Allmänt

On my mind – twitter, Trump och ballongtröjor

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Hej gänget!
Hoppas ni mår bra. Ny vecka, igen. Hur sjukt snabbt går inte tiden? Känns som om jag satt här nyss, lika koffein-stirrig och halvtrött som nu. Skönt ändå, att det går snabbt. Räknar ner dagarna till mars då vi äntligen kan börja se fram emot lite värme. Speciellt eftersom jag vill bära kjol. Fick hem den här kjolen i september förra året och hann inte använda den, så den ligger ledsen och bortglömd i min garderob. Snart är det dags, säger jag lugnande och klappar på den, snart är det vår.
Har skrivit ett inlägg med veckans planer som kommer upp snart, men tänkte starta veckan med lite “on my mind”…

Twitter-gnäll
Jag är ju sedan en kort tid tillbaka en hängiven twitter-anhängare och jag diggar verkligen att scrolla omkring där, främst för att folk är så roliga av sig. Men, jag har också börjat tröttna på den eviga (och to be fair, väldigt utmattande) strömmen av haters. Det verkar vara oerhört populärt att klaga på grejer hela tiden. Alltså, bara gnälla. Varannan tweet börjar med “förlåt, men…”. Har egentligen inga problem med att folk vill ventilera sina tankar (jag är ju för sjutton bloggare själv), men jag tycker det är frustrerande när folk twittrar saker för att samla duktighets-poäng. De plockar ut något ur en kontext, skriver ett argt svar och väntar sedan in gilla-markeringarna som om de var heroinister. Det har blivit någon slags inflation på det, så nu twittrar varannan människa om sådant som ger dem duktighetspoäng trots att de egentligen inte ens bryr sig om ämnet i fråga, och det blir liksom bara dummare och dummare. De flesta av dessa gnälliga tweets är inte över huvud taget analyserande eller fördjupande. De är bara skrikiga. Får migrän.

Ballongärmar
Min favoritgrej sedan länge. Stor framför spegeln idag och flaxade mer armarna i min ballongtröja. Kände mig väldigt nöjd och glad! För er som inte fattar vad sjutton jag pratar om så är det tröjor som ser ut såhär. Jag har denna från nelly.com i rött. Har på mig den idag. Känner mig mysig och glad. Kan detta bli vårens största trend, snälla? Vill att alla ska gå omkring och flaxa.

Trump och hans anhängare
Jag satt och läste tidningen med en kopp kaffe i handen nu i lördags. Ögnade igenom en artikel om det senaste orimliga utspelet från den amerikanske presidenten. Hur som, ska inte gå in på något meningslöst svammel om hur oskön han är, känns som om det är gjort redan. Men jag satt och funderade lite hur märklig hela situationen är. Hur märklig han är. Kan han verkligen vara så pass lågintelligent och vedervärdig? Det känns så osannolikt, liksom. Eller otroligt. Om man tänker på det. Han sitter liksom där och twittrar om att han har en “större atombombs-knapp” än en annan världsledare. Någonting måste väl ha gått igenom hans hjärna? En varningsklocka? Eller åtminstone ett varnings-pling? Är han helt omedveten om hur folk fullkomligt vrider sig av skam över honom? Hur tänker han? Sippade vidare på mitt kaffe och försökte föreställa mig vad som pågår i huvudet på den mannen. Kan det verkligen vara så att han är imbecill? Det verkar ju som så. I sådana fall är det ju på alla sätt historiskt att ha en sådan president. Visserligen har en del världsledare varit sjuka i huvudet, men att ha en sådan märklig figur som han vid makten är ju minst sagt fascinerande. Det skulle nästan kunna vara komiskt om det inte vore för allvaret i situationen.
Jag tänkte utveckla resonemanget i ett separat inlägg, men en annan grej jag tänkte på är hur svårt han gör det för sina väljare. Det finns så otroligt många grejer man måste bortse från om man vill fortsätta stödja honom. Jag kan förstå (om än inte relatera till) anhängare som bortser från en, till och med två, fuck-ups (som ett rasistiskt uttalande eller skattefusk), men att hela tiden svälja att han kukar ut så brutalt är ju helt vansinnigt. Som väljare måste du se bortom och dessutom försvara sexism, kvinnohat, rasism, skattefusk, lögner, opassande uttalanden på twitter, skattereformer som bara gynnar rika, förnedrande kommentarer till NFL-spelare, skryt, omogna utspel, porr-skandaler, våldtäktsanklagelser…. Listan kan göras lång. Förstår ni hur svårt det måste vara att stödja honom? Eller är jag naiv nu? Det kanske är hur lätt som helst för alla inskränkta rassar från landet. Well, well. Om ni har tankar kring detta får ni gärna dela med er, eller om ni vill att jag ska skriva mer om detta får ni gärna säga det. Skulle vara kul att utveckla!

Jaja, det var dagens tankar. Vi hörs snart!

Ett svar till “On my mind – twitter, Trump och ballongtröjor

  1. Linnea Englund D skriver:

    Hallå, kul med lite politik! Tänkte bara dela med lite om hur jag uppfattat hela situationen med Trump-anhängare, och intrycket jag fått när jag pratat med Amerikaner på plats och tagit in stämningen i USA (bodde i Boston och pluggade 2016/17 och har precis flyttat till NYC efter en vända i Sverige). Alltså, för det första så är partitillhörigheten otroligt statiskt, om man är demokrat eller republikan är så himla mycket en identitet och folk i allmänhet byter väldigt sällan parti – oavsett vem som är presidentkandidat. Det som verkade till Trumps fördel i valet var egentligen inte att demokrater bytte fot och röstade på honom (som det kanske framstod till stor del i svensk media), utan att han lyckades med entusiasmera republikanska väljare att faktiskt ta sig till vallokalen, vilket ökade hans voter turnout. Hillary däremot misslyckades med att entusiasmera demokraterna, och betydligt färre demokrater gick till valurnorna i jämförelse med 08 och 12 då Obama kandiderade. Hillary hade ju dåliga förtroendesiffror generellt och folk i allmänhet verkade ganska trötta på Clinton (dessutom var hennes kampanj inte så bra, typ hennes reklam handlade mer om vad som var fel på Trump än vad hon faktiskt ville göra som president), den som hade kunnat entusiasmera väljare var ju Bernie Sanders men partieliten inom demokraterna vågade inte släppa fram honom. Så, alltså, de flesta som ser sig som republikaner hade alltså röstat republikanskt oavsett – och i detta fallet hade republikanerna en kandidat som lockade fler till valurnorna.

    Och då är ju den intressanta frågan – som du ju ställer – vad är det som gör att folk stödjer Trump, vad är det hans anhängare ser i honom trots alla snedsteg och klumpiga uttalanden? Alltså, det som kanske främst förenar alla Trump-anhängare är ju missnöje och misstro för den politiska eliten – och en röst på Trump var ett fuck you till hela etablissemanget. Inom gruppen av anhängare verkar också finnas två subgrupper: den första är de som verkligen applåderar honom och håller med honom i hans konservativa, främlingsfientliga och misogyna hållning i sociala- och värderingsfrågor – detta är främst Amerikansk kristen höger, folk på landsbygden och i gamla industrisamhällen som fallit samman (i många fall människor med dålig utbildning). Dessa grupper skäms inte för hans uttalanden på twitter eller andra tramp i klaveret (i våra ögon), utan stödjer det eftersom de håller med och tycker att han representerar dem. Den andra subgruppen är de som inte håller med Trump i värderingsfrågor, och säkert ibland skäms över hans twittrande, men som stödjer hans ekonomiska politik och känner sig sedda och upplyfta av hans administration. Detta är typ mycket WASP:s som känt sig bortglömda av demokraterna, lägre medelklass och småföretagarefamiljer som fått en sämre ekonomisk situation under Obama. Detta hade jag inte reflekterat så mycket över innan jag flyttade till USA (för det nämns inte så mkt i svensk media), men medan Obamacare har varit gynnsamt för de allra fattigaste och fler amerikaner har sjukvårdsförsäkring idag har många familjer i lägre medelklassen fått det sämre – deras försäkringskostnader har skjutit i höjden och de får inte samma subventioner som de fattigaste grupperna. Som svensk tycker man ju förstås bara att hela systemet är sjukt och att de borde införa ett single-payer health care system som alla andra utvecklade länder, men givet att de inte har de också utsikten att få de är långt borta kan man ändå förstå att det är en avgörande fråga för typ småföretagarfamiljer när de får svårt att klara sjukförsäkringen för sig och sina barn (och typ så lät det på många studenter jag pratade med på college om det här vars familjer skulle rösta på Trump även om de egentligen var relativt progressiva eller inte brydde sig så mycket om värderingsfrågor).

    Sist men inte minst ska man nog inte underskatta attraktionen som fanns hos Trump för en del väljare – inför valet iaf – folk verkar inte lika entusiastiska idag, efter ett år med ganska blygsamma framgångar för den nya presidenten men desto fler klumpiga snedsteg. Men, som sagt, inför valet var det många som på riktigt tyckte att han var en frisk fläkt, ett fuck you mot etablissemanget och en som kanske visserligen uttryckte sig grovhugget och klumpigt ibland men som uppfattades som ärlig och som en som inte skräder orden – till skillnad från Hillary som faktiskt ansågs köpt, tillrättalagd och opålitlig av många. Just det här också med att han var/är en ”business man” var också en stor grej som gav/ger honom förtroende. Det är ganska intressant just skillnaden mellan Sverige och USA på just synen av framgång i näringslivet – i Sverige är inte det något som nödvändigtvis skulle vara en fördel för en politiker alls utan kanske snarare försämra förtroendet – medan man i USA verkligen dyrkar framgång i business, det finns hos många en otrolig respekt och vördnad för framgång och pengar (som typ inte alls finns kulturellt i Sverige).

    Detta blev lite långt och rörigt kanske men ville bara lämna en kommentar med lite av mina intryck/tankar om detta! Kram!

    PS: obs, är alltså själv verkligen inte Trump-supporter men tycker det är intressant att diskutera och försöka förstå/förklara faktorerna bakom hans politiska stöd och framgång, amerikansk politik och politisk kultur är sjukt intressant! DS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.