Okategoriserade

Livet utan kärlek

Hej på er!

ALLTSÅ. Vår grupp! Vår fina grupp! Hur underbar är inte den? Blir så glad när jag tänker på den, verkligen ett lyckopiller för mig. Älskar er. Väntar med spänning på hur den kommer att utvecklas. Om du inte redan sett den/gått med så hittar du den HÄR. Det är fritt fram att gå med om du är tjej eller icke-man, men om du är kille måste du skicka ett meddelande till mig på Facebook först. Hoppas det är förståeligt. Vill skydda mina tjejer.

Atm på Escalier med Paula

Annars? Idag har jag jobbat under dagen, det kändes bra. Fick sluta lite tidigare, vid fem, för att gå till min fantastiska psykolog. Vi pratade om allt möjligt, framförallt om hur jag mått på senaste tiden, och att jag har svårt att känna mening med saker. Trots att mitt liv är helt fantastiskt på alla sätt, så är det som om något saknas. Det är inte tillräckligt. Jag är inte tillräckligt. Varför är det så?

Jo, det ska jag tala om för er. Det beror på kärlek. Jag saknar kärlek. Jag ser ingen poäng med att ha ett fantastiskt liv om jag inte kan dela det med någon. Skratta åt något som hände under lunchen. Berätta om den nya artikeln jag skrev. Fundera över livet. Fundera över allt. Jag vill dela mitt liv med någon, och när jag inte får göra det känns det som om det inte räknas. Då spelar det ingen roll, typ.

Missförstå mig rätt, gänget. Det är inte så att jag inte kan prata med någon, för det kan jag. Jag har alla mina fantastiska, underbara vänner som jag inte kan leva utan. Jag har min familj. Jag har min psykolog, haha. Men det jag inte har är en egen person, någon som är där hela tiden, som får en att uppskatta livet trots att det regnar ute och man tappat sitt bankkort. Någon som vill vara med en hela jäkla tiden, till och med när man är grinig. Jag hade något sådant. Gud, jag hade verkligen det finaste i världen. Jag saknar det. Jag saknar honom. Och det suger, men så får det väl vara.

Man går vidare, sa min psykolog. Det gör ont. Men om det inte gjorde ont skulle man inte leva på riktigt. Det ska göra ont och det ska kännas förjävligt, för så är det att älska och så är det att lida. Det gäller bara att erkänna det för sig själv och förstå att det inte är farligt. Man dör faktiskt inte av ångest, eller av olycklig kärlek. Man lever lite mer bara. Och det är då gör det ont.

Det var dagens funderingar! Jag ska försöka uppdatera lite mer ikväll, så vi hörs då. Puss på er och tack för att ni finns <3

2 svar till “Livet utan kärlek

  1. Elvira skriver:

    Alltså måste ju kännas tusen gånger värre då man faktiskt haft det också. Vet ju bara hur jag själv längtar, och jag vet ändå inte ens vad det är jag vill ha. Skickar en massa virtuell kärlek till dig – och vi hittar nog Honom båda en dag <333

  2. Anna skriver:

    Alltså träffar rakt in!!! Trots att vi inte var bra för varandra och det var väldigt dåligt och destruktivt i slutet, saknar jag allt det bra, att ha en egen person. Livet är helt annorlunda utan det, inte ens hälften så meningsfullt. Det är roligt men verkligen inte samma sak om man inte delar det med någon, på det sättet. Jag hoppas jag hittar en sån person igen snart, kärlek eller vänskap.. För hur kul eller bra jag än mår känns det som en del av mig saknas. 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.