”tankar kring…” den martyriska mansgrisen

Han är ganska gullig. Rent allmänt, liksom. Ett sött, pojkaktigt leende och glada ögon. Nära till skratt. Dessutom är han rolig av sig. Han gillar att underhålla människorna omkring sig och är måna om att alla ska ha kul.

Ett perfekt ligg helt enkelt.

När vi hånglat för första gången lutar han sig tillbaka med en bekymrad rynka i pannan. Han håller handflatan mot min kind och stryker över den varsamt.
”Du” säger han och ser plågad ut.
”Jag?” säger jag.
”Alltså… du får inte bli kär i mig… Jag kommer såra dig.”
På en sekund dör min upphetsning.
”Öh?” säger jag.
”Jag kommer förmodligen såra dig” säger han igen. ”Men vi tar det försiktigt, liksom. Vi tar det långsamt. Ser vad som händer.”

STOPP.
Vi avbryter historien där. Ni vet hur det slutar. Vi ligger ett par gånger, han slutar höra av sig, sedan ser jag honom med en annan blond tjej som är snäppet snyggare än jag, och så står jag där och är sårad. Och när jag går hem från klubben lyssnar jag på sorglig musik och tänker sedan att ja, jag visste ju att det skulle hända. Det är mitt eget fel. Jag gav mig in i leken trots att jag förstod att jag skulle bli ledsen.

Har ni varit där någon gång? Det har sannerligen jag. Jag har träffat otaliga killar som liksom dramatiskt lagt ett pekfinger över mina läppar och sagt, med mer eller mindre plågad och martyrsik min, att de inte är bra för mig, att de kommer såra mina känslor, att de kommer göra mig ledsen. Och jag, som det pucko jag är, går genast in i den roll de praktiskt taget levererat till mig på ett silverfat; Rollen som ”räddaren”. ”Hon som förändrade hans liv”. ”Hon som visade honom att kärlek finns”. ”Hon som lagade hans stackars trasiga, manliga hjärta”. Hela rollen, och uppdraget, suger såklart och är dömt att misslyckas från sekunden då jag sätter upp håret i samma knut som hans mamma brukar ha.

Det var först igår som jag och några vänner till mig började diskutera kring hela det där fruktansvärt pinsamma fenomenet. Hörni killar, ni som ska vara så medvetna, moderna och feministiska. Hur fan tänkte ni med detta? Vad är det för någon kollektiv jävla galenskap ni pysslar med där på andra sidan? Blir man automatiskt en självömkande, jävlig martyr om man föds med snopp, eller lär ni er att vara skitungar påvägen?

När jag skrev förra veckans tankar kring… handlade det om hela grejen med att bli besatt av killar. Att man liksom fastnar för folk som är idioter för att man inte vet bättre. När den publicerats hade jag faktiskt ett samtal med en kille som menade att ”det inte var hans fel att tjejer blev besatta” eftersom ”han varnat mig dem för att han hade svårt att fästa sig”

Om vi kvinnor skulle bli behandlade som faktiska människor – och inte som mystiska, svårhanterliga objekt som ständigt måste manipuleras eftersom vi inte vet vårt bästa – så skulle detta aldrig någonsin varit en grej. Vem fan går egentligen in i en relation med en ny kompis, till exempel, och börjar relationen med att konstatera att ”jag är en idiot och jag kommer förmodligen göra dig ledsen”. Vem i hela helvete skulle göra så?

Det ska jag säga er:

Ingen.

Så varför är det okej att ”varna” kvinnor om ens bestialiska, odrägliga sätt och sedan skylla på kvinnan i fråga när denne blir ledsen för att man beter sig som ett svin? Hur kan någon någonsin tro att bara för att man säger ”jag kommer såra dig” så blir det plötsligt okej att såra?

Och killar, när ni varnat era ligg/haff/tjejer om att ni kanske kommer såra dem, vad förväntar ni er att man ska göra då? Fria er från allt ansvar som kommer med en relation? Vara blidkade och känslokalla så att vi inte åker på den där skiten? Och vad tycker ni att vi ska säga efteråt, när vi står där och är precis så sårade som ni förutspått eftersom ni – utan att kunna tygla det – ”råkat” bete er som de små manliga mansgrisar ni faktiskt är? Vad ska vi säga då?
Vänta, jag har ett förslag:

”Nej men OJ då”, ska vi jämra oss och ta oss för huvudet, ”Min stackars lilla kvinnohjärna gick ALLDELES för snabbt fram, GUD vad jag känner mig DUM. Ursäkta min kvinnlighet, här kommer jag med mina hormoner och min mens och ställer till det igen, jag som visste att du skulle såra mitt arma, feminina hjärta och ÄNDÅ valde att dedikera mig till denna relation. VILKEN LITEN FÅNTRATT JAG ÄR!! Du får ursäkta mig medan jag springer ut till läkaren och skriver ut lite xanax som kan tygla min hysteri”

Till er män, nej pojkar, som tror att ni kommer undan med att vara idioter bara för att ni varnat omgivningen om er idioti – här har ni ett fett jävla fuck you från mig och mina kära tjejer som tröttnat på er skit. Väx upp och ta lite ansvar.

Enter a title

avsnitt 23

Avsnitt 23: Vad är kvinnlighet? 

Avsnitt 23 av ”Vad sa hon?” är nu ute! Alva är tillbaka från Thailand så vi pratar om allt möjligt som hänt sedan dess. Och så pratar vi lite om att bråka med sina kompisar, att sluta vara arg och såklart feminism och rasism (som vi alltid kommer in på, haha).

Ni får ursäkta att ljudet inte är det bästa, vi spelade in hemma hos mig så blev lite dåligt! Men snart är vi tillbaka i studion igen. Tjoho! Kommentera gärna och berätta vad ni tyckte om avsnittet! Ni hittar det på podcaster appen eller om ni klickar HÄÄÄR . Puss

alla hjärtans dag och träff

Nej men godmorgon på er!

För en gångs skull vaknade jag faktiskt i tid. Känns helt otroligt, trots att jag sitter och stirrar på skärmen utan att riktigt förstå vad det är jag ser. Är så trött, men ska äntligen komma in i lite rutiner.

Idag är det alla hjärtans dag och jag förstår inte hypen. Eller liksom paniken över att inte ha en date. Det är en sån himla amerikansk grej så jag känner inte riktigt någon stress. Men Hanna ringde igår i panik över att hon inte hade några planer så vi hade tänkt mysa hemma hos mig, äta sushi och prata om livet. Mysigt! Man kan använda alla hjärtans dag till att ta hand om sig själv, om man vill. TREAT YOSELF, liksom. Fast det gör jag typ varje dag ändå.

Jaja. Idag har jag inga särskilda planer förutom att jag ska förbereda lite blogginlägg och sådär. Dessutom måste jag planera veckan eftersom jag precis insåg att jag ska till Helsingborg över helgen och måste hinna träffa lite folk under veckan. Typ Inez, som åker iväg till L.A (är så avis). Sedan åker jag iväg till Linköping nästa vecka också för att jobba lite. Det ska bli kul.

Förresten! Jag har pratat med några av er som bor i Linköping och jag tänkte fråga lite allmänt om ni har lust att ses? Skulle vara jättekul att få ett ansikte på er! Jag kommer vara där söndag kväll – onsdag nästa vecka, och har bara tid att ses på kvällar. Tänkte att vi kunde sätta oss någonstans i stan och ta ett glas eller en kaffe (om någon av er är minderåriga). Vad tror ni om det? Och nu menar jag absolut inte en ”bloggträff” eller något sådant löjligt, utan bara ett nice häng. Känns redan som att ni känner mig så vill lära känna er också! Om du bor i Linköping och har lust att ses, hör av dig till mig på snapchat! Heter OliviiaHageus. 

Yay! Ser redan fram emot att få träffa några av er som jag har kontakt med. Kommer bli fett. 
Hur som – nu ska jag ordna tvättid och diska. Bleh. Vi hörs lite senare!

vad är kvinnligt?

Igår gjorde jag något som jag alltid varit lite nervös inför att göra. Jag bråkade. På twitter.

Det hela började med att jag scrollade runt i mitt flöde och fick se en tweet om melodifestivalen. Mannen i fråga twittrade en kommentar som löd ungefär ”man vet att det är Sverige när allt man pratar om kring mello är någons hår”, eftersom folk hade lackat ut över att en vit person hade stuntat omkring med dreadlocks. Jag kommenterade att ”men hallå det är ju CA” och så var ”bråket” igång.

Det var ganska intressant, faktiskt. Det fick mig att tänka närmare på själv begreppet kulturell appropriering. Det är ju på alla sätt en återvändsgränd – och eftersom det är ett så pass ”nytt” fenomen (alltså, det är inte nytt, men alla vet inte riktigt vad det betyder. Speciellt inte äldre generationer) så är det så svårt att bestämma regler och sådant. Jag och Alva pratade faktiskt om detta i ett poddavsnitt (ni hittar det HÄR ) och då hade vi med oss min kära vän Aimée som fick hjälpa oss att reda ut begreppet.

För er som inte vet vad C.A (förkortning av cultural appropriation) betyder, så kan jag dra det snabbt; begreppet syftar på att en priviligerad grupp av människor approprierar eller tar attribut från en kultur som inte är deras egen, utan att respektera de vars kultur frambringat attributen.

Hur som. Mannen frågade då, efter att jag förklarat min synpunkt på det hela, huruvida det var CA eller inte att en man klär sig i kvinnokläder?

Det är egentligen väldigt intressant fråga. Framförallt för att det i teorin handlar om en priviligerad grupp som då tar attribut från en mindre priviligerad grupp (man kontra kvinna), men det är ju inte fel. Man kan ju inte anklaga en transperson för att appropriera. Men det som verkligen är intressant att diskutera kring är frågan om vad en man skulle kunna appropriera. För då kommer man till den fantastiska frågan:
Vad är kvinnligt?

Finns kvinnlighet? Finns manlighet? I så fall, vad är det? Och kan man verkligen definiera objekt som feminina och maskulina, eller är det bara en social konstruktion? Om ja – varför? Om nej – men hur kan man då definiera objekt som något som tillhör svart kultur?

Vi tar den indiska bindin som exempel (röd prick i pannan som indikerar att kvinnan är gift). Vi vet att det är C.A att stjäla det attributet eftersom vi är helt säkra på att den härstammar från endast indisk kultur. Kan man då säga samma sak om till exempel klänningar? Eller bh:s? De har alltid burits av kvinnor genom historien, med ett fåtal undantag. Är det då en ”kvinnoklädsel”? Kan man definiera objekt som kvinnliga och manliga?

Vad är kvinnligt? Är smink kvinnligt? Är fotboll manligt? I och med att könen numera dras mer och mer åt varandra och blandas ihop blir det svårare att säga vad som tillhör respektive kön. Egentligen borde det väl i teorin innebära CA om en man bär läppstift eftersom kvinnor ständigt blivit förlöjligade för exakt samma sak (på grund av att man bär mycket smink osv osv), men samtidigt kan man ju inte jämföra det med att stjäla attribut från en kultur eftersom dessa attribut i regel blivit hånade, medan läppstift bara blivit negativt kommenterade ibland. Förstår ni hur jag menar?

Jag har ingen poäng eller slutsats. Jag tänkte mer att vi kunde ta upp det som en diskussion som på den gamla tiden, när vi brukade diskutera hej vilt. Så, kära läsare, vad tycker ni? Vad är era tankar kring detta? Är taggad på att få höra era åsikter!!

its still cold outside

inlägget innehåller adlinks

Svart tjocktröja HÄR – Beige turtleneck HÄR

Stickad grå tröja HÄR – Filippa K tröja HÄR

Min favorit är definitivt nr 4, men hade tänkt beställa hem nr 3 eftersom den är lite billigare.. What about you guysss

glo

Hej på er, mina kära vänner!

Måndag och ny vecka. Trevligt, eller vad säger ni? Jag gillar måndagar, egentligen. Början på en ny liten fas, precis som fredagar som markerar start på helgen. Jaja. Rätt ointressant det där.

Denna helg har jag tagit det lugnt….. Skoja. Tänk om man någonsin kunde skriva den meningen och faktiskt mena det. Kanske får bli nästa måndag. Nej, denna helg har jag inte tagit det lugnt, men jag har faktiskt tagit det semi-lugnt! I fredags var jag hemma hos mig med Filippa, Hanna och Elsa. Vi drack rödvin och pratade massor om allt möjligt. En riktigt mysig tjejkväll. Sedan drog jag och Elsa till weekend och dansade i typ 45 minuter innan vi drog hem. Så kvällen var väldigt lugn. I lördags träffade jag min fina Alva som jag inte sett på år och dagar. Vi spenderade kvällen, tillsammans med Alex, på Vigårda och senare Kåken.

Trevlig helg, faktiskt. Har haft det väldigt kul. Men framförallt har jag jobbat bra! I lördags satt jag och skrev två förberedande ”tankar kring…” som publiceras nu. Är så sjukt taggad på att få höra er respons. Vem vet, ni kanske tycker jag är dum i huvudet. Det kan mycket väl vara så. Men jag är ändå förväntansfull. Inspiration fick jag från vinkvällen i fredags och alla mina smarta, reflekterande och roliga vänner. Ni är bäst.

Idag har jag en del ärenden jag ska bocka av. Tbh är jag lite ångestfylld inför att göra dem, vet inte varför? Handlar om att betala en räkning och lämna in mobil på lagning. Kanske p.g.a pengar? Jag får ångest av pengar. Jag vill bara vara rik och inte behöva bry mig om att kolla bankontot hela tiden. Det är så stressigt. Men hur som, det måste göras och jag ska ta tag i det idag.
Och senare ikväll ska vi spela in podd! Yay! Vi hörs lite senare, puss

tankar tankar

Hej på er!

Vilken fin dag det är. Jag har legat och stirrat upp i taket ett tag, funderat över vad jag gör just nu. Alltså i livet. Har haft telefonmöten under dagen och jobbat med olika texter och plötsligt fick jag bara en liten stroke så jag lade mig på vardagsrumsgolvet. Vilket inte är så farligt om man jämför – köksgolvet hade ju varit värre.
Jag tänkte lite på allt som händer och som inte händer, och på hur jag är som person. Som sagt – ni vet ju att jag ofta drabbas av existensiell ångest, så det var väl ett litet släng av det. Vad gör jag, egentligen? Vad pysslar jag med?

Jag dalar ganska mycket när det gäller mitt psykiska välmående. Ena sekunden är allt TOPPEN och andra så får jag panik för att jag inte är bra nog. Eller att mitt liv inte är bra nog. Jag tänker ofta på fenomenet att ”börja om” och undrar om man börjar om varje dag? För mig känns det som det, i alla fall. Att jag liksom måste skaka av mig gårdagens synder och ta allting från början. Trots att jag egentligen inte ens har några synder att skaka av.
För någon vecka sedan satt jag och Eithan (@Plethora) inne i köket och drack äckligt rödvin. Han fick (som vanligt) lyssna på mitt panikslagna babbel som denna gång handlade om att jag varit en alkoholiserad idiot som skadat en nära vän för att jag varit just en alkoholiserad idiot. Han väntade tills jag var klar och sedan sa han att han tyckte att jag var för hård mot mig själv. Bara sådär.

”Sluta vara så himla hård mot dig själv”

Är jag det? Jag har nog extremt höga förväntningar på mig själv som person. Jag vill vara lugn, trygg, sexig, charmig, vänlig, sassy, cool, snygg, smart och intressant, allt på en gång. Jag vill ha en jättefin stil och uppfattas som rolig och pålitlig. Jag vill vara den smartaste i rummet hela tiden och jag vill ständigt att alla ska tycka att jag är en fantastisk person.

Men egentligen, det går ju inte. Inte när man är nitton år och har existensiell ångest. Då går det inte att vara det bästa av allt hela tiden, trots att man kämpar för det. När jag säger att jag tycker att jag druckit för mycket under en vecka skrattar Eithan åt mig och säger ”okej, men du är nitton. Du har all tid i världen på dig att reda ut det där”.
Jag säger inte att man ska släppa taget om sig själv och sluta utvecklas, men ibland tror jag vi alla är väldigt hårda mot oss själva. Då behöver vi en Eithan i våra liv, någon som tar tag i en och säger
”Hördu. Sluta tramsa. You’re fine.”
Jag behöver i alla fall det. En ständig påminnelse om att den enda som behöver vara stolt över mig själv är jag. Jag glömmer ofta att vara stolt. Eller förlåt, rättning: jag är aldrig stolt över mig själv. Jag tycker inte att jag är värd det. Jag tycker inte jag kommit någonstans alls. Möjligen har jag skapat en startlinje, men egentligen tycker jag bara att jag lallar omkring och inte gör någonting.

två bilder från förra veckan

Tror detta inlägg blev lite rörigt, men jag skriver bara direkt från tankarna. Hoppas ni förstår mig.
Jag tror jag behöver påminna mig själv om att jag faktiskt bara är nitton. Jag har all tid i världen på mig att klura på vem jag är och vad jag vill göra, så ska sluta vara så himla hård mot mig själv. Det är liksom inte nyttigt. För någon.

Vi hörs lite senare, puss!

hoodies

inlägget innehåller adlinks

Nu när jag är inne i mitt skrivar-mode vill jag egentligen bara lalla omkring i hoodies hela tiden. Dra upp håret i en tofs och mysa i en lite för stor tröja. Dessutom är det fett snyggt. Aimar åt att dra ut på klubb i hoodie, sneakers och solglasögon. Haha.

Framförallt vill jag köpa en lång tröja. Alltså som går ner en bit, som ni ser längst ner. Vad tycker ni om det?
Här nedan hittar ni i alla fall några favoriter:

Blå hoodie Filippa K // Svart hoodie Josefine Ekström

Fam Poison hoodie NA-KD (REA) // Grå hoodie IMVEE (REA)

Grön hoodie lång IMVEE (REA) // Grå hoodie lång IMVEE (REA)

Min favorit är utan tvekan nr 1, den från Filippa K. What about you? Puss

thursday

Hej på er!

Jag sitter och skrattar lite för mig själv. Inte visste jag att gårdagens ”tankar kring..” skulle bli så omtalad. ALLA verkade förstå precis vem jag pratade om. Jaja! Menade aldrig något illa och killen i fråga tog inte åt sig så nu går vi vidare med den saken.

Jag har tänkt fördjupa mig lite i själva begreppet eftersom det var så många som verkade förstå vad jag menade. Flera av er har dessutom hört av sig och frågat om råd ang hur man tar sig ur den där jäkla fällan. Ska fila på ett nytt inlägg om det så får vi se var det hamnar.

Hur som! Igår hängde jag med Eithan och @vegakarlsson hemma hos mig. Vi pratade om allt möjligt trams. Det var verkligen roligt, eftersom Eithan och Vega inte förstod varandra på något sätt tills de började prata om kläder. Då jäklar blev det liv i dem. Satt som ett fån vid sidan om och lyssnade när de jämförde Gucci och Balenciagas nya kollektioner och huruvida Zanottis var 2015 eller inte. Fattade absolut ingenting. Och apropå kläder: jag vet att det blivit lite mycket tips på saker nu senaste dagarna, men jag har börjat intressera mig för lite nya grejer som jag velat tipsa om och dessutom behöver jag verkligen pengar, haha! Så klicka på länkarna för sjutton.

Två bilder från i somras. Shit vad mycket snyggare jag var då?

Idag ska jag på ett event på eftermiddagen, men tills dess tänkte jag spendera dagen med att jobba och städa lägenheten. Måste kolla tvättid och sådant tråkigt, uhh haha. Samt betala räkningar. Väldigt många vuxenpoäng där, va?

Senare mot kvällen ska jag faktiskt hänga med syrran och kolla på någon skräckfilm hon har nosat upp. Ångrar redan att jag gick med på det, hatar skräckfilmer? Men men, har man lovat så har man. Längtar till att Alva kommer hem från Thailand, saknar henne så mycket. Vi hörs lite senare! Puss