Readers Friday

Readers Friday: Konsten att sova

Vill du också skicka in din text? Maila mig på [email protected] Glöm inte att skriva om du vill vara anonym eller ej <3


Jag ligger i sängen och trots att täcket och pyjamasen är av, är jag kokhet. Huden klibbar sig fast mot lakanen när jag vänder mig om på sidan. Fötterna, de är istället kalla som isbitar. Jag kan inte sova.

Jag kollar på klockan. 04:13. Jag tänker på hur alla andra har det, på min bror som ligger i sitt rum och sover gott, eller min bonusmamma. Är det normalt att en sjuåring inte kan somna?, tänker jag. Jag ber till gud, börjar gråta, tänker på mamma ensam i sin lägenhet och på pappa. Pappa? Då slår det till mig. Pappa är vaken, det är han alltid. Han brukar alltid sitta på toaletten sent på natten, läsa tidningen så man hör hur han mumlar och när han vänder blad. Jag ställer mig upp, tar på mig tofflorna och nattlinnet och springer fort genom det bläcksvarta läskiga vardagsrummet till badrumsdörren. Jag lyssnar, men hör ingen så jag springer vidare till pappas rum. Det är ljust och jag hör han skriva, säkert korsord. Jag knackar försiktigt. Pappa svarar med ett ”mm”. Jag sväljer och säger ”pappa jag kan inte sova”. Han vet vad jag vill att han ska göra så han reser på sig, utan att titta mig i ögonen svarar han igen ”mm”. Jag springer tillbaka till min säng och hör hur han sakta kommer efter.

Pappa sätter sig på sänggaveln och börjar klia mig på ryggen. Det gör han alltid varje gång jag inte kan somna, men under det senaste året har han fått göra det nästan varje natt. Det händer ibland att jag är vaken och inte han, då brukar jag väcka honom, men istället får jag en sömntablett. Där ligger jag i alla fall och känner hur svalt allting är när han sitter bredvid och gör cirklar och åttan på min rygg. Tillslut somnar jag.

Nästa natt somnar jag, men denna gång vid klockan 12:00. Jag vaknar och märker att sängen är blöt, men inte utav mitt svett utan av urin. Jag får panik, ställer mig upp och springer till pappa. Han är vaken, ligger utsträckt på sängen och gör korsord.
”Pappa, det har hänt igen”. Samma svar ger han mig samtidigt som han reser sig upp och utan att se mig i ögonen, ”mm”.


Skribent:  Johanna Dimberg, 17
Ingen bild bifogades

Känns nästan som om texten är utdragen ur en novell. Tack fina Johanna ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.