"Bli kvar"

Att skriva en bok

Jag får samma fråga om och om igen.
”Hur gjorde du?” säger dom. ”Hur kunde du bara skriva en bok? När du är nitton?”
Och jag svarar alltid samma sak;
”Jag bara…skrev”

De blir besvikna över svaret, tror jag. De vill att man ska plocka fram en manual, peka på olika komplicerade instruktioner och säga; ”Följ bara det här receptet, så blir det en bok”
Jag ska förklara det från den andra änden, så kanske det blir begripligt.

Jag älskar att skriva. 
Jag måste skriva. 
Jag måste skriva för att överleva. 

När jag satte mig ner och började skriva på det som sedan blev boken ”Bli kvar”, så visste jag inte vad jag gjorde. Jag ritade inte upp en plan eller en strategi, jag bara skrev. Och skrev. Jag satt på stranden, på uteserveringar, jag skrev på kvitton och på baksidan av ett kuvert.
Jag började läsa och skriva i tidig ålder för att jag var tvungen att komma bort, jag var tvungen att rymma, och om jag inte kunde göra det fysiskt så fick det bli psykiskt. Att skriva för mig är inte ”terapi” eller en ”hobby”; det är något jag gör för att om jag inte gör det kommer jag dö. Om jag inte får skriva ser jag ingen mening med livet. Om jag inte får skapa berättelser, historier och världar där jag trivs, så kommer den så kallade riktiga världen att krypa för nära mig och slutligen kväva mig med sin vidriga ande. Jag skriver för att jag inte vet hur jag annars skulle överleva.

Så hur skriver man en bok?

Man sätter sig ner, öppnar ett dokument, öppnar sinnet och sätter fingrarna mot tangenterna. Man glömmer alla regler och bara skriver. Man börjar historien i mitten, eller i slutet, man skriver kanske meningarna baklänges och sätter Stor Bokstav där det inte ska vara det.
Man låter känslorna viska i kroppen och så försöker man fånga in dem och pränta ner dem på pappret, man översätter dem i ord och låter dem finnas, tolkas, exponeras.
Man känner. Man gråter, skriker i kudden och skrattar hysteriskt och så skriver man det man känner på dokumentet och hoppas att någon annan fattar vad man menar. Att någon annan hör musiken.

Det enda råd jag följer när jag skriver är dessa tre;

1 Det är det som är jobbigt, läskigt, sorgligt och fruktansvärt att skriva som till slut blir något bra. Att se sina känslor på ett dokument ska inte vara enkelt. 

2. I samma sekund som du sätter gränser för hur du ska skriva så kommer du misslyckas. Det ska inte finnas några regler. 

3. Sätt dig ner och skriv.

Det är mitt magiska recept. Framförallt sista; sätt dig bara ner och skriv. Bara prata på. Foga ihop historien kan du göra efteråt. Skriv det du vill skriva, eller det du inte vill skriva, och låt det tekniska komma i andra hand. Skriv inte för någon annan. Var ärlig. Radera aldrig något.

Och framförallt. Skriv för att du älskar att skriva, för att ord kan sätta eld på dig, för att du lever i din berättelse. Lämna den här världen. Skapa en ny.

Verkligheten har ändå aldrig varit min grej.

 

4 svar till “Att skriva en bok

  1. Julia skriver:

    Känner bara att mitt liv är alldeles för händelselöst (tror inte ens det är ett ord) för att kunna skriva om det. Är bra men har dålig fantasi och tycker bara det är roligt att skriva om egna erfarenheter. Det är lite jobbigt när ens liv är det minst intressanta någonsin

  2. Tora Hansson skriver:

    Du är så inspirerande

  3. Felicia skriver:

    Grym du är! Kommer den komma ut på ljudbok?

  4. Matilda Forslund skriver:

    Hej Olivia! Jag måste bara säga att jag tycker att du är så grymt jävla bra på det du gör. Känner igen mig lite med det du säger om att skriva, har själv en dröm om att skriva en bok en dag. Fortsätt som du gör, du fick mig att verkligen vilja uppfylla mina dröm en vacker dag. Du gav mig, och säkert ett antal andra inspirationen till detta, dina texter är guld!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.