Tankar kring...

”Tankar kring…” Singellivet

Jag är full.

Okej, kanske inte full direkt. Men berusad är jag. Jag sitter på golvet i min lilla etta och koncentrerar mig på att inte spilla rödvin på min nya IKEA-matta samtidigt som jag försöker lyssna på vad Megan och Hanna säger. Det går inte så bra. Jag ställer ifrån mig vinglaset och rullar bak axlarna.
Det är fredag. Fredag betyder fest. Jag har längtat hela veckan efter att få gå ut och dansa. Eller, dansa och dansa. Det gör jag ju varje helg ändå. Men nu är något annorlunda. Väldigt annorlunda.

Jag
Är
Singel

Singel är så märkligt ord, egentligen. Som om det var ett tillstånd i livet mellan två andra, när det egentligen borde vara själva förhållande-delen av ens liv som är exceptionell. Eller åtminstone ovanlig. Eller? Är människan menad för att leva i par, hela tiden? Är _singel_ något man är i väntan på nästa tåg? Som om alla vi ensamma själar satt i ett väntrum hos livet och tålmodigt tittade på klockan, avvaktade tills nästa fas började och då, när den gjorde det, vinkade vi adjö till våra kära väntrumskompisar och önskade dem lycka till.
Varför är singel något man är tillfälligt?

Det kanske bara är jag som hittar på. Men ordet singel är ändå betingat med öppen för förslag. Är orden synonyma? För tjejer, ja. För killar.. inte lika självklart. Är du tjej och står i en bar och får frågan ”är du singel?” betyder ett jakande svar samma sak som FRITT FRAM och då flinar killen i fråga med ett leende som går från ena örat till det andra och man kan nästan höra honom smacka med tungan och viska inte så länge till, vännen. Att vara singel är att sitta på avbytarbänken och killar får i många fall kortslutning av bara tanken på att de kan vara den som räddar dig ur din ensamma, förnedrande situation. De tar din hand, leder dig ut på spelplanen igen, men innan du vet ordet av vaknar du i din säng, din väldigt tomma säng, och förstår att allt bara var på låtsas. Och då är det bara att lunka tillbaka till avbytarbänken igen och vänta på att någon annan kommer förbi med nästa besvikelse.

Är jag cynisk nu? Nej, det tycker jag inte. Möjligen smått generaliserande men vadfan, ska man skriva en liten krönika så måste man ju i viss mån dra folk över en kam (ni trodde jag skulle råka skriva kant, va? Haha. Try again, era jävlar). Betgreppet ”singel” ger mig ofta en känsla av skräckblandad förtjusning. Folk verkar ha en taktisk inställning till ordet, en färdigförpackad förklaring/motivation/argument. Lika troget återkommande som eftertexterna på en film kommer förklaringen direkt efter att det jakande svaret uttalats;
”Är du singel?”
”Ja. Men jag älskar det! Jag älskar singellivet. Singellivet äger. Jag får ligga när jag vill. WOHO!”

Olika varianter finns, såklart. Andras förklaringar är dystra – de uttalas med en förtvivlad suck och livlös blick. ”Ja. Jag längtar efter en pojkvän. Varför hittar jag ingen?”

Varför är ”singel” ett sådant laddat ord? Och varför är det så generaliserande (ouppss inte kasta sten i glashus nu) ? Vad betyder det att inte vara singel? För mig är det mer eller mindre ett normaltillstånd – även fast det inte riktigt känns så just nu, en vecka efter att vi gjort slut. Nu är jag i mitt rätta habitat, med det enda person jag vet kommer finnas med mig i resten av mitt liv – mig själv. Innan jag blev singel var jag inte upptagen; jag var kär. Och om man ser det från det hållet så är det nästan jämförbart med en sjukdom. Man är normal – singel – och så blir man plötsligt kär och då måste man anpassa sig efter den personen och så är man överlycklig ett tag och så går edet över och så blir man kär igen. Typ.

Men för att återgå till inledningen. Det är fredag och jag är singel. Jättesingel, faktiskt. Hundrafemtiojävlaprocent KLAR med den jag trodde var mitt livs kärlek och nu ska jag ut och vara just singel. Men hur gör man? Vad är det som är så himla kul? Vad är det som får tjejers ögon att tindra okynnigt när de säger att de är redo att gå ut och leva singellivet?

Parningsritualen, kanske. Men den är också jävligt märklig. Jag gör mitt bästa och ställer mig vid baren på SpyBar och spanar ut över folkhavet. Alla är bara fel, fel, fel. Ingen gör mig det minsta intresserad. Och varför skulle det? För det första är jag en relativt asexuell varelse (har egentligen aldrig riktigt diggat sex förutom med mitt ex) och för det andra har jag ingen typ. Vem sjutton har det? Det finns ju egentligen ingen inre mall att gå efter om man inte av någon outgrundlig anledning tror på Freud och arbetar efter Oidipus/Elktra – teorin.

Kanske är det där med att vara singel inte synonymt med att vara ”sökande”. Kanske syftar det ljuva singellivet på att känna sig fri från en annan människa. Jag är ju definitivt inte fri ännu, till exempel. Visserligen i teorin, men i praktiken vandrar jag fortfarande omkring med ett mer eller mindre krossat hjärna och det gör mig ju sannerligen inte fri. Kanske är singellivet den där fantastiska perioden i ens liv då man varken älskar, längtar eller behöver. Kanske är det den perioden som är den bästa eftersom man umgås med den enda personen i världen som man kan lita på just då. Sig själv.

7 svar till “”Tankar kring…” Singellivet

  1. E skriver:

    Jag har läst din blogg i nästan ett år nu och jag måste bara påpeka att även om jag alltid har älskat att läsa dina texter så blir de mer personliga nu när du har börjat göra lite videos. Nu så man får höra din röst ibland och verkligen förstå att sättet du skriver på också är sättet du pratar på. När jag läste denna text så läste jag den med din röst i mitt huvud och det har gjort att jag numera älskar dina texter om möjligt ännu mer än innan! Du är verkligen grym på att skriva Olivia och jag ser verkligen fram emot att läsa dina böcker i framtiden!

  2. Himelia skriver:

    Så bra tänkt och formulerat 😊

  3. Isa skriver:

    Alltså du är helt otroligt duktig på att skriva!! Ärligt talat brukar jag inte läsa bloggar, men din har jag verkligen fastnat för. Du har ett speciellt sätt att uttrycka dig på som får varenda mening du skriver att låta intressant och man känner igen sig i så mycket av det du skriver. Så jävla bra

  4. julux skriver:

    så spännande, jag är nya på blogg världen please , kika in !

  5. Ida skriver:

    Med ett krossat hjärta längtar jag ihjäl mig till den tiden nu beskriver i slutet, singelivet på riktigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.