Enter a title

hemma

​Hej på er. 

​Har haft en så mysig 24-timmars på båten. Satt ute på däck och periscopade lite (älskar att prata med er) samt läste lite ur min bok. Och drack te. Fick ett litet sting av FOMO när jag kollade allas MyStorys men det gick ändå över. Sedan kom en vän till mig och vi lagade lite mat och drack cava. Satt ute och kollade på solnedgången och var verkligen 35 år gamla. Haha. 

Dock sov jag så dåligt på båten inatt. Det var antingen jättevarmt eller jättekallt och jag kunde verkligen inte somna. Så idag är jag jättetrött, vi vaknade vid 9 och gick upp för att packa ihop allting. Åt frukost och gick in till stan och nu är jag hemma. Om en timme ska jag plåta en editorial, uhh. Som vanligt kan ni hänga med på snap och kolla back stage yeah. Heter OliviiaHageus 🙂 

​Anyways, planerar att göra om bloggen lite. Ni höll ju med mig i inlägget nedan; jag har blivit lite mer… platt, typ. Jävigt tråkigt. Det ska jag genast sluta med. 
Som tur är så är plåtningen precis här i närheten så jag tänker bara glida dit i mjukisbyxor typ. Ser fram emot att halvsova medan jag får makeup lol. 
Plåtningen lär ta hela dagen så vi får höras sen va. Puss

båt

​Tog mitt pick och pack och drog ut till båten. Ska spendera natten här. Så sjukt nice verkligen. 

I torsdags pratade jag lite med Alva om min blogg. Om att den har blivit tråkig. Visst har den det? Det senaste året har jag verkligen tappat mer och mer av ”mig själv” eftersom att jag blir mer och mer försiktig. Typ att jag vill passa in i alla olika mallar så att ingen kan avfärda mig. Vara anpassningsbar och transparent. En kameleont. En politisk korrekt kameleont som tipsar om kläder, det är vad jag är. 

Jag tror jag alltid varit lite ​för ​rädd för att få hat. Speciellt om man får hat av någon som är bättre, eller mer legitim kanske man kan säga. Svårt att förklara….. Men jag kanske saknar the edge. Typ. 
Hm, jag vet inte hur jag ska formulera mig? Men förut kunde jag verkligen uttrycka hur mycket jag älskade mig själv, min fina kropp, min attityd …. nu är jag så snäll och GULLIG ist. Fy fan för det.

Aja vi hörs lite senare, nu ska jag sträckläsa Simone Beauvoir. 

faux fur

Denna höst vill jag ha en fake-päls i alla regnbågens färger. Här har ni mina favoriter som jag kikar på!

1 HÄR // 2 HÄR

4 HÄR // 5 HÄR

FACE x Reebok

Jaa. I torsdags kväll mötte jag Megan vid Regeringsgatan. Det var ett öppet event som vi kikat lite på och det var verkligen värt att vi gick!! Roliga människor, fint uppstyrt och kall dryck till förfogande. Vi minglade runt lite (oj nu ljög jag, vi minglade inte ett dugg, vi snackade bara skit med varandra) och senare gick alla rakt över gatan in till Kåken där det var någon slags avslutsningsfest (?). Förstod inte riktigt konceptet.

Jaa, tog en hel del bilder på Kåken! Haha. Jag och Maja drog sedan vidare och röjde hela natten innan vi kom hem och stupade i säng. Hade en så ROLIG kväll även om jag var rejält full vid slutet. Samt att jag blev utslängd från en klubb?? Alltså väldigt tidigt på kvällen, när jag inte var så full. Jag satte mig ner på en avsats och skulle leta igenom väskan efter något när en vakt får spel och ba "UT!!! DU ÄR BERUSAD!!!" då hade jag varit inne på klubben i 3 sekunder haha. Jag var dock inte sur vi dansade vidare och hade det superkul.

Vigårda & klänningar

I torsdags mötte jag @alvafrostander för att prova lite klänningar till Social Media gala som är … nästa vecka typ?? Fan. Hittade inget som passade direkt men får fortsätta leta.

Vi gick i alla fall till Vigårda där jag åt lite lunch (veg burgare som var sjukt god). Pratade lite med Alex som jobbar där! Sedan drog vi oss hemåt. Puss

Sorry för 0 uppdatering!! Har varit bakis hela dagen och mest velat kasta ut mig själv genom fönstret. Dock ingen ångest! Har massa bilder att visa imorgon. Hörs då

Svaren

Här har ni svaren! Ni får ursäkta att jag är extremt oklar och ibland svävar iväg lite. Kram på er

jag

Vem är jag?

Jag brukar scrolla igenom min blogg rätt ofta. Kika på inlägg som jag skrev för länge sedan. Speciellt de inlägg jag skrev när jag var i Paris. Vilken skör, hysterisk person jag var. Jag var sjutton år och orädd. Jag vill inte glorifiera det men ibland kan jag längta tillbaka. Till när det började. När jag inte visste var det skulle leda, hur mycket skit jag skulle få ta, hur jobbigt allt skulle bli. Jag vill ibland tillbaka till där kvällen i Paris då jag träffade två fruktansvärt rika kläddesigners som lotsade mig genom VIP-en och lät mig knarka i deras ferrari. Jag vill tillbaka till de där knäppa kvällarna då man vaknade upp dagen efter och inte riktigt visste om man skulle skratta eller gråta.

Och samtidigt, när jag tänker på den tiden, får jag ont i magen. Jag var så himla, himla olycklig. En liten tjej med flackande blick som plötsligt var vuxen. Det var så himla märkligt att glida in i den där världen och känna att man passade in när det var tydligt att det inte funkade. När man liksom medvetet bestämt sig för att kliva rakt ut över klippkanten och inte se sig om. Man var ju aldrig ensam; alltid omgiven av folk som också hoppat. Men det gällde att aldrig få panik. Man föll och man föll men man fick aldrig ångra sig. Jag kände minst två personer som dog i fallet men det spelade ingen roll. Man fortsatte falla och man fortsatte älska pirret i maggropen trots att du och alla man föll med visste att man var påväg mot en säker död, förr eller senare.

Jag berättar ibland om nätterna och dagarna då jag befann mig i fritt-fall. Jag berättade mycket till en person jag stod väldigt nära. Men hen blev så förskräckt och så rädd av mitt vittnesmål att hen inte ville höra. Många rynkar på näsan och tycker att det är något jag ska hålla för mig själv; kokainet, utekvällarna, killarna. Det är inget nån vill höra. Men jag vill berätta hela tiden. För jag var med om en hel livstid på de där 9 månaderna som jag bröt ner mig själv. Jag försvann från jorden och återuppstod som Jesus själv och därför vill jag berätta. Om att man faktiskt kan dö och ändå leva igen.

uh

Alltså, hörni.

Jag är så sjukt oinspirerad. På riktigt. Är helt låst. Försöker skriva men är typ för stressad över att ingenting i mitt liv är på plats. Har så mycket som hänger i luften.

För det första ska jag flytta hemifrån. HELL YEAH tänker ni men jag får ont i magen av det. Inte för att jag inte vill , tro mig, är extremt klar med att bo hemma, men jag vill ha min lägenhet NU. Jag har sprungit och kollat på en del men ingen klaffar. Ingen är perfekt. Förutom den på Odenplan men där var det ju som sagt någon idiot som budade en miljon över utgångspriset. Ja. Vill att allt ska vara klart nu på sekunden så att jag äntligen kan få ett eget hem och lite lugn och ro.

Sedan är det pengarna. Just nu är jag så extremt fattig att jag inte vet var jag ska ta vägen haha. Vet att jag får in en hel del pengar nästa månad, men det är ju nästa månad. Vad ska jag göra fram tills dess undrar jag. Så fort allt kommer igång ska jag dock ta mitt pick och pack och åka på en resa. Förmodligen till Pariis. Jag jobbar ju inte ”på riktigt” atm men undrar om jag borde göra det? HM. Det får jag se nästa vecka. 

Sedan är det boken. Som jag skriver på. Det går bra, men jag är också nervös över det. Vill att den ska vara perfekt innan ni får läsa. Helt och håller genialiskt. MEN den kan ju inte bli genialisk om jag inte har inspiration. Och det har jag inte. Jag har fått ett släng av skrivkramp och det stressar mig mer än något annat.

Och on top of everything är det kallt ute. Ja, vilka jäkla i-landsproblem jag har. Måste boka in psykolog-tid och reda ut mina känslor.