Readers Friday

Readers Friday – ”Hur kan de anmäla den jag älskar mest i världen?”


TRIGGER WARNING: Misshandel 

Vi bråkade i helgen.
Jag drar på mig mina nya tights och mina lila joggingskor. Vi bråkade, igen. Mina kompisar har fått nog. De anmälde honom för misshandel i söndagskväll. Men jag har inte fått nog, förstår de inte det? Han vet inte att de anmält honom. Ännu. Jag springer och springer. Det har nyss regnat och mördarsniglarna drar sig från diket till den blöta asfalten som magneter mot ett kylskåp. Jag zickzackar mellan alla sniglar, stora och små. Vissa är nästan vita och andra är lika mörka som märkena på mina armar. På min högra överarm finns fyra runda märken. Fyra märken från fyra fingrar som pressats hårt in i hud, muskler och skelett. På vänster arm fick det bara ett, lite större, märke. Jag försöker tränga bort den tanken och springer fortare. 

Hur kan de som jag kallar mina vänner, anmäla den jag älskar mest i hela världen, för misshandel? Utan att fråga mig först? Förstår de inte att det är honom jag ska leva resten av mitt liv med? Jag stirrar rakt ner i asfalten framför mig trots att jag rör mig så fort jag bara orkar. Sprickorna i asfalten ser ut som mitt hjärta känner sig. De går kors och tvärs, i vissa växer det ogräs. Eller kanske det bara är vanligt gräs. Jag känner att mobilen glider runt i min genomsvettiga sport-bh. Bilarna kör fort förbi mig. Det har blivit mörkt ute nu och här finns ingen gatubelysning. Jag tänker på att säkert varenda en av dem svär åt mig för att jag inte har någon reflex på mig. Men jag bryr mig inte. Jag hade inte räknat med att det skulle bli mörkt så fort. 

Det kommer flera Norlie&KKV-låtar på rad i mina lurar. Alla handlar om separationer. Jag tänker på tjejen han var med när vi gjorde slut några månader i våras. Kanske han vill vara med henne istället? Hon har skrivit till honom att hon saknar honom. Han saknar säkert henne också, varför skulle han vilja vara med mig? Jag springer snabbare igen och tänker på att jag måste få snyggare rumpa än henne, då kanske han vill stanna kvar hos mig. Jag gör vad som helst för honom. 

De sista hundra meterna slår Eye of the tiger på i mina öron och jag ökar takten ännu en gång. Hur ska jag lösa allt det här? Jag försöker tänka att allt nog kommer lösa sig till sist. Jag stiger innanför dörren till vårt hem. Tio kilometer visar min dyblöta telefon att jag har sprungit. Han hälsar inte ens. Han märker inte att jag varit borta i över en timme. Jag sprang nästan fem minuter långsammare än sist. Nästa gång måste jag springa fortare tänker jag, och drar av mig de trånga tightsen, som inte är nya längre. 

Text: Anonym
Ingen bild bifogades


Är du, eller någon i din närhet, utsatt för våld? Ring 020-50 50 50, öppet dygnet runt. I akuta situationer, ring Polisen på 112.

Valde denna text eftersom det är så fruktansvärt viktigt att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Jag hoppas verkligen att du som skickat in förstår att det finns otroligt många människor som skulle ta emot dig om, och när, du bestämmer dig för att lämna honom. Snälla låt det inte gå för långt. Hoppas att du är okej om denna text är verklighetsbaserad. Hör gärna av dig till mig om du vill prata eller få stöd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.