Författarporträtt för Svensk bokhandel

Nu ska ni få läsa något kul!! 

Den 9 Juni kom Svensk Bokhandel ut med deras katalog Höstens Böcker, och gissa vem som var med som debutant? Jag skrev porträttet i april, tror jag, efter att jag suttit och bitit ned naglarna och haft cirka fem panikångestattacker. Jag ville att det skulle vara fint, ärligt, ödmjukt. Jag har en tendens att ursäkta mig själv. Hela tiden. Så denna gång försökte jag vara rakare. Vet inte riktigt om jag lyckades. Men läs gärna och säg vad ni tycker!

Jag heter Olivia Hagéus. Jag är nitton år. Jag gillar att skriva. 

Det var ungefär så långt jag kom när jag skulle rada upp saker som jag var helt säkra på om mig själv. Resten av de attribut som skulle kunna tänkas appliceras på mig är egentligen helt flytande.

Såklart. Jag menar, jag är ju ändå bara nitton. Jag har knappt gått ut skolan, och jag betalade min första telefonräkning för tre månader sedan.

Och ja, nu är jag debutant.

Jag är en sådan som alltid kunnat skriva. En sådan som bara ”kan”. Jag har inte kämpat, jag har inte gått någon kurs, jag har inte ens ett särskilt stort vokabulär. Det måste vara provocerande för de som kämpat hela livet med att få till det.

Skrivandet har aldrig varit någon hobby eller ett sätt att koppla av. Det har varit livsnödvändigt. Jag skriver för att jag är tvungen att skriva. Böcker, texter, dikter och ord har varit mitt enda sätt att fly den värld jag hatar, och sedan jag insett att jag inte behövde gömma mig i någon annans värld utan lika gärna kunde skapa min egen, fanns det ingen väg tillbaka.

För mig är skrivandet som musik. Det är något övernaturligt med konsten. Jag menar, du hör ju mig, eller hur? Kanske inte just mig, men du hör någon i ditt huvud. Hur låter den mening som du läser exakt just nu? Rösten i ditt huvud, viskar den? SKRIKER DEN? Är den irriterad, nonchalant, monoton, eller svag? Vems skratt hör du när jag kombinerar bokstäverna h och a till ”hahaha”?

När jag skriver komponerar jag symfonier som har fler dimensioner än traditionell musik, eftersom alla hör dem olika. Med hjälp av punkter, ord, mellanrum och bokstäver kan jag skapa den mest öronbedövande tystnaden likväl som det mest diskreta skriket. Jag kan skapa känslor, dofter och intryck bara genom att koppla samman rätt ord, och allting upplevs genom ett vitt papper.

Hur coolt är inte det?

Det är något läskigt med att släppa in alla i sin värld. Den som jag har byggt, sten för sten och moln för moln. Jag öppnar upp portarna och släpper in er allihop, och jag kommer att vrida händerna sådär nervöst som karaktärerna gör i Disneyfilmer. För tänk om ingen fattar? Tänk om jag trott att jag hört musik hela tiden, men så visar det sig att jag är tondöv? Tänk om jag inte alls är en författare, utan bara en snygg nittonåring som lika gärna kan gå tillbaka till modellyrket?

Ja, tänk om. Visserligen finns risken och som den olycksprofet jag är har jag ju drömt mardrömmar om det sedan jag fick beskedet om publikationen. Men det som driver mig till att fortsätta, det som ger mig det där bubblande jag-ska-åka-fritt-fall-pirret i magen är förhoppningen om att någon, kanske bara en person, stiger in i min värld och säger; wow, jag fattar! Jag hör dig! Jag hör musiken!

Enter a title

Jag släpper en bok

För lite mindre än ett år sedan satt jag på en restaurang i Cannes. Jag hade inte ätit något på hela dagen, av den enkla anledningen att jag var rädd för att kräkas. Jag satt mest och stirrade på väggen mitt emot mig. Datorn låg på bordet, ett nytt dokument var öppnat. Jag satt länge och tittade på väggen och dokumentet, fram och tillbaka, medan jag koncentrerade mig på att andas manuellt.

Sedan började jag skriva. Orden flöt ut ur fingrarna, nästan löjligt enkelt. Jag skrev i flera timmar. Packade ihop, satte mig på stranden, fortsatte skriva. Sov. Vaknade. Grät. Skrev lite till. Och lite till. Och lite, lite till.
Två månader och 30 A4-sidor hade jag ett utkast. Och ett kontrakt.

När jag fick mailet om att min bok hade blivit accepterad för utgivning stod jag med Megan på Mildh Press och valde ut outfits för en plåtning. Jag minns att mobilen vibrerade, och att jag öppnade mailen, och att magen bara föll rakt ner. Jag stirrade länge på skärmen. Det brusade lite i öronen och jag funderade kort över om jag skulle svimma. Jag ropade på Megan.
”Meg”. Min röst var svag och darrig. Jag tror hon hörde det för hon skyndade ut ur ett av rummen.
”Whats wrong?” sa hon oroligt och tittade på mig.
”I’m … I’m gonna be an author.” svarade jag. Hon stelnade till i hela kroppen. Mitt hjärta bankade så hårt att jag var övertygad om att det syntes utifrån.
”What?” viskade hon andäktigt. ”What?”
”They said yes.” sa jag. ”I’m gonna be a published author.

Nu har det gått nio månader sedan jag fick det där mailet, men hjärtat rusar fortfarande när jag tänker på det. När jag skriver detta darrar jag så mycket i händerna att jag hela tiden måste backa och skriva om. Jag har längtat, drömt, väntat och jobbat i hela mitt 19-åriga liv för att bli publicerad. Jag har aldrig haft en plan B. This is it. Om jag så ger ut böcker som inte en jävel köper så spelar det inte så stor roll, för allt jag någonsin velat bli är författare.

Jag är författare.
Jag är författare.
!!!!!!!!
!!!!!!!!!!

Skiss av min illustratör och vän Modesty Bladh, som ska göra mitt omslag. 

Tidigt denna höst, år 2017, kommer ni kunna köpa min första bok ”Bli kvar”.
Okej däär började tårarna stiga haha. Att få skriva den meningen är så sinnessjukt för mig. Detta är min livsdröm. Att få hålla min bok i handen är något jag inte ens vågat föreställa mig. Jag vågar fortfarande inte föreställa mig. Min första bok. Min första bok. 

Jag har jobbat på detta så länge, slitit och gråtit och varit så nervös att jag velat dö, men nu har jag äntligen lämnat ifrån mig mitt ”barn” och snart kommer jag öppna dörrarna till min värld, så att alla kan gå omkring och här och kika och göra sig hemmastadda. Det är oerhört läskigt att öppna sig på det här viset, men jag hoppas verkligen att ni kommer att trivas lika bra som jag gör.

Så, ja. Hösten 2017. Nu kör vi.
Välkomna hem till mig.