skulle kunna verka rimliga för att hitta den men inget napp.
Svar: Den är custom! Haha. Min kompis Emelie gör dem, har fått så många frågor. Häller på att övertala henne att trycka upp fler och sälja dem, återkommer! 😉

2. Kommer din bok släppas som pocket? 
Svar: Det tror jag! Är inte helt säker.

3. Var är din tjejkompis som brukade vara med på din blogg? Är ni inte vänner längre?
Svar: Tror du syftar på Megan!! Vi är fortfarande vänner, men hon bor i USA.

4. Vilka klubbar brukar du gå till? 
Svar: Ni hittar mig oftast på Kåken eller f12, alternativt någon bar runt Östermalm såsom Story Hotel, Swedish Brewery eller Vau de Ville 🙂

Enter a title

vanliga frågor och svar om Paris

Dessa svar skrev jag när jag gick i skolan under 2014/15! Tänkte att ni kanske ville läsa lite om vad jag tyckte och tänkte om saker just då.

Hur mycket kostar det att åka till Paris så som du gör?

Åh okej, denna fråga är lite känslig. Tror att staten betalar skolpeng, ca 80-100.000, vilekt är det mesta av vad skolan här kostar. Sedan värdfamilj + mat ligger väl mellan 50-70.000 / termin? Tror jag i alla fall. Kan ha fel.

Är det allmänt dyrt i paris? (mat, dricka) osv

Väldigt dyrt. Min månadspeng försvinner på 10 dagar. Räkna med att du fikar/äter ute mer än i sverige, och allt är dyrare, så det blir naturligt att du måste lägga ner mer pengar. Enda som är billigt här är alkohol! Du kan köpa en flaska vin för 2€.

Vad skulle du rekommendera en att göra om man har en ganska liten budget och ska till paris med några kompisar över en helg och är 17 år?
Jag skulle rekommendera att ni hyr en lägenhet via airbnb för det är billigare och då har ni mer pengar över till shopping och så. Kolla in SAS ungdom, de brukar ha superbra priser på flygbiljetter. Sedan skulle jag säga att ni undviker turistfällor! Gå gärna och se eiffeltornet, men champ elysee är till exempel inte särskilt spännande. Promenera i Saint-Germain, ta en kaffe i Le Marais, shoppa i vintagebutiker… Kolla in montmarte också, det är ett nice och billigt område. Vad gäller barer rekommenderar jag Bastille, Republique eller oberkampf (områden).

Är skolan tuffare än hemma?

JA! Svenska skolan är jättetuff och svår, men eftersom vi är så få elever får du maximalt med hjälp och lärarna kan fokusera på just dig och din skolgång. Lärarna blir ju dessutom som ”extraföräldrar” i och med att de är de enda svenska, trygga vuxna du kan vända dig till, så du får en god kontakt med dem. Skolan är svår, men du lär dig otroligt mycket och i och med den möjlighet till hjälp som du har så utvecklas man snabbt.

Hur jobbigt är det att bo i värdfamilj?

Självklart är ju drömmen att bo ensam haha. Friheten är inte fullständig och du måste respektera tider, måltider, föräldrarna osv. Men för mig är det en enorm trygghet att ändå ha någon man kan vända sig till. Speciellt eftersom jag hade väldigt tur med min värdfamilj som är chill med utetider och låter mig vara ifred när jag vill. Vi har en jättebra relation och jag gillar dem supermycket.

Har hört från vänner som bott i Paris att de ofta blir lite halvt trakasserade i tunnelbanan etc, händer det ofta?

Mentaliteten är klart annorlunda här. Man säger ju ofta att fransyskor ser så himla sura ut. Fattar varför, haha. Killar kommer ofta fram och vill ha ditt nummer, visslar åt sig, ropar efter dig.. Men om man bara ser lika sur ut som en fransyska låter de dig ofta vara ifred. Du ska absolut inte gå ut på natten ensam, no fucking way, men metron brukar ändå vara helt ok tycker jag.

Hur har du fixat med mobil osv?

Jag har tur som har en mamma med fransk bankkort, så jag kunde fixa abonnemang med internet. Annars hjälper skolan dig med sådant!

Vad är det absolut sjukaste som hänt i Paris?

Måste typ vara när jag och Linn var på väg in till stan med metro 1.. Det var precis efter Charlie Hebdo-attentaten och vi hade egentligen utegångsförbud, säkerhetsnivån var höjd till taket och det var militär överallt. Hur som, vi satt på tunnelbanan och pratade, när någon plötsligt ba ”Är det där en väska?”. Då ligger det alltså en militärryggsäck mitt i gången på tåget. Vid nästa station klev alla omedelbart av och sprang iväg för att ringa polisen. Det var en konstig stämning i luften, mådde nästan lite illa för att det var sådant allvar i sitationen. Det var liksom helt tyst, folk var rädda på allvar. I Sverige är det inte lika seriöst, tror jag, man hör ju saker hela tiden men det är inte ofta det är direkt fara. Men just då insåg jag verkligen att jag levde i en storstad och att jag mycket väl kunde ha blivit bortsprängd där och då. Det var lite sjukt.

Hur är stämningen i och mellan klasserna? Är man med alla eller är det grupperingar? Eller är alla bara allmänt sköna så de är kul att vara med alla?

Bra!! Jag älskar min klass. Visst är det grupperingar, som i alla skolor, men jag tror nog de flesta kommer överrens och tycker om varandra. Vi är som en enda stor klass eftersom vi är så få, så vi har lektioner tillsammans ganska ofta. Finns nästan ingen som jag inte kan tänka mig att umgås med!

När kommer du hem en fredag/lördag? Håller du (eller måste du hålla) utetiderna?(helg/vardag)
Oftast alldeles för sent haha. Men runt 3 kanske? Vi åker alltid taxi hem, och är nästan aldrig ensam. De flesta har utetid 1 men min värdfamilj litar på mig och är ganska chill så får vara hemma lite när jag vill så länge jag håller kontakten med dom.

Hur gör du med pengar när du är där?

Får månadpeng av min mor och så får jag försöka klara mig :’)

Funderar på att söka till paris i sommar kan du säga vad som gick dej att verkligen bestämma dej för jsg tvekar lite

Sök för faaaaan. Jag visste att jag ville dra från sverige asap när jag var tretton, så det har aldrig varit så svårt beslut för mig. Det är ett helt annat liv, du förändras som människa, du träffar underbara människor… alltså jag kan skicka en powerpoint med anledningar om du vill men jag förstår inte varför någon tvekar överhuvudtaget

Hur går det med franskan? Vilket nivå var du på innan du for och vilken nivå är du på nu?

Min familj är mer eller mindre fransktalande, vi har hus i frankrike som jag brukade bo i på somrarna, och har gått i en fransk skola sedan jag var 5 så jag låg väl på en ganska basic franska när jag kom hit, men det utvecklas fruktansvärt fort jag och jag känner mig jättebekväm när jag pratar franska med fransmän. Läser franska steg 5 här om det var det du menade??

Finns det många trevliga och snygga killar i paris?

Hehe fransmän är lite speciella men du kan absolut hitta nice killar på klubbar eller barer

Och hur är det med franska tjejer? Känns som att dom ska vara hur dryga som helst hehe

Ja franska tjejer är ingenting att hänga i granen. Otrevliga för det mesta, enligt mig. Men ett tips: om du går på en fransk hemmafest eller hänger med franska människor, gå direkt och börja prata/lära känna tjejerna. Om du istället bondar med killarna först blir det lätt grupperingar. De är naturligt inställda på att du kommer vara jobbig och pinsam eftersom du inte är fransk. Okej, nu drar jag alla över en kam, så är det inte alltid. Fransyskor är bara lite svåra.

Hur fick du idéen att börja på svenska skolan i Paris?

Jag har alltid rest mycket när jag var yngre så jag har alltid haft något att jämföra med sverige, och jag kände bara att det var för litet för mig. Människorna, vädret, stockholm, allt är för jävla plant.

svar: antidepressiva

Får ganska mycket frågor om mina tabletter som jag tar, så tänkte gå igenom allt nu!

Jag tar 20 mg Citalopram om dagen. Det är ett SSRIpreparat som gör att serotoninhalten i min hjärna hamnar på en bra nivå igen. Jag har mått dåligt ganska länge, men det var först förra sommaren som jag äntligen fick mina tabletter utskrivna. Och jag älskar dem. Självklart mår jag dåligt ibland också, men nu mår jag dåligt som en normal människa gör, inte hela tiden som det var förut. Var väldigt destruktiv och desperat efter att må bra så gjorde massa dumheter för att inte känna mig så sjukt nere hela tiden.

Jag började på mina tabletter i september förra året. Normalt sett ska man gå på dem i ett år, men jag har fortsatt ett tag nu eftersom jag inte är redo att trappa ner ännu. Nedtrappningen kan vara väldigt jobbig så vill ta det när jag känner mig lycklig, stabil och när jag är med min familj. Kanske under sommaren eller våren. Jag tycker de funkar superbra. Det finns massa olika SSRI-preparat och dessutom flera olika varianter av Citalopram. Din läkare hjälper dig med vilken medicin som passar dig bäst.

Vanliga frågor och svar:

Vad hade du för bieffekter?

Under den första tiden efter att jag börjat ta mina tabletter kände jag mig om möjligt ännu mer deprimerad. Det är en vanlig bieffekt. Fick till och med en helt sjuk panikångestattack som jag pratade om i podden (detta avsnitt). Har aldrig varit med om något liknande förut. Jag låg på golvet i mitt rum medan mamma höll om mig och bad att hon skulle ringa ambulansen genast, eftersom jag visste att jag skulle dö. Jag var helt övertygad. Det var förmodligen det värsta jag någonsin varit med om i hela mitt liv, och det höll på i två timmar.
Förutom den lilla detaljen så upplevde jag muntorrhet och så var jag ganska trött ett tag, men det gick över efter en månad! Många slutar på tabletterna när de blir sämre, men det får man absolut inte göra. De kickar in efter 2-3 månader. Då är det istället några som känner att ”vafan, nu mår jag ju bra så jag behöver inte dessa”, men det är också helt fel. Åtminstone ett halvår ska man ta dem innan man trappar ner.

Jag tror jag behöver anti-depp, men jag får inte det utskrivet. Hur gör jag?

Det är viktigt att komma ihåg att medicinerna inte är ett botemedel. De är bara en återställare, typ. Ett verktyg. Att må bra igen tar tid och jobb, och oftast behöver man inte medicin utan bara någon att prata med. Om du är under 18 kan du ringa till BUP för att boka in en tid hos en psykolog (här hittar du en lista på mottagningar du kan kontakta) , om du däremot är över arton kan du kontakta närmaste psykolog-mottagning eller kontakta en läkare online. Här har du en hemsida som kan hjälpa dig att komma i kontakt med en leg. psykolog.
Om du redan går hos någon och fortfarande känner att det inte hjälper, be hen överväga att skriva ut tabletter. Det ska vara en sista utväg verkligen, och du måste fortsätta gå hos en psykolog och läkare som kan övervaka din utveckling och se till att medicineringen fungerar som den ska.

När ska man sluta på medicinen?

När du vill. Din läkare kommer förmodligen att ge dig råd och tips på hur du trappar ner, men du själv bestämmer när du vill göra det. Om du känner att du vill fortsätta ett tag till, så gör det. Du vet bäst själv. Så småningom kan du kanske ta en halv tablett om dagen, sedan en halv tablett varannan dag, osv. Men som sagt – sluta inte ta tabletterna bara för att du mår bättre. Det tar lite tid innan hjärnan börjar producera eget serotonin, så om du slutar efter några månader måste du bara börja om.

Hoppas det var svar nog!! Kommentera gärna om ni vill veta något mer. Puss

Svaren

Här har ni svaren! Ni får ursäkta att jag är extremt oklar och ibland svävar iväg lite. Kram på er

Q/A – Blandat

Olivia vad gör man när man verkligen inte orkar mer? När man har försökt orka i flera år och tampats och brottats och bara verkligen inte orkar mer? Jag går på antidepressiva, jag har psykologkontakt, jag får stöd från min bästa vän, jag har en strukturerad vardag med jobb och plugg osv, men inget känns bättre ändå. Vad gör man när man inte har någon familj kvar och man känner sig ensammast i världen? Vad gör man när ens vänner inte orkar med ens destruktiva leverne längre? Jag har aldrig haft en seriös tanke på att ta livet av mig då jag vet att SAKER BLIR BÄTTRE. Men när? På sistone har allt eskalerat och det kryper i mitt skinn och jag är så tom. Jag VILL INTE MER. Jag klarar nog inte mer. Jag är expert på att hantera min psykiska ohälsa då jag dragits med den sedan jag var nio, alltså i elva år. Men nu fungerar ingenting längre.

Svar: Åh, vännen. Jag vet inte. Det är hemskt, det suger, det gör jättejätteont och man tror att man aldrig kommer bli glad igen. MEN: Det blir man. Det blir faktiskt bättre. Det absolut enda man måste göra när man känner sådär, är att fortsätta gå hos psykologen och härda ut. Det kanske tar ett år, men en dag kommer du verkligen förstå att det var värt det. Att det var värt att hålla ut, liksom. När jag träffade Hampus var jag också i en enda röra, men från och med den där kvällen vi sprang in i varandra så bara föll allt på plats. Någon dag, i framtiden, kommer du fatta precis varför du lever. Och jag lovar att den dagen kommer att vara den bästa i ditt liv. Du vill fortsätta orka för just den dagen. Den kommer. Håll ut bara. Och hör av dig till mig eller till någon annan om du känner att det är outhärdligt.

Hej Olivia!

Om du skulle skriva ett gymnasiearbete i år, vad skulle du då skriva om? Inriktning samhällskunskap.. Tror många skulle uppskatta dina kloka idéer! Kramar

Svar: Grrrrlll I don’t know. Jag skrev om Vietnamkrigets påverkan på USA. Det var kul, men ganska tråkigt. Välj något som inte är för svårt, men som du brinner för. Tror det bästa är att välja ett ämne där det finns MASSA information. Så att du slipper sitta där och ha ångest över att du inte hittar något nytt. Exempel på arbetens som mina kompisar skrivit:

1. Polisvåld
2. Barnarbete
3. Hur kvinnor porträtteras i media

Det finns så mycket intressant att skriva om men välj noga och se till att det inte är för stort heller. Och viktigast av allt för helvete BÖRJA I TID.

jag har panik, alla mina vänner har egna små gäng så när jag umgås med dem är det antingen på tu man hand eller tsm med deras gäng som man aldrig riktigt kommer in i. Nu till hösten ska typ alla flytta, jag kommer ha en person kvar i gbg där jag bor. Jag tror inte jag kommer överleva hösten, alltså på riktigt. tänkt på att ta mitt liv så många gånger, främst pågrund utav ensamhet. jag ligger med massa killar och gör allt för bekräftelse men inget räcker för mig, jag vet inte vad jag ska göra. behöver komma ifrån denna stad men är för feg för att flytta själv och vet inte hur jag skulle få vänner i en ny stad. vad hade du gjort?

Svar: Hey. Usch, era kommentarer gör mig verkligen ledsen ibland. Vill bara bjuda upp er alla till Stockholm så kan vi ha en fet fest tillsammans.
För det första; du överlever. Som jag sa i första kommentaren så kommer man liksom inse en dag vad fan det är man håller på med och varför man ska leva. För det andra; FLYTTA. Genast!! Till Paris! Eller London! Eller Stockholm! Hyr in dig i ett kollektiv! Ta ett jobb på en bar! Ingenting kommer bli bättre om du inte försöker. Gör det bara. Sedan kan du sitta där i Stockholm och kanske ångra dig lite, men då har du gjort det. Försök, gör allt du kan för att skapa något nytt. Vänner finns det massor av i hela världen. Flytta till Stockholm! Häng med mig! Jag tar gärna emot dig! Och gå för sjutton till en psykolog. Alla behöver prata med någon för att reda ut sina tankar. Ta tag i det. Och hör av dig om du vill ha hjälp med något.

jag ska böeja gymnasiet nu, och ja har många ”bekanta” vänner, men har annars bara en kille som bästis. Jag vet liksom inte vem ja ska fråga om ja vill ut eller träffa..HUR gör jag ett stort kontaktnät i ettan? Får vänner som man fakriskt hör av sig till på vardagar…känns så svårt. Är sådär negativ som du skrev att su också var till mig själv, och jämför hel tiden 2. Känns som allt det du skrivit är skitbra för en själv, MEN, det känns inte alls som alla tänker sådär, vilket gör att om man blir sig själv föör mycket, så kanskw inte folk gillar en? För alla dras ju till människor som festar, e snygga o festar järnet.

Svar: 1. För att få ett kontaktnät pratar man med folk. Ta tag i närmsta människa och fråga om vägen till matsalen, ge komplimanger (!! alla älskar komplimanger) ta plats, fastän det kan vara läskigt, och hör av dig. Fråga om Facebook eller instagram. Var närvarande, liksom. 2. Alltså såhär är det, du kommer att leva med dig själv resten av livet, inte med dessa andra människor. Fuck dom. Alltså FUCK. DOM. De kommer döma dig vad fan du än gör, så du kan lika gärna göra det bra. Var du. Bara du. Och ja, folk kanske dras till människor som festar och är snygga osv osv men det där håller i cirka 2 år sedan kommer dessa föredetta partyprissor stå där med konstiga kompisar som bara vill utnyttja för bord och då är det de som faktiskt brytt sig om sig själva och gått på INTELLEKT som har nice vänner. Jag vet att det suger när man är sådär ung, men jag lovar dig, det kommer. Fokusera på dig. Hitta kompisar som är snälla. Jag älskar snälla människor. Att vara snäll är det bästa som finns.

Är du och Hampus fortfarande tillsammans?

Svar: Nej, vi har gjort slut. 

Frågor&svar

Hej! Du verkar verkligen smart och härlig och insatt i feminism! Jag hade en diskussion häromdagen och kände att min kunskap var lite bristfällig och därför har jag två frågor till dig:
1. Varför behövs feminism i det svenska samhället? Hur ska feminismen göra att exempelvis våldtäkter minskar eller att kvinnors löner höjs? (Ge gärna exempel på lösningar)
2. Känner du att du blivit kränkt på grund av ditt kvinnliga kön och därför kan ”relatera” till varför feminism behövs?

Svar:
1. Feminismen är ett verktyg för att skapa ett jämställt samhälle. Rent praktiskt ser det ut såhär: om fler anammar feminismen kommer fler också bli medvetna om strukturerna i samhället. Om fler ser strukturer kommer fler agera. Om fler förstår hur samhället faktiskt ser ut och vad som tex är skillnaden mellan ett skämt och sexism, så kommer fler också att säga ifrån. På det sättet skapar vi medvetenhet. Jag säger inte att feminismen kommer eliminera våldtäkter – det kommer alltid finnas sjuka människor, men kanske kommer det eliminera orsaker och reaktioner. Till exempel kanske folk inte längre kommer skämta om våldtäkt, eller så kommer våldtäkt äntligen bli behandlat som det grova brott det är, och ge högre straff. Om alla ser kvinnors förtryck och förstår att det ligger upp till en själv att förändra attityden i samhället, så kommer också reaktionen på kvinnohat förändras. Feminism handlar kort och gott om att man ska bli medveten om hur man ständigt bidrar till kvinnans förtryck. Same goes for racism.
2. Självklart, vem har inte det? Om du är tjej som skriver detta tror jag att du också har det, men du kanske inte förstår det ännu. Jag har blivit kallad hora, slyna, orre. Jag har fått höra hur jag ska se ut och hur jag inte ska se ut. Jag har fått göra att jag presterar som ”en tjej”, att jag mina känslor inte är legitima för att jag har mens, jag har haft sex på den andre personens villkor, blivit utnyttjad, tafsad på, tvångskysst, ropad efter, dragen i, tvingad till. Fan, dragen i håret, tagen på rumpan och brösten, blivit förföljd. Jag har varit rädd, otrygg, ledsen och tvivlat på mig själv för att jag har blivit tillskriven egenskaper på grund av mitt kön. Listan är lång och involverar händelser som är så vanliga att jag glömt dem för att de händer hela tiden. Därför är det så viktigt för just mig med feminismen; för att uppmärksamma att ”vardagsgrejer” INTE ska vara en normalitet och en självklarhet. Ja, jag tänker sitta och gnälla över att jag blev tagen på brösten, trots att det ”händer alla”, för det ska inte hända. Jag kommer fortsätta gnälla tills min kropp tillhör dess ENDA RÄTTA ÄGARE: mig.

har du gått visning någon gång? Isf för vilka? Varför ska du ta bikinobilder, är det till din portfolio då? Vad är ditt mål med modellandet i jobbväg? Började du på commercial? Tror du du har chans att bli flyttat från commercial?
Kram!

Svar: 1.) Japp, jag gick en del när jag var yngre, men aldrig för något stort märke. Är 175cm och alltså för kort för visningar.
2.) Bikinibilderna ska skickas till agenturer över världen så att de kan bestämma vart jag ska signas (eventuellt) i sommar.
3.) Jag vill bara tjäna pengar.
4.) Jag började på New Face och låg på commecial nu under detta år och förra eftersom jag varit i Paris och inte jobbat. Kommer nog flyttas därifrån om jag får jobb i sommar.

har en fråga till er podd, hur söker man hjälp? Jag har varit deprimerad i fyra år, har mycket ångest och får panikångest-attacker med jämna mellanrum, jag har inte vågat söka hjälp, jag gillar inte att dela med mig av mina problem då jag känner att jag tynger ner andra, och pratar därför inte med någon i princip. Jag vill verkligen söka hjälp men jag vet inte hur jag ska gå till väga, har ni några tips?

Svar: Om du menar att du vill bli frisk finns ingen annan utväg än att söka hjälp. Du vet precis vad jag kommer svara på detta. Finns inga tips. Inga mirakelkurer. Det krävs hårt jobb och mycket tid för att bli frisk, men att söka hjälp är första steget. Gör det bara. Ta hand om dig puss!

Och ja jag har fått mycket frågor om Vega (och Zara?) och om vi är vänner fortfarande. Jag och Vega umgås inte längre, tyvärr!! Blir så ibland med vissa personer. Men hon är en grym person, hyser inga agg mot henne, vi är bara inte vänner liksom. Men jag och Zara är vänner som vanligt men hon är ju också i USA hela tiden så ni ser inte henne så mycket här i bloggis. Puss !