Allmänt

skrivkramp och ensamstunder

Godmorgon mina kära vänner!

Jag får faktiskt ta och be om ursäkt för att jag varit så himla dålig på att uppdatera. Om jag ska vara helt ärlig så är jag lite rädd för min nya portal. Eller, inte rädd, men liksom misstänksam. Knapparna ligger på helt konstiga ställen, det är massa nya begrepp att lära sig såsom ”sessions” och ”väntande kommentar”. Och ibland hamnar bilderna huller om buller när jag ska försöka lägga upp dem och då slutar det alltid med att jag smäller igen datorlocket och gömmer datorn under kudden i soffan så att jag slipper tänka på saken.

Men nu sitter jag här och ska försöka skriva. Det är inte det att jag inte har något att skriva om, jag tror det handlar mer om att jag har lite för stora förväntningar på mig själv. Jag menar, nu är det inte bara att slänga iväg ett halvdant blogg-inlägg. Nu ska jag blogga. Ordentligt. GENOMTÄNKT.
Då får jag lite skrivkramp, faktiskt. Men strunt i det. Det kommer ju släppa, när jag lär mig alla nya begrepp och talat lite allvar med mig själv. 

Nog om det! Jag vaknade tyvärr väldigt sent idag, trots att jag var hemma tidigt igår. Drog hem direkt efter konserten (som jag ska berätta mer om) och funderade över hur trevligt det var att faktiskt gå hem klockan 11 istället för att gå ut och röja. Jag hade egentligen planer på att träffa Emelie, men kände att med de skavsår jag hade var det ingen bra idé. Istället promenerade jag hem, köpte godis påväg hem (alltid) och låste upp ytterdörren bara för att inse att jag genast översköljdes av lättnad när jag steg över tröskeln. Det doftade kaffe, rök och YSL-parfym när jag gick in i hallen. Precis så som jag luktar, kan jag tänka mig. Jag drog av mig klackarna och bytte vatten på blommorna och pillade lite i lägenheten medan tekokaren gick igång i köket.
Ibland känns det som om min lägenhet är ett levande väsen. Jag har aldrig riktigt förstått meningen ”komma hem till en tom lägenhet”, för lägenheten i sig räknas ju också. Att komma hem till sitt hem, som stått och väntat på en, tålmodigt och orörligt, hur fint är inte det? Nu är det ju i och för sig så att hemmet inte riktigt har något val, men ändå. Jag gillar tanken av att man kommer hem till något som är alldeles eget. Ett väsen man ansvarar för, på så många sätt. Det är därför jag gillar att gå omkring och pilla på saker, typ rätta till blommorna, skrubba bort damm från något konstigt hörn, dra med handflatan efter väggarna. Upprepa för mig själv att detta är mitt, mitt, mitt. Min fristad.

Nog om det.
Senare idag ska jag över till Linköping. Det ska bli skönt att komma dit faktiskt. Och det är bra för mig (och er) att jag är där eftersom jag har mycket mer tid att blogga när jag sitter i receptionen och alla är inne på operation.
Nu ska jag dricka lite te, packa ihop lite kläder och sedan uppdatera er om Bruno Mars – konserten igår! YAS!

PS. Jennifer! Nu har jag fixat ett konto på goodreads.com. Heter OliviaHageus, försöker lista ut hur det funkar än så länge haha. Puss!

4 svar till “skrivkramp och ensamstunder

  1. Jennifer skriver:

    Äe det är ju fantastiskt! Ska in och följa dig direkt, puss <3

  2. foresightEn skriver:

    I here am casual, but was specially registered at a forum to participate in discussion of this question.
    [url=http://rexuiz.top/]Rexuiz FPS Game[/url]

  3. Johnd573 skriver:

    Hey very nice web site!! Man.. Beautiful.. Wonderful.. I’ll bookmark your web site and take the feeds alsoKI am satisfied to seek out a lot of helpful information here in the publish, we want work out extra techniques in this regard, thank you for sharing efaedgecbeag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.