Veckans planer och 4 partytoppar

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks. 

HÄR // HÄR // HÄR // HÄR

Hur fina är inte dessa toppar? Jag letar ständigt efter nya tröjor att ha på mig ute. Tycker det är så himla svårt och min outfit faller nästan alltid på att jag inte har någon topp som matchar resten av kläderna. Beställde ju hem denna för ett tag sedan, minns ni det? Den är hur nice som helst bara att det är liite kallt för den så här års, haha… Men, men. Här ovan hittar ni några favoriter i alla fall!

Jag och Inez har precis ätit middag och fixat lite inför en ny vecka. Jag har packat och organiserat mina kläder lite, känns skönt. Denna vecka är inte så himla stressig som jag trodde att den skulle vara, men sedan brukar ju dagarna fyllas på rätt snabbt också. Well, well. Här är planerna hittills:

Måndag: Jobb till klockan 18, sedan hem till mamma och låsa upp osv. Spela in podcast, klippa, sedan kommer mamma hem vid elva ish. Åh, ska bli så kul att träffa familjen.
Tisdag: Veckans mest deprimerande dag, tyvärr. Ska bara jobba, sedan hem och *trumvirvel* betala räkningar. Kul va? Jätte. Äta middag med familjen, det blir mysigt. Nytt avsnitt av Om jag blir stor släpps också! Det är alltid kul.
Onsdag: Jobba, sedan fota kläder. Så sjukt irriterande att det är så mörkt ute bara. Men har fått hem lite grejer från Nelly.com som jag tänkte visa upp! Sedan kommer ”tankar kring…” upp också (förhoppningsvis). Och så flyttar jag hem till min lägenhet!
Torsdag: Fota polaroider med MIKA’s (fortfarande inte hunnit göra det), förbereda inlägg, maila, eventuellt samarbete på g, fota, spela in podd… Blogg-grejer, helt enkelt. Event mot kvällen.
Fredag: Samma som torsdag. Köpa julklappar, förmodligen. Det är ju julafton på söndag?! Herregud.
Lördag: Hänga med familjen, göra julgrejer. Inte sjutton vet jag.
Söndag: Julafton!

Låter väl som en bra vecka, ändå? Det tycker jag. Vi hörs snart gänget. Puss!

Enter a title

Flyttar hem

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks.

Hej gänget!

Hur mår ni? Jag sitter hemma hos Inez och dricker te som aldrig förr. Det är ju sjukt, hur gott te kan vara. Har utan tvekan ärvt min te-passion från min mamma. Jag började dricka te med massor av socker och mjölk, men en dag kom mamma in i köket när jag satt där med en kopp russian earl gray med lite, lite mjölk och då tittade hon på mig med stolhet och sa ”nu är du vuxen, älskling”. Jag var tolv. Haha.

Här under har ni två bilder från i torsdags, då jag var på event med bästa Melaninboxes. Vi åt middag ett stort gäng influencers, det var verkligen så lyckat. Fantastiskt med mångfalden också, har nog aldrig varit på ett event med mer blandade människor där verkligen alla var representerade i form av hudfärg, sexualitet, bakgrund, religion, storlek… Så jävla fett, helt enkelt. Vi fick en liten föreläsning av not for sale ale också, de sponsrade även min release! Grymt. Tack för en fantastisk kväll Aysha och Chloé!

Bilder från Melaninboxes-eventet tagna av Jasmin.

 

Som ni ser blev bilderna inte riktigt så bra som de såg ut att bli, haha. De gör inte min outfit rättvisa…! Hade på mig en tröja som jag fick hem för nästan ett år sedan, ni hittar den HÄR. Snacka om att jag överanvända den förut, lol. Förut fanns den bara i den här gammelrosa färgen, men nu såg jag att den har kommit i den här färgen också. Fy sjutton vad fin?
Jeansen är från Cheap Monday, men ni hittar liknande HÄR. De sitter hur jäkla bra som helst, fick dem när jag var typ tolv men har inte börjat använda dem förrän förra året. Och så har vi mina fantastiska, lårhöga stövlar som jag tipsat om säkert tvåhundra gånger nu. Ni hittar dem HÄR. De är helt perfekta till nyår, eller vad säger ni? Om ni ska få hem ett par rekommenderar jag er dock att beställa snabbt, de tar slut ungefär hela tiden. Och!! Såg nu att de är på REA. Vilket jäkla kap. In och kika.

Annars? Imorgon är det ny vecka och jag flyttar hem till min familjs gamla lägenhet tills på onsdag då jag får flytta hem igen. Hur  fantastiskt är det inte att min familj kommer hem förresten? Är så jävla taggad och glad, har inte träffat dem på hundra år. Åh, vad jag älskar min familj. Så himla, himla mycket. De är världens bästa.

På tal om familj så träffade jag pappa i fredags, vi åt middag och han hjälpte mig med bokföringen för mitt företag. Känns som att en sten har lyfts från mina axlar nu när jag har koll på saker och ting. Det är verkligen inte lätt att ha eget företag, förresten. Väldigt krångligt om jag får säga det själv. Men nu känns det som sagt lite lättare. Förutom att träffa pappa så har jag varit ute och röjt på Spybar, träffat nya och gamla vänner och (hör och häpna) spenderat tid hemma. Igår bestämde jag mig för att helt enkelt skita i alla planer och köpa godis och somna framför en film. Det var väldigt behövligt, må jag säga. Inte minst för min kropp. Jag somnade klockan ett och idag vaknade jag inte förrän klockan 2-3. Sov djupt i säkert 13 timmar. Väldigt skönt.

Nu ska jag försöka packa lite och förbereda inlägg. Vi hörs snart!

Readers Friday: Primalskrik

Vill du också skicka in din text? Maila mig på [email protected] Glöm inte att skriva om du vill vara anonym eller ej <3


Klockan är 00:59. Jag ligger i sängen och läser. Ryggen gör ont och jag ska just ändra position när jag ser ett nummer lysa upp min mobil. Det är ett nummer jag raderat, men ändå kan. Två sms tätt efter varandra, det första något helt oförståeligt, något du skrivit när andan för det plötsligt fallit på, och det andra ett ”vgd” med stora bokstäver, utan frågetecken.

Jag borde veta bättre än att svara, då jag vet att du säkert skrivit detsamma till 5 andra tjejer och att ditt ego är tillräckligt stort för att bli nobbad utan att notera det. Ändå svarar jag ”inget”, med förhoppningen att du ska vilja komma och sova hos mig.

Pling pling från 3 killar på tinder men 15 minuter och ännu en kvart utan svar från dig. Jag kan inte sluta undra vad fan du ville.

Jag inbillar mig att jag bara mår dåligt på grund av ensamhetskänslor och tittar på ted talks som berättar om varför det är livsviktigt att vi är ensamma. Jag stänger av mobilen och sätter på den igen efter klockan 3, för jag vet att det är då de flesta klubbarna stänger. Fortfarande inget svar i konversationen det för en gång skull var du som inledde.

Du och solen tävlar om universums mitt, muttrar jag för mig själv och tar en klunk av whiskyn som står kvar efter gårdagen. Whiskyn jag serverade dig, med två isbitar i, för att du ville ha en ”nattfösare”. Whiskyn du spottade ut och gnällde över för att den var så jävla äcklig, som gjorde mig tvungen att återvända till köket ännu en gång, för att hämta saft som du sedan klagade på var för dåligt utspädd.

Just när jag håller på att somna vibrerar mobilen och äntligen kommer adrenalinet. Den raderade kontakten ringer och jag tvingar mig själv att vänta 4 signaler innan jag svarar, så obrytt jag bara kan. Du sluddrar att du är så jävla full och att du nyss kommit hem och undrar fast du inte undrar om du väckte mig. Utan att höra mitt svar säger du oartikulerat godnatt och lägger på.

Med en hel världs inbördeskrig samlade i min kropp ligger jag i inrökta lakan och stirrar på mobilen. Löjligt nog väntar jag på att du ska ringa igen, säga att du bara skojade och att du älskar mig och att du självklart ska sätta dig i en taxi till mig, men den förblir tyst och jag tänker att ensamhet inte alls är nödvändig för människans existens. Det ensamheten gör med en människa, är att sakta föra ner henne i en djuphavsgrav för att sedan fylla upp den med sedimentmaterial tills hon gurglar slem och till slut, äntligen kvävs.


Skribent: Klara Hedberg
Blogg: HÄR

Alltså. !! Gå in på hennes blogg om ni vill hitta fler otroliga texter. Så bra. Kände varje ord. Tack Klara!!!

Storytime: Ätstörningar. Del 1/3.

TRIGGER WARNING: Inlägget innehåller beskrivningar som kan upplevas stötande för vissa. Om du eller någon du känner lider av ätstörningar är det oerhört viktigt att be om hjälp. Tryck här för att söka kontakt. 


“Hon är lite för tjock”
Kvinnan framför mig sveper med blicken över min halvnakna kropp. Jag står i beiga trosor och femtoncentimeters klackar i den kalla studion på huvudkontoret. Det har för länge sedan bildats knottrig gåshud över armarna och benen, som skiftar lite i blått på grund av kylan.
Jag fäster blicken någonstans ute vid vägen. Snöflingorna faller skoningslöst utanför fönstret och upp lager efter lager på gatorna. Människor rusar omkring med ansiktet nedvänt mot halsdukarna och mössorna långt nerdragna över pannan. Jag huttrar till. När fan ska det bli vår, egentligen? Känns som om det har varit vinter i en evighet.
“Ja, men vår andra modell är mycket mindre” hör jag en manlig röst säga. “Hennes lår är inte lika stora.”
Jag kastar en blick mot kvinnan. Hon bär vida, svarta kostymbyxor och en tjock tröja över den vita skjortan. Hennes hår är rödbrunt och klippt i en sylvass page. Jag undrar hur hon underhåller den frisyren. Klipper hon sig varje morgon? Kanske trimmar hon håret, så att alla strån är exakt lika långa. Jag ser framför mig hur hon står vid spegeln med sin stränga blick och maniskt trimmar topparna innan hon beger sig till jobbet för att återgå till att trakassera fjortonåringar på grund av deras vikt och sprida dåligt självförtroende runt omkring sig som konfetti.
Tanken får mig att fnissa till. Hon tittar upp, som förvånad över att dockan framför henne kan tala.
“Hm.” mumlar hon och skakar på sig, som om hon försöker bli av med en obehaglig känsla. “Vad har hon för mått? Höfter?”
Den manliga assistenten kastar en snabb blick på mitt setcard; “88 cm.”
“Mhm. Hon skulle enkelt kunna gå ner till 86. Strunt samma. Ge henne första looken.”
Ur ingenstans dyker några unga kvinnor fram och börjar snabbt klä på mig kläder och trycka ner mina fötter i några för små skor, utan att se mig i ögonen. De tar mig om axlarna, snurrar mig runt, lyfter på mitt hår och rättar till tygerna, alltmedan jag står alldeles stilla och försöker följa med i deras rörelser så gott jag kan. Jag tittar på klockan. Sex timmar kvar. Jag åt frukost för tre timmar sedan. Nio timmar utan mat klarar jag utmärkt. Jag vet att jag ändå inte kommer att få någonting här; en modell som äter under fitting är en ovanlig syn. Jag slappnar av och förbereder mig mentalt på att försvinna in i min egen värld tills jobbet är över.
Det tar månader innan modellvärldens krav och råhet får grepp om mig på riktigt. Innan har jag alltid vetat om att jag är smal och inte haft problem med min vikt, men allteftersom tonåren börjar sätta sina spår i form av höfter och bröst, blir det där greppet allt hårdare.

Plåtning i Bangkok, ca 14 år gammal.

Jag står framför spegeln i mitt rum hos mamma, naken sånär som på ett par trosor. Ljuset från den dimmade lampan skapar skuggor under brösten. Jag vänder mig och betraktar min kropp i profil. Armarna, längst upp, är ganska tjocka. Jag provar att dra in fettet och jämför. Mycket bättre. Fortsätter med låren, magen, brösten. Känner med fingrarna över nyckelbenen. De borde vara mer… framstående. Eller? Jag mäter mig med måttbandet jag stulit från träslöjden i skolan och antecknar siffrorna. Några centimeter kan jag gå ner. Hur svårt kan det vara?

Tanken var som en flammande tändsticka, och sedan just den sekunden, just den där lilla stunden framför spegeln, blev jag drabbad av något som jag aldrig kommer att bli av med. En kronisk sjukdom, obotlig, som antagligen kommer att följa mig genom hela mitt liv. Ibland stark, ibland en liten viskning. Men där, föralltid.
Men nu går vi händelserna i förväg. Vi backar bandet lite.

Nu kör vi igen

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Hej gänget!

Hoppas ni mår bra. Jag är lite snurrig i huvudet, har så mycket för mig hela tiden, och som jag sa i podden är det så enkelt att liksom överskatta sig själv och tro att man kan klara av allting samtidigt. Och så står man där och får absolut ingenting gjort istället.
Jag tänkte bara checka in snabbt med en liten nyhet! Igår blev det inte något ”tankar kring…” (förlåt för det), men det beror på att jag under veckan jobbat på en ny Storytime”. Många jag pratat med har bett om det, och har velat att jag ska skriva om ett specifikt ämne. Så, det ska jag göra. Ni kan säkert gissa vad jag ska skriva om, tänker inte avslöja riktigt ännu men…. idag klockan 18 släpps första delen! Jag tror att det kommer bli tre delar, det kan alltid bli mer men det är så långt jag skrivit. Hur kul?


Visst är min tröja fin? Det är mammas från Filippa K. Den är typ vinröd, man ser inte så bra i ljuset. Ni hittar en liknande här!

Men alltså, jag är rätt nervös. Faktiskt. Ämnet jag kommer ta upp är väldigt, väldigt känsligt, och många kommer kanske inte kunna läsa det för att det ligger för nära. Jag har försökt vara så personlig och ärlig som jag kan, och ibland när jag har skrivit har det verkligen gjort ont i hjärtat, kanske inte så mycket för själva ämnet utan för hur jag minns att jag kände. Det är läskigt. Ni vet ju det. När man gräver upp saker man egentligen bara borde låta vara.

Men, det är väl någonstans det som skrivandet handlar om, eller hur? När det gör som ondast, när det känns som äckligast, när man knapp kan se vad man skriver, när man blir generad eller när man vill gråta eller skratta, det är då det är bra. Författaren måste ju känna alla de känslorna för att kunna översätta dem, så att läsaren också får uppleva dem. Fan, hörni. Vad jag älskar att skriva. Vad jag är glad och tacksam över att jag fått den talangen. Jag hoppas verkligen att ni kommer att gilla dessa delar. Om inte måste ni säga det, jag behöver konstruktiv kritik ibland!!

Finaste VASS PR skickade ett litet kit från ACO. Hur nice? Ska testa allting och återkomma, men tror inte jag kommer bli besviken. ACO är ett av mina favoritmärken. 

Ikväll ska jag iväg på en middag med Melanin Boxes, sedan kanske träffa en vän (om han vill träffa mig, lol).Är helt slut men ändå taggad. Alltså, ni måste förresten följa mig på twitter. Är så rolig där. Ni hittar mig HÄR. Där får ni se min vulgära sida också. Det kan väl vara lite kul!
Gud, kände att detta inlägg blev helt schizofrent. Förlåt för det. Vi hörs lite senare! Puss gänget!
(PS, fucking TAGGA till Reader Friday imorgon. Denna är så sjukt bra)

Avsnitt 5: ”Ni vet när man suger av någon…”

I veckans avsnitt pratar vi lite fritt om allt möjligt! Diskuterar lite vad vi menar när vi säger att man ska ta vara på att vara ung, om man borde vara singel eller ligga runt och så vidare. Dessutom listar vi varandras bästa och sämsta egenskaper och Em blir rejält nervös haha. In och lyssna HÄR.

Förresten gänget, om ni har några frågor är det bara att maila oss! Vi nås på [email protected]
Vi hörs snart, puss!

Ett helt år senare

Det var exakt ett år sedan som jag poserade mot väggen inne på Story hotells toalett. Fyra, kanske fem, glas vin in och med blodet bubblande av känslor. Megan knäppte bilderna, skrattade när jag gjorde en liten piruett. Jag gick ut till restaurangen igen, klampade med mina höga klackskor i golvet som om jag ville annonsera min framfart högt och tydligt. Jag tror inte jag hade ätit en ordentlig måltid på flera dagar när jag tog den här bilden. Mat kändes liksom onödigt. Konstigt. Som att tugga på papper.

Några dagar innan hade du sagt att du inte visste om du var kär i mig eller inte. Jag sa att det inte räckte. Man kan inte bli lite älskad. Man kan inte nöja sig med det. Det är inte rättvist. Du struntade om det var rättvist eller ej och jag tänkte att det är nu jag dör, försvinner från jordens jävla yta, för igen kan väl leva med ett hjärta som är så sprucket som mitt.

Det har gått ett år och jag har inte lärt mig särskilt mycket egentligen, mer än att jag får vara jag, och att jag ska försöka älska mig själv lika mycket som jag älskade honom. Allting vände när jag slutade försöka kämpa emot mig själv och istället tog min egen hand och förlät. Det är min viktigaste egenskap, mitt absolut mest värdefulla råd: att förlåta sig själv. Jag dansar fortfarande till klockan 5 på Spybar, får fortfarande hysteriska utbrott och gör fortfarande av med alldeles för mycket pengar på vin. Jag blir fortfarande förkrossad ibland när jag tänker på dig, i svaga ögonblick då jag saknar det vi hade. Men jag är också stolt, glad och nöjd. Jag är också nyfiken på livet och vad det kan ge mig. Jag ser fram emot att växa upp och att inte göra det, att fucka upp och lyckas, att krossa hjärtan och få mitt eget krossat. Ser fram emot att ligga med killar jag känt i en kvart och att bada badkar och skratta ihjäl mig över en flaska prosecco med Megan. Jag ser fram emot att leva och allt vad det innebär. Det gjorde jag inte då.

Grejen med att vara ung och kär och hysterisk är att det är så himla svårt om man inte accepterar det. Om man ständigt försöker passa in i en mall som man inte får plats i glömmer man att leva. Det gäller att förlåta sig själv, att utforska sig själv snarare än att leta efter någon annan som kompletterar. Kanske är det först då som man kan hitta någon som bygger upp istället för fyller ut. Och att lära sig att älska sig själv, att lära sig att förlåta sig själv, kommer kanske ta hela livet. Men vilken spännande grej det är, va? Hur nyfiken är man inte? Jag vet att jag är det.

“Hur fett det är att leva. Det är viktigt att komma ihåg det”

En perfekt filmkväll

ANNONS: Inlägget är i samarbete med SF Anytime. 

Hej igen gänget, hoppas ni har haft en skön dag. Jag kom precis hem från jobbet och är helt slut, som vanligt på måndagar.
Igår hade jag och Inez årets myskväll framför filmen Baby Driver. Kröp ner i soffan och avrundade helgen på det absolut bästa sättet – med bubbel och choklad.

Inez är om möjligt ännu mer besatt i choklad än vad jag är. Vi tryckte i oss typ två plattor var.

Filmen Baby Driver har ju varit en rejäl snackis sedan den kom ut i somras. Årets actionfilm, har den kallats, och de flesta recensioner jag har läst har varit positiva. Den handlar om den inåtvända Baby (ja, han heter så), en ung kille som ständigt bar solglasögon och hörlurar och ogärna pratar. I tidig ålder råkade han ut för en bilolycka som orsakade en skärande tinnitus som bara dämpas när han lyssnar på musik… vilket han gör hela tiden. Han blir indragen i ett kriminellt gäng där han agerar förare efter bankrån och trots att han vill bryta sig ur är det svårt – hans gangster till chef är beroende av hans skicklighet bakom ratten i flyktbilen.
Musiken är också en mittpunkt i hela filmen; den pulserar genom scenerna och utgör halva handlingen eftersom dialogerna och bilderna mer eller mindre är byggda runt den.
Ja, alltså. Kan det bli mer fett? Ett måste att se. Kolla trailern här!

Hur mysig ser jag ut på en skala?

Finns inget bättre än myskväll i ens varmaste och mjukaste kläder.

 Vi satt bekvämt i soffan hemma hos Inez och hyrde filmen genom SF Anytime. Där kan man hyra de senaste och bästa filmerna i 48 timmar, utan bindningstid eller abonnemang. Hur nice? Jag tycker det är så jäkla skönt, framförallt eftersom jag alltid signar upp mig på olika tjänster och så glömmer jag bort att jag har ett konto, så tickar pengarna iväg. Jätteovärt och det gör mig mest förbannad bara jag tänker på det, haha. Med denna tjänst kan du hyra en film åt gången, utan att behöva betala något extra.

Såhär ser det ut! Visst är hemsidan snygg? Sjukt lätt att navigera, dessutom.

Jag planerar verkligen att boka in flera ordentliga filmkvällar nu under vintern. Känns som att jag måste det, i och med att jag annars tenderar att dra en spontanare till Brillo och sluta på Spybar klockan fem, i full färd att beställa shots av en ytterst tveksam bartender. Filmkvällar är ju egentligen det bästa som finns; att dra över massa täcken och filtar till soffan och kura ihop sig med en bästis eller partner framför en riktigt bra film. Rekommenderar er att hyra genom SF Anytime, smidigaste tjänsten och hur bekvämt som helst. Ni hittar länken till filmen HÄR!

Nu ska jag laga lite mat. Vi hörs snart gänget! Puss

Veckans planer

Hej igen hörni! Denna vecka har jag en hel del på schemat, mest jobb och så har jag bestämt mig för att verkligen fokusera ordentligt på bloggen (som jag säger varje vecka, haha). Men – en rolig grej är att jag nu kan avslöja att jag påbörjat arbetet på en ny ”storytime”. För er som inte har läst mina andra stories kan ni klicka här. Tänker publicera första delen redan denna vecka. Kul va?


Vidare till veckans planer:
Måndag: Hem efter jobbet och förbereda ett samarbete samt laga matlådor till mig och Inez. Det blir ratatouille! Vill ni att jag ska dela med mig av receptet?
Tisdag: Efter jobbet ska jag svänga förbi Story Hotel och hälsa på Jasmin som är nyss hemkommen från London. Har saknat henne! Avsnitt 5 av ”Om jag blir stor” publiceras också. Taggaaa.
Onsdag: Utvecklingssamtal med jobbet. Veckans ”tankar kring…” ska publiceras och några inlägg tidsinställas. Ska försöka svänga förbi ett event med Löwengrip Care&Color också! Sedan hem och fira Lucia med Inez hemma hos henne. Mysigt va?
Torsdag: Frisörbesök! Ska klippa och slinga håret, äntligen. Sedan är det jullunch med jobbet, och efter det ska jag hem och jobba lite innan det mot kvällen är dags för middag och fest med Melanin Boxes. Ska bli himla kul.
Fredag: Helg! Alltså, ambitionen är ju att ta det lite lugnt, men lär väl ta en AW med någon och sedan hamna utanför SpyBar klockan 04.45 och kräva tillträde. Ni vet hur det är.
Lördag: Dagsfest på Berns. Får se hur det blir med det, va.
Söndag: Baaaara ta det lugnt. Sova.

Det var det! Vi hörs snart, hörni. Puss!

Läsarträffen

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks och reklam för Caliente. 

Hej mina kära, underbara läsare!

Mår ni bra? Jag är ledsen att jag inte uppdaterat helgen, har varit lite överallt och inte haft tid. Men nu jäklar. Ny vecka. Nya tag. Och så ska jag berätta om läsarträffen.

Såhär såg mitt ej dekorerade bord ut. Ändå fint, tycker jag.

I fredags rusade jag in i lokalen i mina höga sammetsklackar; andfådd, förvirrad och 40 minuter sen. Lokalen var redan fylld till bredden av olika vackert dekorerade bord, där folk hade ställt upp sina respektive produkter. Överallt syntes blommor, små skålar av godis, utsmyckade informationsblanketter och glittrande smycken. Jag kände hur hjärtat sjönk i kroppen. Jag hade varken med mig blommor eller dekoration. Jag hade inte ens förberett en lapp med info om priser.
Resolut skakade jag av mig känslan av olust och letade upp närmaste person som kunde hjälpa mig att sätta upp mitt bord. Därefter smsade jag Emelie, som skulle hålla mig sällskap, och bad henne skynda sig så in åt helvete för nervositeten började sakta men säkert stiga till huvudet och jag kände mig snart kräkfärdig. En snäll kvinna, som förmodligen såg hur jag osade av panik, hjälpte mig att organisera böckerna i en halvcirkel.

Vi bjöd på drinkar från Caliente, som är alkoholfri dryck med chili i. Jag älskar dem, speciellt med ingefära och citron. Emelie föredrog den med blåbär.

Emelie kom till slut, efter att jag fått två sammanbrott och stressrökt fyra cigaretter på raken. Hon ramlade in och gav mig en lång kram.
“Nu lugnar du ner dig” sa hon strängt. Jag nickade. Och så satte det igång.

Min fina bästis och poddkollega. Poserandes med sin favorit från Caliente.

Vi stod där mellan klockan 12 och 19, och hela tiden hade vi något att göra. Jag var så nervös att jag skakade. Jag vet inte varför, egentligen, men främst beror det nog på att jag är rädd att göra er besvikna. För många är jag en förebild, och jag antar att flera har en bilda av hur jag ska vara. Rädslan ligger främst i att jag kanske inte kan leva upp till er idé, att det ska visa sig att jag bara är en bluff. Skrivandet, som är anledningen till att jag blivit den här förebilden, är inte något jag jobbat för. Jag och min talang är bara något som finns där, jag anstränger mig inte, jag måste skriva för att inte försvinna, och plötsligt finner jag mig själv i centrum, föremål för allas beundran. Det är läskigt. Jätteläskigt, till och med.

Jag med min bok. Min fina tröja hittar ni här, och örhängen här (liknande).

Men när ni kom, mina fina, så släppte nervositeten. Jag kände att jag fick så bra kontakt med er alla och jag blev så glad över att ni kom, över att jag fick chansen att lära känna några av er. Vissa stunder blev känslosamma, en del började gråta, andra var mer nervösa än vad jag var, vissa öppnade upp sig och andra hängde kvar en bra stund för att prata och dela med sig av tankar och känslor. Det var helt fantastiskt att se hur många av er som faktiskt kom, och hur många av er som ville stanna och prata med mig och Emelie. Ni fick en inblick i vår lite knäppa värld och jag hoppas att vi, eller jag, var precis så som ni tänkt er, att jag inte gjorde er besvikna.

Lekte proffsfotograf, hehe.

När jag tänker tillbaka fredagen vill jag bara spola tillbaka tiden och uppleva allt igen. Jag kan inte med ord förklara för er hur tacksam jag är för att ni finns. Ni betyder så otroligt mycket för mig, och jag känner mig som världens mest lyckosamma människa som har fått sådana fantastiska, smarta läsare som följer min resa. Emelie anmärkte också på det, när vi efter en lång dag tog en AW. Hon var lika överraskad som jag över att ni är så speciella, så smarta, så tänkande, och medvetna. Trots er unga ålder. Ja, wow. Jag avgudar ju er.

Niklas och hans lillebror kom förbi och hängde lite. Visst är de söta?

Ännu en gång vill jag säga tack, tack, tack för att ni kom. Jag ska försöka ordna någonting liknande som detta event där vi kan ha mer tid att hänga och där ni som inte bor i Stockholm också kan komma förbi och säga hej. För er som inte köpt boken ännu och inte vill beställa på internet kan ni gå in till närmaste Akademibokhandel och be dem beställa. Då blir jag glad. Ska försöka fixa en webbshop också, för er som tycker att den är för dyr. Det löser vi. Ni är bäst. Älskar er så mycket <3 Vi hörs snart gänget!