om att bli kär

Man hittar någon. Man kanske springer in i någon på stan. Eller sätter sig i någons knä på en fest. Eller går på en nervös date på Tinder.

Man hittar någon. Man smsar trots att man egentligen inte gillar att göra det. Man ringer långa samtal. Man går ut och röker och sitter med telefonen tryckt mot örat och balanserar på trottoarkanten och tappar balansen när han säger något roligt. Man döljer ett löjligt fnissande med ena handen och man låtsas vara sur och så lägger man på och inser att man stått ute i minus 15 grader i fyrtiofem minuter. Man bryr sig inte. Man går upp och lägger sig i sängen och somnar inte förrän fyra timmar senare för att hjärnan går på högvarv.

Man ses. Man tittar på en film. Man väljer filmen tillsammans, är löjligt diplomatisk, krånglar lite med HDMI-sladden ett tag och slår sig sedan ned i soffan med chips och godis och popcorn som ingen av er rör. Man tittar koncentrerat på filmen och hör inte ett enda ord. Man rullar axlarna bakåt och lutar sig nonchalant mot soffryggen och råkar stöta till hans ben och han drar upp knäna och när två timmar och fyrtiofem minuter har gått kan ingen av er komma på vad filmen handlade om men ni kan beskriva ljudet av den andres andetag utan att blinka.

Man säger hejdå i dörren. Stannar kvar i en millisekund för länge och tvekar. Kommer av sig. Man kysser varandra fumligt i sekunden mellan två hjärtslag och blodet exploderar som om det var bensin som tändes på och man snubblar bakåt in i hissen ut i entren ut på gatan och hela vägen hem brinner man. Man brinner och brinner och brinner och från tredje våningen följer någon en med blicken och brinner lika mycket.

Man ramlar rakt in i varandras armar och hånglar och pussas så att omgivningen skriker att man ska hitta ett rum och man skrattar och pekar finger och hånglar lite mer för vad fan har dom med det att göra, fattar de inte att hela världen kretsar kring oss? Hela universum finns till för att vi två ska kunna hålla handen påväg mot konsum och hela jorden existerar bara för att jag ska få se dig skratta.

Man hittar någon. Bara en dag helt plötsligt står man där med sin hittade person. Man gör det. Man hittar någon

Enter a title

Morning

Godmorgon på er. Idag har bestämt mig för att börja äta lite bättre. Har ätit massa skit nu senaste … månaderna? Haha. Gillar dessutom att pyssla med mat och juicer och grejer, tills jag tröttnar. Så vi får se hur länge detta håller!
Juicen består av en halv citron, färsk spenat, 2 kiwis med skal och vatten.

Idag ska jag göra naglarna och sedan ska jag jobba. I en galleria, typ? Haha. Ska sitta på en scen medan någon fönar mitt hår. Lol. Vi hörs sedan!

för 50

1 HÄR // 2 HÄR

4 HÄR // 5 HÄR

Älskar ringar. Efter att Megan tryckte på massa på mina små knubbiga fingrar när vi var på fashion week blev jag lite halvt besatt. Men har dock alltid känt att det är så onödigt med pengar, eftersom jag tappar bort smycken hela tiden. Dessa kostade dock bara 50 :-! De är på rea. In och kolla 🙂

​inlägget innehåller adlinks

C.A

Fick en kommentar från en läsare som frågade om jag kunde skriva om C.A, alltså cultural appropriation. Hon undrade hur en frisyr, så som cornrows, kan vara rasistisk. Jag har ju inte tolkningsföreträde men jag kan försöka mig på att förklara ändå. Jag och Alva pratade om detta i ett poddavsnitt som ni hittar här (nr 6).

Den enkla förklaringen till varför svarta inte tycker att det är okej när vita bär ”svarta frisyrer” är eftersom de själva blivit retade eller diskriminerade för att ha burit exakt samma frisyr. Vi vita stjäl ständigt svartas kultur och gör den till vår egen, för bara då blir den okej och acceptabel. Det handlar om så mycket mer än en frisyr. Det är inte flätorna i sig, det är hela fenomenet med att vi ständigt plockar ur andras kulturer för att göra den till vår.

Det är väl typ som när man hittat en skitbra låt, som är sådär astung och unik, men ingen gillar den. Alla tycker man har skitdålig musiksmak och att man bara ska sluta lyssna på den där för ingen annan gör det. Men så tar en annan person upp sin telefon på festen och ba ”lyssna på den här!!” och spelar upp samma låt. Och man ba ???????? What the hell???? Ni vet den där impulsen man får, att man bara vill ställa sig upp och skrika JAG HITTADE DEN FÖRST FÖR HELVETE. Men det gör man inte, för ingen skulle lyssna ändå. Man har fortfarande skitdålig musiksmak.

Känslan av att någon annan stjäl något som man själv ser som sitt eget måste vara fruktansvärd. Det är det som är grejen med C.A. Att svart kultur inte är okej på en svart kropp, men helt acceptabel på en vit. Att vi kan välja och vraka mellan olika stilar och kulturer för vi passar in överallt, medan svarta ständigt får höra att de ser smutsiga ut eller att de borde PLATTA DET DÄR HYSTERISKA HÅRET. Ni fattar poängen. Därför bör vi vita förstå att svart kultur tillhör den svarta kroppen. Det handlar framförallt om respekt.

älskar

Skor HÄR // Oversize polo HÄR // Skjorta HÄR // Legging HÄR

​Here you go. ​En billig, skitsnygg outfit som man kan dra på sig om man är typ bakis eller bara inte orkar ha obekväma kläder. Inte samma färger då men ändå jätttttttefint. 

frustration

Jag hatar att läsa nyheterna.

Trots det sätter jag mig varje morgon med Svensk Dagbladet och skummar igenom artiklarna. Läser om bombningar, mord, våldtäkter, rån, misshandel, apatiska barn, flyktingar, krig och förstörelse. Sedan dricker jag upp resten av mitt te och viker ihop tidningen. Fortsätter min dag. Drar på mig mina acneskor, blir ledsen över att de är lite repade. Råkar tappa min mobil i marken och blir helt förstörd. Asförbannad blir jag. Går till Brillo och tar ett glas vin med en vän och klagar över min spruckna skärm. Sedan går jag hem mot kvällen, pussar på min lillasyster och äter middag med familjen. Bråkar lite med mamma. Längtar till att flytta hemifrån för familjen är så jobbiiiiig.

Somnar, vaknar, läser tidningen igen. Möts av nya hemskheter. Men de rör inte mig. De händer långt där borta, på andra sidan jordklotet, i en annan värld. En värld som bara existerar när jag öppnar tidningen. Så fort jag viker ihop den försvinner den där världen, i alla fall för mig.

Men den gör ju inte det. Den är där hela tiden. Medan jag sitter här på il cafe och skriver så existerar en värld där flickor blir våldtagna trettio gånger om dagen. Där mammor håller om sina döda fucking barn. Bröder gråter över sina syskon. En liten flicka förlorar sin pappa. Det finns så oerhörd mycket misär i världen. Så oerhörd mycket lidande på grund av pengar och män.

Vi i Sverige lever i princip i himmelriket. I jämförelse med resten av världen lever vi i extrem överflöd. Jag läste frågorna jag fick på detta inlägg och blev så jävla frustrerad. Lika frustrerad som jag blir när jag läser om huruvida det är värt att släppa in flyktingar när Sveriges ekonomi kan ta skada. HUR kan man diskutera detta?? Hur kan man överväga att neka dessa människors rätt till att leva? Det är precis det man gör. Man skickar dem till en säker död för att vi kanske blir fattigare.

Det handlar om att förstå att vår ekonomi inte betyder ett jävla skit om den jämförs med ETT ENDA liv. Det handlar om människor som dör. Det handlar om barn som sprängs i luften. Då spelar ekonomin ingen roll. Det handlar om att förstå att det man läser om i tidningen händer på riktigt. Jag tvivlar starkt på att ens den mest radikala SD-röstaren skulle kunna se på hur en treårig pojke drunknar och veta att man skulle kunnat rädda honom. Det är fler människor på flykt än någonsin förut och hälften av dem är barn. BARN för helvete.

Jag blir så arg och så fruktansvärt frustrerad när man pratar om detta. Vår ekonomi ska inte betyda jack shit i den här debatten. FY FAN för er som sätter ett pris på människoliv för att ni är för jävla bekväma.

När det väl kommer till kritan handlar det inte
om tolerans, eller om att vara givmild, eller om att vara PK, eller om att vara snäll. Det handlar för fan om att vara människa.

stay high

Jag landar i Sverige i en enda röra. Bokstavligen. Mitt bagage för alldeles för tungt så jag fick fördela packningen i diverse påsar, som nu hänger runt mina armar. Jag rullar ut ur Arlanda med packningen på en av vagnarna, solglasögon på, illamående. Vinkar hejdå till mina vänner, som möts av glada föräldrar. Jag puttar mödosamt ut vagnen och går raka vägen förbi alla släkt och vänner, ställer mig utanför och tar en cigg. Suckar djupt. Luften är kall, men det doftar åtminstone sommar. Jag röker upp, slänger iväg cigaretten och tar en taxi hem. Väl hemma pussar jag på min mamma och möter sedan Vanessa. Vi ska festa. I fickan har jag två ecstasy-tabletter, blå, i en konstig form. Jag fingrar på dem, smeker ytan med fingertoppen. Vi åker hela vägen ut till Lidingö och tar inte av oss skorna när vi går in i den stora villan. Utan att knacka skjuter vi upp dörren till sovrummet och killarna reser sig hastigt men vi vinkar åt dem att ta det lugnt. Jag halar upp mitt knark ut fickan och de slappnar av. Medan Vanessa hälsar släpigt på några av dem går jag direkt till skrivbordet. Krossar en av tabletterna, rullar eftertänksamt en sedel och hackar upp några linor. Vana, snabba händer. ”Ska ni snorta molly?” frågar en kille och skrattar till. Killarna här gör mig lika provocerad som utmattad, och jag gör mitt bästa för att ignorera dem. Deras försök till härskarteknik är skrattretande; de försöker verka otillgängliga genom att prata med en släpig lidingödialekt och sedan dra några allvarsamma skämt som ingen fattar. Jag ignorerar dem. Jag är bättre än er alla, tänker jag föraktfullt när jag böjer mig över de blå linorna och drar upp en. Det bränner som satan i näsborrarna och jag hostar. Harklar. Jaja. Vill ju ändå bli hög så snabbt som möjligt, vem pallar vänta i en timme innan det kickar? Ut i folkvimlet, hälsar på folk utan att se dem, hör hur de viskar. Paristjejen, hon som knarkar, hon som ligger med deras pojkvänner, det trashiga slöddret, är det jag? Är det det dom säger?

Jag lägger håret bakom öronen och blänger på dem. Tjejerna sneglar. Jag och Vanessa skrattar åt dem. Vi som snortar ecstasy utan att röra en min.

Festen slutar klockan fem på morgonen, vi sitter ute på balkongen. Jag är så hög att jag inte förstår ett ord av vad någon säger. Kokain, ecstasy, gräs och alkohol, pumpandes genom blodet. Det är först när jag är full av knark som jag känner tomheten. När det knäpper i öronen, när käkarna spänner, när det rycker i kroppen, då känner jag suget i magen och den hopplösa avgrunden som tycks öppna sig under mina fötter. Jag är ingenting, vid det här laget, bara en kropp och ett par trötta ögon. Jag sitter i någons knä och allt jag vill är att åka hem och få lite lugn och ro. Snälla, bara lite tystnad. Vill bara vara tillfreds, är det så jävla mycket begärt?

i väntan på ägg

Hej på er!!

What a fine morning eller något. Sitter hemma och väntar stressat på att mina ägg ska koka klart. Har sminkat mig lite hastigt och lustigt och snart ska jag iväg på ett möte. Sedan lunch med en kompis och fixa naglarna. Vilket liv va. Låter som en riktig bloggerska.

Såg att någon frågade om settingsprayen, om den gör hyn oljig och så vidare. Personligen vill jag ju att hyn ska vara ”oljig” eller glansig, tycker det är så snyggt, så denna kanske funkar lite för bra för min smak haha. Hyn blir supermatt och sminket håller hela dagen. Jag har dock väldigt känslig hy så ibland kan det svida lite runt ögonen när jag sprejar, men det är det enda ”negativa” jag märkt. HÄR hittar ni den.

Jag hoppas ni mår bra i alla fall. Ska uppdatera er mer sen, nu tror jag mina ägg är klara. Lol vi hörs

Shoot

Hej på er. Uhh vilken lång dag. Var hemma imorse och bytte om innan jag drog till plåtningen. Vi höll till i närheten vilket var jätteskönt.
Jättemysigt gäng och superfina kläder verkligen!! Har dock glitter överallt. Tog en lång dusch när jag kom hem men har fortfarande glitter i hårbotten haha.

Längtar efter att få visa bilderna!! Blir säkert grymma. Kram

GERARD COSMETICS

glad över att äntligen få visa er mina fina, nya produkter från MadLady!

Alla kommer från Gerard Cosmetics som jag tipsat om förut! Fick välja tre produkter ur deras sortiment som jag fick hem på posten förra veckan. Yesssss vad nöjd jag är. Just nu har de en kampanj då det är 20% rabatt på alla deras produkter. Så in och kolla!

Först ut är denna fina highligher som är helt perfekt. Älskar highlighter och det blir lätt så att jag överanvänder det haha. Men denna var verkligen superbra och lätt att jobba med även om Sara suckade ljudligt när jag använde helt fel borste. HÄR hittar ni den!

Sedan har vi denna setting spray som doftar green tea (känns nästan som parfym när man sprutar den). Fick några nysattacker i början men nu har jag vant mig. Detta är alltså det man sprejar över ansiktet efter att man sminkat sig, för att allt ska hålla. Jag valde den framförallt eftersom jag var nyfiken men också för att mitt smink börjar rinna/försvinner så fort jag går ut. Det är sant!! När jag kommer hem på kvällarna behöver jag typ inte ens sminka av mig för att skiten har försvunnit. Yeah. Så denna var väldigt nödvändig! HÄR hittar ni den. Finns massa olika dofter!

​Sist men inte minst… ​Mitt hydra-matte lipstick som jag ÄLSKAR. Tipsade om dessa förut som en variant av Kylie Jennes smink. Den är ​så ​fin och sitter helt seriöst hela kvällen. Gick ut och åt och drack vin med denna och kom ändå hem med rosa läppar. Så denna är nog min favorit!
Den hittar ni HÄR. Det finns massor av olika färgat men jag rekommenderar er att kolla noga på bilderna där modellerna har provat färgen – det blir en helt annan nyans! Denna ovan är till exempel väldigt mörk på, trots att den ser vådligt rosa ut. 

Jag kan visa er hur allting ser ut på senare! Men om ni vill kika lite på grejerna så har de som sagt 20% rabatt just nu så in och kolla. Puss!