Okategoriserade

”Tankar kring…” besatthet

Jag stirrar på honom.
Alltså, stirrar. Mina vänner har redan (irriterat) påpekat det. Det är som om jag inte kan slita blicken från honom. Den vita t-shirten, det dryga halvleendet och håret som han alltid drar handen genom sådär mekaniskt. Jag biter mig hårt i läppen. Tänker på hans blick när tryckte mig bakåt i soffan.
”Men nu får du sluta” säger Chloé argt. ”Titta på MIG istället.”
”Jag kan inte” mumlar jag och vänder ner blicken. ”Ughh” stönar jag, ”Han är den snyggaste jag veeet,
Chloé ser ut att vilja ge mig en rak höger. ”Men HERREGUD” säger hon, ”Det är han verkligen inte. Du har legat med så mycket snyggare killar. Vad är problemet?”

Vad är problemet?
Jag tänker på frågan under resten av kvällen, fortsätter tänka på den medan jag promenerar hem längst Regeringsgatan, och när jag ligger i sängen och tittar upp i det skrovliga taket så fortsätter jag tänka på den.
Vad är problemet?
Jag är besatt.

Svaret är deprimerande. Jag morrar för mig själv när jag sitter på köksbänken och dricker te, med fötterna uppslängda vid diskbänken. Ur högtalarna sjunger Amy raspigt och klagande om hur hon dog hundra gånger om för att han gick tillbaka till henne. Jag morrar igen. Stänger av musiken.

Det där med att vara besatt. Det är numera ett så vedertaget begrepp, märkligt och svårt att sätta fingret på, men vedertaget. Jag googlade i tjugo minuter innan jag satte mig för att skriva det här inlägget; jag ville veta om någon annan redan skrivit om det, om det fanns någon medicinsk term, en psykologisk förklaring, men allt jag hittade var en stackars kvinna på familjeliv som lättade på hjärtat i en serie bedrövliga inlägg. Det fanns helt enkelt ingenting, trots att nästan alla jag pratat med någon gång har känt det. Besattheten. Känslan av att man längtar efter en person man inte rimligtvis borde längta efter. Någon man spenderat en natt eller en månad med, utan att några förbindelser upprättats, men ändå blir man förkrossad när han försvinner. Man lämnas tom, kärlekstörstande och desperat, och man förstår inte varför. För plötsligt kommer en annan person som får en att känna likadant, och samma visa upprepas när denne näste person drar, och man tänker att fan, vad gjorde jag för fel den här gången då?

Jag blir besatt i alla. Varenda kille jag träffar faller jag för, på ett helt hysteriskt och ohälsosamt sätt. Jag bryr mig inte om dem egentligen; jag vill bara ha dem, för att de inte vill ha mig.

Vad gör man då?
Jo. Man sätter sig ner, själv eller med en kompis, och så listar man alla anledningar till varför man egentligen vill ha den här obetydliga personen så mycket, och när man är klar med det så listar man alla dåliga egenskaper den här obetydliga personen har. Under hela denna mono(eller di)alog så är meningen ”ja, men ändå” förbjuden.

Det man behöver göra är att backa fem steg och se situationen för vad den egentligen är. Hur bra är den här människan? Vad är det du vill ha från hen? Vad är det som är så otroligt lockande?
Vi vet alla att det är omöjligt att inte vilja ha det man inte kan få. Tillgänglighet är inte attraktivt.
Och oavsett vem det är så handlar det också om en grundläggande sak; är människan inte snäll, så är han ingenting att ha. Svarar han inte på sms, så är han inte tillräckligt intresserad av att hålla kvar ditt intresse. Dissar han dig, så bryr han sig inte om ditt gillande. Och är han elak, så bryr han sig inte om dig.

Så tills vidare lägger vi undan den där besattheten, tycker jag. Vi knuffar bort dem. Och så går vi till Brillo och dansar bort hela kvällen med de människor som älskar att vara i vår närvaro; de andra förtjänar faktiskt inte vår tid.

8 svar till “”Tankar kring…” besatthet

  1. Emelie skriver:

    Mycket bra inlägg <3

  2. Linn skriver:

    YAAAS! Exakt så och exakt detta behövde jag läsa. Ska samla de bästa kvinnorna i min närheten och dansa av mig tyngden ikväll

  3. Emma skriver:

    Så jäkla bra å så jävla sant!!!
    Känner precis så där….varenda jävla gång….så typiskt jag

  4. Sofia Jahnke skriver:

    Såååå sjukt bra text!!

  5. Cecilia skriver:

    Vilken bra text! Och framför allt vad du är bra på att skriva och uttrycka dig! Fångade mig direkt. Dessutom väldigt relaterbart. Imponerad

  6. Maria skriver:

    Känner så igen mig. Började träffa en granne efter han börjat prata med mig på busshållsplatsen. Han började sen sakta men säkert höra av sig sällan eller inte alls. ”Han klarade inte av krav” som han skrev på sms efter att vi stelt satt i helt olika ändar av samma buss på väg till jobbet. Han är egentligen inte min typ och har en massa dåliga kvaliteer jag också samlat i en lista på telefonen kallad ”Sluta vara dum i huvudet”. Har dejtat andra sen dess, tagit bort honom på fb för att inte smygstalka när han är aktiv på messenger och ändå så tänker jag på honom lite för ofta fastän jag inte ens sett honom på två månader, än mindre pratat på fyra månader. Det är så sjukt, och det var så fint att hitta ditt inlägg så en vet att en inte är ensam om den här konstiga besattheten 🙈

  7. Valentina skriver:

    Rekommenderar boken hemligheten som handlar om varför man anknyter sig på vissa sätt till vissa männiksor, jättefin text btw!

  8. Lisa skriver:

    Har aldrig relaterat mer till en text som denna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.