Fråga: ”Vad gör man om ens vän är sexistisk?”

”Vad gör man om ens vänner är sexister / rasister / homofober?”

Denna fråga har jag fått ganska många gånger, faktiskt, men har aldrig tagit mig tid att faktiskt sätta mig ner och besvara den.

Jag tycker såhär. För mig tog det lång tid innan jag insåg vad feminism egentligen var. Då hade jag gått runt och kallat mig själv feminist i flera år, men det var först långt senare som jag började se strukturerna och när man väl börjar se strukturerna… ja, så kan man liksom inte blunda för dem. Det var som om en hel värld öppnade sig och från och med då känner man liksom i sitt hjärta att man är feminist istället för att man måste “lära sig” nya “regler” och liknande. Förstår ni hur jag menar? Det är först när man verkligen ser strukturerna som man kan göra något åt dem.

Med det sagt så brukar jag vara försiktig med att trasha andra som inte tror exakt som jag gör – till en viss gräns, såklart. Att börja se strukturer, lära sig, förstå, analysera och diskutera är det enda som betyder något, så om jag träffar någon som inte ännu förstått, så är jag väldigt noga med att inte klanka ner på människan / bli sur / utesluta / avfärda som idiot. Det tar tid att lära sig. Det är svårt att lära sig, speciellt om man inte är utsatt. Jag ställer jämt och ständigt frågor till Chloé när jag inte förstår något som gäller rasism, till exempel. Jag har ju ingen aning. Och det är ju självklart inte alla rasifierades ansvar att förklara för mig, men det underlättar att ha någon som gör att du förstår strukturerna och inte bara “lär dig” att se dem. Någon som vänligt men bestämt säger till en när man slänger ur sig något dumt. Någon som motiverar varför det var dumt.

Men det finns självklart en gräns. Vägrar vännen att fatta, är det faktiskt bara att dumpa. Börja med att förklara; “jag tycker inte det där var snällt” eller “fan, måste du alltid dra sådana där kommentarer, det gör mig obekväm”. En annan grej är ju också att besvara osköna kommentarer direkt med något som visar att du inte game (typ om någon drar ett rasistiskt skämt : “wow det där var ju fräsch sagt” eller “shit, att det fortfarande finns folk som tycker att rasistiska skämt är roliga lol” eller “…asså var det någon som tyckte det där var kul, på riktigt?”). Få personen att skämmas när hen slänger ur sig osköna kommentarer så kan jag garantera att de slutar.

Sist men inte minst: det är din vän och du vet bäst. Om hen inte respekterar att du känner dig obekväm eller om hen struntar i att hen gör andra obekväma eller ledsna, är det verkligen en bra vän då?

Enter a title

”Tankar kring…” att vilja mer

Ibland känns det som om jag vaknar med lite ångest varje dag.

Det är konstigt, egentligen. I normala fall brukar jag ha massa ångest och sedan går det över, men numera är det som om varje morgon börjar med att jag måste vifta bort små moln av oro som svävar över mig. Sedan går jag upp. Går till jobbet. Jobbar efter jobbet. Går på ett event. Somnar. Och vaknar igen, med regnmolnen hängandes sådär olycksbådande över huvudet.

Vad är det jag saknar? 

För några veckor sedan promenerade jag på Östermalm med en vän. Jag berättade om boken, hur nervös jag för inför releasen, och sedan muttrade jag dystert;
”Dessutom är den jättedålig. Förmodligen det sämsta jag skrivit i hela mitt liv.”
Han stannade mitt på gatan.
”Men Olivia” utbrast han, alldeles förskräckt, och stirrade på mig med uppspärrade ögon; ”Sådär kan du ju inte säga!”
”Men det är så” försvarade jag mig och vågade in se in i hans ögon, rädd för att han skulle bli helt skärrad igen, ”Jag har utvecklats så himla mycket på ett år, och jag fattar att jag aldrig kommer bli nöjd och så, men jag…”
”Men herregud” sa han och började gå igen, om än fortfarande stirrandes på mig. Han skakade på huvudet. ”Sådär får man faktiskt inte säga. Inte när man är nitton. Inte någonsin.”
Jag dolde min förvåning över hans utspel och följde efter honom tillbaka mot torget.

Och så grubblade jag. Och grubblade. Ni vet hur mycket jag kan grubbla, mina kära vänner. Jag har vridit och vänt mig i sängen och försökt lista ut varför molnen inte försvinner.
Som i ett trollslag mindes jag konversationen.

Jag är en sådan som aldrig, någonsin, blir nöjd.
Jag jagar och jagar och jagar tills benen inte bär och då jagar jag lite till. Jag tycker inte att min bok är bra för jag vet att den kunde ha varit bättre. Jag tycker inte att det är en merit att publicera något när man är nitton, för jag kunde gjort det innan jag fyllt arton. Jag tycker inte att det duger att ha mitt drömjobb. Eller att ha en framgångsrik blogg. Jag tror inte ens jag skulle bli överlycklig om min bok så blev översatt till hundra språk eller räknad som en modern klassiker.

Ingenting duger.

Ingenting är bra nog.

Jo, jag vet. Jag fick också en existentiell kris av den insikten. Men jag har sakta men säkert börjat förlika mig med tanken om att vara ett konstant, svart hål. För även om jag inte själv tycker det så har jag ju kommit ganska långt, och anledningen till att jag har det är för att jag tycker mig ha rätt till saker. Jag vet att jag ska bli världsberömd författare. Jag vet att jag ska ge ut böcker och kunna leva på att skriva. Jag vet det. Det är faktiskt inte mitt problem att ingen annan vet det ännu.

Poängen är att det inte är något fel med att hungra, att leta, att jaga. Jag vet mycket väl att denna egenskap kanske kommer att göra mig till en ensam, och till och med olycklig, människa i framtiden, men inte just nu.

För nu vill jag vidare. Till nästa grej. Till nästa trappsteg. Jag vill komma så långt det bara går och sedan vill jag gå ännu längre, och längre efter det, kanske tills jag kan blicka ut över stjärnhimlen med månen som min enda granne.

Jag skulle inte vilja stå i min väg.

Stressig vecka, eventplanering och mina nya jeans

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Skinnjacka // Skjorta // Jeans // Boots  // Matt läppstift

Foto: Jasmin Ella

Hej gänget!
Sorry för dålig uppdatering. Denna vecka har, hittills, varit väldigt stressig. Och den har knappt börjat, haha. Jag har framförallt jobbat och fixat en hel del med eventet som ska hållas nästa vecka. Och så kommer min bok ut på tisdag! Känns helt sjukt, men jag ska verkligen inte gå in på det nu för jag känner mig redan stressad som det är och varje gång någon frågar om den så vill jag bara gråta.

Vi struntar i att prata om det helt enkelt. Nu till  min outfit! Jag fick hem ett par svinsnygga jeans från Nelly.com för ett litet tag sedan. Har nästan bott i dem sedan dess. Precis sådana jeans som jag ville ha; raka, höga i midjan (inte bara halvhöga) och bekväma. Älskar dem! Kostar endast 499:- också, hallelujah för det va.

Just nu sitter jag och skriver morgondagens ”tankar kring…” lite, får se hur den blir… Det känns som om jag är helt uttömd på inspiration nu för tiden. Vill bara komma hem och gå och lägga mig, varje dag. I söndags sov jag i hela femton timmar. Det kan ju inte vara bra, va? Hm. Men jag hoppas att det ska gå över i och med att boken snart släpps och att eventet börjar närma sig. Håll förresten utkik i gruppen efter nyheter, jag postar alltid allting först där när det kommer till boken och sådant!! Alla får vara med.

Nu ska jag fortsätta skriva lite. Vi hörs snart gänget <3 Puss!

Event, boken och bröst

Två bilder från iDeal of Swedens event i fredags!

Hej gänget! 

Hur är det med er? Jag mår bra. Sitter på Joe and the Juice och jobbar med bloggen och mitt uppkommande event. Alltså, jag tror inte ni fattar hur mycket jobb det ligger bakom event. Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan Chloé och mina vänner? Verkligen helt sinnessjukt allting. Sedan tror jag ju också på Murphys lag – allt som kan gå fel, kommer gå fel. Ja. Så är det.
Men allting löser sig förmodligen i slutändan. Vad är det värsta som kan hända, liksom? Det är ju bara ett event. Det är inte på liv och död. Ska försöka komma ihåg det. :).

Nu börjar det närma sig, mina vänner. Om en vecka och en dag släpps min bok. Jag vet att jag lovat att ni ska kunna förhandsbeställa den, sorry för att det blivit så sent..! Det ska fixas omgående. Helst idag. Jag jobbar på det, hehe.

Förutom det sitter jag och funderar lite på mina bröst. De har nämligen blivit väldigt stora. Okej, nu kanske jag överdriver lite haha, men vuxit har de gjort. Jag är ju inte gravid (tack och lov) så förmodligen är det väl bara hormoner eller att jag gått upp i vikt. Men medan jag stod där och fundersamt vägde brösten i händerna insåg jag att jag aldrig varit och kollat mig. Har ni det? Alltså ord som ‘mammografi’ (för övrigt så himla märkligt ord, tänker på mammutar) och ‘bröstcancer’ känns ju rätt långt borta när man är nitton-snart-20, men det borde ju vara en självklarhet.
Risifrutti har för övrigt en kampanj just nu, där de försöker lyfta frågan om bröstcancer och påminna kvinnor om att kolla en extra gång. Två miljoner av deras förpackningar döps om till ”Risitutti, hur fint? Jag gillar deras kampanj, känns som en självklarhet att sprida den. HÄR kan ni läsa mer om det. Och kolla en extra gång!! Kom ihåg det!! Kan faktiskt rädda liv.

Nu ska jag börja röra mig tillbaka till kontoret snart. Har en stressig dag, mycket att försöka spika. Vi hörs lite senare! Puss!

 

Nyckelplagg: skinnjackan

ANNONS: Inlägget innehåller annonslänkar

Läderjackor! Finns det något mer klassiskt nyckelplagg? Jag fick hem en från Mildh Press för ett par veckor sedan och jag blev fullkomligt överlyckligt. Bär den hela tiden. Har ni någon skinnjacka? Om inte så tänkte jag lista några favoriter här nedan. En del är lite dyrare, andra är rätt billiga, men jag tror att skinnjackan är ett sådant plagg man faktiskt kan investera i utan att den går ur tiden. Eller vad tror ni? Klicka på länkarna för att komma direkt till plagget!

HÄR // HÄR 

För den vågade! Jag har själv en gul skinnjacka faktiskt, ni har sett den här. Funderar faktiskt på att sälja den då jag inte använder den så mycket längre .Vad tror ni? Men hur som så älskar jag den till höger. Hur fin som helst? Vad tycker ni?

HÄR // HÄR // HÄR 

Den klassiska svarta. Blir helt enkelt aldrig fel. Jag gillar den längst till höger. Den var inte jättedyr heller, runt tusenlappen, och som sagt tycker jag att det är en investering mer eller mindre. Gillar också den i mitten, lite glansigare. För den som vill synas (typ jag).

HÄR // HÄR

BLOMMOR! Hahah. Ni vet hur mycket jag älskar blommor. Åh, den till höger. Bästa är att båda är billiga, runt 400-800 kr. För en skinnjacka kan det inte bli så mycket bättre ju.

Har ni någon favorit av dessa? Kommentera gärna <3

Mitt bokomslag

Här är det. Mitt bokomslag, ritat av den fantastiska Modesty Bladh. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än så, haha. Om jag ska vara helt ärlig så är jag lite i chock. Jag har stirrat på omslaget så länge att det inte känns verkligt längre. Det är så vackert, så jag, så Erika, och jag älskar det.

Min bok. Här är den! Den som kommer ligga vid mitt nattygsbord, den som mina barnbarnsbarn kanske kommer läsa, den som någon kommer gråta till eller slänga i soptunnan eller hata eller älska. Här är den. 

Behöver man säga något mer?

Readers Friday: ”Käraste syster”

Sjätte delen i Reader’s Friday handlar om kärleken till en syster.


Käraste syster,
du är en alldeles speciell människa.
Du finns inte bara i mitt hjärta utan strömmar med påtaglig närvaro genom hela mitt blodomlopp.
Du är inte bara en plötslig tanke utan en påverkan i alla mina beslut.
Du är ju så vis, kära syster. Det tycks verka som om du vet allt här i världen, och jag älskar att få alla dina kloka åsikter berättade för mig.
Men att säga att du är en moralisk kompass som vägleder mig gör dig inte rättvisa, för du är mer än så. För mig är du hela jordens magnetfält. Du är inte en klippa utan hela berggrunden som stadigt vilar under mina fötter. Du är allt det där som ständigt omger mig: himlen och molnen, gräset och träden, natten och stjärnorna. Precis som du är en del av allt det stora konstanta, finns du även i alla detaljer. Du är bladen i min favoritbok. Du är det roingivande sprakandet från brasan i kaminen. Du är snöflingorna som sakta singlar ner på julaftonsmorgonen. Du är orden jag format med skrapande blyertspennor. Du är andetaget som fyller lungorna med luft när de hållit andan under vattenytan. Du är tonföljderna i alla låtar jag älskar. Du är det ”godnatt” jag väntar på när jag ska sova. Jag har många gånger funderat på hur mitt liv hade varit om du inte fanns. Svaret är lika svårt att komma fram till som svaret på hur stort universum är eller vad som händer när vi dör. Du är en självklarhet även fast jag inte vill ta dig för givet. Att du har funnits vid min sida genom hela mitt liv är lika självfallet som att andas, vilket är motsägelsefullt eftersom du är extraordinär. Jag vet att du alltid kommer finnas där, men saker förändras med tiden. Det är ju så det ska vara. Ändå så har jag svårt att acceptera det. Att tiden då vi tittade på mumin och lekte i trädgården är förbi oss. Att det idag bara är något vi kan minnas tillbaka till, le lite förstrött och tänka att livet var enklare då. Innan vardagen blev infiltrerad av jämförelse, skolstress, konflikter med vänner och killproblem. Jag blir tjurig varje gång jag tänker på detta. Jag vill lägga armarna i kors och vägra växa upp mer för jag vet. Jag vet att tiden kommer klargöra att de vägar vi går i livet är skilda. Du kommer inte alltid finnas en trappa ned när jag vill prata, men du kommer finnas ett telefonsamtal bort. Närheten förändras inte, den visar sig bara i en annan form. Så trots att vi har olika slutdestinationer kommer vi alltid kunna hålla varandra i handen längs vägen, ända till slutet.


Författare: Elvria Björkman
Ingen bild bifogad

Jag älskade denna så mycket, kanske eftersom jag själv har en syster. Men också väldigt vackert skrivet. Jag har alltid tyckt att det är svårt att skriva om kärlek och lycka, mycket svårare än vad det är att skriva om sorg, men detta var verkligen helt perfekt. Fantastiskt duktig skribent är du!

Knitwear season

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Bara jag som älskar att klä mig i mysiga, snygga tjocktröjor? Jag tror faktiskt att min garderob består av 50% tjocktröjor och 50% skjortor, haha. Har kikat på några från NAKD, och tänkte lista några favoriter. Klicka på länken för att komma till plagget!

HÄR // HÄR 

Jag har faktiskt en sådan här beige hemma, den är jättesnygg. Ni har sett den här. Grejen med tröjan är att den tänjs ut ganska snabbt, vilket jag tyckte var perfekt haha, för då kan man ha snygg bh under!

HÄR // HÄR // HÄR

Gula är lätt favoriten, men det visste ni ju redan. Gillar att den är lite hög i halsen. Perfekt till ett par raka jeans, eller vad tycker  ni? Typ dessa. Så stoppar man in den bara.

HÄR // HÄR 

Okej den blå. ??. Älskar ”ballong” formen, känns så jävla rätt. Har aldrig riktigt hittat en perfekt tröja med stora armar men denna var verkligen underbar. In och kika!

HÄR // HÄR // HÄR 

Favoriten är blommorna! Blomtryck är så sjukt inne i höst, såg det på varenda människa under fashion week. Florals for fall, ändå ett lite nytt koncept (Miranda would approve).

Vilken är er favorit? Tell me!!

Mina nya naglar

Inlägg i samarbete med bookatreat.se

Gänget! Ni har väl sett mina nya naglar? Gick till Serenity på Riddargatan och fixade dem innan fashionweek. Jag har haft naglar en gång tidigare, men då bet jag av dem på en gång haha. Så hemskt, jag tuggar verkligen på mina naglar hela tiden. Fruktansvärd vana.
Nej, men jag var lite nervös när jag gick dit, om jag ska vara ärlig. Naglar har aldrig känts som ”jag”, om ni förstår? Samma som med löshår. Blev ju tokig av det, trots att det var hur snyggt som helst så är jag inte riktigt en person som fixar och donar med håret, så det blev snabbt slitet. Jättesynd, men alla är väl olika.

Hur som, jag var nervös, men jag blev positivt överraskad. Framförallt eftersom Aida (min nageltjej som för övrigt är världens gulligaste) insisterade på kortare naglar. Jag tänkte mest, varför då? Vad är poängen? Men nu är jag så himla glad att jag gick med på det. Mina naglar fick en militärgrön färg, och de är hur fina som helst. Naturliga, eleganta, och varje gång jag tittar ner på händerna blir jag glad. Det är en sådan himla enkel sak att göra för sig själv, men det gör så mycket. Jag kommer nog fortsätta fixa naglarna nu framöver, kan inte gå tillbaka till mina egna sönderbitna haha. Det känns så fräsch och snyggt. Som att man har sitt shit together. Hehe.

Jag har i alla fall ett samarbete med bookatreat just nu, så ni får 25% på valfri behandling med koden OLIVIA25. De har otroligt nice behandlingar och jag funderar på att köra en ansiktsbehandling snart med anledning av att min hy typ gett upp. Vi kanske kan göra något tillsammans, kära läsare? Hm, ska spåna på det. Vi hörs snart!

Nedräkning, event och grejen med att ha en publicist

Hej gänget!

Känns som om det var länge sedan jag skrev ett ”vanligt” blogginlägg, men vi är väl lite past that, eller vad säger ni?
Jag vill börja med att tacka för den fantastiska responsen på mitt inlägg om min fina kropp. Det var läskigt att skriva den texten, och jag fick tårar i ögonen några gånger, när jag tänkte på hur jag behandlat min älskade kropp. Det är fruktansvärt. Och det ska aldrig hända. Jag hoppas det kanske fick någon där ute att tänka om och uppskatta sin kropp, hur den än ser ut.

Vidare till annat. Denna vecka har det varit mycket, allting flyter på i snabb takt och snart kommer ni kunna förhandsbeställa min bok. Sooner than you think, faktiskt. Var beredda! Och i samma veva droppar jag också bokomslaget. Hur spännande är inte det? Jag är så nervös och så spänd, men jag längtar tills ni kan kunna beställa den. Nu är det snart på riktigt. Snart kommer jag att kunna hålla min alldeles egna bok i mina händer. Hjärtat rusar varje gång jag tänker på det.

Tre bilder från Eucerins event igår. Fantastiskt lärorikt och väldigt god mat!

Har varit på en hel del event denna vecka. Det är ju eventsäsong, så himla kul, men ibland blir jag tokig av att socialisera så mycket. Det är därför jag har Chloé! Som jag nämnt tidigare så går hon under titeln publicist, men också manager eller agent. Det kanske låter lite konstigt eftersom jag inte är så känd, haha, men det går på ett lite djupare plan än det. Jag är inte lika duktig som andra bloggare på det där med att marknadsföra mig själv, på att jobba ordentlig på event, styra upp samarbeten osv. Det är väldigt svårt att hålla koll på allting, speciellt när jag jobbar typ 200%. Boken, den kommande podden (hehe… snart ska ni få veta mer om det), bloggen, event, bloggen osv. Hon ser helt enkelt till att jag träffar ”rätt” människor, kopplar ihop mig med passande företag, ger mig råd och tips om hur jag ska utvecklas osv. Hon är otroligt duktig på det hon gör, och det känns så fantastiskt att hitta någon som man kan växa tillsammans med. Vi passar bra ihop men framförallt är vi väldigt duktiga på att separera vänskap och jobb. Det är nog det viktigaste av allt när man jobbar med en vän. Det funkar inte om man inte kan byta mellan de olika relationerna och veta var gränsen går.

Annars? Idag har jag haft möte med Tailsweep, ringt runt för några intervjuer, fått ett roligt telefonsamtal, mailat och ordnat med detaljer för min bokrelease. Är jättetaggad och jag tror att detta kommer bli hur bra som helst, även om jag är nervös. Sedan hade jag dessutom tänkt ordna en fantastiskt rolig tävling för er snart, det är väl ändå på tiden…! Så håll utkik efter det.

Nu ska jag fortsätta jobba lite och sedan blir det event för Rapunzel ikväll. Puss på er!