Okategoriserade

Readers Friday: ”Ni är synonymer”

Tredje delen av Reader’s Friday. Denna text publicerades i gruppen så några av er har redan sett den, men jag tyckte den var så fantastisk så jag publicerar den här också. 


Sommaren. Jag tycker om sommaren, jag gör det. Men det är något med den som väcker en känsla av olust i mig. En ingrodd trötthet som blir till rastlöshet. Som om hundratals myror kryper längs min ryggrad. Som att det finns en magnetisk kraft som styr mig och hela tiden ändrar riktning. På sommaren är det som att allting blir ett töcken. Nätter som aldrig tar slut, men som på något sätt faktiskt gör det. Solen som skiner men aldrig tillräckligt ofta. Myggbett som kliar kliar kliar. Känslan i mig som kliar ännu mer. Vad nu känslan är. Kan inte sätta fingret på den. Sommaren bara. Härligheten blandat med dödligheten. Jag känner mig mer levande på sommaren, samtidigt som jag befinner mig i den där dimman. Det är svårförklarligt. Men värmen, solen och myggorna gör något med mig. Oavsett om de faktiskt är närvarande eller inte.

Sommaren är härlig, men den är inte enkel. Trots allt så älskar jag känslan av möjligheter som den ger mig. Jag vill inte fastna. Sommaren får mig att vilja flyga iväg någonstans. Bort från den. Även om jag vill stanna i dess värmande strålar för evigt. Det går inte. Alla vet att solens exponering är dödlig och ger cancer. Sommaren kan ge mig cancer och det är nog därför som jag har en sådan hat-kärlek till den. Jag dras till allt som får mig att känna mig vid liv. Allt som kan döda mig, men inte riktigt än. Just nu håller sommaren mig levande. Även om minnet utav den om några månader nästintill kommer att ta livet av mig. Då när solens strålar är frånvarande och jag skulle göra vad som helst för att få känna dess hetta mot min kind. Då när allt är grått och trist igen. Då när möjligheterna krymper i takt med att mörkret kryper närmare. Men just nu, lever jag. I sommaren, av sommaren.

Notera att jag hade kunnat byta ut ordet sommaren mot dig och det hade inte varit någon skillnad. Varenda gång jag i denna text nämnt sommaren har jag menat dig också. Om jag ska vara helt ärlig så handlar nog denna text mer om dig, egentligen. Men jag ser många likheter, mellan dig och sommaren. Ni frambringar samma känsla i mig. Samma olustighet, totala maktlöshet. Ni är synonymer. Lika svårfångade och totalt omöjliga för mig att inte älska.

Författare: Nora
Ingen bild bifogad.


Jag älskar verkligen denna, speciellt liknelsen. Och sista meningen är så himla fin. Tack Nora för din fantastiska text!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.