Flytta hemifrån

lägenheten – första tre månaderna

Nu har det gått nästan exakt 3 månader sedan jag för första gången klev in i min egna lägenhet. Var så nervös, eftersom jag aldrig sett den förut, då vi köpte den före visning. Men när jag klev in kände jag verkligen att det var mitt. Alltså, det var en sådan knäpp känsla, att kliva in genom dörrarna på sin första, egna lägenhet. Som jag äger. Tänkte göra en liten recap på hur det har gått nu senaste månaderna. Känns som om jag inte skrivit något alls om lägenheten, men here we go.

Fakta:

Pris: 3.3 milj
Yta: 30 kvm
Hyra: 1400 kr / mån
Läge: Hötorget

Detta är något ni frågat lite om och jag tänkte att det var lika bra att bara berätta. Det är min mamma som köpt lägenheten till mig, så den är en del av mitt ‘arv’ helt enkelt. Är extremt glad och tacksam över det. Förstår att det låter sjukt bortskämt att bara ”få” en lägenhet när man är nitton men vi har kommit överens om att jag betalar hyra och kostnaden för lånet osv osv. Dessutom började det bli väldigt trångt hemma hos oss, när vi fick lilla Stella som snart kommer behöva ett eget rum. Så när jag flyttade fick min syrra mitt rum och Stella fick Andreas gamla. Så nu får alla plats!

Min första frukost i lägenheten. Hade bara en kopp, te och mjölk hemma. I början gick jag ned till caféet som ligger i huset och köpte macka där.

Från sekunden jag fick nycklarna så flyttade jag in. Var så extremt taggad på att få komma bort bara. Hade precis gjort slut med mitt ex (igen), färgat håret vit(are) och var påväg att få ett fantastiskt jobbkontrakt (som inte blev av, då det slutade med att jag tackade nej). Det kändes verkligen som om jag var påväg att börja om från noll, vilket var både skönt och läskigt. Så jag fick nycklarna, gick raka vägen till den helt tomma lägenheten och började packa upp. Hade med mig en resväska med nödvändigheter och så bara flyttade jag in. Satt på golvet och tittade mig omkring och pratade för mig själv bara för att jag tyckte det var så kul att det ekade så mycket. I flera veckor gick jag faktiskt omkring och drog med handen över väggarna och upprepade för mig själv att detta var mitt. Jag rörde allt, upptäckte alla lådor och skrymslen och sprickor i taket och kände mig helt snurrig. Detta är det största jag ägt. Alltså, min lägenhet. Känslan är helt sjuk.

första selfien i lägenheten. Ser ni vad vitt mitt hår var? I bakgrunden kan man dessutom skymta IKEA-påsen och flyttlådor.. haha.

Det gick sjukt snabbt från att jag skrev på. Nu i efterhand inser jag ju att det gick lite för snabbt. Som jag sa så hade jag gjort slut med mitt ex typ dagen innan jag flyttade in, och jag var så ivrig att börja om att jag började snubbla över mina egna fötter. Till slut, runt jul, fick jag nog ett litet breakdown och flyttade hem till mina föräldrar. Var hemma ganska mycket under ett par veckor, låg under täcket och sov eller myste med min mamma. Jag har en vana att gå för fort fram vilket (oftast) resulterar i katastrof då jag inte låter mig själv hinna med. Kombinationen mörker, brustet hjärta och flytt hemifrån blev lite för mycket. Det var mycket svårare att bo själv än vad jag trodde. Bara det där med att vara ensam med sina egna tankar? Sjukt påfrestande. Men som sagt, efter att ha regredierat och hängt hos mina föräldrar ett tag tog jag mod till mig och flyttade tillbaka. Jag och mamma gjorde lägenheten mysig och hemtrevlig och för att komma bort lite åkte jag ju till Paris under ett par dagar. Och när jag kom hem därifrån kändes allting bättre.

Jag har egentligen inga ordentliga bilder på hur lägenheten ser ut nu, ska försöka fixa det. När jag tittar tillbaka på hur jag kände när jag precis flyttat in känns det som om det var en helt annan person som bodde där. Jag hade en period där när jag inte stod ut vid tystnaden, så jag försökte få alla att sova hos mig. Hade grav ångest om jag gick hem själv från någon klubb eller bar. Då brukade jag oftast bara svänga av vid Kungsgatan och fortsätta ner på Sveavägen till mina föräldrar, där jag kröp ihop hos min syster eller i Stellas rum. Men nu älskar jag att komma hem till mig. Att tända ljus, laga mat vid gasspisen och lyssna på en podcast är min favoritsyssla. Att vara ensam är något man måste vänja sig vid, och det har jag börjat göra nu. Väldigt skönt, måste jag säga.

Bor ni ensamma? Skulle vara roligt om ni ville dela med er lite av era erfarenheten om att vara själv. Tycker ni det är skönt? Jobbigt? Läskigt? Tell me! Skulle vara väldigt intressant. Om ni vill ha en liten rundtur kan ni kolla in videon HÄR , där jag visar er runt lite. Puss!

8 svar till “lägenheten – första tre månaderna

  1. Haha skriver:

    Ja nu äger du ju inte lägenheten utan banken äger den… 😃

  2. wakeuphappy skriver:

    Skit negativa kommentarer! Det är DIN lägenhet. Och den är jättefin 😊

  3. JosefinMolanders skriver:

    Bor med pojkvännen men han är oftast inte hemma, haha. Så det är som att bo själv.. jag är lite av en ensamvarg så jag gillar det!

  4. Emilia skriver:

    Jag ÄLSKAR att vara ensam! Bor med min kille haha, men är själv ganska mycket ändå och det är jag som ”styr” över lägenheten (i och med att jag städar, tvättar, lagar mat osv) så det känns ju nästan som om jag bor själv ibland och jag fullständigt älskar det. Älskar också att ha en sån ”kontroll” över saker haha eller ja, får som sagt styra lite hur jag vill och det känns skönt för det gör mig jätteproduktiv. Vet inte if that makes any sense. Flyttade ju hemifrån då jag var 16 till ett helt nytt land helt själv och var för det mesta själv där också hemma då, så blev ju van redan tidigt. Sen flyttade jag till London igen och allt är hur bra som helst!

  5. Fridasjostedt skriver:

    Jag känner lite igen mig med dig! Jag bodde i princip själv från att jag var 16 vilket var något som jag kanske inte var helt redo för i början. Jag fick, och gick igenom, flertal ätstörningar på bara tre år. Gick från ansvarslös till ansvarsfull. Jag gick helt enkelt från att förlita mig på andra till att ta hand om allt själv, något jag är väldigt glad för nu tre år senare.
    Jag känner definitivt igen mig med att ständigt ha vänner med mig hem dock! Min lägenhet kallades nästan för ett kollektiv, för jag hade minst en person där i veckan. Jag tror det antagligen varit 30 olika personer som sovit i den där lägenheten. Men även när jag inte hade någon där fyllde jag alltid ut tystnaden omkring mig. Jag gick ständigt runt med en ipad och kollade genom, på riktigt, 1 säsong av en serie per vecka. Och det var om jag gick i skolan haha. Jag vägrade ha tyst i min lägenhet. Jag hade alltid en pod eller netflix igång.

  6. Haha skriver:

    Mathildaheimer, nej sålänge man har lånat pengar så är en bostadsrätt aldrig ens egen lägenhet. En ägarlägenhet är däremot skillnad! Haha, folk som leker att dom har stålar men är belånade och skuldsatta för livet.

  7. wakeuphappy skriver:

    men du kan inte ens förstå känslan man har när man har ett boende? jag tror att många är väl insatta i att om man lånar pengar till t.ex. bostad eller bil så är det självfallet att banken ”äger det”.
    låt folk få njuta av det dem har. Va glad för andras skull och släpp lite på janten 😊

  8. Hanna skriver:

    Gud så skönt med egen lägenhet. Väldigt snäll mamma också!
    Älskar att vara ensam och tänker ofta på hur najs det skulle va att ha en lägenhet. Skitkul om du visar fler bilder <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.