Min förvandling

Inlägg i samarbete med Bookatreat och Poze Stockholm

Titta på det här!! 
Kom till Poze på morgonen, men på grund av strul med bokningen fick jag återkomma ett par timmar senare. Men det var det värt! Vi satte in hårförlängningar med ”tape on”, en metod som är skonsam för håret. Det är verkligen ett måste för mig som har så svagt hår, det går av hela tiden och blir inte längre än till brösten.

Jag gjorde behandlingen i samarbete med bookatreat.com, en app som samlar alla lediga behandlingar i Stockholm. Ska göra ett separat inlägg om det snart, men tillbaka till håret…

Såhär ser det ut!! Älskar det verkligen, vilket svall va? Kände mig som en riktig bloggerska, haha. Till höger har ni de produkter som rekommenderas för utsatt hår. Ska verkligen sköta håret så bra som möjligt, så att inte mitt vanliga hår blir slitet. Kan rekommendera dessa produkter även för er som har trött eller torrt hår! Provat dem förut och de äger. Samt doftar sjukt gott.

Tänkte ta upp tre frågor som jag VET att jag kommer behöva svara på. Here we go:

1 Vad kostade det? 
Det är olika på alla salonger, men denna behandling hos Poze Hair kostade cirka 3300:-. Om ni bokar genom bookatreat och använder koden OLIVIA25 får ni rabatt!

2. Hur länge håller det? 
Tejp sitter i cirka 6-8 veckor, men när håret har börjat växa ut kan man återanvända slingorna och bara sätta in dem igen.

3. Sliter det på håret? 
Beror på vilken förlängning du väljer! Keratinvax sliter, men tejp är väldigt skonsamt.

Vad tycker ni om min lilla förvandling, gänget? Kommentera gärna!

Enter a title

Middag med Kempe

I måndags kom min fina fina vän Hanna förbi mig för en mysig middag. Vi åt risotto och drack billigt vitt vin. Pratade om exakt allt, dansade lite. Jag älskar Hanna så mycket, hon är så otrolig? Lowkey BESATT av min bästa vän.

Receptet var svinenkelt! Ni hittar det här.

Sista dagen med kort hår!! Ska lägga upp bilder på förvandlingen idag, är ni taggade? Jag är så himla ovan, det är så mycket HÅR. Haha. Vi hörs snart!

surprise treat

Inlägg i samarbete med book a treat

Godmorgon gänget!

Idag är det tisdag och alltså dags för min lilla make-over. Har inte sagt något pga ville hålla det lite hemligt, men är jättetaggad! I samarbete med BookaTreat har jag fått en liten ”behandling” som jag ska göra om…. en timme! Kan ni gissa vad det är? Det har med håret att göra… hehe.

Hur som. Igår satt jag och Hanna Kempe hemma hos mig och hade verkligen en välbehövlig myskväll. Lagade mat, fixade naglarna, snackade skit, dansade till Bruno Mars… Haha. Stereotyp. Men, vi ägnade åtminstone 15 minuter åt att scrolla igenom bookatreat appen – som är det BÄSTA som hänt mig. Där man kan välja vilken behandling eller ”treat” som helst, och man kan hitta riktigt billiga grejer. Jag och Hanna planerar att boka in oss på en blow-dry nästa vecka efter jobbet, på fredagen typ. Kostar inte mer än 150 kr, tror jag? Och så blir håret sådär fantastiskt och mjukt och man känner sig redo för helgen. Alternativt fixa naglarna. Det hade jag behövt.

Anyways, jag kan nu erbjuda er en rabattkod! OLIVIA25 ger er 25% rabatt på valfri bokning. Kan vara så underbart att fixa håret inför sommaren. Det finns verkligen allt möjligt där, så ladda ner appen och kika!
Idag ska jag dessutom spela in en *trumvirvel* VLOGG. Spännande va? Vetefasiken hur det kommer gå, men hoppas det blir bra. Paula ska hänga med och hjälpa till. Ska lägga upp i veckan! Vi hörs snart, puss!!

Författarporträtt för Svensk bokhandel

Nu ska ni få läsa något kul!! 

Den 9 Juni kom Svensk Bokhandel ut med deras katalog Höstens Böcker, och gissa vem som var med som debutant? Jag skrev porträttet i april, tror jag, efter att jag suttit och bitit ned naglarna och haft cirka fem panikångestattacker. Jag ville att det skulle vara fint, ärligt, ödmjukt. Jag har en tendens att ursäkta mig själv. Hela tiden. Så denna gång försökte jag vara rakare. Vet inte riktigt om jag lyckades. Men läs gärna och säg vad ni tycker!

Jag heter Olivia Hagéus. Jag är nitton år. Jag gillar att skriva. 

Det var ungefär så långt jag kom när jag skulle rada upp saker som jag var helt säkra på om mig själv. Resten av de attribut som skulle kunna tänkas appliceras på mig är egentligen helt flytande.

Såklart. Jag menar, jag är ju ändå bara nitton. Jag har knappt gått ut skolan, och jag betalade min första telefonräkning för tre månader sedan.

Och ja, nu är jag debutant.

Jag är en sådan som alltid kunnat skriva. En sådan som bara ”kan”. Jag har inte kämpat, jag har inte gått någon kurs, jag har inte ens ett särskilt stort vokabulär. Det måste vara provocerande för de som kämpat hela livet med att få till det.

Skrivandet har aldrig varit någon hobby eller ett sätt att koppla av. Det har varit livsnödvändigt. Jag skriver för att jag är tvungen att skriva. Böcker, texter, dikter och ord har varit mitt enda sätt att fly den värld jag hatar, och sedan jag insett att jag inte behövde gömma mig i någon annans värld utan lika gärna kunde skapa min egen, fanns det ingen väg tillbaka.

För mig är skrivandet som musik. Det är något övernaturligt med konsten. Jag menar, du hör ju mig, eller hur? Kanske inte just mig, men du hör någon i ditt huvud. Hur låter den mening som du läser exakt just nu? Rösten i ditt huvud, viskar den? SKRIKER DEN? Är den irriterad, nonchalant, monoton, eller svag? Vems skratt hör du när jag kombinerar bokstäverna h och a till ”hahaha”?

När jag skriver komponerar jag symfonier som har fler dimensioner än traditionell musik, eftersom alla hör dem olika. Med hjälp av punkter, ord, mellanrum och bokstäver kan jag skapa den mest öronbedövande tystnaden likväl som det mest diskreta skriket. Jag kan skapa känslor, dofter och intryck bara genom att koppla samman rätt ord, och allting upplevs genom ett vitt papper.

Hur coolt är inte det?

Det är något läskigt med att släppa in alla i sin värld. Den som jag har byggt, sten för sten och moln för moln. Jag öppnar upp portarna och släpper in er allihop, och jag kommer att vrida händerna sådär nervöst som karaktärerna gör i Disneyfilmer. För tänk om ingen fattar? Tänk om jag trott att jag hört musik hela tiden, men så visar det sig att jag är tondöv? Tänk om jag inte alls är en författare, utan bara en snygg nittonåring som lika gärna kan gå tillbaka till modellyrket?

Ja, tänk om. Visserligen finns risken och som den olycksprofet jag är har jag ju drömt mardrömmar om det sedan jag fick beskedet om publikationen. Men det som driver mig till att fortsätta, det som ger mig det där bubblande jag-ska-åka-fritt-fall-pirret i magen är förhoppningen om att någon, kanske bara en person, stiger in i min värld och säger; wow, jag fattar! Jag hör dig! Jag hör musiken!

helgen

Hej gänget!

Förlåt för noll uppdatering, det var inte så snällt av mig. Helgen har gått väldigt snabbt och jag är numera tillbaka på kontoret. Tänkte köra en helt vanlig recap med jättedåliga bilder för sån är jag.

Fredag: Jobbade hela dagen på stan, mötte sedan upp ett par vänner och hängde på St Eriksplan. Besökte en extremt märklig skivaffär (bland annat), där man kunde måla på väggarna och köpa rullpapper. Drog mig hem till Sveavägen där jag bott senare veckan på grund av uthyrd lägenhet, blandade drinkar och satt på balkongen med mina nyfunna vänner. Hade en fruktansvärt rolig eftermiddag / kväll. Efter några timmar begav vi oss till Story Hotel, sedan röjde vi på F12. Ska passa på att säga tack till er som kom fram och hälsade när jag satt inklämd i trappan, det var fint av er!!

Röd kjol från &Other Stories (annonslänk) 

Lördag:

Sov till seeent på dagen. Det var skönt. Hängde hemma hos föräldrarna, solade på balkongen och begav mig senare på kvällen till Swedish Brewery där jag hängde med Madison. Efter en öl var jag dock helt slut och bestämde mig för att det var dags att gå hem. Somnade tidigt och njöt av att inte vara bakis morgonen efter <3

Söndag: Spenderade hela dagen i Humlegården tillsammans med mina fina vänner. Drack rosé, läste, käkade jordgubbar och lyssnade på podcast. Så himla nice dag. Mot kvällen åt jag ceasarsallad hos mamma och sedan flyttade jag över mina grejer till min lägenhet.

Det var min helg! Vi hörs lite senare, nu har jag lite jobb. Puss gänget

16/06/17

Hej gänget! 

Mår ni bra? Jag sitter just nu på Story och jobbar medan klockan tickar sig allt närmare sex. AW-tid helt enkelt, örhängena har åkt på och likaså mitt nyinköpta orangea (?!) läppstift. Trevligt va. Det är fredag, och jag är på oerhört gott humör. Har sprungit omkring på stan hela dagen och varit på varenda restaurang, butik och cafe på hela Östermalm typ. Samt plåtat på Waldemarsudde. Väldigt lång men skön dag.

Cappuccino på Sempre

Igår hängde jag med min nyfunna person som jag avgudar. Vi hade fruktansvärt kul innan det var dags att röra sig hemåt på grund av jobb. Vad fint det är att träffa en människa som är så himla rimlig. Det händer inte så ofta.
Hur som! Ikväll ska jag dansa och imorgon blir det att plåta hattar från Chanel. Vet inte riktigt vad det innebär, men det lär bli kul. Livet är ett äventyr eller något. Vi hörs senare gänget! Ni äger. Älskar er. Hoppas ni mår bäst. Osv osv osv <3 Puss!

hur vågar du vara så privat?

Hej gänget!

Vilken regnig dag? Var ute i solen och njöt innan regnet bara började ösa ner. Sprang in under taket vid Sergelstorg och stod där ett tag. Det var fint. Alla hade samlats i en ring runt torget för att inte bli dyblöta. Torget stod helt öde. Tills tre småtjejer plötsligt bara släpper sina grejer, kränger av sig jackorna och rusar ut i spöregnet. Dansade och hoppade och skrek och plaskade med gympaskorna, helt omedvetna om att alla tog upp mobilkamerorna och filmade med ett leende på läpparna. Såg flera fotografer som skyndade sig ner för att ta en bild när de sträckte upp armarna.
Det var en fin stund av total gemenskap faktiskt. Vi tittade på varandra och skakade på huvudet åt småtjejerna som säkert skulle åka på lunginflammation, men alla skrattade och log åt barnsligheten. 

Liten selfie. Ser väldigt röd ut? Spetsbh HÄR. (annonslänk) 

Anyways. Fick en fråga som jag tänkte ta mig tid att svara på. Frida undrade hur hon skulle börja våga publicera det hon skrivit, på till exempel bloggen, eftersom texterna kanske är mörka eller vågade eller bara privata. Det kan kännas jobbigt att helt plötligt ska alla ta del av ditt innersta (speciellt om du bor i en liten stad!!). Jag tycker såhär; vänta tills du är redo. Det är nog det viktigaste. Om du publicerar något måste du vara beredd på att någon också ska läsa den. Om man är osäker kring vad man kommer känna kring det, så gör det inte! Baby steps! Lägg ut mindre texter, som du är redo att dela med dig av, och sedan kan du börja publicera lite mer våtare allt eftersom.

Mitt ex var aldrig särskilt glad över att jag var så otroligt öppen och privat på bloggen. För honom var det helt orimligt att man kunde vara det utan problem. Han själv var väldigt privat av sig, så det blev en oerhörd kontrast när jag bara babblade vitt och brett om ångest och sex och ätstörningar. Men sådan är jag ju! Och sådan är han! Jag vill blogga, jag vill öppna upp mig, för att jag vet att någon behöver det. Jag skulle behövt det. Jag skulle behövt någon som var fucking ärlig för en gångs skull, damn it. Jag vill vara en förebild, jag vill leda samhället till en mer öppen, ärlig och handlingskraftig atmosfär.
I början var det jobbigare. Tänk, vem som helst kunde ju gå in på min blogg och få reda på att jag tagit kokain, att jag haft sex med den där eller den där, att jag haft ångest, att jag varit självdestruktiv… Men numera struntar jag fullständigt i det. Okej att folk ‘vet’? Det är liksom inga stadshemligheter? Jag är bekväm med att dela med mig, så jag gör det, och om man inte är bekväm med att läsa så är det inte mitt problem.

Man får tro på sig själv, lite. Hela syftet med att dela med sig av det man skriver är ju att någon annan ska ta emot och uppleva det. Göra någon glad. Göra någon nostalgisk. Göra någon arg. Ledsen. Förvånad. Fundersam. Det är ju hur fint som helst.
Hoppas det svaret var tillräckligt! Kram på er <3

mina mest lästa inlägg

Jag sätter mig ofta ner och ägnar en stund åt att gå igenom vad ni älskar mest här på bloggen. Vilka inlägg ni delar, vilka ni kommenterar och vilka ni återkommer till. Utefter det försöker jag blogga så som ni vill att jag ska, det vill säga uppdatera med de inlägg som ni gillar bäst.

Tänkte lista mina mest populära inlägg senaste typ 10 månaderna (alltså sedan i somras). Känner ni igen något? Har ni någon absolut favorit? Let me know!!

1. Att hata män

Wow, denna blev så sjukt delad. Förstod det inte riktigt i början, men det växte rätt snabbt. Fick oerhört många kommentarer också. Det inlägget skrev jag för ganska länge sedan, så det kanske var lite mer ”nya” tankar. Numera är det ju feminism 101. Men jag förstår verkligen varför det blev så uppmärksammat, jag menar rubriken säger ju sitt.

2. ”Tankar kring…” att bli lämnad

Ja, alltså.. Denna var fin. Och enkel att skriva. Orden bara rann ut ur fingrarna, lätta som fjädrar. Många hörde av sig direkt och gav komplimanger, delade på twitter och Facebook, och kommenterade att de kände igen sig. Jag tror att just igenkänningsfaktorn är viktigast. När man är så ledsen som jag var när jag skrev den så blir det liksom mer äkta, mer rent, och jag tror ni känner av det.

3. Fem saker killar måste sluta med

Hahaha. Personlig favorit!!! Jag satt på tåget påväg till Linköping och muttrade för mig själv medan jag trummade på tangentbordet. Jag var förbannad över en kille (som fucking vanligt?) började skriva lite passivt aggressivt, och sedan bara körde jag. Det blev ett (aktivt) aggressivt meddelande mot alla män och killar därute som beter sig så _jävla_tröttsamt. Detta inlägg blev delat rätt mycket på Facebook vet jag. Rolig läsning! Speciellt när en del killar kommenterade MEN TJEJER ÄR LIKADANA JUUU och man ba nej det är vi inte sätt dig ner.

4. ”Tankar kring…” osäkerhet

Jag vet faktiskt inte varför denna ”tankar kring…” blev så populär. Det trodde jag faktiskt inte. Men när jag kikade på mina mest lästa inlägg på min gamla portal så fanns den med på listan. Inlägget handlar om hur jag har gått från att vara självsäker till att bli självmedveten, och nästan blyg, i sociala sammanhang. Numera har det där gått över, nästan helt. Jag tror det var på grund av att bloggen växte och att jag kände mig sedd på ett sätt jag inte var van vid. Det gjorde mig obekväm ett tag. Men jag har vant mig vid känslan, som tur är.

5. ”Tankar kring…” 10% kärlek 

Alltså DETTA inlägg är min favvo. Åhh. Jag skrev om detta ”tankar kring…” fleera gånger, för jag var övertygad om att ingen skulle förstå mig. Har alltid (i huvudet) tänkt på människor i ”10%”-termen men aldrig riktigt sagt det rakt ut. Så när jag satte mig och började skriva om begreppet var jag helt beredd på att folk inte skulle förstå jack shit. Till allas stora förvåning blev detta inlägg det mest igenkänningsbara inlägg jag någonsin skrivit. Folk kommer fortfarande fram till mig på krogen och säger att de älskar termen. Flera av mina kompisar, inklusive jag, har börjat använda det i vardagsspråket och det är numera ett helt vedertaget begrepp. Så himla kul. Och ännu roligare att killen jag skrev om lackade ur för att alla fattade att det var han. Man ba oj, synd.

Har ni någon favorit som jag missat? Kommentera här under! Om ni inte hittar ett inlägg ni söker på, så skriver ni bara in nyckelord här uppe vid sökfunktionen! (Om ni t.ex vill läsa om olycklig kärlek, skriv in det så får ni upp alla inlägg som handlar om just olycklig kärlek.) Smart va! Puss gänget!

”tankar kring…” att skriva

Min första novell skrev jag när jag var åtta.

Jag satt vid mitt blå skrivbord från IKEA. Min farmor hade köpt tunna skrivböcker med mörkblått omslag i hårt papp. ”Här har du” sa hon. ”Det är nästan som en riktig bok. Fyll den.”
Det gjorde jag. Min allra första ’bok’ var ett tunt skrivblock med blå pärmar, och jag var själv tvungen att rita upp linjer att skriva på. Jag satt länge med en linjal och försökte förbereda sidorna men jag tappade snabbt tålamodet vilket man kan se mot slutet, då linjerna var sneda.

Jag hade en rik, och mörk, fantasi. Historien handlade om en flicka som blir mördad av ett spöke på gröna lund. Jag minns inte den första meningen, men jag minns den sista;

De smaragdgröna ögonen glittrade till en sista gång innan hjärtat slutade slå.

Min lärare lika delar imponerad och oroad när jag visade henne novellen. Hon försökte tipsa mig om att använda tre punkter, och att lägga till dem efter sista meningen, men redan då hade jag en känsla för skrivandet som sade mig att den tekniken var… ja, töntig.
Jag hade alltid älskat att läsa, men detta blev en ny grej. Att skapa min alldeles egna värld. Bygga den, sten för sten, tills den blev perfekt.

När jag var tolv började jag skriva en berättelse om vampyrer. Den skrev jag på tills jag var sjutton. Jag har skapat många världar, men denna var den som verkligen sög in mig. Vad som börjat som några rader i en skrivbok blev plötsligt ett projekt, min andra verklighet, en slags besatthet. Jag gick omkring i skolan och drömde, funderade över vad karaktärerna gjorde, lyssnade på dem, pratade med dem. Jag vet inte hur många gånger jag blivit tillsagd av lärare för att jag suttit och frenetiskt skrivit scenario efter scenario på tomma ark. Jag skrev var jag än kunde; på kvitton, post-it lappar, i marginalen på matteboken, på bänken… Det var som om jag var tvungen att skriva, som om allting hände live och jag försökte skynda mig att anteckna innan det försvann för alltid, så att jag kunde läsa om det efteråt.

Folk frågar ofta om det var svårt att skriva en bok, och jag svarar alltid nej. Det var inte ett dugg svårt. Tvärtom, det var nödvändigt. Jag måste skriva för att inte bli galen. Jag måste. Det är inget val, ingen talang, ingen prestation. Det är livsviktigt.

Jag får alltid meddelanden från folk som säger att jag inspirerat dem till att skriva mer. Det är så himla fint, tror inte ni förstår hur mycket det betyder för mig. Så detta inlägg är väl till er. Jag vill att ni ska se över ert skrivande, släppa gränserna och bara låta det rasa. Alla har en egen stil. En alldeles unik stil. Hitta den, när den, låt den växa, men tvinga inte fram den. Den finns där någonstans, om man bara låter den väckas. Släpp gränserna. Bara skriv.

Kanske får jag snart ett mail om att någon av ska ge ut en bok. En alldeles egen värld.

on my mind

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Jeanskjol HÄR 

Väska HÄR // HÄR