Readers Friday

Readers Friday: Öppet brev till han jag en gång älskade

Vill du också skicka in din text? Maila mig på [email protected] Glöm inte att skriva om du vill vara anonym eller ej <3


Tiden läker alla sår. Tid har det gått. Läkt vet jag inte om det är.

Jag kommer ihåg när jag såg dig första gången. En helt vanlig kväll. Där var du och jag i vimlet i Stockholms uteliv. Jag kommer ihåg drinkarna du köpte till mig. Jag bad dig att inte, men ändå. Du fastnade dock inte riktigt. För mig fanns bara min pojkvän. Senare kom det fram att du ej var singel. Det var inget jag uppmärksammade, jag hade ju min pojkvän. Jag är expert på att ljuga för mig själv. Vem kunde ana vilken roll du skulle få i mitt liv efter tre jävla drinkar.

Du fortsatte skriva. Jag kommer ihåg när onsdagar närmade sig. Du frågade om jag skulle ut till klubben du jobbar på. Jag sa nej varje gång. Gick jag dit ändå, så nämnde jag det inte. Du sa att jag var din största hater. Jag var inte intresserad. När jag var och reste hela våren kallade du mig för globetrotter. Ett ord unga jag inte var familjär med, jag slog upp det. Varje gång jag hör ordet idag, ser jag bara dig.

Ett år har gått sen du första gången närmade dig mig och vi började prata. Jag vet knappt vad jag vill eller om jag har pojkvän längre. Jag är olycklig och gråter varje natt. Jag är ute med några kompisar. Vi går dit du jobbar utan att tanken slår mig, jag kommer ju träffa dig. Vi stöter på varandra. Dina ord överröstade inte musiken och jag kunde bara inte bry mig vad du hade att säga så jag gick ut och tog en cigg. Det går någon timma innan vi stöter på varandra igen. Du ger det ett nytt försök. Jag är fullare än tidigare, jag viker in. Vi kysser varandra innan du frågar om vi ska åka hem till dig. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns att jag ler. Jag ler i taxin på vägen hem till dig. Jag ler för att jag inte känner mig bortglömd, jag var något du strävade efter. Jag var inte bara någon att ta föregivet. Idag vet jag att det var destruktivt. Jag hade känt mig oälskad av han jag älskade. Jag ville inte ha något med dig att göra, men jag var för svag att säga ifrån. Du gav mig något jag saknade i mitt förhållande.

Innan natten blir morgon sitter jag på en buss hem. Jag fick inte sova kvar, men jag ler fortfarande. Din flickvän skulle komma hem på morgonen. Jag var inte upprörd, jag var glad över att du valde att spendera en natt med mig ändå. När jag idag tänker tillbaka på mitt agerande och tänkande vill jag spy på mig själv. Jag var någon du slängde runt. Någon som kunde behaga dig när din flickvän inte dög. Varje gång ni bråkade, var jag där. Varje gång ni gjorde slut, var jag där. Varje gång du var tillräckligt full och dum för att ringa mig, tog jag första bästa taxi. Varje gång du ville bli tillfredsställd, var jag där. Utan att märka det föll jag för dig. Du tog upp mer och mer av mitt liv och mina tankar. Ett leende formas på mina läppar när jag tänkte på dig, jag var kär i dig och samtidigt tillsammans med min kille igen. Jag var ett skämt. Jag var olycklig. Jag grät mig själv till sömns som vanligt.

Du var singel igen, jag var inte. Jag grät mig själv till sömns en månad till innan jag och min kille gör slut. Jag hörde inte av mig till dig. Jag åkte utomlands, du hörde inte av dig till mig. Jag börjar glömma dig men det svider att föreställa mig ett liv utan dig. En idiot som du är den jag tänker på och inte min pojkvän sen tre år tillbaka. Det säger lite, tänkte jag.

Jag kommer hem efter ungefär tre månader. Jag börjar bli lycklig. Jag har glömt dig. Facebook har berättat för mig att du har en ny flickvän. Det tar en vecka innan jag blir full nog och hamnar på klubben du arbetar. Du kommer fram till mig. Drömprins som du är slänger du ur dig:
”Vi drar hem till mig nu.”
Full som jag är säger jag inte emot. Jag minns att jag frågade om din flickvän, fick svaret att hon inte är med i bilden längre. Jag känner ett pirr av lycka. Morgonen efter går jag in på din facebook: ’i ett förhållande med…’ står skrivet i din profil. Jag slänger ihop datorn och gråter hela dagen. Du fick mig igen din jävla idiot. Men denna gång svansar inte jag längre.
Trots att du sitter inpräntad i mitt huvud är mina känslor för dig snart borta. Jag hatar hur du får mig att bli, hur jag behandlar mig själv. Jag hatar att ordet globetrotter får mig att gråta. Jag hatar att du har blockat mig på facebook. Jag hatar att jag, via mina kvänners facebook , ibland tittar om ni fortfarande är tillsammans. Jag hatar att du sa att du älskar mig. Jag hatar att jag aldrig vill närma mig den delen av Stockholm igen, i ren rädsla att träffa dig igen. Jag hatar att jag inte hade samma betydelse för dig som du hade för mig. Jag är inte stark nog att säga ifrån. Du sparkade på mig när jag låg ner. Du hittade mig svag och du gjorde mig ännu svagare. Jag hatar att jag inte kan glömma en skithög som dig.


Skribent: Anonym
Ingen bild bifogades

Tack du, väldigt fin text. Tror många kan relatera. ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.