Allmänt

Livet som Östermalms-hagga

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

Hej gänget!
Usch, idag mår jag inte bra. Det är ”förkylningstider” och jag har utan tveeeekan drabbats av någonting. Idag har jag suttit på jobbet med huvudvärk, illamående och rivande hosta. Jag hatar att vara sjuk. I min familj blir vi inte sjuka och om vi blir det går det över efter ett par timmar. Tar inte sjukdomar på allvar. Löjligt, tycker jag. Min kropp håller inte med.

Jag släpade mig hem efter arbetet och sitter nu i soffan inbäddad i min filt. Väntar tålmodigt på att Thomas ska börja laga pannkakor och försöker hinta genom att kasta kritiska blickar mot honom där han ligger i andra änden av soffan. Helgen har varit kul, var ute både fredag och lördag men kom hem förvånansvärt tidigt båda dagarna, och i bra skick dessutom. Så, en borde ju vara utvilad men icke. Jag skulle inte ha något emot att gå i ide.

Hur som. Tidigare idag satt jag och kollade på kläder för att (på något märkligt sätt) bota sjukdomsångesten och kanske livsångesten också för den delen. Av någon anledning hamnade jag extra länge vid denna silkesskjorta och började föreställa mig vilken person jag skulle vara i just det plagget. När jag intervjuade Frida Bard för Perfect Guide här om dagen så svarade hon något så himla fint på frågan om vad som är viktigast för henne när hon designar ett plagg;
“Jag vill att mina kläder ska bära mig, inte tvärtom. De ska ge mig energi”. Tyckte det lät så rimligt. När jag klär mig på morgonen försöker jag tänka lite i de banorna, att jag ska ha på mig något som lyfter mig under dagen.

Förmodligen var det feberyran som spelade ett spratt när jag satt framför skärmen och totalt försvann iväg i tankarna. Föreställde mig att jag var 25, typ, och satt på Riche i just den där silkesskjortan, med en enorm tjocktröja från Acne noga vikt på stolen bredvid. Med välmanikyrerade naglar bläddrar jag i Svenskan Dagbladet och blåser på mitt Earl Grey-te; klockan är 06.34 och solens första stålar lyser in genom de stora glasfönstren och bäddar in hela restaurangen i ett guldskimrande ljus, lika delar gäspande som uppfriskande.

Jag kastades tillbaka till verkligheten när någon tappade en kaffekopp i golvet. Ruskade på mig där jag satt; snorig, med smutsigt hår och extremt icke-manikyrerade händer (4/10 naglar har ramlat av så det ser ut som om jag inte har några fingrar). Suckade för mig själv och återgick till jobbet.

Fan, vad jag skulle vilja vara en Östermalms-hagga i sina unga dar; dricka Bollinger på lunchen, träna yoga på Sturebadet och föna håret varje fredagsmorgon innan jobbet. Gå iklädd långa, dyra vinterkappor (som denna), solglasögon från Celiné och handväska från “någon liten second hand-butik jag hittade i Paris”. Smacka med läpparna, som är lagom rosa-glossiga av läppbalsamet från Clarins. Checka in på Grand rent spontant någon helg, för att ”lyxa till det”, och vakna till en frukost som den på bilden. Bära blusar och diskreta smycken och alltid vara så där sval, samlad och klanderfri. Ska fan göra ett moodboard.

Jag kan fortsätta den där fantasin hur länge som helst så vi stoppar där. En vacker dag kanske jag uppfyller den drömmen, fast det är inte så troligt; jag är alldeles för mycket av allt för att röra mig inom en ram. Men drömma kan man.

Nu vill jag helst trycka i mig 14 pannkakor, sova i 48 timmar och drömma vidare om Grand Hotel. Vi hörs! Puss

3 svar till “Livet som Östermalms-hagga

  1. Elin skriver:

    Har 38-39° feber just nu, till och med min väninna nere i Skåne har blivit sjuk så det verkar vara något virus som drar över hela landet just nu. Hoppas det inte blir värre för din del i alla fall!! Och angående östermalmshagga-moodboarden HELLLL YES GÖR DET

    1. Olivia Hagéus skriver:

      Tack du!! Och JA, visst ?? Ska göra ett collage

  2. Astrid skriver:

    Hahaha så klockren gestaltning av en östermalmshagga. Herre

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.