att sova destruktivt

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks 

Jacka Esprit // Skor liknande HÄR // Jeans HÄR // Solglasögon liknande HÄR

Hej gänget!
Mår ni bra? Jag sitter vid skrivbordet och kisar med ögonen. Har nämligen mammas linser på mig och de är inte riktigt min styrka, haha. Men vad gör man?
Idag är det onsdag och jag åker hem till Stockholm i eftermiddag. Igår fick jag ett sms av en kompis som ba ”kom till Köpenhamn”, och jag satt allvarligt talat i ett par timmar och funderade över det. Skulle varit så himla kul. Men har jobb, så det blir inget med det. Tyvärr. Kan inte skolka.

Mötte upp Hannah igår vid sju-tiden. Vi satte oss på taket vi vanlig ordning, åt sötpotatis pommes och drack syrliga drinkar. Det är studentvecka här i Linköping, så himla roligt. Vi begav oss senare mot Trädgårdsföreningen där jag fick träffa några av Hannahs klasskompisar, det var mysigt! Jävla flashback till min gymnasietid var det, att sitta på en övergiven scen mitt i parken och dricka sött vin med hallonsmak. Fint på många sätt.

Hur som, vi drog oss hem tidigt och jag däckade vid .. elva? Sov som en stock kan jag säga er. Jag älskar verkligen att sova. Det är min favoritaktivitet. Ibland sover jag lite destruktivt, dock, om ni förstår vad jag menar? Jag kan enkelt sova för att undvika ångest, och istället ”leva” i mina drömmar. Drömmer extremt verkligt varje natt, så det blir lätt att jag prokrastinerar och skjuter upp verkligheten genom att sova bort hela dagen. Inte nog med det; jag kan dessutom sova i hur många timmar som helst. Om jag vill. En gång sov jag sammanlagt 20 timmar på ett dygn. Utan problem. Kan ju inte vara hälsosamt.

Okej, ska sluta jiddra om det nu. Ikväll ska jag (om jag hinner) på Sephoras event, sedan till Inez födelsedagsfirande. Tjoho! Vi hörs senare! Puss

Enter a title

sommar-set

Annons: inlägget innehåller adlinks. 

Hur fina är inte dessa? Speciellt nr 1 och 2. Relativt billiga också.
Ni vet ju att jag är ganska dålig på kläder (lol), men nu på senaste tiden har jag försökt anstränga mig lite mer för att lära mig. Sneglar på mina kompisar och bläddrar igenom bloggar. Att klä sig snyggt gör så himla mycket för dagen, bara. Känner mig så  mycket mer taggad på nästan allt när jag har på mig något fint. Är ni likadana?
Ska börja tipsa om fler saker som jag kikar på.

HÄR // HÄR

HÄR // HÄR

HÄR // HÄR

Har ni någon favorit?

Hanna Kempe 20

I fredags fyllde min bästa vän Hanna Kempe 20 år! Detta firades hemma hos henne på söndagen med en fantastiskt mysig middag och goda drinkar. Vi var ett stort gäng tjejer, och Hanna hade fixat så otroligt fint. Tappade nästan hakan när jag kom dit. Vill att hon ska vara festfixare så att man kan anställa henne, haha.

Det bjöds på olika sallader, grillad korv, vattenmelon med feta och baguette.

Fina Filippa och Hanna i bakgrunden <3

Finaste finaste Saga som jag inte träffat på hundra år och så har vi födelsedagsbarnet!! Hanna bloggade ju förut, saknar lite det. Hon är så sinnessjukt bra stil att jag alltid känner mig som en soppåse när jag träffar henne. Deprimerande haha. Visst borde hon starta en blogg igen???

Gänget! Ingen ser särskilt glad ut, haha? Fullt fokuserade på mat eller diskussion. 

Efterrätter. Jag, Linn och Saga tappade förståndet 

Mee. Som vanligt tog jag inga bilder på mig. Varför gör jag så? Känner mig typ aldrig riktigt snygg när jag hänger med mina kompisar eftersom alla är fkn flawless. Avgudar dem.

Min bästis. Hon är så fin så fin. Blir alldeles varm i själen när jag tänker på att hon är min vän. Förtjänar inte henne. Alla borde ha en Hanna Kempe i sitt liv <3

Bar och Filippa. 

Hade det så himla nice hela kvällen, det var underbart att få hänga med mina gamla och nya kompisar. Jag har verkligen världens bästa vänner. Älskar dem mest. Vi hörs snart gänget!

fem tips för ett billigare Paris

Skrev denna artikeln för ett tag sedan men det blev ingenting av den, så tänkte lägga upp här! Vet att många av er har varit i eller vill åka till Paris, men ofta säger ekonomin nej. Paris behöver inte vara svindyrt trots alls, om man bara vet var man ska. Här är fem tips!

1. Skippa metron och hyr en cykel

Det är svårt att missa de utplacerade cykelstationerna i staden, som inte befinner sig längre än 300 meter från varandra. Hyr en cykel i 24 timmar för cirka 2€ och var redo att hamna vilse i storstaden; det är trots allt så du upptäcker den.

2. Undantag för inträde

Det finns en anledning till att köerna utanför Paris mest kända museum ibland är milslånga. Tyvärr är inträdet också ofta väldigt dyrt. Men misströsta inte, det finns vägar runt. Många museum är gratis för lärare och för de som är under 26 år. En del utställningar är även gratis den första söndagen varje månad, och vissa museum har reducerade priser en timme innan stängning.

3. Frukost to-go

Ingenting lockar väl mer än en nybakad croissant och en rykande kaffe på ett cafe nära Eiffeltornet? Tyvärr kommer man inte undan särskilt billigt om man inte vet exakt var man ska gå, och till och med då kan det vara dyrt.

Leta istället upp närmaste bageri och köp en kaffe och croissant på vägen. Sätt dig vid Eiffeltornet, eller i närliggande parken Champs de Mars, och avnjut din frukost utan att ha dåligt samvete för ekonomin. En croissant, som kan kosta 30 kronor på ett cafe, kan gå för några enkronor på ett vanligt bageri.

4. Middag för två

Var det romantiken som lockade dig till Paris? Skippa då restaurangen! Det kan vara oerhört svårt att hitta rätt, och ofta går notan på mycket mer än vad man trodde. Hett tips: promenera, eller ta cykeln, till Republique och leta er ner till Saint-Martin-kanalen. På vägen inhandlar ni en flaska vin, ost, baguette, chark, frukt eller vad ni nu är sugna på. Sätt er vid kanalen, duka upp middagen och känn er mer parisiska än någonsin. Är vädret behagligt kommer ni garanterat vara omgivna av andra parisare som tänkt i samma banor. Efter middagen kan man promenera till baren/restaurangen/klubben Comptoir Général, där ingen kväll är den andra lik.

5. Shoppa vintage 

Få städer i världen lockar till shopping lika mycket som Paris, men om man inte vet var man ska kan det vara oerhört dyrt med en ny garderob i modestaden. Ta dig till metrostationen Saint Paul, gå upp gatan vid café la Favorite och fortsätt till Rue Rosiers. Där hittar du inte bara stans bästa falafel, utan också små gömda vintagebutiker där du kan fynda otroliga guldklimpar för under hundralappen. Lämna Frankrike med en proppfull resväska och landa i Sverige utan ett uns av ångest.

STORYTIME: modellresa, privatjet och krossade hjärtan (del 4)

Innan allt gick åt helvete hade vi faktiskt väldigt kul. Kvällen efter att vi anlänt begav vi oss till en hemmafest i ett enormt hus uppe i bergen. Aydin körde fel nästan fem gånger och det var en mycket frustrerad, och törstig, grupp som anlände till destinationen. Väl där möttes vi av en entrévärd vars enda jobb var att pricka av oss på en väldigt exklusiv lista. Hon försökte stanna mig när jag var påväg upp för trappan, men vid det laget var jag så hungrig och förbannat att jag bara fräste till svar.
”Jag står på listan.”
Hon vågade inte möta min blick utan log lite lätt hysteriskt och vände sig till nästa person. Jag klampade in i huset och Liliana såg ogillande på mig. I sista sekund hade jag bytt om till något lite mer uppklätt, efter att Liliana nästan tappat sin drink när jag mötte dem utanför sovrummet iklädd shorts och linne. Det var tur att jag gjorde det, kan man väl säga. För det var inte bara en ”hemmafest” utan en tillställning som liknade mer kunglig.
Servitriser iklädda vita skjortor balanserade stora brickor med cocktails på ena handflatan. Till och med drinkarna var helt bisarra; jag drack en mojito ur en ananas i stål täckt av bladguld, varvade med klassiska dry martinis och en och annan äppelshot som var len som honung. Det går inte att förklara med ord hur överdådigt allting var. Varenda kvinnliga gäst på festen, Jennifer Lopez inkluderad, var iklädd silkiga klänningar och kjolar som böljade runt deras manikyrerade fötter, anklarna pryddes av pinglande fotkedjor och när det blev kyligare svepte de in sig i färgglada sjalar från Louis Vuitton. De smackade med sina Saint-Laurent-glossiga läppar och lämnade den enorma buffén nästintill orörd.
Men det fanns också ett annat klientel. Bland Victoria’s Secret modeller och världsartister fanns också femton, sextonåriga modeller med armar smala som tändstickor och ögon som var glansiga av kokain. De cirkulerade osäkert bland gästerna, fullt osynliga för de flesta, och försökte hitta någon de kände. Oftast höll de sig tätt intill varandra, som nervösa fågelungar. Och så har vi eskortflickorna, också. Rika efter att ha spenderat år med hela världens manliga elit, och oerhört vackra, kunde man se dem lägga en hand på en politikers arm eller skicka ett spelat blygt ögonkast åt filmstjärnan som egentligen var gift. De förde sig med tränad elegans.
Förutom en liten incident med modellen Elsa Hosk klarade vi oss relativt bra genom kvällen. Mot slutet vad till och med Liliana så full att hon slutade terrorisera oss. Hon var till och med ganska snäll.

Två dagar efter att vi landat i Mykonos bröt helvetet ut.

Vi satt på den kända restaurangen / beachen Scorpios och drack drinkar när jag fick ett konstigt sms av min pojkvän. Hjärtat sjönk i bröstet. Jag sköt upp solglasögonen på huvudet och rättade till bikinin.
”Hörni, jag kommer snart, jag ska bara ringa” sa jag till gänget. De var djupt inne i en diskussion om kvällens planer och märkte knappt att jag gick. Jag promenerade bort en bit mot entrén och tog djupa andetag. Knappade in hans nummer och ringde. Signalerna gick fram medan jag satt på en låg mur vid entrén och följde de rika gästerna med blicken.
”Hallå?”
”Det är jag.”
”Hej”
”Vad är det?”
”Inget”
Jag skrapade med mina nakna fötter mot det sandiga stengolvet. ”Jag blir orolig när du är sådär kort på sms”
”Äsch, menade det inte. Är lite stressad bara.”
Mina axlar sjönk. Jag andades ut.
”Vad bra” sa jag lättat och sträckte på mig. Gud, jag var så trött. Gårdagens fest hade verkligen gett effekt. Jag längtade efter en sallad. Vitaminer, typ. Något för att starta om kroppen. ”Jag som trodde att du skulle göra slut” skojade jag i telefonen.
Han var tyst. Hade han lagt på? Jag kollade skärmen. Nej. Kanske dålig täckning.
”Hallå?”
”Ja?”
”Aha, sorry. Det är dålig täckning här. Jag sa att jag trodde att du skulle göra slut, haha.”
Ingenting. Jag stelnade till. En iskyla spred sig från magen och utåt. Letade sig igenom varenda cell, varenda blodkärls.
”Vill du göra slut?” sa jag och skrattade. Det lät konstigt. Som papperstunt glas.
”Jag vet inte.”

Jag tappade mobilen, balansen och förståndet på samma gång. Chocken fick mig att må illa, och luften kändes så tjock och tung att jag inte kunde andas. Det var faktiskt som att bli hög på en sekund. Ingenting var vettigt. Färger, former och naturens lagar blev suddiga i kanterna.

Jag bokade första flyget hem till Stockholm. Minns inte så mycket av själva resan. Tänkte på allt som hänt. Tänkte på köket i modellägenheten i Istanbul, där fönstret vette mot en innergård som var överfylld av gammalt skräp. Tänkte på Alina, på de varma nätterna uppe på taket, på bråk om tvätten, på utflykter till bombhotade platser. Jag kunde inte avgöra om jag längtade dit, eller om jag längtade mig bakåt i tiden.

Och ja. Därifrån vet ni ju nästan hur det gick. Eller inte. Jag slutade blogga under en liten tid. Jag var så jävla, jävla otröstlig. Får ont i hjärtat bara av att tänka på det. Kroppen var bedövad på ett sätt jag inte trodde var möjligt, jag mådde så dåligt att jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Men så blev det inte. Istället skrev jag. Och skrev och skrev och skrev. Tills… ja.

Tre dagar efter att han lämnat mig packar jag mina väskor och  flyr till Frankrike. 

Det är den första meningen på min bok.

 

/ SLUT / 

respons

Hej gänget!

Wow, vilken helg. Jag ska självklart börja med att tacka er, från djupet av mitt hjärta, för den fantastiska respons jag fått angående boken. Har suttit och läst och läst era meddelanden och kommentarer. Kan liksom inte sluta. Känner mig nästan generad, haha. Som att ni ger mig för mycket. Förtjänar inte den kärlek jag får lol. Är så otroligt tacksam för att ni finns och för att ni hör av er varje dag och bara lyfter mig. Som jag sa på instagram, denna bok är er. Till er. För er. Av er, på många sätt.  Ja, ni fattar. Jag kommer aldrig kunna berätta hur otroligt tacksam jag är men man kan ju försöka <3

Hur som. Ska berätta mer ingående om vad jag pysslat med under helgen men just nu har jag en väldigt otålig treåring springandes runt fötterna. Vi ska nämligen till Skansen idag, innan det är dags för mig att åka iväg till Hanna Kempes 20-årsfirande. Åh, ska bli så kul så kul.

Skjorta från ZARA. Så himla fin älskar den. 

Springer iväg nu då! Ska spela in en videoblogg snart också, det låter väl kul? Gillar ni videologgar? Kanske ska göra fler av dem. Upp till er. Vi hörs snart mina älskade vänner. Puss på er!

Jag släpper en bok

För lite mindre än ett år sedan satt jag på en restaurang i Cannes. Jag hade inte ätit något på hela dagen, av den enkla anledningen att jag var rädd för att kräkas. Jag satt mest och stirrade på väggen mitt emot mig. Datorn låg på bordet, ett nytt dokument var öppnat. Jag satt länge och tittade på väggen och dokumentet, fram och tillbaka, medan jag koncentrerade mig på att andas manuellt.

Sedan började jag skriva. Orden flöt ut ur fingrarna, nästan löjligt enkelt. Jag skrev i flera timmar. Packade ihop, satte mig på stranden, fortsatte skriva. Sov. Vaknade. Grät. Skrev lite till. Och lite till. Och lite, lite till.
Två månader och 30 A4-sidor hade jag ett utkast. Och ett kontrakt.

När jag fick mailet om att min bok hade blivit accepterad för utgivning stod jag med Megan på Mildh Press och valde ut outfits för en plåtning. Jag minns att mobilen vibrerade, och att jag öppnade mailen, och att magen bara föll rakt ner. Jag stirrade länge på skärmen. Det brusade lite i öronen och jag funderade kort över om jag skulle svimma. Jag ropade på Megan.
”Meg”. Min röst var svag och darrig. Jag tror hon hörde det för hon skyndade ut ur ett av rummen.
”Whats wrong?” sa hon oroligt och tittade på mig.
”I’m … I’m gonna be an author.” svarade jag. Hon stelnade till i hela kroppen. Mitt hjärta bankade så hårt att jag var övertygad om att det syntes utifrån.
”What?” viskade hon andäktigt. ”What?”
”They said yes.” sa jag. ”I’m gonna be a published author.

Nu har det gått nio månader sedan jag fick det där mailet, men hjärtat rusar fortfarande när jag tänker på det. När jag skriver detta darrar jag så mycket i händerna att jag hela tiden måste backa och skriva om. Jag har längtat, drömt, väntat och jobbat i hela mitt 19-åriga liv för att bli publicerad. Jag har aldrig haft en plan B. This is it. Om jag så ger ut böcker som inte en jävel köper så spelar det inte så stor roll, för allt jag någonsin velat bli är författare.

Jag är författare.
Jag är författare.
!!!!!!!!
!!!!!!!!!!

Skiss av min illustratör och vän Modesty Bladh, som ska göra mitt omslag. 

Tidigt denna höst, år 2017, kommer ni kunna köpa min första bok ”Bli kvar”.
Okej däär började tårarna stiga haha. Att få skriva den meningen är så sinnessjukt för mig. Detta är min livsdröm. Att få hålla min bok i handen är något jag inte ens vågat föreställa mig. Jag vågar fortfarande inte föreställa mig. Min första bok. Min första bok. 

Jag har jobbat på detta så länge, slitit och gråtit och varit så nervös att jag velat dö, men nu har jag äntligen lämnat ifrån mig mitt ”barn” och snart kommer jag öppna dörrarna till min värld, så att alla kan gå omkring och här och kika och göra sig hemmastadda. Det är oerhört läskigt att öppna sig på det här viset, men jag hoppas verkligen att ni kommer att trivas lika bra som jag gör.

Så, ja. Hösten 2017. Nu kör vi.
Välkomna hem till mig.

nervositeten inför idag

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Hej gänget!

Hoppas allt är bra! Jag sitter på kontoret och mår lite illa av förväntning. Haha? Gör ni också det ibland? Typ får ont i magen av nervositet? Well same. Idag är nämligen dagen då jag släpper nyheten om projektet. Har väntat och längtat så länge och nu är det dags. Eller, dags och dags. Jag släpper ju bara nyheten (klockan 16 förresten). Själva projektet kommer dröja innan det är ute.

Men hur som. Hoppas ni är lika taggade som jag! Igår var jag förresten förbi Sturehof 120 – årsfest tillsammans med Paula, det var kul! Extremt mycket folk, dock. Men fick chansen att träffa min fina kontaktperson Frida som jag hade så himla roligt med. Tack för ett fantastiskt event!

Jag var hemma redan vid nio och satte mig för att jobba lite innan jag gick och lade mig. Hade dock fruktansvärt svårt att sova. Ni förstår ju varför. Well well, detta hade jag på mig.

Klänning ZARA // Skor River Island // Väska River Island 

Vi hörs senare gänget!

såhär följer du mig från nouw

Tips! Jag vet att många av er bloggar på nouw.com, och fick flera kommentarer där ni nämnde att ni kommer sakna att få upp mig i erat flöde. Men det behöver ni ju inte göra! 😀 Ni kan fortsätta följa min blogg precis som vanligt, från Nouw. Hur smart? 

Det är helt enkelt bara att skriva in oliviahageus.se i sökrutan, så kommer jag upp. Så skönt! Nu får ni genast gå in och följa mig! Puss gänget <3

iDeal of Sweden + intervju om projektet

Hej gänget! 

Idag jobbade jag under förmiddagen, blev lite spring fram och tillbaka mellan kontoret och Stureplan. Under lunchen fick jag chans att gå förbi iDeal of Swedens sommarbrunch på Nosh&Chow. Så mysigt! Otroligt fint fixat och trevlig goodiebag. Gillar verkligen deras skal också. Fick med mig ett med BLOMMOR. Älskar det.

Bruuunch! Fick inte i mig så mycket mat, dessvärre. Till höger: Hedda och Alice!

Enda bilden som togs på mig, ser inte så glad ut haha. Fullt fokuserad på såpbubblorna 

Fina Alice <3

Efter brunchen drog jag iväg på några fotouppdrag runt Östermalm, och sedan satte jag mig ned för en intervju med VeckoRevyn. Handlade om mitt projekt som jag ska berätta allt om imorgon! Har redan skrivit ett tidsinställt inlägg. Började gråta när jag skrev det? Snyftade och hade mig, haha. Är så taggad och så nervös på samma gång, kanske därför. Imorgon klockan 16.00! Aghhh.

Nu ska jag iväg på en drink på Sturehof som fyller 120 år. Vi hörs lite senare! Puss