Tankar kring...

”Tankar kring…” Stress

Jag springer hem från jobbet.

Alltså, springer. Inte så att jag joggar fram eller går väldigt snabbt. Jag kutar. Sicksackar mig fram mellan människor, slår i väskan i en stolpe och duckar för någons paraply. Väl hemma slänger jag ifrån mig datorn och kameran, bättrar på sminket, drar av mig jeansen till förmån för en kjol från Tiger of Sweden, rusar ut och slänger igen ytterdörren. Promenerar snabbt uppför drottninggatan och försöker att andas lugnt för att inte börja svettas. In på ett event, hälsar och pussar på kinder, plockar på mig två plagg och utbyter några ord med en PR-kvinna. Kastar en blick på klockan. Tackar och skyndar vidare.

Nästa grej; hem och blogga. Jag sätter mig framför datorn och laddar upp några bilder, inser att jag redan är sen för nästa grej och springer upp igen. På eventet tar jag mig tid att diskutera ett eventuellt samarbete med en talesperson för ett sminkmärke. Det verkar gå bra, men nu måste jag gå igen. Klockan är snart tio och jag har inte hunnit skriva morgondagens “Tankar kring…”. På vägen hem skickar jag två mail, ringer ett samtal som inte går fram, och köper en macka på Seven Eleven. Jag trycker i mig smörgåsen i trapphuset och låser upp ytterdörren. Dags att fokusera. Jag hinner skriva ihop ett utkast innan jag inser att jag glömt att ringa en intervju. Svär högt. Inser också att jag inte betalat räkningarna. Svär ännu högre.
En vän SMSar och frågar varför jag aldrig hör av mig och jag har inte ens en tanke på att öppna meddelandet. Jag duschar, betalar räkningarna, förbereder morgondagen, skriver klart utkastet, skickar förlåt-SMS till de personer jag skulle ha intervjuat, bokar tvätt-tid fastän jag vet att jag inte kommer hinna tvätta ändå, och när jag kommer i säng är klockan ett på natten.
Varannan timme vaknar jag och flyger upp i sängen för att jag tror att jag är sen till jobbet. Vaknar genomblöt av kallsvett klockan åtta och tar mig upp för en ny dag och ett nytt kortisolnivårekord.

“Are you never not stressed?” frågade Jasmin en gång när vi var på väg in till mig. Jag höll i två brev och fem påsar samtidigt som jag försökte manövrera mina nycklar och öppna dörren.
“No” svarade jag ärligt och låste upp. “Not really.”

En kväll sätter jag mig på Il Café för att jobba klart med veckans inlägg. En kille slår sig ner bredvid mig och plockar upp ett bräde. Backgammon. Jag sneglar på honom.

“Vill du spela?” frågar han.
“Nej” säger jag instinktivt, eftersom jag har cirka hundra saker att göra, men sedan, utan att jag riktigt vet varför; “Eller jo, det vill jag.”

Med främlingen på cafét sitter jag i två timmar och spelar runda efter runda. Jag är ganska duktig trots att jag inte spelat på flera år. Vi samtalar över bordet, sitter tysta ibland, skakar tärningarna i behållaren och rynkar pannorna när spelet stramas åt.

Jag går därifrån vid åtta och rör mig hemåt i långsam takt. Lyssnar inte på musik, tittar inte på telefonen, och inser att jag inte kan minnas senaste gången jag var såhär avslappnad. Tom på tankar, liksom. Jag njuter av känslan. Alltså, njuter. Världen saknar ner lite grann. Huvudet känns lätt och tankarna porlar som vatten.
Jag tänker fortfarande på den där kvällen. Det känns lite som en dröm. Tänk att två stressfria timmar kunde vara så ovanliga. Jag längtar till nästa tillfälle.

Jag hade aldrig trott att jag skulle ha problem med att chilla. Jag, som egentligen är den lataste människan på jorden. Mina dagar verkar numera gå i raketfart och jag får hjärtinfarkt typ en gång varannan timme för att jag minns något jag borde gjort men inte hunnit. Ibland blir det så mycket att jag stänger in mig i mitt badrum och bara sitter på toalettlocket och andas, men sedan är jag uppe igen.

Nästa vecka ska jag hälsa på min syster i Paris. Då har jag bestämt mig för att chilla. Jag ska lägga ifrån mig telefonen, inte prata med någon annan än henne, och bara titta ut på takåsarna med absolut ingenting i huvudet. Bara låta luften passera.

Men innan dess har jag en del att göra.

2 svar till “”Tankar kring…” Stress

  1. Beatrice skriver:

    Känner verkligen igen mig, tyvärr.. men påtal om Paris. Jag har nyss flyttat dit och undrar om du inte kan göra ett ”find friends” inlägg här på bloggen. Så att alla som nyss flyttat till ett nytt ställe kan hitta lite nya vänner och ha något gemensamt, din blogg.
    Bisous

  2. Anonym skriver:

    Du skriver otroligt bra. Bara ett inlägg som detta får mig att fastna i texten, på något sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.