Enter a title

Red skirt

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Hej gänget!

Mår ni bra? Jag känner mig helt okej, har halsfluss tyvärr, men mår bättre efter några alvedon. Imorse var det dock en plåga att gå upp. Kunde verkligen inte svälja utan att det kändes som om någon drog en kniv genom halsen. Fy sjutton. Kikade i halsen och såg, till mitt stora förtret, omisskännligt vita fläckar på halsmandlarna. Om det inte blir bättre inom ett par dagar får jag börja på en penicillin-kur. Hoppas på det bästa!

Kjol HÄR // Kavaj HÄR // Väska HÄR // Tröja HÄR 

Den här helgen har varit… märklig. Har varit med om något väldigt obehagligt och känner mig fortfarande lite skakis. Tyvärr kan jag inte berätta om detta just nu, av skäl ni verkligen kommer fatta om några månader/veckor när jag kan dela med mig av denna sjuka historia. Men jag mår bra och saker och ting kommer kännas bättre snart. Känns som att jag, för varje timme som går, mer och mer förstår allvaret i hela situationen, som jag i helgen tyckte var ganska irriterande bara. Well. Livet är märkligt, mina kära vänner. Och människor, dom är ännu märkligare.

Nog om det. Jag har varit omkring på stan för att ta bilder idag, och mötte nu upp Jasmin för att ta lite *trumvirvel* outfitbilder. Se ovan. Ni vet ju att jag inte har mycket till övers för det, men känner ändå att jag vill börja lägga upp lite sådana bilder. Framförallt tycker jag att det lyfter bloggen. Eller vad tycker ni? Kommentera gärna!

Nu ska jag fortsätta jobba. Vi hörs lite senare! Puss

”Tankar kring…” att drömma för stort

“Jag måste vinna nobelpriset i litteratur innan jag är 40” säger jag frånvarande. Killen bredvid mig spottar nästan ut sin drink.
“Va?” säger han. Jag vänder blicken mot honom, lite häpen över hans förvåning.
“Ja?” säger jag och borstar bort några osynliga smulor från jeansen. “Det är mitt nästa mål. Jag har redan gjort allt på min ‘lista’. Jag ligger, typ, trettio år före.”
Han himlar med ögonen. “Okej, lycka till” säger han och skakar muttrande på huvudet; “Nobelpriset…”

Jag möts alltid av den där irriterande, vänliga tonen när jag berättar om mina drömmar. Jag drömmer helt orimligt, enligt dem. Jag vill vara miljonär innan jag är trettio, ligga på bästsäljarlistan i minst fem länder och räknas som en av världens främsta författare. Jag vill vinna nobelpris, bli skriven om och omtalad, och jag vet att innan jag dör så kommer det utan tvekan att göras en dokumentär om mig. Jag har redan börjat fundera på vem som skulle spela mig. Kanske jag själv, varför inte liksom.

Problemet med att ha stora drömmar är att de ofta tas för högmod eller hybris. Folk vill att man ska ha rimliga drömmar, typ “äga en restaurang någon dag” eller “få vara med i TV innan jag dör”. De vill att man ska veta sin plats, inte tro för mycket om sig själv och framförallt – inte ha för bra självförtroende. För självförtroende (speciellt hos kvinnor) är något som ges bort (oftast av män), inte något man bara kan hitta på själv. Man måste bli bekräftad av andra för att förstå sitt värde. Man kan inte bara veta om sitt värde innan någon har berättat det till en.

Detta blir allra tydligast när man simplifierar fenomenet. Vi kör på det klassiska; “jag vet att jag är snygg” (lyssna här). En tjej får en komplimang, typ “snygg du är!” och det tar hus i helvete när hon svarar “tack, jag vet”. Männen blir tokiga. Ja, se nedan.

Folk (ofta män) får hjärnblödning när man erkänner sin egen kapacitet eller sin egna framgångar. De blir irriterade, eller känner sig avståndstagande när jag pratar om mig själv och mina drömmar. När jag säger att jag är en duktig skribent. När jag säger att min blogg är bra. När jag säger att jag är snygg. När jag säger att jag är duktig på att planera. När jag säger att jag är duktig på att analysera.

Eller helt enkelt bara när jag säger att jag duger. Man måste, som motparten, lyssna på vad personen som man tycker “skryter” egentligen säger.
Jag säger att jag är duktig skribent, inte att jag inte har mycket att lära. Jag säger att min blogg är bra, inte den bästa. Jag säger att jag är snygg, inte som ett skryt, utan som ett faktum; jag uppskattar min skönhet, jag sökte aldrig efter att du också skulle göra det. Det är inte relevant.
Och bara för att man är självsäker betyder det inte att man också är högfärdig. Det ena behöver inte utesluta det andra; det handlar om att vara självsäker och att också vara ödmjuk. Jag väljer att tro att jag, innan jag är fyrtio, kommer att vinna världens mest prestigefulla litteraturpris. Jag väljer att inte tänka (den farligaste tanken av alla); “varför skulle jag…”, eller “det finns redan så många andra..”.

Ja, det gör det. Men det spelar ingen roll, för jag kommer vinna ändå. Jag väljer att tro att jag kommer att vara den yngste pristagaren i tiderna. Sedan kanske inte det händer, men varför blir man så provocerad av tanken? Varför vill folk skratta åt en, avfärda en, eller helt enkelt bara förneka de där drömmarna? Är det inte det bästa som finns, när någon bara satsar allt?

Om min dotter kommer till mig en dag och säger “mamma, när jag blir stor ska jag bli Sveriges mest kända fotbollsspelare” så ska jag pussa henne på huvudet och säga, “Ja, eller varför inte världens?”

Readers Friday: ”Återigen väljer jag dig”

Fjärde delen av Reader´s Friday!


Jag har tappat bort allihop.
Står med huvudet vilande mot dörrkanten och i samma sekund känner jag en hand mot min axel. Jag rycker till och vänder mig om. Möts av hans välbekanta ansikte. Skarpa kindben och mjuka drag. De fylliga läpparna. De sorgsna ögonen. Vi står bara och ser på varandra i sekunder och jag får inte ur mig ett ord. För en sekund slutar jag andas, precis som jag slutade andas när han gick för första gången. Min kropp och hjärna är inte längre enade med varandra.
”Vill du följa med ut?”
Det är folk överallt och jag dör nästan och jag försöker att inte ramla trots att marken omkring mig snurrar och vi går i blött gräs men ingenting känns obehagligt. Allt känns bara så jävla välbekant. Och sorgligt.
För hur vi än försöker dras vi isär. Och jag klarar inte längre av att se på dig när du har tårar i ögonen samtidigt som du viskar fram de där tre orden som gör allting så vackert innan allt går sönder igen. Jag klarar inte av att springa efter dig i skogen och ramla över staket och blöda om fötterna fler gånger enbart för att hålla fast dig så du inte lämnar en gång till. Jag klarar inte av att hålla i din varma hand. Klarar inte av våra skratt i din soffa mitt i natten, jag klädd i din för stora t-shirt och vi båda i en känsla av att allt kommer bli bra. Allt kommer bli bra viskar vi med tårar längs kinderna innan vi skiljs åt igen.

Men det blir inte bra. Jag klarar inte av att ha sex med dig och andas intensivt mot din hud för att sedan ringa dig och förklara att det inte var en bra idé. Klarar inte av tysta tårar längs kinderna mitt i natten. Klarar inte av att stå i klackskor och slå dig mot bröstet för att du valde att såra mig en gång till.

Men,
jag klarar inte heller av att vara utan dig.

Och nu står vi här igen, du och jag, i blött gräs och ser på varandra i mörkret. Men det spelar ingen roll hur mycket vi ser på varandra med tårar i ögonen för vi kan fortfarande inte vara med varandra. Ändå är det som att vi lever kvar i en tanke av att allting i slutändan kommer bli som vanligt igen, så innan vi skils åt ytterligare en gång viskar vi att vi älskar varandra. En känsla av att det vi har aldrig någonsin kommer ta slut; och det skrämmer mig.

Återigen väljer jag dig
och återigen fortsätter jag gå i bitar.

Författare: anonym
Ingen bild bifogades


Mweh, fick ont i hjärtat av den här texten. Tycker den är hur vacker som helst, speciellt de två sista meningarna. Man riktigt känner hopplösheten och sorgen. Så himla fin, tack för att du skickade in.

Vad tycker ni, kära läsare?

En snabb uppdatering

Hej gänget!

Hur mår ni? Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte bloggat, har helt enkelt inte haft så mycket tid som jag borde ha haft. Har varit på rockbjörnen, jobbat, fotat, haft några mentala breakdowns och träffat nya människor. En helt vanlig vecka, med andra ord.

Just nu sitter jag på kontoret och jobbar på några artiklar, så det blir inte ett långt inlägg. MEN jag tänkte bara uppdatera er och säga att jag inte har glömt bort ”Tankar kring…”, jag har bara inte varit så nöjd med texten jag skrev. Men den kommer upp ikväll, det lovar jag. Vi hörs snart! Puss på er

Morgonhälsning + veckans planer

God morgon gänget! 

Hur är läget? Jag vaknade imorse vid halv åtta och var inte alls så trött som jag brukar vara, som tur är. Somnade i tid igår efter att ha betat av en och en halv Sherlock Holmes – film. Är svag för sådana. Varvade ballerinakakor med frukt och te. Väldigt mysig söndag om jag får säga det själv.

Imorse! Ser ni att mitt ena bröst är lite mindre än det andra? Haha, tror nog de flesta har så.. 

Nu sitter jag på Il Cafe för en snabb kaffe innan jag ska lämna in min kamera på lagning och sedan skynda till jobbet. Idag har jag en rätt stressig dag, tror jag. Jag har möte med VASS pr kl 13, sedan ska jag fota content till NK under dagen, och efter jobbet så ska jag iväg till Mildh Press för att, förhoppningsvis, hitta en outfit för morgondagens event – Rockbjörnen! Ska dit med Paula, såklart. Det ska bli spännande!! Kan ju verkligen bli hur som helst.

Hur som. Stressig dag. Eller stressig vecka egentligen. Jag gillar verkligen att ha mycket planerat dock, så att det inte blir jobb – hem – jobb – hem varje dag, om ni förstår hur jag menar. Är ni likadana? Rutiner i all ära men det bästa är ju ändå kombinationen jobb och nöje.

Men alltså, gänget. Idag mår jag så himla bra. Det är underbart att känna så, speciellt eftersom ni vet hur kefft jag mådde för två veckor sedan. Ny vecka nya möjligheter eller vad säger ni haha? Hoppas verkligen ni också mår bra! Vi hörs snart <3 Puss!

En (ovanligt) bra söndag

Hej gänget!

Sunday FUNDAY eller vad säger ni. Sov halva dagen idag och vaknade upp relativt pigg. Om jag är ute och röjer kvällen innan så måste jag sova i 12 timmar för att vara pigg dagen efter. Är ni likadana? Ganska ineffektivt men vad gör det på en söndag.

går var jag hemma hos Inez i hennes nya fina lägenhet. Så otroligt nice. Tror hon kommer trivas hur bra som helst där!
Vi drack lite vin hos henne, pratade om raggningsknep och begav oss sedan till Brillo, Swedish Brewery och sist men inte minst F12. Det var en röjig kväll haha, blev rätt full faktiskt men lyckades nyktra till mot slutet tillräckligt mycket för att jag skulle ta mig i kragen och dra hem. Köpte GRILLCHIPS påvägen hem, vaknade i morse och ba vad i helvete? Haha. Man är rolig när man är full, visst är man.

Bild av Inez. Lägger upp resten sen!

Nu sitter jag på il cafe med Paula. Vi har krismöte om gårdagen, som man brukar säga. Dricker kaffe och känner mig faktiskt rätt pigg. Ovanligt för en söndag. Nu ska vi planera veckan lite, är taggad för måndag. Hur underbart är det inte att se fram emot en måndag? Bästa känslan i hela världen, då vet man att man mår bra.

Vi hörs snart, puss!

Ett märkligt dygn och raggningsknep

Hej gänget!

Hoppas ni mår bra! Jag är lite skakis haha. Igår hade jag migrän från klockan fyra på eftermiddagen, gick hem vid sex och somnade nästan direkt. Paula och Inez plingade på dörren vid halv tio för att kolla om jag levde. Det gjorde jag, men knappt. Migränen försvann inte på hela kvällen så jag stannade hemma tillsammans med min syster, vi kollade på The Departed och åt Ben&Jerrys. Verkligen värd kväll om jag får säga det själv.

Men imorse vaknade jag och hade fortfarande ont i huvudet. Det knastrade på halva sidan av ansiktet, så fruktansvärt jobbigt. Fick migräntabletter utskrivna, hämtade upp dem och så satt jag och Inez hemma hos mig och kollade på 13 reasons why. Vad tycker ni om den serien, förresten? Jag kollar om den nu, tycker den är bra, men jag förstår att många lackar ur för att det känns som om Hannah begår självmord för att ”hämnas”. Samt att många blivit inspirerade av henne och själva försökt ta sitt liv på samma sätt. Äsch, jag vet inte.

Jag och min syster drack gröna smoothies imorse. Hur gott som helst. Spenat + nektarin + citron + vatten. Prova!

Hur som, nu till det roliga. Jag svalde två migräntabletter och slötittade på serien när jag plötsligt kände hur hela kroppen bara började vibrera. Huvudet kändes helt sprängfullt, jag hade svårt att svälja och det kändes som om golvet kantrade. Precis som när man håller på att svimma, om ni förstår? Jag lade mig i sängen och försökte sova bort det medan vi lyssnade på Alla våra ligg, och lyckades (efter nästan 2,5 timmar) att känna mig normal igen. Men det var verkligen helt sjukt. En nära döden upplevelse. Efter att Inez gjort lite research visade det sig att det var ganska vanliga bieffekter, och jag antar att det helt enkelt var för att jag inte tagit dessa förut och tog två på en gång, men lord in heaven. Det var en TRIP.

Nu känner jag mig som en ny människa, om än lite snurrig. Migränen är borta som tur är. Vi ska strax bege oss till Inez nya lägenhet och äta middag där, dricka lite vin och ikväll ska jag ut och RAGGA. Vi blev inspirerade av avsnittet vi lyssnade på och tänkte prova alla de tekniker som det tipsas om. Får se hur det går. Roligt experiment, i varje fall! Jag lovar att uppdatera er om det funkar.
Har ni planer för kvällen? Om ni ska ut, var ska ni? Känns som om jag fastnat i en ond cirkel – swedish brewery, F12, Spimlan – och vill gärna VIDGA MINA VYER så att säga. Var brukar ni gå? Hit me up.

Vi hörs lite senare!

3 fina bloggar

1. Paula Wallin 

(Obviously). Min bästa vän som jag älskar så mycket. Jag blir alltid glad när jag går in på hennes blogg, och hon är en av de personer som verkligen utvecklas och växer varenda dag. För ett år sedan kände vi inte varandra så bra (trots att vi gått i samma skola i tio år) men vi träffades i Cannes under semestern. Jag var hjärtekrossad och hon var vilsen. Under en promenad på stranden pratade vi om våra drömmar och hon sa att hon skulle vilja starta en blogg men att hon var osäker. Ett år senare har hon en av Devote’s bästa bloggar och praktiserar på Damernas Värld. Fatta?

2. Emelie Olsson 

Min nyfunna vän som jag träffade genom Twitter. Vi hände innan sommaren och har pratat massor om framtiden och vad vi ska göra ihop. En person som är extremt svår att läsa, djup som havet och ändå otroligt lätt att umgås med. Vi kommer bli fantastiskt bra vänner hon och jag. På sin blogg skriver hon mest, den är lite som min. Hon är fantastiskt duktig på att skriva.

3. Mörkblått

Hittade den här bloggen genom gruppen. 17-årig tjej som skriver fint om vad som helst. Fastnade bara för att hon är lite rolig i sina texter, hon skriver liksom inte långa monologer utan lägger ba upp det hon känner för och tänker på. Gillar sådant. Känns så himla genuint. 

Det var tre bloggar! Ska tipsa om fler nästa vecka. Puss!

Readers Friday: ”Ni är synonymer”

Tredje delen av Reader’s Friday. Denna text publicerades i gruppen så några av er har redan sett den, men jag tyckte den var så fantastisk så jag publicerar den här också. 


Sommaren. Jag tycker om sommaren, jag gör det. Men det är något med den som väcker en känsla av olust i mig. En ingrodd trötthet som blir till rastlöshet. Som om hundratals myror kryper längs min ryggrad. Som att det finns en magnetisk kraft som styr mig och hela tiden ändrar riktning. På sommaren är det som att allting blir ett töcken. Nätter som aldrig tar slut, men som på något sätt faktiskt gör det. Solen som skiner men aldrig tillräckligt ofta. Myggbett som kliar kliar kliar. Känslan i mig som kliar ännu mer. Vad nu känslan är. Kan inte sätta fingret på den. Sommaren bara. Härligheten blandat med dödligheten. Jag känner mig mer levande på sommaren, samtidigt som jag befinner mig i den där dimman. Det är svårförklarligt. Men värmen, solen och myggorna gör något med mig. Oavsett om de faktiskt är närvarande eller inte.

Sommaren är härlig, men den är inte enkel. Trots allt så älskar jag känslan av möjligheter som den ger mig. Jag vill inte fastna. Sommaren får mig att vilja flyga iväg någonstans. Bort från den. Även om jag vill stanna i dess värmande strålar för evigt. Det går inte. Alla vet att solens exponering är dödlig och ger cancer. Sommaren kan ge mig cancer och det är nog därför som jag har en sådan hat-kärlek till den. Jag dras till allt som får mig att känna mig vid liv. Allt som kan döda mig, men inte riktigt än. Just nu håller sommaren mig levande. Även om minnet utav den om några månader nästintill kommer att ta livet av mig. Då när solens strålar är frånvarande och jag skulle göra vad som helst för att få känna dess hetta mot min kind. Då när allt är grått och trist igen. Då när möjligheterna krymper i takt med att mörkret kryper närmare. Men just nu, lever jag. I sommaren, av sommaren.

Notera att jag hade kunnat byta ut ordet sommaren mot dig och det hade inte varit någon skillnad. Varenda gång jag i denna text nämnt sommaren har jag menat dig också. Om jag ska vara helt ärlig så handlar nog denna text mer om dig, egentligen. Men jag ser många likheter, mellan dig och sommaren. Ni frambringar samma känsla i mig. Samma olustighet, totala maktlöshet. Ni är synonymer. Lika svårfångade och totalt omöjliga för mig att inte älska.

Författare: Nora
Ingen bild bifogad.


Jag älskar verkligen denna, speciellt liknelsen. Och sista meningen är så himla fin. Tack Nora för din fantastiska text!