”Tankar kring…” rädd för män

”Du är lite märklig” säger han.
Jag snurrar på mitt vinglas. Agerar i hudcellerna, rör mig i ett skal.
”Hur då?” säger jag. Kastar en blick mot baren. Jag vet att han betraktar mig med en hungrig blick, att han försöker fånga in mig och behålla mig. Jag ryser.
”Du känns så ledsen” säger han. Jag kämpar för att motstå impulsen att himla med ögonen. Fortsätter titta mot baren. Jag är medveten om mig själv, medveten om varenda cell och blodkärl.
”Det är vackert” säger han.

För inte så länge sedan stötte jag på en kille på en klubb. Jag var väldigt full och vinglig, och tog stöd emot honom. Han höll mig hårt om midjan, nöp tag i mina bröstvårtor, men jag orkade inte slåss om saken så jag lät honom göra det medan jag återfick balansen. Rätade på mig och tog upp telefonen. På något sätt lade han till sig själv på Snapchat. Två dagar senare hade han skrivit konstant, och förutom att skicka över låtar jag skulle lyssna på berättade han utförligt om vad han skulle göra med mig om jag inte skärpte mig. En slips var involverad.

För inte så länge sedan var jag på en klubb och stötte på en kille vid baren. Han sa hej, och när jag sa hej tillbaka sa han att jag var en hora. Ingen vidare förklaring.

För inte så länge sedan stod jag på F12 terassen när en kille kommer fram, pratar med mig i cirka trettiosju sekunder, innan han kysser mig våldsamt. Övertygad om att jag ska följa med till hans hotell drar han mig i armen och ser bedjande på mig. Jag rycker på axlarna och skakar av mig honom. Aja. Sånt händer.

För inte så länge sedan var jag påväg hem och passerade ett killgäng. Nej, två. Nej, tre, fyra, fem. Kungsgatan var ganska folktät sådär mitt i natten. Jag var nykter, trött, kände mig sårbar. Varenda killgäng, varenda man jag gick förbi, följde mig med hungriga blickar, klädde av mig och avhumaniserade mig lika effektivt som om det var det enda de gjort i hela sina liv. Åh, juste. Två av tre killgäng pussar mot mig. En bil stannar med tjutande däck, rutan rullas ner och en kille lutar sig ut och frågar om jag ska hänga med honom ikväll, han skrattar obehagligt, kallar mig hora och jag vill bara hem, jag är så jävla trött på att bli sedd.

Varför är jag rädd för män?
Okej, såhär är det.
Ni skrämmer mig när ni tycker att jag är vacker för att jag är ledsen.
Ni skrämmer mig när ni hotar med att binda mig och straffknulla mig efter ett ignorerat sms.
Ni skrämmer mig när ni kallar mig hora för att jag besvarar ett ’hej’.
Ni skrämmer mig när ni kysser mig utan att jag bett om det.
Ni skrämmer mig när ni tittar på mig som om jag inte finns, som om jag inte är där, när ni slickar er om läpparna och gör äckliga ljud trots att jag bara vill hem, syns inte det, ser ni inte det på mig?

Varför är jag rädd för män?
För att jag inte kan gå nerför Kungsgatan utan att bli kallad hora. 

Enter a title

5 saker killar måste sluta med

– Vifta inte med snoppen överallt.

Killar är i regel övertygade om att deras käraste ägodel, det vill säga snoppen, är lika uppskattad av andra som den är av de själva. De vårdar den ömt och är oerhört stolta över denna dinglande, oförutsägbara ting de fötts med. Föga förvånande utvecklar de således en slags tro om att alla är lika fascinerade över kroppsdelen som de är. De gillar att vifta med den, placera den på konstiga ställen och visa upp den så fort de får tillfälle.
Newsflash: Jag gillar inte din snopp. Bara ibland. Om du är lite uppmärksam kommer du förstå när, men om du fortsätter leva i din lilla bubbla så kommer vi snart behöva slåss om saken. Jag vill inte ha din snopp på min mage, i mitt ansikte eller ens på mitt ben när jag är upptagen med annat, typ som att sova eller jobba. Håll den i schack och om du absolut måste beundra den, gör det någon annan stans.

– Försvinn inte

Nej, det är varken roligt, trevligt eller imponerande att helt plötsligt sluta svara på sms. Jag har full förståelse för att du vid tidig ålder lärt dig att det är så man behandlar en kvinna, men låt mig nu berätta för dig att det inte är så:
– Det är inte så –
Ingen, varken kvinna, man eller icke-binär, gillar att bli ignorerad. Det där så kallade ”spelet” du tycker är så fruktansvärt spännande fungerar helt enkelt inte. Att sluta höra av sig för att ”spela svår” vittnar inte om något annat än en barnslig osäkerhet och tafatthet när det gäller att utveckla nya relationer med andra människor. Visst, det kanske funkar i stunden, när offret för tystnaden av ren förvåning börjar undra om du dött i en bilolycka, men de där missade samtalen du så stolt visar upp för dina killkompisar med kommentaren ”asså hon får inte nog av min kuk” lyser bara på din skärm av en enkel anledning: Vi vill inte att du ska dö i en bilkrasch. Tro det eller ej, vi blir oroliga.
När vi sedan inser att det bara är en del av spelet himlar vi så djupt med ögonen att de riskerar fastna i ögonhålan, och så går vidare med våra liv; ännu en gång brutalt påminda om att ni pojkar inte är värda vår tid.
Och så undrar ni varför vi istället börjar leta efter män?

– Dra inte feminist-kortet.

Jag vet att denna kan vara svår att förstå, men gör ditt bästa. När du träffar mig ute på krogen och du får för dig att ragga (befängd ide, men låt gå), så ska du inte jag repeterar INTE inleda med ”jag är feminist”.
Jag förstår välviljan. Du vill visa att vi är på samma nivå. Du är smart, och du uppskattar kvinnor. Du vill visa att du är en av de få som stigit ner från din manliga mansvärld och blivit förändrad (du kanske fått en lillasyster…?). Men låt mig berätta hur det ligger till:
Att säga att man är feminist är lika löjlig som att öppna ett samtal med ”bara så ni vet, jag tycker alla är lika värda”.
Folk skulle snegla på dig som om du är sjuk i huvudet och svara typ, ”okej….?”.
Dessutom, vad förväntar du dig att jag ska göra? Börja hoppa jämfota av glädje och kasta mig över dig? I think the fuck not. Vi är inte på samma nivå. Om du inte är genusvetare och/eller före detta kvinna vill jag inte höra om dina teorier kring sexism, förtryck och kvinnohat, för jag bryr mig helt enkelt inte. Du kan inte berätta något om sexism för mig som jag inte redan vet.
Och för guds skull, ,använd inte feminismen som ett raggnings-knep. Det är ungefär det mest avtändande som finns. Man får inte stående ovationer för att vara en hederlig människa.

– Snacka inte skit.

Denna är svår. Kanske rent av omöjlig för vissa.
När en kille har legat med en tjej är det vanligt att han skryter om det faktum att han fick omkull henne. Han berättar vitt och bredd och högljutt som fan om vilken pervers tjej hon är; hon ville göra si, hon ville göra så. Hon gillade detta och detta. Jag kan bara föreställa mig hur grabbarna sitter i cirkel hemma hos någons skitiga etta i Sollentuna och längtar efter att få springa hem och runka när hjälten målande beskriver hon han lyckades erövra tjejen med sina snopp-viftar-tekniker.
”Hon älskade det” säger han, ”HON ÄLSKAR MIN SNOPP!”
Newsflash: Tjejer gillar också att ligga.
Hela idén om att kvinnor blir erövrade/tagna/besegrade leder inte bara till att vår sexualitet skambeläggs, utan också till att samhällets redan jävligt problematiska våldtäktskultur förstärks. Kvinnor blir inte knullade, vi har precis lika mycket sex med er som ni har med oss (förmodligen mer, eftersom vi måste göra allt jobb själv. Googla klitoris. Ja, den finns där. Nej, det är ingen myt). Till och med när det är tjejen som tar initiativet är det vedertaget eller ansett att killen liksom plockar henne, som en blomma, och sedan kastar henne när han fått komma.
Så är det ju självklart inte. Så sluta snacka skit om ditt och din snopps äventyr, det är verkligen inte så intressant.

– Var en hyfsad person.

Sist, men inte minst – avhumanisera inte oss kvinnor.
Ibland uppstår någon kortslutning i hjärnorna på männen som fått ligga med en tjej. De förändrar sitt beteende och ordförrådet krymper. Istället för att prata om helt vanliga, normala saker ska det skämtas, stökas och ”öööh”-as. Ni ska visa upp den ni tror att vi vill se och det är oerhört tröttsamt. Ja, vi ligger, men det betyder inte att vi inte kan hänga som två_normala_människor.
Tänk dig att jag är din kompis. Skulle du undvika att svara på din kompis sms? Skulle du ha attityd mot din kompis när du är med andra? Skulle du nedvärdera kompisen? Skulle du låta din kompis vänta på att du ska höra av dig när du sagt att ni ska ses?
Nej, jag tror inte det. För 1. Du bryr dig om din kompis känslor och 2. Din kompis skulle ba heeeell nawwh I’m out, och då står du där kompislös med bara din penis kvar att leka med. Synd.
Ja, man kan faktiskt vara kompis med sitt ligg. Jag har haft flera stycken underbara killar som jag hängt med i flera veckor. Vi har haft det askul och legat när vi känt för det, utan att han någonsin fått flipp och trott att jag ville gifta mig med honom. Sedan avslutade vi det på ett rimligt sätt och ses ibland om vi vill.
Hur svårt kan det vara? Jag är, precis som du, en människa och rent biologiskt sett dessutom mycket mognare än vad du är (om vi är i samma ålder), så gör inte misstaget att tro att mina känslor är lika banala och enspråkiga som dina. Det är tröttsamt, nedvärderande och oerhört energikrävande.

Såja, killar! Bara att anteckna. Puss!

Jag är framtiden

Detta är till oss.

Till min lillasyster som är tre år. Till min andra syster som är sexton. Till alla er som läser denna bloggen, till er som är ledsna, frustrerade, irriterade och jävligt trötta på patriarkatet.

Det är fan tröttsamt att vara kvinna. Allt ligger i de små jävla detaljerna. Som att någon frågar ”bor du med din pojkvän?” på en arbetsintervju. Eller att en kille automatiskt antar att han ska betala för middagen. Eller för alla de gånger jag har hört ”men gumman, kan du tjäna pengar på din blogg då? Klarar du dig?”.
För alla de gånger jag inte blivit tagen på allvar för att jag är snygg, lång och smal och därför placeras in i en viss kategori av tjejer. För alla gånger en främling frågat mig om min sexuella läggning. För alla gånger jag har blivit avfärdad, ignorerad och nonchalerad av män på grund av att jag bara är en nittonårig liten tjej.

För alla gånger vi har blivit tillsagda att hålla oss till kvinnogrejer. För alla gånger vi har hört att vi ska se naturliga ut, men att vi ändå måste sminka oss. För alla gånger vi har avstått från en extra portion. För alla gånger vi har tvekat att köpa en kjol för att den är för kort. För alla gånger vi hört att glitter och rosa är ‘tjejgrejer’ och alltså löjligare.
För alla gånger vi har blivit föremål för skitsnack eller trakasserier. För alla gånger vi har förlorat rätten till vår egen jävla kropp. För alla gånger vi har blivit tafsade på av män som inte förstår att vi inte är objekt. För alla gånger vi har blivit kallade lesbiska när vi inte vill ligga, och hora när vi vill det. För alla gånger vi har blivit hatade av män.

Detta är till oss. En liten påminnelse när allt känns jobbigt.
Du är framtiden. Framtiden tillhör kvinnan. Framtiden tillhör oss. Och framtiden är rosa, glittrig, lättklädd och vacker. Den är alla möjliga olika färger, former och språk.

När jag vill lägga mig ner på köksgolvet och gråta för att jag är så trött på män så ska jag komma ihåg jag oss.
Att vi har varandra. Och hur tröttsamt det än är att vara kvinna så är jag så otroligt stolt över att vara född till det. För hur mycket skit jag än tar från 30 – åriga banksnubbar som ser på mig som om jag var en uppstudsig liten unge så spelar det egentligen ingen roll. Inte längre.
Detta är till dig som ser ner på mig och det jag gör. Till dig som vägrar lämna plats till den som är din nästa. Här kommer en liten påminnelse som kan vara bra att minnas.

Jag är framtiden.