Ansiktsmasker: känslig, torr, fet och acnebenägen hy

Ni vet säkert att jag, på senaste tiden, varit superinne på ansiktsmasker. Det har förmodligen att göra med själva ritualen snarare än att det faktiskt gör enorm skillnad (fast, det gör ändå underverk för hyn). Det är något speciellt med att avsluta dagen med en kopp te, några avsnitt av favoritserien och en svalkande (eller värmande) mask. Jag har många favoriter men verkar ju lite värdelöst att bara lista dem, eller hur? Allas hy är ju mer eller mindre unik. Min har alltid varit känslig och torr, men numera har jag fått tillfällig acne vilket förändrar ALLT gällande min hudvårdsrutin. Är fortfarande lite ny på det här med att ha acne haha, så håller på att ställa om. Men! Här under hittar ni ansiktsmasker för känslig, torr, fet och acne-benägen hy. Varsågoda!

Maria Åkerberg //  JorgObé// Mesoestetic // Nuxe // LCC

Favoriter för känslig hy är Maria Åkerberg och LCC, enligt mig. De är otroligt skonsamma och lätta. Jag har alltid dragit mig för att prova peel-off masker eftersom de känns så brutala mot hyn, men den som ni ser ovan från JorgObé utlovar skonsamhet. Dessutom baserad på naturliga ämnen. Btw, klicka på länken och kolla beskrivningen… Hahah? Drakblod? Låter som något Harry Potter skulle mixa ihop. 

Dermalogica // Burt’s Bees // Elemis // Korres

För torr hy! Av de två jag provat har jag verkligen fått bra resultat. Jag har använt dem under vintertid, när min hy på riktigt torkar ihop som ett fruktskal. Har hört bra om de andra produkterna också. Har ni testat någon av dem?

Clarins // First Aid Beauty // Madara // Maria Åkerberg

För er med fet hy. Eftersom jag inte har fet hy själv kan jag inte säga att jag provat någon. Men! Jag kan starkt rekommendera alla Clarins och Maria Åkerbergs produkter. Clarins har varit en favorit sedan jag var fjorton och fick min första hudvårdsserie i julklapp. Har använt deras produkter sedan dess. Nu är mina tyvärr slut (och jävligt dyra att köpa själv), men ska faktiskt köpa hem lite smink från dem i alla fall. Deras foundation True Radiance (här) är den absolut bästa, mest skonsamma, mjuka och glow-iga jag någonsin testat. Och dryg, så den räcker länge. Alltså, TIPS på den.

Mesoestetic // Shiseido // Beauté Pacifique // Babor // OFRA

Acne-benägen hy. Egentligen ska man ju gå till en hudläkare och få kräm utskrivet (jag kör just nu på Basirol, finns receptfritt på apoteket), men förutom den medicin man får kan man också hjälpa huden på traven med lite andra produkter. Jag älskar Babor. De är så himla trovärdiga och effektiva i sin hudvård, jag gillar verkligen deras grejer. Körde ett tag på ampuller som jag fick hem, vilket jävla resultat jag fick. Det var nästan lite obehagligt att man såg det direkt. De är dock svindyra, så bara för den som känner sig extra rik haha.

Ser ni några favoriter? Eller känner ni för att lägga till något? Lämna en kommentar!! Puss på er <3

Enter a title

Readers Friday: Öppet brev till han jag en gång älskade

Vill du också skicka in din text? Maila mig på [email protected] Glöm inte att skriva om du vill vara anonym eller ej <3


Tiden läker alla sår. Tid har det gått. Läkt vet jag inte om det är.

Jag kommer ihåg när jag såg dig första gången. En helt vanlig kväll. Där var du och jag i vimlet i Stockholms uteliv. Jag kommer ihåg drinkarna du köpte till mig. Jag bad dig att inte, men ändå. Du fastnade dock inte riktigt. För mig fanns bara min pojkvän. Senare kom det fram att du ej var singel. Det var inget jag uppmärksammade, jag hade ju min pojkvän. Jag är expert på att ljuga för mig själv. Vem kunde ana vilken roll du skulle få i mitt liv efter tre jävla drinkar.

Du fortsatte skriva. Jag kommer ihåg när onsdagar närmade sig. Du frågade om jag skulle ut till klubben du jobbar på. Jag sa nej varje gång. Gick jag dit ändå, så nämnde jag det inte. Du sa att jag var din största hater. Jag var inte intresserad. När jag var och reste hela våren kallade du mig för globetrotter. Ett ord unga jag inte var familjär med, jag slog upp det. Varje gång jag hör ordet idag, ser jag bara dig.

Ett år har gått sen du första gången närmade dig mig och vi började prata. Jag vet knappt vad jag vill eller om jag har pojkvän längre. Jag är olycklig och gråter varje natt. Jag är ute med några kompisar. Vi går dit du jobbar utan att tanken slår mig, jag kommer ju träffa dig. Vi stöter på varandra. Dina ord överröstade inte musiken och jag kunde bara inte bry mig vad du hade att säga så jag gick ut och tog en cigg. Det går någon timma innan vi stöter på varandra igen. Du ger det ett nytt försök. Jag är fullare än tidigare, jag viker in. Vi kysser varandra innan du frågar om vi ska åka hem till dig. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns att jag ler. Jag ler i taxin på vägen hem till dig. Jag ler för att jag inte känner mig bortglömd, jag var något du strävade efter. Jag var inte bara någon att ta föregivet. Idag vet jag att det var destruktivt. Jag hade känt mig oälskad av han jag älskade. Jag ville inte ha något med dig att göra, men jag var för svag att säga ifrån. Du gav mig något jag saknade i mitt förhållande.

Innan natten blir morgon sitter jag på en buss hem. Jag fick inte sova kvar, men jag ler fortfarande. Din flickvän skulle komma hem på morgonen. Jag var inte upprörd, jag var glad över att du valde att spendera en natt med mig ändå. När jag idag tänker tillbaka på mitt agerande och tänkande vill jag spy på mig själv. Jag var någon du slängde runt. Någon som kunde behaga dig när din flickvän inte dög. Varje gång ni bråkade, var jag där. Varje gång ni gjorde slut, var jag där. Varje gång du var tillräckligt full och dum för att ringa mig, tog jag första bästa taxi. Varje gång du ville bli tillfredsställd, var jag där. Utan att märka det föll jag för dig. Du tog upp mer och mer av mitt liv och mina tankar. Ett leende formas på mina läppar när jag tänkte på dig, jag var kär i dig och samtidigt tillsammans med min kille igen. Jag var ett skämt. Jag var olycklig. Jag grät mig själv till sömns som vanligt.

Du var singel igen, jag var inte. Jag grät mig själv till sömns en månad till innan jag och min kille gör slut. Jag hörde inte av mig till dig. Jag åkte utomlands, du hörde inte av dig till mig. Jag börjar glömma dig men det svider att föreställa mig ett liv utan dig. En idiot som du är den jag tänker på och inte min pojkvän sen tre år tillbaka. Det säger lite, tänkte jag.

Jag kommer hem efter ungefär tre månader. Jag börjar bli lycklig. Jag har glömt dig. Facebook har berättat för mig att du har en ny flickvän. Det tar en vecka innan jag blir full nog och hamnar på klubben du arbetar. Du kommer fram till mig. Drömprins som du är slänger du ur dig:
”Vi drar hem till mig nu.”
Full som jag är säger jag inte emot. Jag minns att jag frågade om din flickvän, fick svaret att hon inte är med i bilden längre. Jag känner ett pirr av lycka. Morgonen efter går jag in på din facebook: ’i ett förhållande med…’ står skrivet i din profil. Jag slänger ihop datorn och gråter hela dagen. Du fick mig igen din jävla idiot. Men denna gång svansar inte jag längre.
Trots att du sitter inpräntad i mitt huvud är mina känslor för dig snart borta. Jag hatar hur du får mig att bli, hur jag behandlar mig själv. Jag hatar att ordet globetrotter får mig att gråta. Jag hatar att du har blockat mig på facebook. Jag hatar att jag, via mina kvänners facebook , ibland tittar om ni fortfarande är tillsammans. Jag hatar att du sa att du älskar mig. Jag hatar att jag aldrig vill närma mig den delen av Stockholm igen, i ren rädsla att träffa dig igen. Jag hatar att jag inte hade samma betydelse för dig som du hade för mig. Jag är inte stark nog att säga ifrån. Du sparkade på mig när jag låg ner. Du hittade mig svag och du gjorde mig ännu svagare. Jag hatar att jag inte kan glömma en skithög som dig.


Skribent: Anonym
Ingen bild bifogades

Tack du, väldigt fin text. Tror många kan relatera. ♥

De perfekta jeansen

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks.

// Jeans HÄR //

Dessa jeans beställde jag för ett litet tag sedan, har praktiskt taget bott i dem sedan jag fick hem dem. Har ett likadant par i ljusblått (här) som jag också bär hela tiden. De är så himla sköna och snygga, verkligen älskar dem. De är från Nelly.com och kostar bara 499:-. Jag tycker att det är så himla svårt med jeans eftersom de typ aldrig passar riktigt bra, men de jeans jag fått hem från Nelly har alltid suttit perfekt. Så tips! Jag bär storlek 27 i dem, då är de aningen stora, men gillar när de är bylsiga. De brukar ta slut rätt snabbt, så skynda att beställa nu när ni kanske fått lite julklappspengar. Puss på er!

“Tankar kring…” att gå vidare

Jag står på hotellets takterass och huttrar. Jag hann inte ta med mig jackan ut innan fyrverkerierna började smälla, och i min genomskinliga klänning är det iskallt. Mitt vitblonda hår har redan blivit rufsigt av blåsten, men det gör ingenting. Jag tittar upp mot himlen, sugs in i den färgsprakande ljusshowen ovanför mig, och så avger jag mitt nyårslöfte tyst för mig själv.
Nu släpper jag dig. 
Klockan slår över.
Det räcker nu. 
En sekund in i det nya året.
Jag lämnar dig här. 
Tar ett djupt andetag och en klunk av champagnen. Låter axlarna sjunka ner. Nu går jag in i ett nytt år, utan dig. Nu går jag vidare.

Ett år senare sitter jag i min lägenhet och skriver detta. Det känns som om jag stod där på takterassen för bara några dagar sedan, men det har gått snart exakt tolv månader.  Allting har hänt, och samtidigt ingenting alls. Jag har levt och lärt, varit arg, varit sprudlande glad, känt hopplöshet och förväntan om vart annat. Men nu när jag sitter här med ännu ett år av livet bakom mig vet jag ändå precis vad det är jag vill lova mig själv. Något högre än att börja träna eller att “fokusera på mig själv”. Något större än att jobba hårt och något svårare än att älska sig själv.

Jag vill lova mig själv att vara nyfiken.

Detta år kommer inte vara särskilt mycket annorlunda än alla år innan det. När det gäller livet har det en tendens att vara ganska repetitivt; det kantas av ständiga motgångar och medgångar, förluster och vinster. Jag dras lätt med i det där, låter livet regissera min vardag och låter ödet bestämma hur jag ska formas, men istället för att falla för nyckerna och dra ner mig själv djupare när det händer något jobbigt, vill jag lova mig själv att vara nyfiken. Jag vill älska och bli älskad, trots att det skrämmer mig. Jag vill inspireras av nederlag, hur svårt det än är. Jag vill ta vara på glädjen, ge allt, inte ge upp. Jag vill utforska relationer och jag vill utforska mig själv. Jag vill analysera, försöka förstå, bryta ner. Jag vill att livet ska hända mig, inte drabba mig.

Det här året vill jag orka. Jag vill lagra styrka och använda den, mota bort det där som skrämmer mig och lita på mig själv. Jag vill vända mina svagheter till något bra; använda min övertänkande hjärna till nya funderingar, använda min hysteri till handlingskraft, använda mitt obefintliga konsekvenstänk till mod. Tänk, vad mycket fint det finns runt omkring oss, och vi promenerar bara förbi det?

Nytt för detta år är att jag har släppt ilskan. Den Olivia som hade bensin istället för blod i ådrorna lämnar jag i 2017. Den Olivia som drevs av raseri och sorg lämnar jag här. Istället vill jag bli hon jag alltid har varit; hon som fångar det fina och flätar samman med det fula. Hon som inte tänker för mycket på allting som är sådär världsligt; hon som har huvudet i molnen och hon som antänder för minsta lilla gnista. Hon som verkligen lever, hela tiden.

Jag tror alla kan behöva en dos av nyfikenhet efter ett år kantat av sexism, rasism och sinnessjuka världsledare. Efter terrorattentat och miljöförstöring och kaos och krig. Vi kan välja att bli nedslagna, eller så kan vi välja att bli nyfikna. Med nyfikenheten kommer också ödmjukhet och inspiration, förhoppningsvis. Jag tror faktiskt det. Jag hoppas i alla fall.

Jag behöver inte släppa taget av något så världsligt som olycklig kärlek i år. Jag behöver bara släppa taget om mig själv.

Ja, hörni. Fan vad fett det ska bli. Ett helt nytt år. Jag kan knappt vänta.

 

En liten hälsning och hjälp med outfit

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks. 

Hej gänget!

Hur mår ni? Jag tog lite jul-ledigt, som ni kanske märkt. Äsch, sånt får man väl göra va? Men nu är jag (typ) tillbaka, sitter framför datorn och jobbar lite för Perfect samtidigt som jag planerar kommande dagar. Snart är det nyår! Jag är faktiskt sjukt taggad. Mer taggad än vad jag var inför julafton. Vi firade i varje fall hemma hos min moster, hela familjen, och det var hur mysigt som helst. Verkligen underbart att få hänga med alla igen. Som ni vet så bor ni min familj i Frankrike nu för tiden, så det är sällan som man verkligen träffas allihopa. Och hundarna fick jag hänga lite med också, alltså bless. Igår låg jag på plädarna framför brasan, med två hundar hopkurade tätt intill, ett glas champagne i ena handen och lillasystern som satt på magen och pladdrade om det ena och det andra på diverse språk. Tänkte att livet inte blir så mycket bättre än såhär. Det var fint.

Hur som. Nu är julfirandet över och nyår närmar sig med stormsteg. Jag ska fira med mina tjejkompisar hemma hos Maja, vi ska äta en jättegod middag och sedan se fyrverkerierna i Vasaparken. Hur nice? Det låter som en perfekt kväll för mig i varje fall. Har ni några planer? Om inte – man får faktiskt bara ta det lugnt också. Eller bara fira nyår på sitt eget lilla sätt. Det är löjligt att det ska vara sådan himla press kring alla högtider hela tiden. För er som inte hittat en nyårsoutfit ännu har jag tipsat om några riktigt nice kläder här. Om ni beställer idag så hinner ni nog…! Jag har för övrigt ingen aning om vad jag ska ha på mig, annat än att jag ska bära dessa. Men till vad? Kan någon vara en ängel och tipsa om vad man ska matcha dem till? De är ju ganska mycket i sig, så jag känner att jag vill klä ner dem liiite, men inte för mycket… Agh. Har sökt ihjäl mig på Pinterest och inte hittat något. Så, help.

Nu ska jag återgå till jobbet. Vi hörs lite senare! Puss!

Storytime: Ätstörningar. Del 2/3

Del 1/3 

TW: Inlägget innehåller beskrivningar som kan upplevas stötande för vissa. Om du eller någon du känner lider av ätstörningar är det oerhört viktigt att be om hjälp. Tryck här för att söka kontakt. 


Jag är femton år gammal när jag börjar bli besatt av kalorier.
Jag lär mig dem utantill. Googlar maniskt upp alla livsmedel, antecknar siffrorna mentalt. Äpple, cirka 50 kalorier. 85 om det är stort. Ägg, 90 kalorier. Olivolja, 100 kalorier per matsked. En brödskiva, 300 kalorier. Jag gör av med cirka 2000 kalorier per dag genom att bara vara. Om jag då äter 500 kalorier totalt, bränner jag 1500. Ett kilo är 7000 kalorier. Jag kan alltså enkelt klara att gå ner ett kilo i veckan – till och med mer. Lägg till lite träning på det.

Jag blev besatt av att se hur höfterna smalnade av och revbenen framträdde. Jag kunde inte tänka på något annat än kalorier, fetter, proteiner och kolhydrater. Jag vande mig snabbt vid att inte äta, hade inga problem med att gå hungrig. Det gick dock i perioder – ibland gav jag upp, bara för att några veckor senare återfå besattheten. Men snart lade jag på någonting annat, som gjorde livet mycket enklare. Jag insåg att de gånger jag inte hade karaktär nog att avstå från maten kunde jag bara äta den och sedan kräkas upp skiten igen. På olika forum för high-key anorektiker fick jag tips och pepp från tjejer som kallade sig Ana eller Mia. Det cirkulerade listor med saker som fick dig att vara mindre hungrig. Typ laxeringsmedel eller cigaretter. Tugummi. Promenader. Te. Mat som var enkel att kräkas upp.

Jag kan inte minnas hur många gånger jag stått framför en spegel och av hela mitt hjärta önskat att jag bara kunde klippa av fettet runt höfterna. Jag vet inte hur många gånger jag hårdhänt klämt på låren och äcklats av dem. Jag kan inte heller räkna på fingrarna hur många gånger jag hatat min kropp och bara velat klättra ur min skinn. Min hjärna kändes inflammerad av ångest och i samma veva som jag började kontrollera mitt matintag började jag också syssla med andra destruktiva saker, som jag kanske kommer ta upp i ett annat inlägg.
Jag står lutad över toalettlocket med ena handen tryckt mot magen och den andra i halsen. Kräks upp kvällens middag och gråter medan jag gör det. Jag sköljer av mig och sjunker ihop mot badkaret med tårarna rinnandes nerför kinderna. Det värker i ena armen där jag just skurit upp tre nya snitt, ovanpå de ärr jag redan har.

Det är när jag sitter där, lutad mot badkaret, fortfarande iklädd träningskläder och med huvudet tungt av ångest som jag inser att det är allvar. Under mig tycks avgrunden öppna sig som en brinnande eld och jag känner frittfalls-känslan i maggropen; den som väcker lika delar ångest som njutning.
Jag kan inte sluta, tänker jag och håller handen för munnen för att snyftningarna inte ska höras ut. Jag kan inte sluta. Jag kommer aldrig att må bra igen.

Reader Friday: Att känna mycket, men inte tillåtas att känna det

 Vill du också skicka in din text? Maila mig på [email protected] Glöm inte att skriva om du vill vara anonym eller ej <3


Jag minns en tid då mitt hjärta slog extra hårt, varje slag blev dubbla, och tio gånger så starka när han var i närheten. Jag kommer ihåg att jag ibland kunde känna hjärtat slå hårdare och hårdare när han kom emot mig, att jag funderade på om det syntes hur min tröja ibland ryckte till av hjärtat som slog så hårt så hårt. Att jag hoppades att han inte skulle märka hur mitt hjärta slog, inte skulle märka mina darriga händer när han log mot mig. Jag hoppades att det inte skulle synas utanpå, men det gjorde det nog ändå. Han såg nog. Alla såg nog. För man blir ju så konstig när man känner sådär, som att hela ens skörhet kramas om och filtreras bort för att ersättas av en annan kropp som skakar om en och läker det i en som gör ont. Det är som att pausa från allt och bli helt jäkla knäpp ett tag. Börja känna jättemycket. En dag, mitt i allt det här, pratade jag med en vän, som frågade mig om det kändes likadant som förra gången jag blev upp till öronen kär i en annan kille. Jag svarade ”nej, det gör det inte. Det här går mycket bättre. Det går nästan för bra, han vill liksom vara med mig, och ibland tänker jag att det omöjligt kan gå såhär bra. Något måste skita sig”. Så sa jag och kände verkligen så, samtidigt som jag var helt säker på att det inte skulle skita sig, inte denna gång, inte med honom. Så tänkte jag.

Men det sket sig.

För några veckor senare sa han det, han sa de orden som är något av det som gör som allra ondast att höra från en annan människa. Att han inte känner likadant tillbaka. Att han vill vara med mig, men inte på det sättet, att det inte är mitt fel. Men att det är så det är. Och hur mycket han än försökte förklara att det inte var mig det var fel på, så kändes det ju så. Jag borde lyssnat på det i mig som sagt åt mig att det skulle skita sig, det som dovt hade försökt varna mig. Jag tog mina saker, gick ut genom hans dörr, ut från porten och hem, och på några sekunder ändrades det som känts så bra till rent och skärt mörker. Hans närhet försvann och i takt med det kom sårbarheten och det sköra tillbaka till mig. Skar upp allt i mig på nytt och jag grät. Jag grät grät grät och fick hålla hårt i min telefon, för att dämpa impulskänslorna av att vilja kasta ner den på tunnelbanespåret. Slog istället in numret till en av mina närmsta vänner, och med henne i örat, och flera andra efter det, gick jag en av de längsta promenaderna jag någonsin gått. Jag bara gick och gick och gick, pratade, grät, ville inte gå hem, för dagen innan hade du varit där, dagen innan låg du tätt intill och sa att du tyckte om mig. Men det gjorde du ju aldrig.


Skribent: Tora Hansson
Blogg: HÄR

Så himla fint. Tack finaste Tora!!! Fortsätt skriva, vill läsa mer ♥ Ni hittar fler texter på hennes blogg!

Julklappstips för den med låg budget

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks.

Hej gänget!
Hoppas allt är bra med er. Kom på att jag inte gjort något julklappsinlägg? Så gick det med den strukturen liksom. Kul för mig. Men bättre sent än aldrig! Har utgått från en låg budget så att man inte känner sig överväldigad. Det är så himla svårt med julklappar, tycker ni inte?

Hur som, vill självklart börja med att tipsa om att köpa min bok, haha. Den är perfekt till tonårstjejen, kompisen som precis gjort slut, mamman, brorsan.. Egentligen alla som någon gång har älskat. Jag skulle bli så himla glad om ni köpte den, det blir som en julklapp till mig ju.

Den andra grejen jag vill tipsa om är inte materiell men helt perfekt. När Jasmin fyllde år gav jag henne ett kort med texten “it’s a boy!”. Hon stirrade lite förvirrat på de blåglittriga bokstäverna och ba “am I pregnant?”. Jag log lite lurigt och kände mig som världens roligaste person. Hon öppnade och läste inuti, där det stod att hon nu med stolthet kunde säga att hon är adoptivmamma till en isbjörnsunge på Arktis. Ett presentkort från WWF, helt enkelt (det var jag som hittade på att det var en liten isbjörnspojke bara för att göra det hela roligare). Det är så himla nice att ge bort något som gör lite skillnad, istället för att köpa ännu en tekopp eller ett par strumpor. Skänk en get! Ge bort en säker förlossning! Adoptera en haj! Garanterat god stämning. Kolla till exempel här, här eller här.

Men för er andra som bara vill ha lite härliga sista-minuten tips har jag samlat lite favoriter för ett så billigt pris som möjligt. Klicka på länkarna för att komma direkt till produkterna! (kan vi förresten ta en sekund och uppskata mina fina kollage, det tog en jäkla tid). 

Mascara, 103 kr // Revolution sminkbox, 159kr // Lumene puder, 79 kr // Förvaringsställ, 199kr 

Till syrran, brorsan, kompisen eller ja, den i din närhet som gillar smink! Det kan vara så himla svårt att köpa något till en sminkfantast om man själv inte är det (trust me, I know). Men en tumregel är väl att försöka undvika allting som har med hudton att göra? Pudret ni ser ovan är genomskinligt, highlightsen i boxen passar väl alla (nu kommer jag förmodligen bli skjuten av någon youtube-makeup-person som ba how dare you, förlåt i förväg i så fall) och ja, förvaring är ju alltid nödvändigt. Jag hittade dessutom den här paletten, hur sjukt nice vore det att ge bort den? Snacka om att göra någon glad. Och svinbillig var den också.

D&G429 kr // Escada, 399 kr // Chloé, 299 kr 

Lite dyrare presenter, kanske till mamma? Här tänker jag att man kan gå ihop om man har syskon! En superfin present men ändå väldigt billig om man delar. Jag personligen älskar Chloé doften, men den passar inte på mig. Jag använder denna som dagparfym (hur EXTRA är inte den flaskan hahah) och denna som nattparfym. Tycker att det gör en jäkla skillnad, de doftar liksom som just dag och natt. Har ni någon standardparfym ni alltid använder? Jag brukade ha denna förut, folk gav mig alltid komplimanger. Hade den så länge att det blev ”min” doft.

Maria Nila, 419 kr // Moroccan Oil set, 319 kr // Hårvax, 189 kr // Plattång och värmeskydd, 499 kr 

Hårgrejer!! Vem älskar inte det? Jag använder själv Maria Nilas serie, har testar massor av olika men heal är nog min favvo. Annars brukar jag ha den här serien när mitt hår känns lite grått, det blir genast ljusare och blondare (hm, den var lite billigare än heal? Märkligt). Doftar otroligt gott och håret blir mjukt och fint. Moroccan Oil har jag också hemma, den till vänster är en olja som man kan använda överallt; i håret, på kroppen, i ansiktet… Doftar magiskt. Har inte testat den till höger men det kan nog inte slå så fel. Vax, populärt bland mina killkompisar vet jag. Och så plattången som man får för ett väldigt billigt pris (tycker jag), den kanske man kan dela på om man ska ge bort. Dessa grejer var också liiite dyrare men som sagt, om man bara går in flera på presenten klarar man sig ganska bra undan!

Mössa, 55 kr // Timglas dekoration, 99 kr // Stickade strumpor, 99 kr // Handdukar, 39 kr // Massagetvål rosa, 79 kr // Massagetvål blå, 79 kr // Handtvål, 39 kr

Här har vi fina klappar för under 100 kronor! Liksom, handdukarna? Hur billigt? Nästan lite oroväckande, haha. Massagetvålarna kan jag verkligen, verkligen rekommendera förresten. Min familj fick sådana av våra kusiner förra julen, och vi var helt sålda. De höll i säkert 8 månader och doftade helt otroligt gott. Tips tips! Dock, haha. Kolla beskrivningen på den blå tvålen..? Tycker det är så himla kul hur företag marknadsför sina produkter mot kön ibland. Om det är mot kvinnor så är de i rosa färger och så doftar de typ ”hallon med en hint av citron och en underton av apelsin toppat med svag nejlika”, men när det är för män blir de liksom helt handfallna. ”Den doftar, öh, manligt. Lite man. Typ. Och den är blå.”

Så, vad tror ni? Hittade ni något ni gillar? Let me know isåfall! God jul för helvete. Vi hörs snart puss

Konstruktiv kritik och familjetid

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks. 

Hej gänget!

Tisdag, va. Eller ”tissda” som Emelie säger. Veckans tråkigaste dag, verkligen. Jag sitter och stirrar på skärmen och försöker påminna mig själv om att livet är värt att leva trots konstant mörker, frikända våldtäktsmän och Trump som härjar i korridorerna på Vita huset. Skämt åsido (halvt). Min familj kom hem igår! Gud, vad jag saknat dem. VI flyttade hem i vår gamla lägenhet på sveavägen och imorse kändes verkligen allting precis som vanligt. Stella rusade runt i cirklar runt bordet, mamma drack te i köket, Christofer försökte organisera kommande utflykt till tandläkaren och hundarna ställde sig nästan med flit i vägen för en så att man snubblade fram var man än gick. Det enda som saknas är att Andrea sitter med fötterna på köksstolen och stirrar koncentrerat på sin mobil iklädd sin rosa hoodie.
Det äger att ha en familj. Det gör verkligen det. Är så himla lycklig och glad över att de finns, över att vi har så kul ihop, över att vi är vi. Det är verkligen inte många som har den turen.

Hur som! Imorgon flyttar jag hem till min lägenhet. Kommer förmodligen hänga hemma hos mina föräldrar ändå, men ändå skönt att kunna flytta hem sina saker. Saknar min säng dessutom, den är himmelskt skön. Visst ser det mysigt ut inne hos mig? Har världens härligaste pyjamas från nelly.com som ni hittar här (finns i rosa också, tror jag). Glider omkring i den och känner mig som en tjej i en “romantisk komedi”, ni vet de där som handlar om exakt samma sak där den blonda, vita tjejen (som har 1 rasifierad kompis för att det ska se bra ut) slänger sig på den fluffiga sängen i sin silkespyjamas och håret uppsatt i en perfekt stökig knut och mascara på fastän hon precis sminkat av sig. En sådan tjej känner jag mig som. Om ni vill känna likadant kan ni klicka hem pyjamasen hääär. Oslagbart inför julen.

Bredvid ser ni min bok, lade den där lite taktiskt hehe. I söndags fick jag förresten en idé så jag skrev på Snapchat (heter Oliviiahageus) att jag skulle sälja ut några böcker privat för de som inte har råd att betala cirka 200 kronor. Alltså att jag skickar den, med en liten hälsning. Lade ifrån mobilen i fem sekunder och när jag tog upp den igen hade jag hur jävla många snaps som helst så jag blev helt förskräckt och ba men Olivia vad har du gjort nu hur ska du organisera det här egentligen. Men som den handlingskraftige person jag är beställde jag hem 50 stycken bubbelkuvert, lade ut min företagsswish och så körde jag igång. Så imorgon ska jag sätta mig ner och skicka iväg de första 50! Till er som inte hann så lovar jag att jag kör en ny omgång snart, kanske i januari? Tack i alla fall för att ni visade så stort intresse. Och en sak till! Om du har läst min bok och har lust att skriva en recension på din blogg/på mail så får du jättegärna göra det, vill nämligen skriva ett inlägg där jag samlar all kritik (du får självklart en länk också). Obs! Jag vet att vi är vänner och så men ni måste faktiskt vara lite hårda. Om ni vill. Jag behöver kritik, det skulle hjälpa mig så himla himla mycket, och ingen annan är ju viktigare för mig att lyssna på än er. Så kör på bara! Strimla mig! Hugg mig i småbitar! Sänk mig till botten! Ser fram emot det.

Nåväl, nu ska jag försöka återgå till att deppa över världen. Vi hörs snart!

Veckans planer och 4 partytoppar

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks. 

HÄR // HÄR // HÄR // HÄR

Hur fina är inte dessa toppar? Jag letar ständigt efter nya tröjor att ha på mig ute. Tycker det är så himla svårt och min outfit faller nästan alltid på att jag inte har någon topp som matchar resten av kläderna. Beställde ju hem denna för ett tag sedan, minns ni det? Den är hur nice som helst bara att det är liite kallt för den så här års, haha… Men, men. Här ovan hittar ni några favoriter i alla fall!

Jag och Inez har precis ätit middag och fixat lite inför en ny vecka. Jag har packat och organiserat mina kläder lite, känns skönt. Denna vecka är inte så himla stressig som jag trodde att den skulle vara, men sedan brukar ju dagarna fyllas på rätt snabbt också. Well, well. Här är planerna hittills:

Måndag: Jobb till klockan 18, sedan hem till mamma och låsa upp osv. Spela in podcast, klippa, sedan kommer mamma hem vid elva ish. Åh, ska bli så kul att träffa familjen.
Tisdag: Veckans mest deprimerande dag, tyvärr. Ska bara jobba, sedan hem och *trumvirvel* betala räkningar. Kul va? Jätte. Äta middag med familjen, det blir mysigt. Nytt avsnitt av Om jag blir stor släpps också! Det är alltid kul.
Onsdag: Jobba, sedan fota kläder. Så sjukt irriterande att det är så mörkt ute bara. Men har fått hem lite grejer från Nelly.com som jag tänkte visa upp! Sedan kommer ”tankar kring…” upp också (förhoppningsvis). Och så flyttar jag hem till min lägenhet!
Torsdag: Fota polaroider med MIKA’s (fortfarande inte hunnit göra det), förbereda inlägg, maila, eventuellt samarbete på g, fota, spela in podd… Blogg-grejer, helt enkelt. Event mot kvällen.
Fredag: Samma som torsdag. Köpa julklappar, förmodligen. Det är ju julafton på söndag?! Herregud.
Lördag: Hänga med familjen, göra julgrejer. Inte sjutton vet jag.
Söndag: Julafton!

Låter väl som en bra vecka, ändå? Det tycker jag. Vi hörs snart gänget. Puss!