Okategoriserade

Readers Friday: ”40 gram gröt”

Här kommer första delen av ”Readers Friday”. Texten är inskickad anonymt och ingen bild bifogades. 


Imorse när jag stod och kokade havregrynsgröt på spisen så kom jag på mig själv att hälla i lite salt under kokningen. Ni vet, det gamla hederliga havregrynsgröt-receptet som morsan körde med när man var yngre? De tre magiska ingredienserna: havregryn, vatten och salt. Kanske är det mjölk man ersätter med vatten under tillagning? Hur som helst är det lyckligtvis inte en kokbok som mina tankar samlats i, för det hade varit både en tråkig och smaklös kokbok.

Kyckling i ugn”
Ingredienser:
Kyckling
Olja
Salt…

Ni hör ju. Hade jag slagit upp en sida ur boken och fått upp ovanstående recept hade jag lagt ner boken i samma sekund och sen undrat hur fan den blev publicerad. Men nog om kokböcker, för jag lovar att mitt tråkiga frukostrecept har en djupare mening än så.
Det har nämligen tagit mig två år att regelbundet kunna få i mig frukost, eller snarare, mat, över huvud taget. Och ytterligare två år har det tagit för mig att ens kunna förmå mig själv att krydda min mat med några saltflingor. Att se de där genomskinliga saltkornen lösas upp i vattnet på min gröt, gjord på fyrtio gram havregryn och en och en halv dl vatten var som en uppenbarelse för mig.

Jag har upplevt alldeles för mycket under de år som passerat sen jag kom upp i tonåren. De hinder jag mött på vägen har jag antingen tagit mig förbi som på räls, medan andra har fått mig att snubbla, men så finns det de allra värsta som har fått mig att stå framför dem, med fötterna trampandes på samma ställe. År efter år. Trots detta befinner jag mig ändå på banan, jag menar, jag lever ju? Och visst är jag stolt över det jag uppnått. Till exempel:
*Jag påbörjat och avslutat både högstadiet och gymnasiet med toppbetyg
*Jag lyckades motstå att hoppa från en bro under mina permissioner

Så när jag stod i köket imorse och såg de där ynka saltkornen blandas tillsammans med en gröt som absorberat femtio procent av vattnet, vars tröga konsistens började bränna sig fast på botten av kastrullen, så kom jag också att tänka på hur snabbt tiden går och hur jag måste hinna ifatt den. Det har tagit mig fyra år att lära mig att det är okej att lätt kunna salta min mat. Och om jag mot all förmodan fortsätter i denna takten så kommer jag vara död innan jag ens hunnit acceptera det är okej att äta överlag. Och envis som jag är, har jag egentligen för länge sedan bestämt mig att det är jag som ska vinna livets spel. För hur illa, sjukt, roligt eller naivt det än låter så är det något inom mig som tror att jag har de där saltkornen att tacka, som återigen påminde mig om mitt mål och vem segraren lär bli om jag imorgon väljer att återigen salta min gröt på kanske, tja… femtio gram.


Åh, alltså… Till dig, ”M”: Du ska veta att jag har mailat tillbaka till dig, trots att du sa att du inte skulle logga in mer. Otroligt bra skrivet, älskade ”distansen” som gör att känslorna i inlägget nästan förstärks för att de förminskas. Verkligen fantastiskt!

Vad tycker ni om ”M”s inlägg, kära läsare? Peppra på med kommentarer!

9 svar till “Readers Friday: ”40 gram gröt”

  1. Lea skriver:

    Gud så fint!

  2. Liv skriver:

    älskade det

  3. Anna skriver:

    Otroligt fint skrivet

  4. M skriver:

    Aaaah, missat ord och typ grammatiska fel. Skit it. Skrev den på en kvart (kanske syns) lite stolt är jag ändå. Har mejlat dig tillbaka, pusskram
    <3

  5. Clara skriver:

    Älskar att man verkligen kan läsa mellan raderna i den här texten, fett fin! läste den flera gånger, kram

  6. Josefin skriver:

    Så fint skrivet!

  7. Alexandra skriver:

    Så bra!!! Heja dig M <3

  8. Anonym skriver:

    Jättebra!!

  9. M skriver:

    Tack för alla fina kommentarer. Gör mig gal1 glad, pusskram. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.