Tankar/texter

”Tankar kring…” att drömma för stort

“Jag måste vinna nobelpriset i litteratur innan jag är 40” säger jag frånvarande. Killen bredvid mig spottar nästan ut sin drink.
“Va?” säger han. Jag vänder blicken mot honom, lite häpen över hans förvåning.
“Ja?” säger jag och borstar bort några osynliga smulor från jeansen. “Det är mitt nästa mål. Jag har redan gjort allt på min ‘lista’. Jag ligger, typ, trettio år före.”
Han himlar med ögonen. “Okej, lycka till” säger han och skakar muttrande på huvudet; “Nobelpriset…”

Jag möts alltid av den där irriterande, vänliga tonen när jag berättar om mina drömmar. Jag drömmer helt orimligt, enligt dem. Jag vill vara miljonär innan jag är trettio, ligga på bästsäljarlistan i minst fem länder och räknas som en av världens främsta författare. Jag vill vinna nobelpris, bli skriven om och omtalad, och jag vet att innan jag dör så kommer det utan tvekan att göras en dokumentär om mig. Jag har redan börjat fundera på vem som skulle spela mig. Kanske jag själv, varför inte liksom.

Problemet med att ha stora drömmar är att de ofta tas för högmod eller hybris. Folk vill att man ska ha rimliga drömmar, typ “äga en restaurang någon dag” eller “få vara med i TV innan jag dör”. De vill att man ska veta sin plats, inte tro för mycket om sig själv och framförallt – inte ha för bra självförtroende. För självförtroende (speciellt hos kvinnor) är något som ges bort (oftast av män), inte något man bara kan hitta på själv. Man måste bli bekräftad av andra för att förstå sitt värde. Man kan inte bara veta om sitt värde innan någon har berättat det till en.

Detta blir allra tydligast när man simplifierar fenomenet. Vi kör på det klassiska; “jag vet att jag är snygg” (lyssna här). En tjej får en komplimang, typ “snygg du är!” och det tar hus i helvete när hon svarar “tack, jag vet”. Männen blir tokiga. Ja, se nedan.

Folk (ofta män) får hjärnblödning när man erkänner sin egen kapacitet eller sin egna framgångar. De blir irriterade, eller känner sig avståndstagande när jag pratar om mig själv och mina drömmar. När jag säger att jag är en duktig skribent. När jag säger att min blogg är bra. När jag säger att jag är snygg. När jag säger att jag är duktig på att planera. När jag säger att jag är duktig på att analysera.

Eller helt enkelt bara när jag säger att jag duger. Man måste, som motparten, lyssna på vad personen som man tycker “skryter” egentligen säger.
Jag säger att jag är duktig skribent, inte att jag inte har mycket att lära. Jag säger att min blogg är bra, inte den bästa. Jag säger att jag är snygg, inte som ett skryt, utan som ett faktum; jag uppskattar min skönhet, jag sökte aldrig efter att du också skulle göra det. Det är inte relevant.
Och bara för att man är självsäker betyder det inte att man också är högfärdig. Det ena behöver inte utesluta det andra; det handlar om att vara självsäker och att också vara ödmjuk. Jag väljer att tro att jag, innan jag är fyrtio, kommer att vinna världens mest prestigefulla litteraturpris. Jag väljer att inte tänka (den farligaste tanken av alla); “varför skulle jag…”, eller “det finns redan så många andra..”.

Ja, det gör det. Men det spelar ingen roll, för jag kommer vinna ändå. Jag väljer att tro att jag kommer att vara den yngste pristagaren i tiderna. Sedan kanske inte det händer, men varför blir man så provocerad av tanken? Varför vill folk skratta åt en, avfärda en, eller helt enkelt bara förneka de där drömmarna? Är det inte det bästa som finns, när någon bara satsar allt?

Om min dotter kommer till mig en dag och säger “mamma, när jag blir stor ska jag bli Sveriges mest kända fotbollsspelare” så ska jag pussa henne på huvudet och säga, “Ja, eller varför inte världens?”

5 svar till “”Tankar kring…” att drömma för stort

  1. Elvira skriver:

    Åh så bra och jajaja! Tycker det är så himla ONÖDIGT verkligen att ens kommentera andras mål på det viset – varför kan folk inte bara peppa? SÅ glad för mina föräldrar som säger ”det tvivlar jag inte en sekund på” då jag säger att jag ska bli miljonär och austronaut. Mindre glad för personer som bara skrattar – om andra kan, varför kan inte jag liksom?

  2. Agnes skriver:

    Tror fan jag ska skriva ut den här texten och sätta upp den på spegeln i mitt rum! Ska aldrig mer tvivla på min förmåga, aldrig aldrig aldrig! Tack för en underbar blogg Olivia!

  3. Cerine skriver:

    Återigen kan jag inget göra än att hålla med dig! Klart som fan att vi ska få drömma, finns ju inga gränser när det kommer till våra egna ambitioner å drömmae? Man kanske inte förverkligar alla men man kommer jävligt längre om man sätter ribban högre. Sky’s the fucking limit!!!

  4. Tora Hansson skriver:

    Det här är så bra!! Fick så mycket pepp av denna text

  5. Sara skriver:

    drömmar är vad som ger mig motivation till att leva nu, DET ÄR SÅ VIKTIGT. Det är fantastiskt med människor som har stora planer/drömmar för livet och en själv!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.