Allmänt

”Tankar kring…” Alla män

Jag har gjort det igen.
Insikten kommer när jag sitter på tunnelbanan mot skanstull där jag bor för tillfället. Jag stirrar på mobilskärmen och undslipper mig ett knorrande, svagt läte, som ett döende djur. Ser inte riktigt mina medpassagerares oroliga blickar utan reser mig upp och går av när tunnelbanan rullar in på perrongen.
Jag har gjort det igen.
Jag har lurats in i ett twitterbråk.

Hur kunde detta hända? tänker jag när jag promenerar förbi seven eleven, så djupt begravd i mina plågade tankar att jag knappt märker att en cyklist slirar för mig när jag går rakt ut i vägen. Hur kunde jag låta mig dras in?
Inte blir det bättre av att bråket handlade om feminism. Jag fick upprörda kommentarer från diverse killar efter att jag publicerat en av mina lika upprörande artiklar som drar alla män över en kam (ska förresten börja säga ”kant”, låter mycket roligare. Putta alla män rakt över ett stup liksom) och i början lät jag någon annan debattera men så småningom drogs jag in, helt obarmhärtigt, och fann mig själv i något slags korståg mot männen. IGEN! Det känns som en grej man orkade göra i typ, nian, att hålla på och jiddra med killar som är för dumma för att förstå sig på sin egen dumhet. Du kan aldrig vinna ett argument mot en idiot om du sänker dig till hans nivå, sa min kloka far en gång, för en idiot kommer alltid vara bättre på att vara en idiot än vad du är.
Tänk om jag lyssnat på min far. Men sedan har jag ju också gjort en grej av att inte göra det, så det är lättare sagt än gjort att bryta det mönstret.

Jag blir alltid lika förbluffad när det dimper ner en kommentar från Johan där det står typ ”HATAR DU MÄN?! INTE ALLA MÄN, VA?”. Man bara men snälla Johan, det är väl klart jag gör, hur kan du ha missat det? Det har han tydligen gjort, i alla fall, vilket är anledningen till att jag sitter här igen framför datorn, på flygplanet påväg till Paris, och smuttar på rödvin och förbereder ett inlägg som slår ett slag för den mest basala formen av feminism. Allt detta mot bättre vetande.

Den mest frekventa frågan jag får är denna: hur kan hat leda till något bra? Svar; det kan det inte. Hat föder hat som föder klyftor som föder misstro som föder orättvisa. Eller hur? Om vi kan komma överens om det kan vi gå vidare till nästa insikt; manshat är ingen grej som vi kvinnor bara hittade på för att vi inte hade något bättre för oss. Manshat är ett svar på det redan existerande kvinnohatet. Den slutsatsen kan visserligen låta lite som ett barnslig ”ni började!”-argument, men alltså… ja, ni började. Och ni fortsätter. Det är som om ni står och slår oss med en pinne och så skriker vi till slut att vi hatar er efter typ 17 miljoner slag och då sänker ni pinnen, stirrar på oss och utbrister; ”vad i hela… HAT FÖDER HAT!”
Och återigen blir vi de som ska sitta tysta och utstå det hat ni utsätter oss för. Varje dag.

Men jag då! skriker du bakom skärmen. Jag är en snäll man!! Jag lät en gravid kvinna sitta på bussen och jag har aldrig våldtagit någon och jag har aldrig skrikit hora och jag har faktiskt inte tjatat mig till sex! JAG ÄR EN AV ER!

Om du säger det, så! svarar vi. Vad bra att du anser dig själv vara en bra man! Vad bra att du inte våldtagit någon! Vad bra att du inte har trakasserat en stackars tjej på stan! Vad bra att du respekterar andra människor!

Men det hjälper ju inte mig. För jag vet ju inte det, kära Johan. Våldtäktsmän har ingenting som kännetecknar dem, de har ingen gemensam nämnare förutom en enda; att de är män. Självklart blir jag då misstänksam mot dig. Ja, det är tråkigt att du blir generaliserad. Men jag kan inte för mitt liv förstå varför du inte ser att det är ännu tråkigare för oss att vi blir våldtagna. Du tar upp ett problem som i jämförelse är helt oväsentligt, helt absurt i kontexten, och om jag ska vara helt ärligt så är själva akten att du tar upp det en enorm förolämpning mot mig. Hur vågar du ta upp dina sårade känslor när kvinnan bredvid dig precis berättat att hon har självmordstankar på grund av något som en man utsatt henne för? En man, precis som du? Har du ingen skam i kroppen?

Sedan har vi en annan sak, som jag tänkt på, och det tog lite tid innan jag kunde formulera detta rätt; hur vet du egentligen att du är en bra man? Hur vet du att du är en av ”de goda”?

Om någon just i denna sekund samlade alla män på jorden och sa såhär;
Vi kommer att märka alla män som begått något slags sexuellt brott genom att tatuera dem  i pannan. Om du anser att du är en av dem som inte kommer att få en tatuering i pannan, och du har fel, så kommer du även att bli kastrerad.

Så, Johan, vet du vad våldtäkt är?
Hur säker är du?
Vågar du chansa?

Jag kan säga, som tjej, att jag inte är säker. Jag vet att jag en gång varit nära att tjata mig till sex med en kille som var lite off. Skillnaden är, som jag tycker är så sjukt fundamental, att jag aldrig skulle vilja ha sex med någon jag övertalade. Jag skulle aldrig vilja ha sex med någon som tvekade. Jag skulle skämmas ihjäl om jag hade sex med någon som inte deltog. Det skulle vara fruktansvärt. Hur kan det inte vara så för er?
Jaja. Här har ni det. En liten förklaring.
Ni skrämmer mig.
Ni är den största faran och ni är den största orsaken till ångest hos mig och många andra kvinnor.
Och jag hatar er. Alla er. Alla män. Så låt mig göra det och vänd ert plötsligt intresse för debatten mot er själva istället.

6 svar till “”Tankar kring…” Alla män

  1. Elise skriver:

    FAN vad bra du är Olivia.

  2. Jennifer skriver:

    hehe det här är bra grejer

  3. Paula skriver:

    Så saaaaant!!!

  4. Anonym skriver:

    Aha det är din pappa som kommit på den sägningen? Coolt! Trodde det var Mark Twain, silly me

    1. Olivia Hagéus skriver:

      Nej det var min pappa!! Twain brukade citera honom på sin tid. Tar emot en ursäkt när som.

  5. Matilda skriver:

    Men JAA, du gör mig aldrig besviken med dina texter, så mycket power!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.