Allmänt

Angående bloggen

Hej gänget.

Hoppas ni mår bra. Jag känner mig helt orimligt seg, vet inte varför. Det känns som om allting går bakåt och inte framåt. Jag har helt enkelt fastnat. Rejält. Framförallt med bloggen.

För lite mer än ett år sedan bestämde jag mig för att försöka satsa på bloggen och leva på det. Det gick bra, jag hade flera tusentals unika besökare om dagen och jag växte allt snabbare i bloggvärlden. Under min tid på Nouw drev jag en av deras största bloggar och mina texter blev delade av er hundratals gånger. Mitt innehåll var ärligt, kompromisslöst, i vissa fall hänsynslöst.  Jag bloggade för mig själv och inte för en publik, vilket gjorde att mina inlägg blev helt och hållet genomskinliga.

I vintras, runt januari-februari detta år, började folk att känna igen mig mer och mer ute. Det var verkligen en milstolpe och jag kände mig stolt och glad, men också förvånad. Och det blev konstigt efter ett tag. Jag fick kommentarer om mitt privatliv på klubben, någon frågade mig om jag var “den där psykiskt sjuka, snygga modellen”, en annan sa att mitt ex gjort rätt som dumpade mig, en tredje hade åsikter om min kost, en fjärde tyckte att jag inte borde ta antidepp eftersom hen bedömde att jag inte var deprimerad “på riktigt”… Ni fattar. Helt plötsligt hade alla något att säga till om angående mitt privatliv. Och ja, jag lägger ju ut hela skiten på internet, så jag får ju egentligen skylla mig själv.

Missförstå mig rätt. Jag klagar inte över att jag blir igenkänd. Men hela grejen med att bli igenkänd gjorde att statistiken blev verklig. Ni finns där. Varje siffra är en person. Att bara ha läsare som kommer fram till en och ger komplimanger eller kommenterar ens skrivande är så himla fint, men jag insåg att jag faktiskt är genomskinlig; alla mina problem, alla tankar, all min ångest, mina känslor, funderingar och åsikter fanns där, och alla kunde ta del av dem. Hela tiden. Varje dag. Under våren fick jag en mindre livskris av detta faktum, när jag plötsligt inte kunde skilja på mig och mig. Vem är Olivia Hagéus? Känner alla mig? Vem är jag när jag är ensam? Vem är jag när jag bloggar? Finns det en jävla gräns?

Nej, det fanns ju inte det. Insikten ledde till oerhörd ångest och jag blev mer och mer paranoid när jag gick ut (skrev om det i det här inläggt). Återigen, missförstå mig rätt. Jag gnäller inte över att jag syns. Jag tror inte att jag är något jag inte är. Jag försöker bara berätta hur jag tänker.

Efter den insikten, och i och med att jag skrev kontrakt med VeckoRevyn, så började jag mer och mer censurera innehållet på bloggen. Jag är fortfarande lika ärlig, men inläggen blir mer banala. Precis så som jag egentligen inte vill vara.

Jag sitter fast. Jag sitter verkligen så jävla fast. Jag har ingen inspiration. Jag vet inte vad jag vill. Numera jobbar jag två-fyra heldagar med bloggen, och då består de dagarna av möten, event, foto och produktion. Outfitinlägg ska upp, tips på kläder ska upp, samarbete ska fotas, tankar kring ska skrivas, Readers friday ska läsas, och någonstans där tappar jag bort mitt fokus. Vad fan håller jag på med? Hur kunde det bli såhär?

Jag kan inte skriva längre. Mina “tankar kring…” är monotona, mina debattinlägg är banala som fan, mina krönikor är bara samma repetitiva skitsnack som var bra någon gång 2016. Jag utvecklas inte. Jag motiveras inte. Jag tappar följare, läsare, engagemang. Verkligen ingenting går framåt. Jag tjänar inga pengar trots att jag jobbar så jävla mycket. Min statistik har stannat av. Det känns som om att jag tar ett steg framåt och två steg bakåt. Vet ni hur fruktansvärt frustrerande det är?

Ni som tänker “stackars rika flicka”  kan verkligen dra åt helvete. Detta inlägg skriver jag, för första gången på så sjukt länge, bara för att jag känner för det. För mig själv. Utan publik. Och utan att bry mig om vem som läser detta. Jag känner mig så himla fast i en cirkel som aldrig tar slut, och jag kan inte bara pausa mitt liv och mitt jobb för jag måste fortsätta producera, ha is i magen, inte ge upp. Jag har tappat det som jag älskar mest i hela världen, att skriva, jag har liksom ingen tid eller energi till att sätta mig i soffan och skriva om bara det jag vill skriva om, det finns alltid något mer, något annat jag kan göra, något produktivt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet verkligen inte.

Så, jag behöver er hjälp. 

Jag har nästan alltid sagt att denna blogg är “vår” och inte bara min. Jag känner ofta att vi som hänger här delar denna plattform, vilket blir tydligt i och med att ni också skapar innehåll till readers. Så ja, jag skulle behöva lite hjälp.  Jag vet att det blir mycket inlägg om kläder och sådant, vilket jag tycker är skitkul, men framförallt är det också för att jag måste kunna tjäna pengar. Men förutom det. Vad fan ska jag skriva om? Vad ska jag göra med bloggen? Hur ska vi göra? Vad vill ni läsa? Hur ska jag ta mig framåt?

Jag sitter fast. Jag vet inte ens hur jag ska fortsätta härifrån. Så snälla, ge mig lite motivation och kärlek, berätta varför ni gillar den här bloggen, sprid den till era kompisar, ge mig tips, ge mig feedback, kommentera, dela, säg till om något blir tråkigt, ställ frågor, engagera er i innehållet. Jag kan inte driva den här bloggen ensam. Det går tyvärr inte. Så om detta är er blogg också, kan ni snälla hjälpa mig. Ge mig en knuff. Jag älskar er mest. Puss

38 svar till “Angående bloggen

  1. Frida skriver:

    Det jag gillar mest med den här bloggen är sättet som du skriver på, det är så rått och på riktigt. Sitter nästan och håller andan när jag läser dina texter för att du typ river upp världen?? Det kanske inte makes any sense, men det är så det känns.
    Känner ofta igen mig i det du skriver, även när det handlar om saker som jag inte har varit med om. Typ som en bok som man bara slukas upp av och där man känner det huvudpersonen känner.
    Så för att sammanfatta, haha, så gillar jag dina personliga inlägg samt då du tar upp samhällsfrågor/problem.
    Hejar på dig, kraaaam

  2. Vera skriver:

    Jag älskar ju din blogg just för att den är så personlig och rå på något sätt. Men samtidigt tycker jag inte att du ska skriva om personliga grejer om det känns obehagligt för dig att folk vet så mycket om dig hela tiden. Jag tänker såhär, antingen tar du en paus i bloggandet och tänker på hur du vill göra eller så sätter du dig ner och verkligen planerar hur du vill blogga, när, om vad, när olika inlägg ska läggas ut osv. Kram på dig bästa Oliva

  3. Pia Svensson skriver:

    Jihhaa!!! 🙂 Vill tipsa om ett ögonfransserum som funkar. Nanolash. som ny får du 100 kr i rabatt ❤❤❤

    Här är mi länk: http://referme.to/9vACAme

  4. E skriver:

    Ju mer personligt desto bättre, tycker jag. Det som gör din blogg unik är ju just detta, att du tar upp ångest, samhällsfrågor och sådant som andra inte pratar om. Jag personligen går i alla fall inte in på din blogg för att läsa om kläder. Men det viktigaste är väl att du skriver för din egen skull. Skriv det du själv känner för att skriva, så tror jag det blir bra. Tänk på att du ändå är extremt framgångsrik för att vara så ung, så du ska bara känna dig GRYM. Kramar

  5. Johan skriver:

    Att din blogg ger mig som kille en helt (som jag uppfattar det) ärlig inblick i hur det är att vara tjej/kvinna i samma samhälle som jag själv existerar i. En inblick i hur samma värld uppfattas helt olika utifrån vilket kön vi fötts med.

    Att samma värld som jag älskar, samma värld där jag mött mina bästa vänner och samma värld som gett mig så mycket. Samtidigt tryckt ner dig, tvingat dig att behöva tänka femton gånger extra innan du bestämmer dig för om du vågar göra vad som helst.

    Jag behöver dem här inblickarna i Sveriges kvinnoliv.

  6. Johan skriver:

    Att du ger mig en ärlig inblick i hur det är att vara ung kvinna i Sverige. Att vi lever i samma värld men samtidigt behandlas helt olika baserat på vad vi föddes med för kön.
    Att jag lever i en värld jag älskar som får mig att känna mig upplyft samtidigt får hälften att vara rädda.
    Det läskiga är att jag inte märker detta, jag märker inte varför ”Clara”, ”Josefin” eller ”Sandra” är rädda, inte heller vad dem menar när dem pratar om orättvisor dem upplevt.
    Jag märker det inte därför att jag aldrig upplever det och jag upplever det inte för att jag inte ser det. Jag vet inte vad det är jag ska kolla efter eller vad det är jag ska se.

    Det din blogg ger mig är sanningen, medlen och villjan att se, lyssna och förändra.

  7. Elvira skriver:

    Jag gillar din blogg för att jag tycker att det känns genuint det du skriver. Man kan läsa din text och veta att det är du som har skrivit den, typ. Tycker mest om att läsa om din vardag och vad du har hittat på (även om det inte alltid behöver vara något speciellt du har gjort) för jag tycker alltid att du lyckas beskriva det så underhållande på något sätt. Jag tycker inte att du ständigt måste leverera kraftfulla texter och ”tankar kring..”-inlägg om du inte känner att du har något ämne att skriva om för tillfället. Spara de långa/djupa texterna till när du har något du verkligen vill skriva om och svara på lite cheesy listor istället när inspirationen tryter (typ: 5 saker jag gillar att äta, 5 resemål jag vill till osv osv), såna är alltid roliga att läsa!

    Kram! Det här är bara en svacka, men den kommer du ur!

  8. nova skriver:

    Älskade din story-time om modelllivet i Istanbul och resan till Mykonos. Hade lätt köpt det som en bok, var helt fast! Börja vlogga vardag!

  9. J skriver:

    Fastnade för din blogg under en period då jag mådde så otroligt dåligt, och dina råa personliga tankar kring ångest osv. gjorde att jag kände mig mindre ensam med mina egna texter, med tankar som var väldigt lika dina. Har inte kommenterat här förr, men kände det var dags nu, bara för att du ska veta att vad du än gör med bloggen så behövs sådana som dig, som vågar skriva det som säkert många andra lämnar i utkastet. Tack, och jag hoppas verkligen att det i fortsättningen kommer upp nya inlägg här. 🙂

  10. Anonym skriver:

    Jag läser för att du lyckas skriva med en sån inlevelse i vardagliga tankar!! Jag älskar dina random inlägg om saker du tänkt på eller bara känt. Och det är så skönt att se att du känner precis likadant som ”oss andra” som har mindre ”glamorösa” liv. Aa du fattar. Du är väldigt ärlig!! Det är jävligt coolt och framför allt modigt!! Vem vill inte läsa nåt som en modig person skriver om? Fortsätt skriva, lusten kommer alltid tillbaka. Det är bara att man tappar fotfästet lite när man inte kan uttrycka sig på samma sätt som tidigare och det suger så jävla hårt. Men det kommer tillbaka. Du är bäst.

  11. Hanna skriver:

    Okej, såhär; jag började läsa din blogg för kanske 1,5 år sedan, och jag fastnade just för att du 1. Skriver så fucking bra 2. Var så öppen med all skit du har gått och går igenom i studen. Jag är – personligen – skittrött på alla stereotypiska bloggar där allt handlar om samma sak, men det gjorde/gör inte din. Jag håller med dig om att din blogg har förändrats, det är ganska stor skillnad på nu och då. Jag tycker fortfarande om din blogg hur mycket som helst, men den där råa känslan har försvunnit lite, vilket jag har full förståelse för. Jag förstår också till 100% att det blir jobbigare att öppna upp sig desto fler som ser det, men till de människorna som väljer att kommentera det antingen här eller ute på stan tycker jag du bara ska vända ryggen åt. Fuck dem ärligt talat, de har ingen rätt att komma och ha synpunkter och åsikter på ditt liv eller dina känslor. Man kan känna sig sårbar, men vad ska de egentligen göra åt saken? Det är inte deras liv. Jag vet att du har skrivit innan om att du vill berätta om ditt liv, om din tid i Paris och att du tog kokain, kanske om modellandet eller mer om hjärtesorg. Självklart ska du bara berätta om det som du är bekväm med, men låt inte en jävel få hindra dig från att skriva det DU vill. Jag har gett upp med att imponera på främlingar eller ens bry sig om vad de tänker, för man blir kritiserad vad man än gör så det är lika bra att skita i. Det enda viktiga är att veta att man har människor omkring sig som inte dömer en och som går att lita på.

    Du älskar att skriva, och därför borde det vara en prioritering. Testa att bara skriva, allt du känner eller vill berätta om. Tänk inte ”vem kommer läsa detta?” utan bara skriv exakt som du vill utan gränser. Antingen blir kanske texterna så bra så du kan publicera dem, om inte kanske det ger dig mer inspiration eller kreativitet. Om jag ska säga vad jag tror så är det att du har tappat läsare för att din blogg mer och mer blir en i mängden. Det låter säkert hårt, men se det som en chans till förändring istället för något negativt. Fan vad klyschigt det lät men du fattar poängen. Jag VET att du har potential till att vara en helt fantastisk bloggare och skribent så låt inte någon komma din väg. Bisous!

  12. Natta skriver:

    Något roligt jag skulle vilja läsa är typ ”olivia rådgiver”, att läsare skickar in frågor och problem osv från sin vardag där du som ungdom och din synpunkt på livet kan ge ditt bästa tips och försöka hjälp till.

  13. AnfishaL skriver:

    Jag har märkt på senare tid att dina texter hålls mer ”innanför ramarna” och du svävar inte iväg i texterna ( tankar kring eller andra åsiktsinlägg). Du har en deadline, ett schema på bloggen. Och det är självklart bra och viktigt men jag saknar de inläggen du skrev bara för att du ville.
    Men jag älskar din blogg. Precis som de andra skriver så är din blogg rå och personlig. Det finns tillräckligt många bloggare där ute som ska visa upp en bättre bild av deras vardag. Jag tycker att du ska hålla dig till det du är bäst på, att sätta ord på känslor.

    Du är min favorit skribent. Du skriver om känslor på ett fantastiskt sätt. Du beskriver ångesten precis som den är – ful och hemsk. Man blir helt inslukad i texterna och ofta har du satt ord på känslorna jag har känt och det har fått mig att må bättre.

    Tips att skriva om:
    – Mer historier (ex tidigare skrev du om händelserna i Budapest, LA, saker som skett i tonåren, med ditt ex osv)
    – Vad vill du skriva om? Glöm bort deadlines, vad fick dig till att börja skriva från början?

    Människor kommer alltid att prata och kommentera. Kommenterar dem inte på ditt kärleksliv så kommer dem kommentera på typ dina fula skor eller att du dricker för mycket vin vad vet jag. Människor kommer alltid att kommentera så du kan lika gärna göra din grej och skriva om det du vill.

    PS: Man kan aldrig dricka för mycket vin och hela världen vet att du äger de snyggaste skorna! 😉

  14. Alexandra skriver:

    Jag älskar din blogg för att den känns så
    Otroligt ärlig, och för att det behövs i den här världen som är så ytlig. Där instagramprofiler och bloggare säljer en bild av det perfekta livet så visar du också baksidorna. Att du står upp för saker!!! Och verkar skita i konsekvenserna på att bra sätt, tex det med Vitamin Well. Du är duktig på att skriva på riktigt, vilket gör att bloggen faktiskt ger något att läsa.
    Så att du 1. Är personlig och ärlig 2. Skriver otroligt bra 3. Tar upp relevanta ämnen 4. Skriver om kärlek på ett fantastiskt sätt, men ändå kan skriva om feminism eller rasism – det finns djup.

    Sen har jag full respekt för om
    Du inte orkar vara så privat som du är och har varit, för jag hade tyckt det var jätteläskigt. Förstår om du behöver stänga ute saker för din egen skull. Men om du öppnar upp dig finns vi här för dig <3. Hoppas din blogg lyfter så mycket som den förtjänar!

  15. Lina skriver:

    Anledningen till att jag började läsa din blogg var dina ”tankar kring..” dina inlägg om din vardag och kläder är absolut intressant och kul att bläddra igenom, men det som verkligen gör din blogg unik är dina ”tankar kring…” så många gråa söndagseftermiddagar jag har suttit och och scrollat igenom och läst alla dem inläggen och fått tårar i ögonen för texten och skrivsättet är så ÄKTA. Så det jag verkligen vill ha mer av är DIG. Inte dina kläder eller dina tio tips på bästa mascaran, utan mer texter om det du upplevt, dina hjärtesorger, hur ditt kärleksliv känns, mm! Du är grym!

  16. A skriver:

    Älskar din blogg för att du är en så himla vettig och ärlig tjej. Tillskillnad från andra bloggar öppnar du upp dig på ett helt annat sätt och jag kan verkligen relatera till dig. Har läst dina texter så otroligt många gånger, de sätter så ofta ord på det jag känner som jag själv inte förmår mig förklara. Din bok dessutom är helt fantastisk och har redan läst den 2 gånger och kommer nog att göra igen. Var mitt i ett hjärtekross och trodde aldrig jag skulle bli hel, men din bok gav mig verkligen lite insikt och hopp, om att det blir bättre.

    Jag tycker det vore jättekul om man fick skriva in frågor till dig som du kan svara på, alltså någon form av rådgivning. Du är en så himla grym och vettig tjej, tror många hade uppskattat din hjälp!

  17. Elin skriver:

    Alltså Olivia…lägg ner med att dina inlägg nu skulle vara dåliga. Det är bara du själv som tycker det för att du har så hög prestationsångest. Du är jätteduktig, extremt talangfull. Visst att du skalat ner lite på senare tid – och om du nu inte vill vara lite personlig så har vi förståelse för det. Men det ör ju just igenkänningsfaktorn man får i dina texter som är så otroligt kraftfull, som gör den här bloggen så unik. Dina åsikter, dina tankar, dina känslor.Sättet du beskriver känslor.

    Jag kollar in här varje dag för att de är den enda bloggen jag på riktigt känner att jag kan få ut något av. Så bara fortsätt som du gör. Gör vad som känns är din grej, för du är så jävla bra på det. Hands up för dig och tack för att du har varit så modig att dela med dig av sö mycket. Jag har suttit och gråtit åt dina texter, tipsat om dem till vänner, nästan chockerats över hur mitt i prick de är. Men jag vet att du ör grym och jag vet att det inte alltid går att prestera till 100 procent, och vi som löser din blogg för dina texter, vi förväntar oss inte det utav dig heller. Vi tycker att när du sätter dig ner och skriver och väl får till dem där absolut bästa inläggen – är så jävla värd väntan, även im de givetvis inte kan komma varje dag. Så gör bara din grej, ta en paos när motivationen försvinner. Sprid lite reklam för du förtjänar pengar, och så kom tillbaka i full växel med dem där grymma inläggen när du har dem i huvudet. Kram och tack för en fantastisk och unik blogg

  18. Anonym skriver:

    Vill du verkligen blogga? Om jag var i din sits hade jag nog tagit en paus från bloggen och Stockholm, flyttat till Paris och jobbat på ett café, skrivit då och då och utan att ställa för höga krav på mig själv

  19. Ellen skriver:

    Jag måste ärligt säga att jag anser att din blogg det senaste mest har blivit länkar till kläder och jag förstår att du behöver tjäna pengar på något. Men det känns inte så personligt och inte alltid som att du bryr dig. Inläggen det senaste har varit fullproppade med länkar, utan ens en bild som lockar en att trycka på länken. När jag började läsa din blogg var du så öppen, genuin och ärlig (kändes det iaf som), som att man smygläste din dagbok nästan (fast med man fått tillåtelse). DEN känslan saknar jag! Det var det jag älskade med din blogg. Jag hade hellre sett att du slutade med alla reklaminlägg helt och blev personlig igen, förstår självklart att det inte går men det är så jag känner.

  20. Tea skriver:

    Jag har precis spenderat cirka två timmar på att läsa ord efter ord och mening efter mening som du skrivit. Sättet du skriver på är så galet fängslande att det går liksom inte att sluta. Man vill bara ha mer, mer och ännu mer. För någon månad sen hittade jag din text Tankar kring: Besatthet, en text som gick rakt in i hjärtat. Du satte ord på det som jag själv försökt förklara för mig själv så jäkla länge och sen dess har jag varit fast. Dina texter är genuina, känsloladdade, gripande, ärliga och inte minst har de som sagt ofta hög igenkänningsfaktor. Egentligen spelar det inte så stor roll vad du skriver, eftersom som det för mig iallafall handlar om HUR du skriver. Fortsätt skriv är allt jag har att säga. Jag kommer garanterat att fortsätta läsa, oavsett vad du har att berätta.

  21. Madde skriver:

    Jag har aldrig fastnat för bloggar där det skrivs om kläder, resor och mat hela tiden. Sedan hittade jag din blogg och nu går jag in på den dagligen. Jag älskar din blogg för att den känns genuin och som att du verkligen lagt ner tid på allt du skriver. Jag älskar när du tar upp politiska saker eller samhällsproblem, jag älskar att läsa dina ”tankar om”. Jag tycker själv om att skriva och du inpererar mig otroligt mycket.
    Skriv från hjärtat! Jag förstår att det är svårt när du fått en större följarskara, men det uppskattas verkligen. Att skriva är konst och det är viktigt att göra det för din skull och utan krav.

    En rolig sak som hade varit intressant är att du tar upp ämnen att disskutera. Eller ta en paus om det är det du behöver!

  22. Jennifer skriver:

    Jag började läsa din blogg nästan precis när du hade kommit hem från skolan i Frankrike. Jag förundrades av hur enkelt och lättsamt du skrev om en opolerad vardag. Du kände och du SKREK vad du kände, och ändå kom det ut som självklarheter, viskningar av bly. Du hade ingen skam, inget tvivel. Och paradoxen är att inlägg om osäkerhet och bekymmer (som detta) stärker min bild av dig som orädd, gör mig ytterligare intresserad. Men någonstans i detta bloggvimlet så tappar jag dig. Det som fascinerar, den där nerven, blir instick istället för nav. Men jag vill ju att du ska växa! Så gå på dina fåniga bloggevents och ge mig en länk till ett par lackerade dojor, jag kommer alltid hålla dig bakom ryggen. Men du sätter sån jävla press på dig själv. Du behöver väl inte leva på bloggen? Ta en ordentlig paus, och hitta tillbaka till kärnan av skrivandet. Denna plattform behöver inte uppdateras varje dag. Ta och gör saker för din egens skull, skifta fokus helt. Testa på ett vanligt jobb och ha bloggen som en sidogrej? Ett utrymme för dig själv, och inte för eventuell publik. Dina texter är och har alltid varit fantastiska, oavsett vad du skriver om. Men det är tjejen bakom meningarna som dämpas ner och tappas bort en aning. Så ta den tid du behöver. Lev och känn, och skriv därefter. Bry dig inte om bloggen. Detta är bara en av tusentals vägar du kan välja. Kram på dig.

  23. Sofia skriver:

    Varför har inte du nämnt att du betalade för utgivningen av din bok? Gick in på förlagets hemsida och såg att det är egenutgivning? Det känns typ lite konstigt att inte vara öppen med dina läsare om att det du har gjort är enbart möjligt för att du kan betala för det?
    Hur tänker du kring det?

    1. Olivia Hagéus skriver:

      Hej du!
      Förlaget jag ligger hos har olika kontrakt man kan välja på, och eftersom jag tyckte det var viktigt att ha hundraprocentig kontroll över vad som publiceras i mitt namn valde jag att ta ett lån från banken för att kunna köpa rättigheterna till boken. Det finns olika kontrakt och avtal; många går ut på att man inte betalar någonting, men därmed ger förlaget ”tillåtelse att förändras innehållet i kommersiellt syfte”, vilket betyder att förlaget har lika mycket rätt till ditt innehåll som du har. Andra kontrakt låter dig behålla rättigheterna, men inte intäkterna (du får cirka 2-3% för varje försäljning, och möjligtvis ett förskott).
      Men; det är ingen egenutgivning. Du kan inte bara langa fram ett manus till Calidris (som jag ligger på) och så publicerar de det. Du kanske tänker på vulkan? Hur som, manuset antogs och därefter diskuterade vi hur vi skulle gå vidare med rättigheter, innehåll, marknadsföring osv osv.

      Slutligen; jag behöver inte vara öppen med mina avtal eller kontrakt gentemot mina läsare. Jag behöver heller inte redovisa min inkomst, mina lån, mina skulder och mina investeringar.
      Hoppas det var svar nog. Kram

  24. Emilia skriver:

    Åh Olivia <3. Jag känner liknande i skolan just nu. Jag går på föreläsningarna för att jag ska, går hem, försöker skriva rent men somnar i soffan. Jag har ingen inspiration eller motivation. Jag har blivit en robot i en ond cirkel och inget känns roligt. Jag börjar tvivla på om jag valt rätt utbildning. Är detta verkligen vad jag vill? Är detta mitt drömyrke? Vem är jag? Samtidigt finns vetskapen om att jag brinner för detta någonstans i bakhuvudet. Ska vi ge oss ut på jakten för att hitta motivation och inspiration tillsammans? Mina tips som hjälpt mig förr är: se en riktigt bra film (som väcker känslor. Jag brukar välja en sorglig så att jag får gråta ut. Min to go: The last song), TEDtalks på YouTube, skriv en lista med drömmar inför framtiden, läs böcker av författare som inspirerar dig, ta hand om dig själv, gör miljön runt dig mysig (tänd ljus, ha en citronskiva och is i vattenglaset).

    Det jag tycker om med din blogg är DIG. Jag älskar din ärlighet, jag älskar hur du bryr dig om oss läsare och jag älskar att dina texter är välformulerade och välskrivna. Du är fantastisk Olivia. Jag började läsa din blogg efter att någon på Twitter delat ditt inlägg ''Vi måste prata om ångest''. När jag läste det blev jag så glad, äntligen hade jag hittat någon som är på riktigt.

    Det är okej med svackor. Det är okej att ta en paus om du behöver det. Vi klarar det här, tillsammans.

    <3 <3 <3

  25. M skriver:

    När kommer Olivia svarar del 2 ?? Kram

  26. M skriver:

    Hej Olivia!
    Jag gillar din blogg för att den är öppen och ärlig. Jag gillar även variationen mellan texter, mode, (skulle gärna se mer videos) och bilder.
    Jag skulle vilja ha mer texter ang dina tonår, din psykiska ohälsa, allt sånt.
    Jag gillade din bok men trodde den skulle handla lite mer om det du pratat om förut i andra sammanhang -> typ när du berättade att du var full och hög på morgonen. Ditt år i Paris, ditt missbruk, dina ätstörningar, dina modellår – hur du och modellerna levde bantade jobbade, osv… Sådant är intressant och gripande. Sådant är unikt (inte många som skriver om sånt) det är rått och verkligt och lockande att läsa om.
    OBS- även om du inte skrev om det i din bok (som var fantastisk i sig) så skulle jag gärna vilja att du skrev mer om det nu. Gjorde en djupdykning i hur det var och vad som hände osv. Låååånga texter om sådant skulle vara AMAZING.
    TIPPS: sätt dig på ditt favorit café, beställ en kaffe, försök minnas tillbaka och skriv igen för att du gillar det och för att det är härligt att få skriv ut om händelser och berätta om ens historia. (Kan självklart inte alls veta om detta är något du skulle gilla. Kan likagärna vara så att kaffet är för dyrt, bakgrunden låter för mycket, skrivlusten finns inte och minnena är suddiga. Jag tipsar bara om vad jag skulle gjort…)
    Kram på dig finaste Olivia <3

  27. Shirin skriver:

    Hej Olivia!
    Jag brukar aldrig kommentera men kände att jag behövde göra det nu! Jag vill bara säga att du är så fantastiskt duktig på att skriva (men det vet du ju redan) och din blogg och FB-grupp är ngt jag uppdaterar flera gånger om dagen!! Jag förstår att du inte hinner med mer än det du gör men jag vill bara att du ska veta hur mycket du inspirerar mig (och många många andra). Så fortsätt med det du gör för det är fantastiskt! Jag håller med om att det inte är så mycket texter längre på bloggen men när de väl kommer så är det höjdpunkten på dagen! Fortsätt skriv för dig själv det är det viktiga. Forsätt med att vara dig själv och sådär alldeles genomskinlig. Det behövs när allt är så fucking filtrerat. Folk kan helt ärligt dra åt helvete om de lägger sig i ditt privatliv. Jag tycker du är helt jävla grym!

    Massa kärlek!!!

  28. Bianca skriver:

    Alla som bloggar har sina ups and downs, inga konstigheter.
    Alla som bloggar på Nouw verkar ha många besökare då inlägg delas och man syns på olika listor osv..
    Känner du för att blogga så tycker jag du ska fortsätta med det.
    Ett stort fel många gör är att för snabbt försöka leva på bloggen.
    Om inte dina sponsrade inlägg för t.e.x kläder ger stora inkomster, så tycker jag du ska skippa det, reklaminlägg är tråkiga och förstör bloggen.
    För övrigt så har ju bloggar slagits ut av youtube och instagram.
    Kanske du kan göra nåt mer inlägg om #metoo, du sitter säkert inne på massa snaskigt skvaller om Stockholms nöjesprofiler!

  29. Liv skriver:

    Jag älskar din blogg för det känns som att varje gång jag går in och läser den så lär jag mig något nytt. Även att se saker från annat perspektiv som tex när du skrev om culture appropiation! Visste inte ens att det existerade innan jag läste om det i din blogg. Och dina bästa inlägg är helt klart när du plibicerar ett utdrag ur något du skrivit som går rakt in i själen och är så jäkla bra att det inte går att beskriva med ord.

  30. Mathilda skriver:

    Du kan sätta ord på oförklarliga tankar. Du är öppen och ärlig i vad du skriver och allt på bloggen känns så genuint rent!

  31. helena skriver:

    Jag älskar din ärlighet, du skriver om sånt som man bara tänker själv eller kanske säker till sina kompisar men aldrig skulle säga när andra hör.

  32. Anonym skriver:

    Jag älskar din blogg för att den är så personlig och för att du skriver mycket om dina åsikter om män, feminism, psykisk ohälsa osv. Jag tar argument från dina inlägg och i alla mina argumenterande tal och texter jag hållt i skolan så har hälften varit inspirerat från dig, vissa även rakt av tagna argument, hehe. Tycker även om att du skriver ibland att du har lite om pengar, att det är svårt att få ihop det osv. Ärlighet uppskattas. Jag gillar mindre i läggen om kläder, när kläderna är på dig är det ok men tråkigt med en sida från nakd liksom. Gör sammarbeten för att växa kanske? Fortsätt iallafall, min favorit blogg utan tvekan!

  33. Elin skriver:

    Det jag gillar med dig är att du är rak på sak. Och det känns i hjärtat när du skriver. Som du menar det, Jag ser verkligen upp till dig då jag förut skrev massor, massor, men nu i några år stannat upp helt. Så jag känner igen mig i dig att vilja skriva något som berör. Och det lyckas du med. Jag gillar din blogg också för att du är ärlig och säger ”jag är inte som de blogg tjejerna” tex och du menar liksom inget illa varken emot dem eller emot dig hoppas jag. Jag läser din blogg för att den inte är ytlig, den är ärlig och rak. Säger givetvis inte att det är något fel på att vara ”ytlig” som andra bloggare är. Men det är bara inte min grej att läsa det ger mig mest ångest. Det gör inte du. Detta är som sagt inget påhopp emot någon annan blogg, alla gillar olika 🙂 Hoppas du mår bättre snart <3

  34. M skriver:

    Jag började läsa din blogg när du bodde i Paris vilket är cirka tre år sedan, så kan bara börja med att säga att jag tycker din blogg är väldigt väldigt bra.

    För mig är det två saker som attraherar med din blogg; att dina texter är riktigt bra, men även att du, personen bakom texterna verkar intressant. Jag älskar att läsa om dina känslor, tankar och historier om ditt liv! Tyckte nästan din blogg var som bäst när den egentligen var som sämst; när du bodde i Paris och gick i gymnasiet. Trots att det var sämre uppdatering och sämre bilder kändes inläggen alltid genuina och personliga.

    Med det sagt känns det svårt att råda dig hur du ska göra då jag verkligen kan förstå obehaget med att folk du aldrig sett känner till personliga saker om dig och känner sig berättigade att diskutera dem med dig. Du ska ju göra det som känns bäst för dig och det kan inte alltid vara det läsarna helst vill se.
    Kram!

  35. Hillevi skriver:

    När du skriver sätter du ord på känslor jag aldrig fått en bra förklaring på innan. Du är ärlig och tydlig, dina texter är lika fängslande som innan enligt mig!

  36. Madde skriver:

    Jag har följt din blogg i ca 3 år nu och absolut älskar den för att den är så unik. Du skriver om allt fint och fult och du är enligt mig ärlig när du skriver och det är något av det bästa. Så trött på att bara läsa bloggare som är på topp hela tiden och reser jorden runt och lever livet. Jag menar det är väl trevligt för dem men kan någon skriva om det som är mindre fint och det som är jobbigt att skriva om? Därför älskar jag din blogg, så tack för att du fortsätter skriva! Har även läst din bok och somsagt så älskar jag den med. (Jag gillar även alla fina andra texter om fina saker och dina modetips, så är inte bara här för de jobbiga texterna)

  37. Ingrid skriver:

    Lite sen med att kommentera men bättre sent än aldrig. Din blogg är den enda bloggen jag engagerar mig i och kommenterar aktivt. Jag älskar att läsa dina texter oavsett vad det handlar om. Jag älskar att läsa din blogg när den är varierad och inte kretsar kring ett ämne enbart typ olycklig kärlek eller manshat. Jag älskar självklart att läsa om det men gillar när det blir en blandning av mode, inredning, texter om livet osv osv. TACK för att du inte slutar blogga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.