lägenheten – första tre månaderna

Nu har det gått nästan exakt 3 månader sedan jag för första gången klev in i min egna lägenhet. Var så nervös, eftersom jag aldrig sett den förut, då vi köpte den före visning. Men när jag klev in kände jag verkligen att det var mitt. Alltså, det var en sådan knäpp känsla, att kliva in genom dörrarna på sin första, egna lägenhet. Som jag äger. Tänkte göra en liten recap på hur det har gått nu senaste månaderna. Känns som om jag inte skrivit något alls om lägenheten, men here we go.

Fakta:

Pris: 3.3 milj
Yta: 30 kvm
Hyra: 1400 kr / mån
Läge: Hötorget

Detta är något ni frågat lite om och jag tänkte att det var lika bra att bara berätta. Det är min mamma som köpt lägenheten till mig, så den är en del av mitt ‘arv’ helt enkelt. Är extremt glad och tacksam över det. Förstår att det låter sjukt bortskämt att bara ”få” en lägenhet när man är nitton men vi har kommit överens om att jag betalar hyra och kostnaden för lånet osv osv. Dessutom började det bli väldigt trångt hemma hos oss, när vi fick lilla Stella som snart kommer behöva ett eget rum. Så när jag flyttade fick min syrra mitt rum och Stella fick Andreas gamla. Så nu får alla plats!

Min första frukost i lägenheten. Hade bara en kopp, te och mjölk hemma. I början gick jag ned till caféet som ligger i huset och köpte macka där.

Från sekunden jag fick nycklarna så flyttade jag in. Var så extremt taggad på att få komma bort bara. Hade precis gjort slut med mitt ex (igen), färgat håret vit(are) och var påväg att få ett fantastiskt jobbkontrakt (som inte blev av, då det slutade med att jag tackade nej). Det kändes verkligen som om jag var påväg att börja om från noll, vilket var både skönt och läskigt. Så jag fick nycklarna, gick raka vägen till den helt tomma lägenheten och började packa upp. Hade med mig en resväska med nödvändigheter och så bara flyttade jag in. Satt på golvet och tittade mig omkring och pratade för mig själv bara för att jag tyckte det var så kul att det ekade så mycket. I flera veckor gick jag faktiskt omkring och drog med handen över väggarna och upprepade för mig själv att detta var mitt. Jag rörde allt, upptäckte alla lådor och skrymslen och sprickor i taket och kände mig helt snurrig. Detta är det största jag ägt. Alltså, min lägenhet. Känslan är helt sjuk.

första selfien i lägenheten. Ser ni vad vitt mitt hår var? I bakgrunden kan man dessutom skymta IKEA-påsen och flyttlådor.. haha.

Det gick sjukt snabbt från att jag skrev på. Nu i efterhand inser jag ju att det gick lite för snabbt. Som jag sa så hade jag gjort slut med mitt ex typ dagen innan jag flyttade in, och jag var så ivrig att börja om att jag började snubbla över mina egna fötter. Till slut, runt jul, fick jag nog ett litet breakdown och flyttade hem till mina föräldrar. Var hemma ganska mycket under ett par veckor, låg under täcket och sov eller myste med min mamma. Jag har en vana att gå för fort fram vilket (oftast) resulterar i katastrof då jag inte låter mig själv hinna med. Kombinationen mörker, brustet hjärta och flytt hemifrån blev lite för mycket. Det var mycket svårare att bo själv än vad jag trodde. Bara det där med att vara ensam med sina egna tankar? Sjukt påfrestande. Men som sagt, efter att ha regredierat och hängt hos mina föräldrar ett tag tog jag mod till mig och flyttade tillbaka. Jag och mamma gjorde lägenheten mysig och hemtrevlig och för att komma bort lite åkte jag ju till Paris under ett par dagar. Och när jag kom hem därifrån kändes allting bättre.

Jag har egentligen inga ordentliga bilder på hur lägenheten ser ut nu, ska försöka fixa det. När jag tittar tillbaka på hur jag kände när jag precis flyttat in känns det som om det var en helt annan person som bodde där. Jag hade en period där när jag inte stod ut vid tystnaden, så jag försökte få alla att sova hos mig. Hade grav ångest om jag gick hem själv från någon klubb eller bar. Då brukade jag oftast bara svänga av vid Kungsgatan och fortsätta ner på Sveavägen till mina föräldrar, där jag kröp ihop hos min syster eller i Stellas rum. Men nu älskar jag att komma hem till mig. Att tända ljus, laga mat vid gasspisen och lyssna på en podcast är min favoritsyssla. Att vara ensam är något man måste vänja sig vid, och det har jag börjat göra nu. Väldigt skönt, måste jag säga.

Bor ni ensamma? Skulle vara roligt om ni ville dela med er lite av era erfarenheten om att vara själv. Tycker ni det är skönt? Jobbigt? Läskigt? Tell me! Skulle vara väldigt intressant. Om ni vill ha en liten rundtur kan ni kolla in videon HÄR , där jag visar er runt lite. Puss!

Enter a title

monday + samsoe body

Hej på er!

Solig måndag! Det gillar vi. Har funderat lite på bloggen senaste dagarna, och stressat upp mig och sedan haft en mindre kris, men nu är jag tillbaka på banan. Typ. Vet fortfarande inte riktigt hur jag ska lägga upp planeringen kring bloggen. Samtidigt som jag bara vill ha en textbaserad blogg blir ju det tråkigt i längden och – viktigast av allt – jag måste ju faktiskt kunna tjäna pengar. Annars kan jag inte sitta och skriva hela dagarna. Så ja ni fattar. Måste sätta mig ner och tänka lite mer på det där.

Helgen var relativt lugn förutom fredagens bravader. Var på iDeal of Swedens releasefest som hölls i Skyddsrummet. Röjde omkring med Vega och hade det superkul! Öppen bar och allt, har blandade känslor kring det konceptet. Lördagen spenderades hemma och söndagen likaså. Så har tagit det lugnt. Och nu är det ny vecka. Ska blogga mycket och fokusera på jobb. Känner att jag varit lite för flummig senaste tiden, haha. Missat deadlines och inte riktigt ansträngt mig så mycket. Det ska det bli ändring på. Kul va? Det gillar ni.

Förresten, ni frågade lite kring min topp som jag hade på grammis-efterfesten. Här har ni den! Hade den på eventet i fredags också, älskar den verkligen! Det är en body från Samsoe Samsoe. För er som inte är superbekväma med att visa kroppen så är den nog inte för er… Man ser bröstvårtorna ganska tydligt. Men jag gillar ju sådant! Den är broderad med silverdetaljer som gör att den glittrar svagt. Är så himla nöjd över den. Jag har storlek S, vilket är liiite för litet, så skulle rekommendera att ni tar en storlek större än vad ni brukar beställa. Ni hittar den HÄR (adlink)

Nu ska jag sätta mig på ett cafe och skriva veckans texter. Får försöka tvinga mig själv att bli inspirerad.. Vi hörs lite senare gänget. Puss!

plans

ANNONS: Detta inlägg innehåller reklamlänkar

Jacka Samsoe Samsoe (REA) // Jeans liknande HÄR // Hoodie liknande HÄR // Hörlurar Marshall // Sneakers Adidas

Hej på er!

Idag är det fredag och det känns som om jag har haft världens längsta dag. Försov mig lite imorse till en casting för en rekamfilm, fick rusa iväg och anlände andfådd och med klappande hjärta. Väl där fick jag spela mot en jättetrevlig kille. Det tog lite längre tid än förväntat men det var superkul! Fick höra att jag var en utmärkt skådespelerska, vilket var ganska oväntat.

Hur som. Drog hem efter castingen och träffade en kompis, sedan mötte jag upp Paula och fotade lite. Nu sitter vi hemma hos mig och dricker kaffe. Väntar på att min syster ska komma hem hit så att jag kan hjälpa henne att plugga matte. Ikväll ska jag träffa Vega och gå på iDeal of Swedens releasefest. Ska bli så kul, ser verkligen fram emot det. Är så glad över att det är fredag!! Känns som om man får slappna av med gott samvete då, haha. Det var dagens planer!! Vi hörs lite senare. Puss!

reklam: börja dagen med gult

Detta inlägg innehåller reklam för Risenta

Fick med en box müsli i min senaste goodiebag från Influact, innehållande müsli från Risenta. Har egentligen aldrig gillat müsli, men försöker börja vara lite nyttig nu för tiden så har gett det ett försök. Däremot avskyr jag yoghurt och müsli, så jag har alltid mjölk. Yoghurt påminner mig om eftermiddagar på fritids, eller något.

Hur som. Jag har smaken ”dadel och fikon” som jag gillar jättemycket, speciellt eftersom det är så sött (haha) så jag glömmer typ att det är nyttigt. Förstår ni vad jag menar eller låter jag knäpp? Haha. Lite omvänd psykologi där. Lurar mig själv att jag inte är nyttig så att jag ska vara nyttig.
Okej, jag tror ni fattar grejen. Om ni vill börja er dag lite nyttigare så tycker jag ni ska kolla in Risentas granola. Jättegod och det gör en gott att vara lite nyttig ibland. Puss!

Inlägget innehåller reklam för Risenta

grammis och puma plåtning

Hej på er!

Har varit lite borta senaste dagarna. Inget speciellt har hänt egentligen, same old same old.
I tisdags satt jag och Sara hemma hos mig och åt pasta i pyjamas medan vi scrollade igenom instagram. Plötsligt tittade jag upp med munnen full av mat och ba;
”Ska vi gå på grammisgalans efterfest?”
Sara ryckte på axlarna. ”Visst”

Efter många om och men drog vi alltså dit och hängde med Karl uppe på ett märkligt reklamrum. Röjde omkring med Sara och lite gamla och nya kompisar innan det var dags att röra sig hemåt. Mitt sovsällskap var så otroligt packad så jag fick släpa hem honom. Det var otroligt uppfriskande att inte vara den fullaste för en gångs skull. Kände mig mogen och ansvarsfull. Lol. På morgonen dagen efter gick jag upp och plåtade för PUMA’s nya skor. Tog bara några timmar, men tror bilderna blir sjukt fina.

Förresten, sorry för att ”tankar kring…” kom upp så sent. Var inte nöjd. Är fortfarande inte nöjd, tycker den är för rörig och flummig och inte alls så bra som jag ville att den skulle bli. Jag hoppas ni har överseende med det! Nästa veckas krönika blir mycket bättre, det lovar jag. Om ni har några tips på vad jag kan skriva om så får ni gärna dela med er!
Kram på er

”Tankar kring…” att falla

När jag står där, på den trendigaste klubben i Paris, kan jag inte komma på en enda anledning till att göra det.
Men jag kan inte heller komma på någon anledning att inte göra det.
Han håller upp mobilen mot mig, försiktigt. På skärmen ligger vitt puder format i två linor. Jag vet inte om de är stora eller små, jag har ju aldrig tagit detta förut. Jag har ju aldrig tagit något förut. Men där ligger de. Han har rullat en sedel och nu viftar han med den framför mig.
”Ta, då” säger han. Jag tar sedeln från honom och sätter den mot ena näsborren. Lutar mig fram. Blundar. Sedan andas jag in kraftigt och knycker huvudet bakåt av ren reflex. Jag håller handen för näsan och hostar. Sväljer ett par gånger. Han tar sedeln från mig och tar nästa lina, men jag märker det knappt. Allt jag ser är min egen spegelbild.
Vad håller du på med?
Tanken flyter igenom huvudet och stannar bara i en halv sekund innan den är försvunnen. Jag skjuter upp dörren till toaletten och tar mig ut på dansgolvet. Dansar med ögonen slutna och munnen formad i ett leende. Jag känner hur jag tar steget över klippkanten och adrenalinet som sprids i kroppen av fritt fall gör mig berusad av lycka.

Sedan dess har jag egentligen aldrig slutat längta efter att falla.

Vad betyder det egentligen att vilja falla? Jag undrar om alla känner samma sak som jag. Jag pratade med min psykolog om detta och hon bad mig förklara mig, så jag försökte mig på det rent visuellt;
Tänk dig att du är nära en klippkant till en avgrund. Ju mer stabil du är, desto längre ifrån klippkanten befinner du dig. Men varje gång du gör något som får dig att få den där hisnande känslan i maggropen, så flyttas du närmare kanten. Och till slut är du så nära att nästa grej du gör puttar dig över stupet, och då är det för sent. Man vet att man närmar sig, men man kan inte hjälpa det. Man älskar känslan av att se hur avgrunden kommer närmare, centimeter för centimeter, och det sticker i fingrarna och brinner i maggropen och sedan tar man steget ut och ramlar rakt ned. Och det hemska är att jag älskar att falla. När jag tar den där linan försvinner jag in i dimmorna av destruktivitet och då gör jag vad som helst för att skada mig själv, eftersom jag helt enkelt älskar det. På samma sätt som man kan njuta av viss typ av smärta, så njuter jag av att falla. Av att veta att det inte finns några gränser. Av att veta att ingenting betyder något. Det är höjden av skräckblandad förtjusning.

Det är när man ser sig själv från behörigt avstånd som man inser hur sorgligt – och fruktansvärt – det är att falla. För alla som ramlar över kanten gör det ensamma. Man kan tro att man tar en annan person i handen, någon som är lika ’farlig’ som en själv, och man kan tro att man hoppar tillsammans. Och det kanske man gör. Men faller, det gör man ensam. Och en av er kommer att landa först.

Jag hade en del bekanta i Paris som landade. Som helt enkelt föll för länge. En tog en heroinöverdos. Det var så märkligt, för ena dagen var han där och spelade konstig australiensk musik från ett par pyttesmå högtalare och nästa gång jag hörde något om honom var det att han var död. Jag saknade honom aldrig. Han var bara en av de som försvann.

Jag brukade glorifiera min tid i Paris. Tiden då jag inte hade något ansvar, inte hade någon plats, inte hörde hemma någonstans. Jag brukade se tillbaka och längta efter den tiden, tycka att den var speciell och fantastisk, men det är först nu som jag förstår hur otroligt sorgligt det är. Det är först nu, när jag ser andra som jag, som jag ser hur trasiga blickar de har. Och det är absolut ingenting vackert med att vara trasig. Det är absolut ingenting fint med att vara vilsen. Det är äckligt, läskigt och fruktansvärt.

Det finns säkert många av er som letar efter den där lilla kicken, och många av er har säkert redan hittat den. Med risk för att denna veckas ”tankar kring…” kommer låta präktig och moraliserande, så vill jag avsluta inlägget med att säga såhär; om du bestämmer dig för att falla, ta en ordentlig titt på dem som redan gjort det. Studera dem noggrant, med ett par nyktra ögon, och känn efter. Man kanske kan sluta sig till en elektrisk grupp men från och med sekunden du bestämmer dig för att du vill vara lika destruktiv så kommer du aldrig någonsin kunna komma tillbaka. I resten av mitt liv kommer jag att behöva se på dessa människor och veta att jag varit en av dem. Och någonstans kommer jag alltid att längta tillbaka, hur äckligt det än är.

Vanessa Moe x NAKD

inlägget innehåller adlinks

Detta samarbete diggar jag starkt. Började följa henne på instagram för en månad sedan drygt och avgudar henne. För det första är hon otroligt snygg och för det andra så är hon sjukt sexig. Alltså inte på det där VS-sättet, utan bara sexig. Har en major crush på henne. Nu har hon i alla fall designat en kollektion hos NA-KD och det kliar verkligen i fingrarna när jag ser kläderna. Så nice verkligen. Plockade ut några favoriter!

Vanessa Moe X NA-KD

1:an HÄR // 2:an HÄR // 3:an HÄR

Alltså nummer två kommer jag beställa. Finns inte ens lite tvekan om saken. Älskar den. Kommer bära den varje dag och sova med den, speciellt om jag har sällskap i sängen.

4:an HÄR // 5:an HÄR

Älskar dessutom att hon fotar sin egen lookbook. Sass. Vilken är er favorit?