sad but rad

inlägget innehåller adlinks

1:an HÄR (499 kr) // 2:an HÄR

Enter a title

oui oui

inlägget innehåller adlinks

Kuddar HÄR // Växt liknande HÄR // Ljusstake HÄR // Kaffemaskin liknande HÄR

Åh vad svårt det blev att hitta liknande produkter haha. Men tänkte visa er lite hur jag vill ha det hemma. Är extremt dålig på inredning så borde egentligen inte tipsa om något alls, men tyckte dessa detaljer var så fina. Vill att det ska vara mysigt framförallt, och gärna lite random grejer och mycket växter. Färg också. Är så himla inne på grönt så tittar alltid efter gröna detaljer. Ska försöka göra lite mer moodboards med inredning! Tycker ni det är intressant? Let me know, puss

NCK – vad gör jag i Linköping?

Många frågar ofta vad jag pysslar med när jag är här nere så tänkte ta tillfället i akt och berätta det helt enkelt. Min styvpappa Christofer är kirurg och driver en klinik härnere. Framförallt ligger fokus på överviktskirurgi, men vi sysslar också med plastik och gyn. När jag är här nere så sitter jag i receptionen, skriver intervjuer och ingreppstexter, pratar med patienter och är allmänt assisterande. Det är superkul och jag gillar verkligen att få komma bort från Stockholm i några dagar för att syssla med detta.

För er som inte vet var överviktskirurgi är så handlar det helt enkelt om att koppla bort / skära av en bit av magsäcken för att patienten ska äta mindre och därmed gå ned i vikt. Det är ofta patienter som kämpat superlänge med att gå ned utan att lyckas. Ibland har de folk i släkten som kanske gått bort till följd av övervikt. Jag har intervjuat en del patienter för hemsidan och det är alltid så intressant att få höra om alla olika berättelser. När intervjuerna publiceras så länkar jag till dem!

Hur som, HÄR hittar ni hemsidan om ni vill kolla runt eller tipsa någon som funderar på att göra en översiktsoperation! Men missförstå mig inte: det är inte ett skönhetsingrepp utan ett medicinskt ingrepp för att bota en ‘sjukdom’. Man kan alltså inte promenera in här med fem kilos övervikt och tro att man ska koppa om inälvorna lite snabbt. Patienterna här behandlas därför att de har problem med sin vikt och sin hälsa.
Om ni vill ha mer info kan ni höra av er på meddelanden! Puss på er

OBS. detta är inte betald reklam.

linköping träff

Min fina tröja är från by Marlene Birger och min spetsbh är från NA-KD (adlinks)

Bild från förra veckan, tagen av @PAULAWALLIN

Hej på er!

Igår anlände jag till Linköping efter en trevlig tågresa. Gillar verkligen att åka tåg. Kanske för att jag typ aldrig gör det, så tycker det är lite spännande och mysigt. Haha, löjligt egentligen. Vi kom fram till hotellet vid 4-5 tiden, spenderade ett par timmar med att packa upp och skriva lite och sedan bar det av till middag på resturang 1854. Gillar verkligen den restaurangen! Den är jättemysig, sjukt god mat och fin atmosfär. Den heter 1854 för att lokalerna som restaurangen ligger i brukade husera en bank som blev rånad just 1854. Ganska intressant, ni kan läsa mer om det här . Hur som, vi åt en trevlig middag, pratade om upplägget inför veckan och avslutade med en Limoncello. Väldigt mysigt.

Imorgon tänkte jag ha en liten ”träff” här i Linköping! Skulle vara så kul att få hänga med er och se vilka ni är. Efter att ha diskuterat saken med min styvfar kom vi fram till att det bästa sättet är om jag helt enkelt placerar mig någonstans, så får ni komma förbi som ni vill. Så jag tar med mig en bok (Konsten att höra hjärtslag, ping @alvafrostander ) och sätter mig på Taket ” (bar ovanför restaurang 1854) mellan 17-22 imorgon. Det skulle vara sjukt kul om ni ville ta med era kompisar och ta ett glas/en kaffe med mig! Seriöst ta med er vem sjutton ni vill så kan vi prata och mysa lite. Är så himla sällskapssjuk så kommer bli tacksam för lite nya umgängeskretsar. Det är inga problem (tror jag) om ni är under arton då det är en restaurang också.

Så himla kul va? Ser verkligen fram emot det. Kommer bli så himla roligt! Vi hörs snart, puss!

​SSP – för dig som ska söka

Jag har fått otroligt många frågor angående SSP (Svenska Skolan i Paris) som jag gick i under 2:an i gymnasiet. Först och främst – vad KUL att du ska söka! Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag hade ett fantastiskt år. Tänkte berätta lite om hur det går till när man söker och hur det är att gå där och så vidare! Det får bli en löpande text då struktur inte riktigt är min starka sida, haha.

OBS. En del frågor ni ställer finns redan besvarade under kategorin ”Paris”. Ibland kan ni dessutom fråga lite löjliga grejer haha det finns något som heter google okej.

Jag och Emma innan vår första utekväll. Den slutade i katastrof, eftersom jag och Linn tappade bort oss från resten och alla blev superfulla. När Emma ringde oss och bad oss möta upp henne var jag och Linn påväg in till Beyonces efterfest. Lär ångra mig i resten av mitt liv haha

SSP ligger i Neuilly som brukar kallas Paris 21:a arrondissemanget. Det är lite utanför Paris, men ligger fortfarande nära det mesta. Det största misstaget jag gjorde när jag kom till Paris var att anta att staden var uppbyggd som Stockholm – dvs en ”innerstad” och ett ”centrum”. Det finns många olika centrum i Paris, så att bara gå till mitten av staden är en ganska dålig idé. Varje stadsdel har sin egen charm så tveka inte att ta metron till en random station och gå vilse i just den delen av staden.

När du söker in är det viktigt att fokusera på det personliga brevet. Betyg är självklart viktiga, men det lärarna kollar på är främst hur du är som person. De vill försäkra sig om att du är ansvarstagande, självständig och mogen. Du ska ju trots att flytta från din familj och ditt hem, till ett helt nytt land och ett främmande språk, så det är ganska viktigt för dem att veta att du inte kommer bryta ihop vecka 2 liksom. Så lägg fokus på att berätta om dig själv. Om du har småsyskon, nämn det. Om du har varit utomlands själv, nämn det. Fokusera på det du skulle vilja höra om du var en lärare som som skulle bedöma om en 16/17 åring kunde hantera att flytta hemifrån.

När jag åkte dit kunde jag redan lite franska, så det var inte så svårt för mig att komma in i språket. Men jag överskattade mina kunskaper totalt. Det jag hade fått ”gratis” var accenten, det vill säga jag hade inga problem med uttal. Jag kunde lätt fånga upp ord och säga dem nästintill perfekt, men jag hade noll koll på grammatik eller meningsuppbyggnad. Så ja, jag hade en liten fördel eftersom jag alltid hade hört språket, men egentligen låg jag, mer eller mindre, på samma nivå som alla andra. Jag läste franska 5 under mitt år.
Det går extremt fort att komma in i det dock. Jag bodde hos en helfransk familj, så jag hade inget annat val än att prata franska. De kunde ingen engelska så om jag ville göra mig förstådd var det bara att börja prata. Det gjorde extremt mycket för mig. De flesta värdfamiljer är helt franska, om de inte har barn/ungdomar som kan prata engelska.

Min gata i Nanterre // Middag med Linn i Madeleine // Första fikan i Paris

Värdfamiljen, då. Jag bodde i Nanterre, hos en mysig familj som var mån om att jag skulle få mitt space och få vara ifred när jag ville, vilket jag hade betonat i mitt personliga brev. De tvingade aldrig med mig på utflykter, jag fick äta hos kompisar om jag ville och de lät mig bestämma vad jag ville göra av min tid. Självklart var de noga med ute tiderna, som alla andra familjer, men annars var de väldigt chill. De liknande min egen familj på många sätt, vilket jag inte tror är en slump. När man blivit antagen får man träffa Britt-Marie på ett värdfamiljssamtal. Det är meningen att man ska berätta om sig själv så mycket som möjligt och på så sätt ska hon få en chans att matcha ihop en med en passande familj. Hon gjorde verkligen ett bra jobb med mig. Är extremt tacksam över att jag hamnade där jag gjorde. De flesta elever passade faktiskt perfekt hos sin familj. Det var bara ett fåtal som bytte.

Hur som. Det är nästan ingen som bor inne i Paris, utan alla bor lite utanför. Jag trodde det skulle vara jobbigt först, men det var verkligen inga problem alls med det. Till slut lärde jag mig att älska att komma bort från stan och bara få komma hem till mitt lilla hus, mitt lilla rum med mina stolliga värdföräldrar. Åh, de var verkligen så underbara. Pappan var alltid lite smått förvirrad och mamman kunde ge honom trötta men kärleksfulla blickar när han började spåna iväg. Jag och min värdbror brukade gå på bio på söndagarna och se kulturfilmer på franska. Förstod oftast absolut ingenting, men det var ändå mysigt. Minns att det var under vår första biodejt som jag fick veta att popcorn kunde vara sockrade? Han skrattade ihjäl sig åt min min när jag prövade dem. Fy FAN vad äckligt det var.

Att gå på SSP är en helt annan sak än att gå på en vanlig gymnasieskola. Klassen och lärarna blir din nya familj. Du lär känna alla och du kommer hitta vänner för livet där. Jag hittade så många underbara kompisar som jag fortfarande umgås med. Vet inte vad jag skulle gjort utan dem? Är dock helt säker på att om vi hade setts i stockholm skulle vi aldrig hängt (ping Hanna Kempe). Man blir som en enda stor familj och lärarna blir lite som ens extraföräldrar.

Angående nivån på utbildningen så är den väldigt hög. Det är högt tempo och under vissa perioder var jag så stressad att jag höll på att dö men skillnaden är att dina lärare är tillgängliga på ett helt annat sätt än i Sverige eftersom det är en så liten skola. Du får alltid mycket hjälp och de är alltid nära till hands.

Jag och Joakim, som stannade kvar i Paris när vi åkte // Hanna K, Mickan och Johannes på ”svenskbänken” utanför skolan (en bänk som vi svenskar ansåg vara vår. Vi blev alltid lika irriterade när de franska eleverna ockuperade den)

Ja, det finns inte så mycket mer att berätta egentligen. IInget år är det andra likt, och man måste hitta sitt ”eget” Paris. Man kan följa alla guider och tips man vill men i slutändan handlar det bara om att gå vilse och hitta sina ställen. Så jag vet att ni har mycket frågor och vill veta allt innan ni åker, men hur mycket jag än berättar kommer ni aldrig vara helt och hållet beredda på er resa. Ni måste liksom få uppleva allt själv, från början. Allt det där med utelivet, utetider osv osv osv det kommer ni figure out så småningom.

Hoppas detta var till lite hjälp! Sorry för lite halvkassa bilder, var inte tokbra på att fota under året. Puss!

Helsingborg och flygplatshyfs

Såhär trött var jag igår morse. Liknande tröja hittar ni HÄR (adlink)

Hej på er!

Sitter och bloggar från hotellet i Helsingborg. Ska spendera helgen här innan det bär av till Linköping för jobb. Är alltså här för ett bröllop, men inte som gäst utan som au pair till min lillasyster haha. Åkte iväg igår vid halv tre och stannade till hemma hos Letha och Thomas för en snabb lunch innan vi åkte till flygplatsen. Det var verkligen så mysigt och fint som de hade ordnat, kändes som att komma hem till mina morföräldrar.

lunch igår hos familjevänner

Vi drack lite bubbel och hade det trevligt innan vi begav oss till flygplatsen. Alltså, vi hade så mycket bagage med oss. Inte riktigt klokt. Christofer skulle ha med sig kamera och alla tillbehör också, så vi reste verkligen med hur mycket grejer som helst. Men det ordnade sig till slut. Höll på att få hjärnblödning där ett tag av ren stress, vet inte riktigt varför. Flygplatser tar fram det värsta ur folk. På riktigt. Jag får panik på folk som inte har flyt. Typ, de som inte packar upp datorn innan säkerhetskontrollen. Hur tänker ni? Alltså, HUR tänker ni? Eller de som på riktigt promenerar omkring på flygplatsen som om det var dags för någon slags sunday stroll? Och – det värsta av allt – barn. Vuxna som inte håller koll på sina barn. Alltså jag ryser nu när jag tänker på det. De låter liksom sina småungar springa rakt ut i vägen och så stannar de ofta mitt framför en och glor upp i taket som om de känner på sig att man har bråttom.

Detta skrev jag faktiskt i somras när jag var påväg till Cannes:

”Jag gick ut från flygplanet och in i ankomstterminalen för exakt sju minuter sedan och jag kände att jag var redo att krypa ihop på marken och sparka med armar och ben så där som min lillasyster Stella kan göra när hon blir sur. Någonting händer med människor när de ska flyga. Jag hann ta ett kliv ut genom planet och möttes av en vägg. En mänsklig vägg. Okej, en ryggtavla. Stor. En kraftig, bred kvinna stod helt avslappnat framför mig och betraktade gatens kontrollpanel.

Jag var först alldeles för förvånad för att reagera, men till slut pressade jag mig förbi henne och hon log urskuldande. Jag bestämde mig för att besvara meddelandet och fortsatte. När jag kom ut i bland bagagebanden möter jag en kvinna som går rakt fram med blicken på någonting till höger om mig; en smyckesaffär. Hon ser mig, låter mig nästan passera, men tar sedan ett kliv rakt ut i min väg och trasslar in sig i min rullväska så att vi båda nästan ramlar omkull. Hon ber om ursäkt och ler sådär urskuldande igen. Jag ler tillbaka, om än lite hysteriskt.

På vägen ut möter jag orimligt många barn som liksom bestämmer sig för att sprida ut sina små kroppar på stå stor yta som möjligt för att ställa till det. Det är nära att jag kliver på dem bara för att jävlas men jag orkar egentligen inte bli anklagad för barnmisshandel eller eventuellt vållande till annans död så jag kryssar mellan dem, och de ser nästan besviket på mig.”

Ja, jag tror ni fattar frustrationen. Hur som helst sitter jag nu på restaurangdelen och dricker en latte medan jag förbereder ett inlägg om SSP. Det har varit väldigt efterfrågat, så tänkte sätta igång med det. Sålänge kan ni kika under kategorin Paris till vänster här.

Snart ska jag iväg och ta hand om min syrra och om några timmar bär det av till slottet där bröllopet ska hållas. Vi hörs lite senare, hoppas ni har en fin helg hittills!

brrrr

tröja från NA-KD (adlink)

Hej gänget!

Usch, vad jag är ur balans. I förrigår (??) var jag ute med ett gäng. Vi var överallt? Alltså på varenda onsdagsställe. Väldigt ambitiöst av oss måste jag verkligen säga. Och dagen efter (igår) spenderade jag helt i sängen.
Det är därför jag är så ur balans. Jag mådde bra på morgonen, faktiskt, kände mig lite bakis men annars var det lugnt, men sedan fick jag en sådan fruktansvärd migrän att jag höll på att dö. Alltså det var verkligen som om någon satt och spikade in långa spikar i huvudet, eller gick loss med en hammare. Det var fruktansvärt. Och till följd av smärtan mådde jag illa konstant så kunde inte äta något. Slutade med att jag gick och lade mig i sängen och sov hela dagen. Har nog aldrig sovit så mycket. Från klockan 1 till klockan 3, sedan var jag uppe två timmar och somnade igen och sov hela natten. Och nu vaknade jag vid halv 9 imorse. HELT SJUKT. Det känns som om gårdagen inte hände, liksom. Har levt ett helt liv i mina drömmar. Känns nästan lite vemodigt att återgå till verkligheten.

Men men. Idag ska jag packa och förbereda inför resan. Ska som sagt till Helsingborg under helgen för bröllop, sedan åker jag direkt till Linköping för jobb. Ska bli kul att få träffa några av er snart!

Vi hörs sen, puss

suns out

Hej på er!

Känner för att uppdatera idag tydligen. Kanske för att jag är lite ensam. Har spenderat hela dagen med mig själv, det har faktiskt varit ganska skönt.

Jag tog mig ut till slut. Målet var att sätta mig på ett cafe och skriva lite, men jag bara fortsatte gå. Gick mot Djurgården med en latte i handen och lyssnade på Morsheeba. Väl vid bron stannade jag vid räcket och bara blundade ett tag. Kändes som om jag renades fysiskt av vinden och solen. Låter ganska klyschigt, i know, men jag stod där hur länge som helst och bara njöt av att vara utomhus. Fy sjutton vad jag längtar till våren, när det är sådär krispigt i luften, lite småkallt men ändå skönt, och man kan ha fönstret öppet hela dagen.

Hur som, sedan vandrade jag tillbaka till staden medan jag tänkte över en del saker som tordes tänkas på. Försökte resonera lite med mig själv men det gick inte så bra. Ibland känns det som om hur logisk man än försöker vara så trasslar man bara in sig i sina tankar. Känner ni igen det? Man liksom tänker och tänker och tänker och kommer inte fram till någonting. Eller så snurrar tankarna i cirklar. Det är väldigt frustrerande, tycker jag. Det gör att man inte kan lita på vad man känner. För om jag är arg en sekund och sedan försöker resonera med mitt huvud som säger att jag inte borde vara arg, så blir ju mina känslor ogiltiga, fastän de fortfarande finns. Jag önskar verkligen att allting kunde vara rent ibland. Typ – nu är jag arg, och jag har rätt att vara arg. Nu är jag glad, och jag har en anledning till att vara glad. För mig känns det som om jag aldrig riktigt vet om jag har anledning eller rätt eller orsak eller någonting.

Hm, det där blev lite förvirrande kanske. Jag promenerade i alla fall tillbaka mot Hötorget och köpte med mig lite nödvändigheter påvägen hem (typ, tvättmedel. Så tråkigt). Sedan dess har jag suttit och ätit en burk nudlar med grönsaker och stirrat ut på hustaken. Ska försöka skriva lite eller koka lite kaffe. Eller båda. Puss

(update: skulle publicerats tidigare idag)

axel arigato sneakers

inlägget innehåller adlinks

// Blå sneakers HÄR //

// Svarta sneakers HÄR //

// Vita sneakers HÄR //

ÄLSKAR dessa sneakers. De kostar runt 2000 kr allihop, rätt dyrt men ändå. Speciellt de vita med sulan som är taggig, hur fint? Har verkligen tänkt på att köpa ett par nya sneakers men inte riktigt vetat vilka. Just nu promenerar jag ju runt i mina gamla adidas superstar. De är rätt tråkiga haha. Funderar starkt på ett par från Acne, ni vet de med en smiley? Har ett par redan men kan verkligen inte gå i dem, eftersom jag får så sjukt mycket skavsår. Har verkligen kämpat med dem i flera månader men det går inte. Om någon är villig att köpa dem skulle jag bli glad. Vi hörs sen! Puss

pls dont

Hej på er.

Såhär har jag sett ut hela morgonen. Haha, har verkligen gått runt och himlat med ögonen, muttrat och fnyst i flera timmar. Åt kylskåpet, spisen, tekokaren och blommorna. Allt, verkligen! Så ja, ni kan ju dra slutsatsen att jag inte är på så jättebra humör.

Igår var det alla hjärtans dag, i alla fall. Jag och Hanna hade bestämt oss för att vara hemma hos mig och mysa med hämtmat och vin. Det slutade med att vi spenderade flera timmar på att läsa högt ur boken ”Egalias Döttrar” av Gerd Brantenberg. Den boken är sjuk. La upp den på snapchat igår och såg att många printscreenade. Bra!! Den handlar om ett samhälle där män och kvinnor byter roller. Jag skulle verkligen rekommendera att läsa den med en kompis, eftersom man hela tiden måste stanna upp och diskutera saker. Varje kapitel belyser ett samhällsproblem som kvinnor stöter på i vardagen, ish. Språkmässigt är den inget mästerverk, och själva dramaturgin är inte heller något att jubla över direkt, men det är inte det som är det viktiga ändå. Man får följa en huvudkaraktär genom historiens gång men det mest intressanta är hur samhället är uppbyggt, hur vardagen sätter käppar i hjulen på killarna, och hur könsrollerna är fördelade och dessutom naturligt förklarade. Aeej den är så intressant. Så sjukt intressant. Jag och Hanna satt och bara stirrade på varandra ibland. Fy fan vad bra. Jag kommer absolut skriva mer om den senare, när vi läst klart. Tills dess: LÄS DEN.

Ja, nog om det. Jag är fortfarande rätt irriterad. Känns som om inget riktigt är i ordning, trots att jag vet att det är en inbillning. Allt är egentligen typ i sin ordning. Men små saker bygger upp till panik hos mig. Typ, missade tvättid imorse. Samt måste gå och handla men har inte fått in mina pengar. Samt måste laga min mobil men same. Samt missar ett jätteroligt event nästa vecka. Samt är så jävla frustrerad för att killar beter sig som idioter. Jag förstår faktiskt inte det där senaste, egentligen. Varför är ni så dumma? En del av er är nice, men de flesta är ju helt knäppa i huvudet. Tänk vad skönt det skulle vara om detta var den sista generationen av män. Fatta! Så att mina barn slapp er skit. Vi har ju spermabanker redan så wtf vad gör ni ens här förutom att starta krig och krossa hjärtan. Nä fy.

Nu ska jag sluta ranta här och börja ta tag i lite jobb. Hoppas ni gillar dagens ”Tankar kring… ” !!! Puss