nytt / favoriter

ANNONS: Inlägget innehåller reklamlänkar

The future equals female

ÄLSKAR denna nya kollektion från NA-KD! Så himla nice. Ni vet väl att ni, fram till på måndag, kan använda min kod och få 20% rabatt? HAGEUS20, in och kolla!

Orange tjocktröja HÄR // Svart tjocktröja HÄR

Svarta mjukisbyxor HÄR / // Gråa mjukisbyxor HÄR

Svart tröja HÄR // Grå tröja HÄR // Svart t-shirt HÄR

Grå hoodie HÄR // Röd hoodie HÄR

ÄLSKAR den orangea längst upp. Den ska jag genast beställa. Samt båda av the hoodies. Så jävla nice. Och sjukt billiga. Glöm som sagt inte koden HAGEUS20 när ni beställer.

Enter a title

fredag och tankar

Hej på er!

Nu är jag hemma i Sverige igen. Det känns faktiskt ganska deppigt, tyvärr. Allting är så otroligt grått?
Men men. Jag fick äntligen träffa min Megan igen. Hon har varit hemma i USA i en månad och nu är hon tillbaka. Min bästa, bästa vän. Vi har facetimeat typ hela tiden så egentligen känns det inte som att hon har varit borta så länge, men ändå så himla kul att få träffa henne. Hon bor här just nu medan hon letar efter en ny bostad, så mysigt. Igår satt vi hemma ett tag och hängde med Jasmine innan vi mot kvällen gick ut till ett nytt ställe. Så jävla coolt, dit ska jag verkligen gå igen!! Det var typ en resturang som var gömt i ett gallerie, så nice.

Idag har jag suttit och mailat (som jag typ gör hela tiden, känns det som) samt skrivit. Stirrat in i väggen. Ibland står det helt still i huvudet när det gäller skrivandet. Allt blir fel, konstigt, onaturligt. Jag fick ett släng av existensiell ångest när jag insåg att detta är typ det enda jag är bra på. Jag har ingen aning om vad jag vill göra i mitt liv, förutom att skriva. Och det är jävligt svårt att tjäna pengar på det. Men det löser sig säkert. Fick ett litet pepp-talk av Megan och Jasmine igår, och de påminde mig om att jag faktiskt bara är nitton. Man får ändra sig angående sitt liv, det är okej. Man får byta riktning hundra gånger om innan man hittar rätt. Behövde höra det, haha. Mina fina tjejer.
Ikväll ska jag vara barnvakt åt Stella medan mina föräldrar går ut och äter middag. Kanske går ut en sväng efter det, men ser fram emot att få hänga lite med min fina lillasyster. Har saknat henne. Vi hörs lite senare, gänget. Puss!

Två väldigt suddiga bilder från igår

snart åker jag hem

Hej på er!

Förlåt att veckans ”tankar kring…” inte är uppe ännu, är inte nöjd så tänkte skriva klart ikväll / på planet imorgon. Laddar upp asap!

Hur mår ni? Jag mår helt fantastiskt. Igår var jag på date med en jättegullig kille. Vi åt middag här i Cannes och sedan satt vi på stranden och chillade. Idag satt jag och tänkte på balkongen och kom plötsligt på en sak.. Jag kan sitta här och titta på havet hur länge som helst. Eller när jag är ute går jag omkring helt förundrad och stirrar på gräsmattorna. Och nu kom jag plötsligt på anledningen; det var så himla länge sedan jag såg såhär mycket färg på en och samma gång. Jag har varit hemma i gråa Sverige i snart åtta månader och bara sett olika nyanser av regnmoln typ. Hur fruktansvärt är inte det? Blev helt gråtfärdig när jag gick upp första morgonen här och såg färgen BLÅ. Och GRÖN.
Ja, jag älskar verkligen att vara här. Men imorgon är det tillbaka till ‘verkligheten’. Har mycket jobb framför mig denna vecka, en hel del som måste göras klart inför en deadline, och så har vi ju podd och blogg och ‘vanligt’ jobb (ska börja jobba på foodora med Alva för att tjäna ihop lite extrapengar!! Ska bli kul faktiskt. Måste spara till Paris). Men jag har fortfarande en kväll kvar här. Ska njuta och fortsätta titta på havet. Vi hörs lite senare, puss!

avsnitt 28 – förbjudet under sex

28. Förbjudet under sex

I veckans avsnitt pratar vi om katter, barn och adoption. DESSUTOM är vi väldigt personliga (haha) när det gäller våra sexupplevelser, och vi listar en del saker som vi hatar att killar gör under sex. Ni kommer säkert skratta ganska mycket, det gjorde vi…! In och lyssna på podcaster-appen eller på ACAST. Puss!

beställt

ANNONS: inlägget innehåller reklamlänkar

Hello spring

Våren är ÄNTLIGEN här! Ni känner ju mig och vet hur lycklig jag blir av värme. Nästan så att jag börjar gråta när jag känner solen värma på axlarna och ser blommor växa. Blir helt översentimental och hjärtat hoppar över ett slag.
Jag är korthårig, glad och redo för vår. Äntligen känns det som om man kan börja leva igen, tycker ni inte det? Vill säga stort GRATTIS till er/oss som klarat oss igenom den svenska vintern, BRA JOBBAT.

Till råga på allt fick jag dessutom det stora nöjet att välja ut lite favoriter från NA-KD som jag ska bära flitigt i vår. Gick loss på deras hemsida och ni ser ju ganska tydligt vad det var jag letade efter, haha… Silke, rosa och lätta tyger. Har med mig lite av grejerna hit till Cannes och hittills älskar jag allt. Ser verkligen hur jag sitter på en uteservering med något av plaggen. Ahh! Är övertaggad.

Ska visa allt på sedan, såklart, men tänkte bara visa er exakt vad jag beställt först. Har dessutom ordnat så att ni får 20% rabatt på hela köpet på NA-KD, hur nice? Finns det något bättre än nya kläder till våren? I think tf not. Skynda er in och beställ med koden HAGEUS20 innan den går ut.

Rosa tröja HÄR // Rosa linne HÄR

Choker med stjärnor HÄR // Fishnet tights HÄR

Byxor HÄR // Glittrig tröja HÄR

20% rabatt med koden Hageus20

snapshots & early mornings

Godmorgon från Cannes!

Vilken dag va. Igår satt jag på balkongen och pratade med Megan och Hanna i telefon i flera timmar innan jag packade ihop och gick och lade mig. Var dödstrött, så somnade utan middag eller någonting. Och klockan var… nio. Vilket resulterade i att jag, som den galning jag är, vaknade upp imorse och sträckte på mig och var hur pigg som helst tills jag såg på klockan som visade 05.30. Kände mig lite snopen. Försökte somna om men var som sagt jättepigg så låg och drog mig i sängen tills 06.15 innan jag begav mig ut för att köpa färskt bröd och croissanter. Satt ute på balkongen i mörkret och fick se hur det gradvis blev ljusare när solen gick upp. Det ave otroligt harmoniskt må jag säga. Tror jag aldrig har vaknat såhär tidigt av mig själv någonsin förut. Det kanske är för att stressen släpper?

Fantastiskt, hur som. Och nu är klockan bara tio och det känns som om hela dagen har gått. Har hunnit med massor av saker; klippt podd, läst bok, korrigerat texter, börjat på veckans ”tankar kring…” och förberett inlägg. Helt sjukt att ha sex timmar till klockan är tolv. Haha, låter som om jag precis upptäckt världen.

Nu ska jag fortsätta skriva och rätta lite text, sedan städa upp i köket och ge mig ut på en prommis. Kanske sätta mig på något lunchställe ute och läsa lite. Jag är en helt ny människa här, haha. Jag andas lättare. Är lugnare i kroppen. Kan tänka utan att bli rastlös. Fan, vad jag behövde detta. Är så himla glad över att vara här.
Uppdaterar er lite senare! Har förresten fått hem lite kläder som jag ska visa upp, kul va? Vi hörs snart! Puss

min lilla förvandling

ANNONS: inlägget innehåller adlinks och reklam för Intermezzofrisor.com

I måndags fick jag helt enkelt nog. Var så innerligt trött på mitt hår, så jag panikmailade runt frisörsalonger i Linköping och fick (otroligt nog) tid hos intermezzo redan dagen efter. Gick dit med min lillasyster Stella som satte sig i hörnet och lekte med min mobil medan jag togs hand om av bästa Lina. Vi spenderade säkert en kvart med att kolla på färgprover och diskutera klippning, och till slut sa jag bara; ”gör vad du vill” och så satte hon igång.

Före

Såhär såg håret ut före. Ugh, ni ser ju. Utväxten var brutal och topparna hade börjat gulna. Såg fruktansvärt ut haha. Har skjutit upp mitt frisörbesök så himla länge nu så till slut såg jag ut som en galning. Älskar att vara blond, men eftersom mitt hår går av om man bara andas på det så funkar det helt enkelt inte. Det blev att färga mörkt!

Efter

randig skjorta (liknande) HÄR

Japp, det åkte av! Numera är jag korthårig och färgen på håret är silverbrunt, fast det kommer bli beige om några veckor (eftersom mitt hår gulnar efter ett tag). Jag älskar det. Känner mig som jag, på många sätt. Lite äldre också. Och fransk. Haha!

Är så himla glad och tacksam över att intermezzo hann fixa en tid till mig på så kort varsel. Och Lina var världens finaste tjej, vi hade en underbar eftermiddag tillsammans och pratade om allt möjligt medan Stella stökade runt. Jag vet att många av er bor i Linköping och därför har jag ordnat ett litet erbjudande till er! Om uppger OLIVIA när ni bokar tid online (HÄR) innan den 14 april får ni en liten överraskning då ni klipper eller färgar håret. Frisörerna är så duktiga och fina och jag längtar till nästa besök där. Skynda er att boka innan erbjudandet tar slut! Det är så himla nice att möta våren med fräscht och fint hår. Puss på er!

back

Hej på er!

Sorry för dålig uppdatering. Har som vanligt haft det lite flängigt. Varit i Linköping, klippt håret och nu sitter jag faktiskt i familjens lägenhet i….Cannes!

Härifrån ska jag uppdatera er så mycket jag kan, men anledningen till att jag åkte hit var faktiskt för att jag ska skriva. Och möta gamla demoner. Det var underligt att stiga av flygplanet och känna doften av Frankrike. Det ska jag säga er, att jag älskar det här landet så otroligt mycket. Blev för fasiken tårögd när jag klev ut ur flygplatsen.
Men läskigt är det också. Senast jag var här var jag hjärtekrossad. Promenaden till lägenheten var märklig, kom på mig själv med att ideligen stanna till med hjärtat i halsgropen då jag trodde mig se honom, eller hans föräldrar, eller hans syster. Gick långsamt upp för trapporna till lägenheten och darrade i hela kroppen när jag låste upp. Väggarna tycktes vara impregnerade av minnen. Det var läskigt.

Jag gick ut och åt en snabbis, pratade i telefon med Megan och sedan satte jag mig på balkongen med ett glas vin och tänkte. Stängde av mobiljäveln och bara tänkte. Jag vet på riktigt inte hur länge sedan det var sedan jag bara satt och tittade ut och lät tankarna komma och gå, utan någon som helst distraktion, utan att gå in på instagram och utan att fundera över vad jag borde göra härnäst. Jag bara satt här ute och kände mig lugn. Det var fint.

De kommande dagarna planerar jag att göra exakt det. Tänka. Promenera och tänka och skriva. Ska försöka uppdatera er så bra som möjligt. Vi hörs snart gänget, puss!

”tankar kring…” osäkerhet

De tittar på mig.
Klockan är 22.04 en fredagskväll. Jag står vid baren och ska precis beställa när jag märker att några tjejer tittar på mig. De står på andra sidan med varsitt glas vitt vin i handen.
Och de stirrar på mig.
Eller?
Jag tittar ner i marmorskivan och försöker att dämpa den krypande paniken som sticker över armarna och gör benen avdomnade. När jag beställt mitt vin skyndar jag mig tillbaka till mina kompisar, men obehaget försvinner inte. Jag känner mig naken och konstig, påfrestande medveten om mig själv. Till slut ruskar jag på mig och ställer mig upp för att gå ut och ta en cigg. Påvägen ut stöter jag på dem.
”Hej” säger de unisont.
”Hej” säger jag och min röst har en hysterisk underton. Nu kommer de säga något hemskt. Typ anmärka på att jag ser full ut. Eller fråga om min psykiska ohälsa. Eller säga att de tycker att jag ligger med väldigt många killar.
”Vi gillar din blogg” säger en av tjejerna.
Va?
”Va?” säger jag begåvat.
”Jaa,” den andra tjejen ler lite blygt, ”Alltså, förlåt om vi bara kommer fram. Men din blogg är jättebra”
”Gudtacksåmycketvadgladjagblirvisessenarejagmåstegånu” säger jag stressat och rusar ut ur baren. Jag rundar hörnet mot garaget och lutar huvudet i händerna.
Varför är jag så jävla nervös?

När jag var elva brukade jag ofta spatsera omkring i randiga, omaka strumpor. Jag minns särskilt ett par som var neonrosa med rutigt mönster. De räckte upp till knät och de var, på alla sätt, fruktansvärt fula men jag bar dem ändå. När jag var tolv vägrade jag sminka mig eftersom jag trodde att det var djävulens påhitt. När jag däremot fyllde fjorton och börjat gilla smink, blev jag kallad fjortis. När jag var femton klippte jag av mig håret och färgade det mörkbrunt för ett jobb för Redken, och då möttes jag av nya, fantasifulla smeknamn, såsom ”polsk hora”. En del killar i klassen var mer originella, och sa kort och gott att ”fan, vad fult det blev”.
När jag var sjutton gick det rykten i Stockholm om att jag tog kokain. Okända människor kunde möta min blick och gestikulera retsamt med ena fingret under näsan och skratta när jag himlade med ögonen. Andra benämnde mig bara rakt av som ”koks-olivia”. Och, såklart, alltid med kommentaren ”hon är fan sjuk i huvudet”.
Så sammanfattningsvis har jag blivit kallad det ena och det andra, men när jag tittar tillbaka på alla dessa olika incidenter finns det en enda gemensam sak;

Jag brydde mig inte ett skit.

Jag tog aldrig illa upp. Jag borstade av kommentarerna som om de var små dammkorn som fastnar på axlarna, drog handen genom mitt korta hår och fräste tillbaka. Jag tog aldrig skit. Jag brydde mig inte över huvudtaget. Det fanns ingenting som var för fräckt, för taskigt, för elakt sagt. För jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Jag har alltid varit en sådan som tyckt att jag var bäst och om folk inte höll med var det helt enkelt för att de inte var begåvade nog att förstå min storhet. Jag var den vackraste, smartaste och roligaste personen jag kände och all bekräftelse jag behövde var den jag fick av mina vänner och min familj.
Någonstans påvägen förändrades dock det. För nu, när jag sitter på Taverna Brillo en fredagskväll klockan 22.04 tror jag att alla vill mig illa. Jag har utvecklat någon slags paranoia som gör mig osäker, obekväm och rädd. Jag tror att alla tycker att jag är en jobbig jävel, en sådan som är omogen och töntig och tror att hon kan bli en bra författare men egentligen bara är fett priviligerad. Jag förväntar mig att folk ska se ner på mig. Jag förväntar mig att de redan har en bestämd uppfattning om mig, och det värsta är att nu förtiden bryr jag mig. Alldeles för mycket.
Jag har officiellt blivit en osäker person.
Det är helt och hållet främmande för mig. Jag som alltid haft ett litet släng av storhetsvansinne är nu extremt mottaglig för folks åsikter. Jag tar åt mig. Hur sjukt är inte det?

Jag har aldrig kunnat relatera till mina kompisar som haft dessa sortens problem när de var yngre. Jag fattade aldrig varför de var så himla osäkra och nervösa och inte kunde ta kritik. Och nu finner jag mig själv sitta hemma och läsa kommentarer och undra, har dessa personer rätt? Är det sådan här jag är?

Varje veckas ”tankar kring..” brukar ju handlar om saker som jag kommit underfund med. Tankar kring saker jag har upplevt, och saker jag förstått mig på. Men detta är främmande. Därför tänkte jag avsluta med att fråga er; hur gör man när man är osäker? Hur tacklar man skitsnack? Hur ignorerar man impulsen att lägga sig ner på köksgolvet och kura ihop sig till en liten boll så fort man hör ett enda kritiskt ord?
Jag vet att jag egentligen får skylla mig själv som lägger ut hela mitt liv på internet, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill bli omtyckt och älskad av alla. Jag vill att alla ska tycka att jag är snäll och vänlig, inte otrevlig och dryg. Men jag kan ju inte springa omkring till varenda kotte och övertyga dem. Det vet jag.
Jag kanske bara går igenom en märklig period. Osäkerhet borde ju egentligen vara en rätt vanlig sak som de flesta kan tackla utan att få vansinniga impulser som typ, ’nej nu färgar jag håret grönt och flyttar till Alaska’ eller ’hur fejkar man sin egen död?’. Men jag har ju alltid varit lite manisk, det vet vi alla.
Så hit me. Nu är det er tur att hjälpa mig. Hur hittar jag den där tjejen som borstade av allt som om det var små dammkorn som fastnat på axlarna? För jävlar vad jag saknar henne.

Podd podd podd

Hej på er!

Jag ska börja med att be om ursäkt för att dagens podd inte är uppe. Jag och Alva skulle spelat in i söndags, men jag fick förhinder. Så vi bestämde att jag skulle spela in monolog här i Linköping, men jag har helt enkelt inte hunnit. Eller haft inspiration, då jag istället jobbat på ett annat projekt som har deadline om två veckor.
Jag vet att ni tycker att det är skitirriterande att den aldrig kommer upp i tid, ber verkligen om ursäkt för det. Men när Alva har ett heltidsjobb och jag ständigt är ute och flänger så blir det svårt. Men vi jobbar verkligen på att boka in fasta, ordentliga tider så att vi kan få upp allting i tid.

Jag ska verkligen försöka spela in så fort jag kan! Ha tålamod med oss. Förlåt igen!