Politik

min rädsla för män

Det var för ett par veckor sedan som jag, tillsammans med Megan, plötsligt kom fram till något som egentligen borde varit helt uppenbart.
Mitt val av killar.
Jag har alltid fnyst åt det faktum att folk har ‘en typ’. Det är så sjukt löjligt egentligen. Vaddå typ, vad betyder det ens? Det är människan som räknas, inte utseendet, och man kan ju inte säga att man bara vill vara med en viss typ av utseende. Det ska ju inte spela någon roll. Men när jag verkligen sätter mig ner och tittar på de killar jag väljer att spendera min tid med har de alla en sak gemensamt;
De är pojkar.
Varenda en av dem är pojkaktiga, även om de är äldre än jag. De har nära till skratt, de är försiktiga, smala, gängliga. De har snälla ögon och de är medvetet klädda. De är inte breda eller maskulina, utan bara…pojkaktiga.
Varför? Jo, för att manliga män skrämmer mig.

Varje gång jag har legat med någon som är stor och maskulin har jag velat försvinna rakt genom madrassen.. Muskler och manlighet gör mig livrädd. Jag kan komma på flera tillfällen då jag varit ensam med en manlig man och känt mig instängd och obekväm. Blicken söker sig omedvetet till dörren, fönstret, kalkylerar och räknar ut om/hur jag skulle kunna övermanna honom, funderar kring om jag skulle hinna ringa polisen om något hände. Detta trots att mannen i fråga kanske har varit hur snäll och trevlig som helst.

Jag litar inte på män. Förmodligen är jag präglad av mina tidigare erfarenheter av stökiga människor med snopp, och det är framförallt väldigt sorgligt. Enligt min värld är män oresonliga och orimliga, de kan brusa upp över vad som helst och bli arga helt utan provokation. De gormar och skriker och vevar med armarna och påminner mig om energiska hästar som man inte får kontakt med, hur mycket man än stryker dem över manen. Män är helt och hållet oberäkneliga och det skrämmer mig så fruktansvärt mycket.

Jag träffade en sådan man igår på SpyBar. Det började med att han ville hälsa på mig, och sedan sa jag ett skämt, varpå han helt och hållet ändrade personlighet. Han ryckte åt sig handen och stirrade på mig, och medan jag försökte hantera situationen och säga att jag inte menade något illa så bara fräste han och vände sig bort efter att ha pekat finger. En halvtimme senare kom han fram igen och var jättegullig, frågade om jag ville ha en shot, men när jag svarade nej blev han alldeles stött och fräste åt mig igen. Det är inte själva musklerna som skrämmer mig, det är den där plötsligt uppbrusade ilskan. Det känns som om alla män går omkring med ett monster inom sig som helt plötsligt bara tar över, och då blir de helt okontaktbara. Fy fan vad läskigt det är.

Jag antar att någon man kommer läsa detta och bli stött eller kanske sårad. Sorry för det. Jag säger inte att alla män bör ansvara för hela sin kategori av människa, men… jag har liksom inte råd att chansa. För mig är ni lika jävla läskiga allihop. För mig är ni alla potentiella våldtäktsmän, mördare och misshandlare. Jag litar inte ett dugg på er. Det är sorgligt att det är så, men som sagt: jag har inte råd att chansa.

5 svar till “min rädsla för män

  1. rickgrimes skriver:

    Kommer ihåg när jag skrev om att om en man går bakom mig när jag är ute och går ensam så går jag över till andra sidan vägen och helvete vad många män (och en tjej tyvärr) lackade. Vadå ska man bara anta att främlingen bakom mig är snäll? Deras ego är tydligen viktigare än min säkerhet

  2. jolinesteen skriver:

    Oj vad jag känner igen mig. Kärar endast ner mig i pojkiga pojkar. Och om jag mot förmodan fattar tycke för någon som är mindre pojkig, är det fortfarande så mycket lättare att dra med sig någon annan hem. Även om han är ful och tråkig så slutar det ofta med att det blir han ändå, för han är en lite pojke och så himla mycket mindre läskig.

  3. liinnandersson skriver:

    Fy vad hemskt det är verkligen! Känner igen mig så mycket i din beskrivning. Kram

  4. Johanna Alm skriver:

    Riktigt bra skriven text, så mycket igenkänning! Jag är i Paris nu i helgen och jag hade varit superglad ifall du hade hunnit svara på en fråga eller två och tipsa lite om nattlivet här! 😊

  5. JosefinMolanders skriver:

    Det är så hemskt att är såhär, känner så väl igen mig. x

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.