vardagsångest

Hej gänget!

Vilken fantastisk dag, va? Solen skiner. Det är fredag.
Och jag sitter hemma och surar i lägenheten.
Eller, surar och surar. Sitter i soffan och stirrar på solskenet där ute. Har känt mig märklig under dagen, och jag vet inte riktigt varför. Som om jag drömmer, typ. Gått omkring och haft lite existensiell ångest trots att jag inte har något att ha ångest över.

Eller jo, kanske.
Låg och tänkte på hur jag är som person inatt. Haha, hur classic är inte det? När man ligger i sängen och stirrar upp i taket till klockan fyra på morgonen och kommer till insikt om att man suger och att man inte förtjänar att leva. Så vaknar man upp dagen efter och skakar av sig känslan. Det var bara det att jag verkligen inte kunde skaka av mig allt denna morgon. Drömde hetsiga drömmar också, usch.

Nej men såhär. Ni vet ju att jag dejtar killar lite hit och dit, och ni vet säkert också att jag brukar skämta om att jag skrämmer bort dem till slut? Det ligger så mycket sanning i det. Oftast funkar det såhär, denna onda cirkel:
1. Jag hittar en kille jag diggar.
2. Jag adopterar killen i fråga (dvs, ber honom flytta in).
3. Vi har kul i max tre veckor
4. Jag blir knäpp i huvudet och han blir rädd och springer åt andra hållet.

Det är precis så destruktivt som det låter, tyvärr. Jag och Mickaela satt och pratade om fenomenet här om dagen, och vi skrattade båda så mycket att vi fick ont i magen. För när det väl kommer till kritan så bryr jag mig ju inte, och det är därför jag ”skrämmer” iväg dem genom att vara… typ, elak? Nja, inte elak kanske, men mest divig, dryg och otrevlig. Kanske bottnar det i en slags osäkerhet när det gäller sex, så jag vill försvara mig själv trots att jag inte behöver det.

Well, well. Min senaste kille är definitivt officiellt skrämd. Tror han duckar mina ”förlåt”-sms as we speak. Fan, jag pratade med Megan om det här idag och jag kunde höra hur hon himlade med ögonen från andra sidan atlanten.
”Bitch” sa hon, och jag såg framför mig hur hon höjde fingret. ”You need to find yoself a MAN. Stop fucking with these little bitches”
”But I’m the one who’s fucking crazy” svarade jag och värjde för en mamma som körde en barnvagn i hysterisk fart nerför Drottninggatan, ”I was literally telling him that he had a small dick. In front of his friends”
Megan frustade, ”Why did you do that? What did he do?”
”He said he wanted to go out” svarade jag olyckligt, ”And I wanted him to sleep at my place.”
Megan var tyst i några sekunder och jag hörde hur hon tände en cigg.
”Okay that’s a little bit insane” sa hon, ”But thats why I love you. And also, so what? Not one guy you dated has been able to handle you, but you on the other hand, can handle everybody. Why is that? I’ll tell you why hoe, It’s because GUYS need to grow a god damn pussy.”
”I feel like God is trying to tell me something” muttrade jag.
”Well fuck him,” svarade hon, ”We don’t believe in God. We believe in Beyoncé. So get the fuck over it.”

Vad skulle jag göra utan den där galna amerikanen? Jag saknar henne så mycket. Ibland behöver jag henne för att påminna mig själv om att inte ta allt, eller mig själv, på så himla stort allvar.

Ja gänget. Det är fredag, jag har skrivit av mig, och nu ska jag på kompisdejt. Förmodligen kommer den sårade killen skicka iväg ett 04.34 sms och så kommer allt vara som vanligt i världen igen. Jag ska ut och försöka suga åt mig lite av den sista kvällssolen nu och hoppas att kvällen blir bättre än vad dagen varit. Vi hörs snart, fina ni! Puss

Enter a title

Välkommen till min nya blogg!

Hej och välkomna till min nya blogg!

Kul att ni hittat hit! Detta blir någon slags ”smyglansering”, eftersom min domän inte riktigt kickat in ännu. Men det ska den göra senare idag eller imorgon!

Men åh, vad kul det är att vara här. Jag har länge känt att jag stått stilla på nouw, så att börja på nytt nu hos VeckoRevyn känns hur kul som helst. Vi är nio fantastiska bloggare som numera representerar tidningen, och jag är så glad och tacksam över att få vara en del av det!
Ni som läser detta känner förmodligen redan mig, men jag kan tänka mig att det finns en del nya ansikten här också. Jag tänkte berätta lite om vem jag är, till att börja med.
Jag heter Olivia Hagéus Danielewicz och är nitton år (född 97). Bloggat ett bra tag men nu i augusti började jag ta det mer på allvar. Jag har precis börjat praktisera på SvD Perfect Guide, så det är det jag jobbar med om dagarna, förutom att uppdatera er.

Min blogg är framförallt textbaserad. Min passion ligger hos skrivandet, mer än vad det gör hos mode, smink och skönhet. Jag skriver om precis allt och varje onsdag publicerar jag något som jag kallar ”tankar kring…”, som är en liten krönika om det jag funderat över på senaste tiden. Ni hittar alla mina gamla texter i kategorin ”tankar kring…” längst upp.

Jag gillar idén av att detta inte bara är min blogg, utan vår. Att vi har ett litet community här och att jag agerar demokratiskt vald stadsminister. För vi gör ju det här tillsammans.
Som sagt, de flesta som är här känner redan mig, men för er som inte gör det kan vi allihop berätta för de nya invånarna att denna blogg är feministisk, anti-rasistisk, anti-homofobisk och allmänt mänsklig. Här accepterar vi dig oavsett hudfärg, kön (eller icke-kön), läggning (eller icke-läggning), storlek, klass, religion, whatever. Här finns inget hat och inga påhopp. Jag lär mig hela tiden av mina fantastiska läsare, och många gånger har jag behövt backa för att ni läxat upp mig (minns ni burka-diskussionen…?). Och det är helt okej! Vi lär oss av varandra. Vi diskuterar, analyserar, kommer fram till något eller lämnar det olöst.

Gud… det är svårt det är att sammanfatta allt. Ni kommer ju fatta grejen ju längre tiden går ändå. Men en sak, som kan vara viktig att betona, är denna: min vision med bloggen är att den ska ses som en slags fristad för alla. Jag är väldigt engagerad i mina läsare, och har träffat flera av er som ni vet. Jag är inte en förebild, någon som ni kan se upp till och försöka efterlikna. Jag är en vanlig nittonåring med existensiell ångest som gillar att skriva. Här kommer ni inte hitta en perfekt polerad yta, kanske framförallt eftersom jag inte klarar av att visa upp något jag inte är. Jag är en tonåring på alla sätt. Jag missar morgonmöten, glömmer att tvätta mina lakan på två månader, blir jättefull och jiddrar med folk på klubben, ligger runt, sitter på köksgolvet och röker hundra cigg på raken och gömmer mig under matbordet ibland när världen är lite för mycket. Jag kommer aldrig låtsas som att jag mår bra när jag inte gör det, och jag kommer aldrig försöka dölja det faktum att jag bara är en människa. Och en väldigt ung sådan till råga på allt.

Jag hoppas verkligen att ni kommer älska den här bloggen lika mycket som jag redan gör. Jag hoppas att vi kan bli bra vänner, och att vi kan finna någon slags gemenskap i det fina i att inte veta vad fan man håller på med 90% av den vakna tiden. Jag hoppas att vi kan mötas i det.

Men framförallt hoppas jag att jag kan ge er det som jag saknade när jag läste bloggar för några år sedan- kärlek, stöd, glädje och styrka.

Så, ja. VARMT välkomna. Jag hoppas ni stannar!

 

nu flyttar jag vidare till VeckoRevyn!

Åh, är så glad! Igår skrev jag på kontraktet för att börja blogga exklusivt på veckorevyn! Är så himla himla taggad och glad över den möjligheten, vet att jag kommer älska att vara där.

Nu har jag haft bloggen på nouw i snart två år. Det har varit fantastiskt att vara en del av gänget här, och jag kommer sakna alla såå mycket (fast vi ses ju ändå på events och liknande haha), men jag känner att det är dags att ta sig vidare. Jag känner inte att jag får ut tillräckligt mycket av att vara här tyvärr. Men tack för dessa år, nouw!

Nu – vidare mot framtiden. Bloggen kommer upp idag eller imorgon, så ni får vänta liiite till. Men när den väl är uppe lovar jag att jag har massor av roliga inlägg att bjuda på. Vad sägs om det?
Vi hörs snart gänget, puss!

Reklam: lets talk

REKLAM: Inlägget innehåller en sponsrad video

För ett tag sedan skrev jag om Läkerols satsning ”Let’s talk”, om ni minns? Jag tänkte nu uppdatera er så att ni inte glömmer bort appen!

Idén är hur fin som helst, och jag är så stolt öve ratt få ingå ett samarbete med dem. Appen kopplar ihop svensktalande med icke-svensktalande, så att man kan skaffa vänner eller hjälpa dem som inte kan språket ännu. Jag tycker det är hur bra som helst, och videon är så himla fin. Kika gärna på den!
Appen finns att ladda ner på App Store eller google play. Jag rekommenderar er att prova om ni vill ge världen något tillbaka. Jag vet själv att jag hade känt mig så otroligt tacksam över appen om jag hade flyttat någonstans där jag inte kände någon eller kunde språket. Kommentera gärna vad ni tycker! Puss

REKLAM: Inlägget innehåller en sponsrad video

min nya praktik

Topp HÄR (adlink)

Så gänget!

Wow, vilken dag. Jag är sjuk. Alltså, jag snörvlar och hostar och känner mig allmänt jävlig. Fy sjutton. Men, sitter ändå i sängen och är hur glad som helst för guess what? Jag har börjat praktisera. På SvD’s Perfect Guide.
Idag var min första dag och jag trivdes hur bra som helst. Tanken är jag att ska köra praktik i en månad och sedan får vi se vad som händer. Är så obeskrivligt lycklig över att få vara där ändå. Numera kan ni snart läsa mina webbartiklar på deras hemsida . Kika efter mitt namn vetja.
Men – jag kommer självklart inte sluta blogga. Imorgon har jag faktiskt ett jättespännande möte vid lunch-tid och jag hoppas verkligen det går bra. Just nu är motivationen kanske inte på topp, eftersom jag känner att bloggen står still helt och hållet, men jag hoppas hoppas hoppas att mötet imorgon går som det ska, så att jag äntligen kan ta ett steg vidare. I rätt riktning den här gången.

Åh, gänget. Det händer så mycket just nu. Jag undrar verkligen var jag är om ett år, om det ska gå i den här takten. Är så glad och tacksam över att jag får göra det jag gör.

Vi hörs imorgon, puss!

försvann ett tag

Haha, ni är så roliga (Jennifer <3). Jag ber (ännu en gång) om ursäkt för att jag försvann ett litet tag. Har haft en hysterisk helg mer eller mindre.

Denna vecka händer det massor av roliga grejer. Bland annat med bloggen. Jag har känt att jag vill komma vidare nu ett tag, och äntligen verkar det som om jag hittat rätt. Mer om det imorgon. Jag har börjat fatta varför bloggare är så jävla förtegna om sina nya saker som händer (eller inte händer) i deras karriär eller liv. Senaste månaden har det varit massor av saker som jag längtat efter att få berätta för er, för de verkade nästan spikade, men i sista sekund blev de inte av. Sådant suger ju. Så genom att inte berätta så jinxar jag ingenting. Bra va? Men imorgon kommer jag få veta om jag kan berätta eller ej.

Men en sak som jag faktiskt kan dela med mig av är denna: jag sitter just nu på mitt nya jobb. Eller, kanske inte jobb då, men min nya praktikplats. ”Va?!” tänker ni, ”KAN hon jobba?” Ja, det vet jag inte riktigt ännu, men jag hoppas på det. Ska göra mitt bästa. Ni som följer mig på snapchat vet ju redan var jag sitter numera. Jag ska inte försöka dölja det faktum att jag är lyrisk. Alltså helt jävla överlyckligt glad. Det har alltid varit min dröm att få sitta här. Är fortfarande lite orolig för att jag drömmer.

Men hittills har ingen väckt mig i alla fall. Jag har druckit cirka 8 koppar kaffe och darrar lite i kroppen, så ni får ursäkta om detta inlägg blir lite rörigt. Sitter och försöker trycka i mig en sallad samtidigt. Går sådär.

Ikväll lovar jag att uppdatera er ordentligt. Vi hörs då!

från instagram senaste veckan

20 timmar senare

Hej på er, gänget!

Hur mår ni? Jag mår bra, om än SJUKT förvirrad. Alltså haha, ni förstår inte.
I onsdags var jag alltså i Linköping över dagen, för att sedan åka direkt hem och byta om innan det bar av till Brasserie Balzac. Där bjöds det på champagne och ostron i mängder, blev nog lite småfull redan där. Efter det tog jag och Paula en taxi till färgfabriken där YSL beauty hade ett event. Jävlar vad fint de hade fixat, vart helt paff. Ska visa alla bilder och sådant i ett annat inlägg. Hur som, vi drog oss vidare till Swedish Brewery och träffade lite kompisar och sedan vart det en helkväll ute.

Det är alltså anledningen till att jag är så förvirrad; gårdagen spenderades i soffan. Jag kände mig inte så bakis, inte helt orimligt i alla fall, men det var som om kroppen behövde ställas om. Alltså sov jag från klockan 3 på dagen till klockan 10 på kvällen, var uppe och åt sen middag och sedan sov jag hela natten. Hur sjukt? Måste sovit i nästan 20 timmar.
Så det känns som om gårdagen inte hände, om ni förstår vad jag menar. Har bokstavligen talat gått i ide. Men nu är det fredag och jag är taggad för helg. Ikväll ska jag träffa fina Soffe som är hemma. Åh! Ska bli fett. Nu måste jag beta av lite jobb, så hörs vi lite senare va. Puss!

studentklänningar

ANNONS: Inlägget innehåller adlinks

Snart tar några av er studenten!!

Är ni taggade? Det hoppas jag. Jag hade världens bästa student, fu sjutton så kul jag hade. Men jag har ju aldrig riktigt varit den som varit ute i god tid när det gäller saker, så jag bestämde mig dagen innan för att ta mammas gamla bröllopsklänning. Den var vit, enkel och hur fin som helst, så det var inget mer med det. Men såhär i efterhand önskar jag lite att jag hade valt något lite mer … vågat, kanske? Lite mer extra.

Alla har ju olika stilar. En del vill ha spets i massor, en del vill att det ska vara tight, en del vill ha enkelt. Tänkte länka några klänningar för alla smaker. Hoppas ni hittar något ni gillar!

HÄR // HÄR // HÄR

HÄR // HÄR // HÄR (REA)

5 saker killar måste sluta med

– Vifta inte med snoppen överallt.

Killar är i regel övertygade om att deras käraste ägodel, det vill säga snoppen, är lika uppskattad av andra som den är av de själva. De vårdar den ömt och är oerhört stolta över denna dinglande, oförutsägbara ting de fötts med. Föga förvånande utvecklar de således en slags tro om att alla är lika fascinerade över kroppsdelen som de är. De gillar att vifta med den, placera den på konstiga ställen och visa upp den så fort de får tillfälle.
Newsflash: Jag gillar inte din snopp. Bara ibland. Om du är lite uppmärksam kommer du förstå när, men om du fortsätter leva i din lilla bubbla så kommer vi snart behöva slåss om saken. Jag vill inte ha din snopp på min mage, i mitt ansikte eller ens på mitt ben när jag är upptagen med annat, typ som att sova eller jobba. Håll den i schack och om du absolut måste beundra den, gör det någon annan stans.

– Försvinn inte

Nej, det är varken roligt, trevligt eller imponerande att helt plötsligt sluta svara på sms. Jag har full förståelse för att du vid tidig ålder lärt dig att det är så man behandlar en kvinna, men låt mig nu berätta för dig att det inte är så:
– Det är inte så –
Ingen, varken kvinna, man eller icke-binär, gillar att bli ignorerad. Det där så kallade ”spelet” du tycker är så fruktansvärt spännande fungerar helt enkelt inte. Att sluta höra av sig för att ”spela svår” vittnar inte om något annat än en barnslig osäkerhet och tafatthet när det gäller att utveckla nya relationer med andra människor. Visst, det kanske funkar i stunden, när offret för tystnaden av ren förvåning börjar undra om du dött i en bilolycka, men de där missade samtalen du så stolt visar upp för dina killkompisar med kommentaren ”asså hon får inte nog av min kuk” lyser bara på din skärm av en enkel anledning: Vi vill inte att du ska dö i en bilkrasch. Tro det eller ej, vi blir oroliga.
När vi sedan inser att det bara är en del av spelet himlar vi så djupt med ögonen att de riskerar fastna i ögonhålan, och så går vidare med våra liv; ännu en gång brutalt påminda om att ni pojkar inte är värda vår tid.
Och så undrar ni varför vi istället börjar leta efter män?

– Dra inte feminist-kortet.

Jag vet att denna kan vara svår att förstå, men gör ditt bästa. När du träffar mig ute på krogen och du får för dig att ragga (befängd ide, men låt gå), så ska du inte jag repeterar INTE inleda med ”jag är feminist”.
Jag förstår välviljan. Du vill visa att vi är på samma nivå. Du är smart, och du uppskattar kvinnor. Du vill visa att du är en av de få som stigit ner från din manliga mansvärld och blivit förändrad (du kanske fått en lillasyster…?). Men låt mig berätta hur det ligger till:
Att säga att man är feminist är lika löjlig som att öppna ett samtal med ”bara så ni vet, jag tycker alla är lika värda”.
Folk skulle snegla på dig som om du är sjuk i huvudet och svara typ, ”okej….?”.
Dessutom, vad förväntar du dig att jag ska göra? Börja hoppa jämfota av glädje och kasta mig över dig? I think the fuck not. Vi är inte på samma nivå. Om du inte är genusvetare och/eller före detta kvinna vill jag inte höra om dina teorier kring sexism, förtryck och kvinnohat, för jag bryr mig helt enkelt inte. Du kan inte berätta något om sexism för mig som jag inte redan vet.
Och för guds skull, ,använd inte feminismen som ett raggnings-knep. Det är ungefär det mest avtändande som finns. Man får inte stående ovationer för att vara en hederlig människa.

– Snacka inte skit.

Denna är svår. Kanske rent av omöjlig för vissa.
När en kille har legat med en tjej är det vanligt att han skryter om det faktum att han fick omkull henne. Han berättar vitt och bredd och högljutt som fan om vilken pervers tjej hon är; hon ville göra si, hon ville göra så. Hon gillade detta och detta. Jag kan bara föreställa mig hur grabbarna sitter i cirkel hemma hos någons skitiga etta i Sollentuna och längtar efter att få springa hem och runka när hjälten målande beskriver hon han lyckades erövra tjejen med sina snopp-viftar-tekniker.
”Hon älskade det” säger han, ”HON ÄLSKAR MIN SNOPP!”
Newsflash: Tjejer gillar också att ligga.
Hela idén om att kvinnor blir erövrade/tagna/besegrade leder inte bara till att vår sexualitet skambeläggs, utan också till att samhällets redan jävligt problematiska våldtäktskultur förstärks. Kvinnor blir inte knullade, vi har precis lika mycket sex med er som ni har med oss (förmodligen mer, eftersom vi måste göra allt jobb själv. Googla klitoris. Ja, den finns där. Nej, det är ingen myt). Till och med när det är tjejen som tar initiativet är det vedertaget eller ansett att killen liksom plockar henne, som en blomma, och sedan kastar henne när han fått komma.
Så är det ju självklart inte. Så sluta snacka skit om ditt och din snopps äventyr, det är verkligen inte så intressant.

– Var en hyfsad person.

Sist, men inte minst – avhumanisera inte oss kvinnor.
Ibland uppstår någon kortslutning i hjärnorna på männen som fått ligga med en tjej. De förändrar sitt beteende och ordförrådet krymper. Istället för att prata om helt vanliga, normala saker ska det skämtas, stökas och ”öööh”-as. Ni ska visa upp den ni tror att vi vill se och det är oerhört tröttsamt. Ja, vi ligger, men det betyder inte att vi inte kan hänga som två_normala_människor.
Tänk dig att jag är din kompis. Skulle du undvika att svara på din kompis sms? Skulle du ha attityd mot din kompis när du är med andra? Skulle du nedvärdera kompisen? Skulle du låta din kompis vänta på att du ska höra av dig när du sagt att ni ska ses?
Nej, jag tror inte det. För 1. Du bryr dig om din kompis känslor och 2. Din kompis skulle ba heeeell nawwh I’m out, och då står du där kompislös med bara din penis kvar att leka med. Synd.
Ja, man kan faktiskt vara kompis med sitt ligg. Jag har haft flera stycken underbara killar som jag hängt med i flera veckor. Vi har haft det askul och legat när vi känt för det, utan att han någonsin fått flipp och trott att jag ville gifta mig med honom. Sedan avslutade vi det på ett rimligt sätt och ses ibland om vi vill.
Hur svårt kan det vara? Jag är, precis som du, en människa och rent biologiskt sett dessutom mycket mognare än vad du är (om vi är i samma ålder), så gör inte misstaget att tro att mina känslor är lika banala och enspråkiga som dina. Det är tröttsamt, nedvärderande och oerhört energikrävande.

Såja, killar! Bara att anteckna. Puss!

ducka för sms

Mysig morgon med Michaela förra veckan. Vi tyckte att vi var på landet.

Godmorgon gänget.

Är trött. Väldigt trött. Missade första tåget imorse så fick boka om i sista sekund, så nu sitter jag här påväg till Linköping. Ska dock bara vara där under dagen, kommer hem igen på eftermiddagen.
Igår spenderade jag nog hela dagen hemma. Träffade i och för sig @hannahulvan en snabbis på Il Café, det var så mysigt. Hon var i Stockholm för att se Ariana och hade köat i typ 13 timmar. Fattar inte? Önskar ibland att jag kunde ha en sådan passion för något, haha.

Men förutom att träffa Hannah så var jag mest hemma. Det var så hemskt väder igår, snö och hagel och usch. Jag satt hemma med en kompis under förmiddagen innan han drog iväg för att träffa någon och sedan dess har jag inte hört från honom. Alltså, är inte det konstigt? Jag är i och för sig självutnämnd mästare på att dodga sms, men jag svarar ändå alltid till slut. Jag funderade i morse på om han kanske hamnat i fängelse eller blivit påkörd eller något. Mycket troligare än att han undviker mig eller har något bättre för sig. Hm.

Jaja. Det känns som om det har varit lov i en vecka nu. Både måndagen och tisdagen förflöt utan större svårighet och jag har varit väldigt inaktiv på alla sätt. Mest hållit mig inomhus och fräst åt vädret. Men nu ska det klarna upp! Ser fram emot att kunna gå omkring i lätta kläder igen. Mmmm.

Hoppas ni gillade gårdagens ”tankar kring…” förresten! Glöm inte att kommentera i så fall, då blir jag extra glad. Vi hörs lite senare! Puss