Readers Friday

Readers Friday: ”Den där jävla sjukdomen”

Triggerwarning: Ätstörningar. 


Rummet är kallt och vitt. Men vad spelar det för roll. Utan mig i det här rummet är det dött. Jag är det enda som verkar leva i detta trista och hemska rum och därför måste jag stanna. Utan mig dör hon. Utan henne dör allt hopp. Utan hopp dör allt fint i världen och därför måste jag stanna.

Tänker på allt skratt och alla tårar vi gett till varandra. Hur fan kunde det blir såhär? Jag fattar ingenting. Snäll säg någonting. För jag fattar ingenting.

Det enda jag vet är att, Jag hatar dig. Jag hatar hur allt liv dör så fort du kommer nära, jag hatar hur du sårar alla. Jag hatar hur du gör folk tomma på liv. Jag hatar hur du får alla att gråta när de ser dig. Jag hatar hur du förstör.

Men jag pratar inte om dig syster, jag pratar om sjukdomen. Den sjukdom som tar skepnad i din fantastiska kropp. Hur något så ont är påväg att förstör alla celler och allt fint med dig. Det är sjukdomen jag hatar, inte dig. Du är unik, för ingen kan hata en så fin person som du.

Sjukdomen går att styra. Men problemet är att bara du kan styra den, ingen annan kan. Inte ens en hjärttransplantation kan bota det här. Det är något fel på ditt hjärta, nej problemet sitter inte där. Problemet sitter i ditt huvud. Du är en anledningen till din sjukdom. Men du är det enda botemedlet till den, det enda.

Jag ville ge dig skuld, men jag vet nu att det är fel. Jag tänkte på hur det kunde gå så illa. Vi hade uppväxten som alla drömmer om, hur kunde det gå bra för mig men åt helvete för dig. Jag ville ge dig skuld för jag tyckte att du var otacksam för det du hade och det du skulle kunnat fått. Jag vet, mina tankar var fel. Det va inte du syster som skulle ha skulden. Det är sjukdomen. Den där jävla sjukdomen.


Skribent: Anonym
Ingen bild bifogades

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.