Allmänt

Temporär och hållbar lycka

Hej på er gänget!

Måndagen är avklarad och jag ska strax hem och städa lite, försöker bara avsluta några grejer på kontoret. Dagen har passerat snabbt och smärtfritt, helgen likaså. I fredags var jag på inflyttningsfest hos mina fina vänner Hanna och Allis, så himla kul. Vi var bara massor av tjejer som satt och drack cava och åt chips i stora grupper. Pratade om miljökrisen hela kvällen. Det var väldigt nice att få bara få hänga lite.
Lördagen spenderades tillsammans med Jasmins föräldrar, så himla kul att träffa dem. Vi åt lite lunch, drack kaffe och hängde på Il Café. Vidare gick jag och Emelie till Attitude Stockholm som jag tidigare lottade ut biljetter till här. Det ska jag definitivt inte göra igen. Tyvärr var det ett av de sämsta eventet jag varit på; oorganiserat, oklart, ingen av personalen verkade ha koll på någonting, allting var dyrt och vi fick faktiskt ingenting för vår marknadsföring. Kanske kan de bättra sig till nästa  år men nej, detta år var det inte roligt alls. Gick hem mot sextiden, lagade mat och lyssnade på en podcast och spenderade lördagskvällen hemma. Somnade vid tolv och vaknade klockan sexton dagen efter, hur sinnessjukt är inte det? Förstod ingenting. Min kropp måste verkligen ha skrikit efter sömn. Well, well. Det fick den. Söndagen spenderades med Hanna, vi lagade en god risotto, gjorde matlådor och tittade på Greys Anatomy.

Och nu är det ny vecka. Jag är inne i en period av grubblerier, som ni kanske märker. Ligger och tittar upp i taket på kvällarna och frågar listerna vad jag ska göra med mitt liv, med de vägrar svara. Det finns så många olika saker jag vill göra att jag varken vet in eller ut. Ni vet säkerligen vad jag menar. Alla skriker att man ska göra det som gör en lycklig, men jag tycker att uppmaningen är helt paradoxal, speciellt i vår ålder. Vem sjutton skulle inte göra det som gjorde dem glada om de visste vad det var? Jag har ingen aning om vad som gör mig glad. Ja, att skriva, men vad? Journalistik? Webbartiklar? Blogginlägg? Böcker? Krönikor? Artiklar? Om vad? Vilken inriktning? Vilket ämne? Eller så kanske jag inte vill skriva alls, jag kanske bara har snöat in mig helt och hållet. Kanske jag ska bli läkare. Eller flygvärdinna. Kanske jag skulle begrava min mobil någonstans och flytta ut i skogen i typ Kanada och leva utan internet och el. Kanske är lycka för mig en person, och innan dess finns det ingen mening. Det skulle ju i och för sig vara logiskt, med tanke på hur vanvettigt jag föll för den enda personen jag varit kär i; ibland vaknar jag fortfarande helt kallsvettig efter att ha drömt om hur han lämnade mig igen.
”Gör dig själv glad” säger man, men hur sjutton ska man veta vad som gör en glad? Lycka är ju helt och hållet temporärt och om man helt maniskt skulle ge efter för varje nyck och impuls skulle man väl sluta på rehabiliteringshem eller på psyket. Vad är hållbar lycka? Vad är det där som får folk att känna ett ljuvt behag av att vara vid liv, varje dag, till och med när de trängs på T-centralen i väntan på pendeltåget som ska ta dem hem till en tyst lägenhet och ännu ett avsnitt ”Stranger things?”. Jag vet inte. Det är inte lätt att vara ung och ha en hyperaktiv hjärna. Sådant får en att fundera.

Framförallt är det så himla svårt att veta när man gör rätt. En stor del med att växa upp handlar om att inse att ingen har koll på någonting; ”vuxen” är ett tillstånd som egentligen inte finns. Alla bara knatar på och hoppas på det bästa. Man vet väl ungefär vad man inte ska göra; typ bli narkoman eller prostituerad och det vore nice med ekonomisk trygghet och att vara glad lite då och då men förutom det finns det liksom ingen manual för livet. BANBRYTANDE slutsats I know, men skrämmande hur sant det är. Aldrig någonsin i mitt liv kommer jag att veta om jag är på rätt spår. Jag kommer aldrig veta om jag borde ha tagit en annan väg. Så man knatar på. Och hoppas på det bästa.

Det var mina måndagstankar. OBS! Jag mår superbra trots grubblerier (säger detta främst eftersom min mamma kommer hetsringa mig om tio minuter och dubbelkolla att jag lever). Nu ska jag hem och fila på onsdagens ”tankar kring…”. Jag tror den kommer bli bra.

Tre nyheter innan jag avslutar; 
1. Imorgon släpper jag och Emelie (förhoppningsvis) vår podcast! Den kan bli försenad på grund av att vi måste invänta godkännande, men vi gör vårt bästa. 
2. Från och med nu kommer länkarna att öppnas i en ny flik; såhär (reklamlänk). Yay!
3. Läsarträffen är på G och snart, snart kommer jag gå ut med datum och plats. Tagga!

Vi hörs sen gänget, puss!

Ett svar till “Temporär och hållbar lycka

  1. Tora Hansson skriver:

    Jag hamnar också lätt i de tankarna, börjar fundera kring vad jag egentligen bill med livet, om lyckan finns någonstans och att jag bara måste hitta den, om jag inte fattar själv vad som är lycka med mig, om den kanske står rakt framför näsan på mig men att jag inte fattar det. Jag kan bli helt tokig på de tankarna och de kan bilda så mycket ångest i mig. Jag tror att det är viktigt att inte tänka allt för mycket på det, utan bara köra, göra det som känns bra just nu och så får man se vart livet tar en liksom.
    Kram<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.