Ångest

jag

Vem är jag?

Jag brukar scrolla igenom min blogg rätt ofta. Kika på inlägg som jag skrev för länge sedan. Speciellt de inlägg jag skrev när jag var i Paris. Vilken skör, hysterisk person jag var. Jag var sjutton år och orädd. Jag vill inte glorifiera det men ibland kan jag längta tillbaka. Till när det började. När jag inte visste var det skulle leda, hur mycket skit jag skulle få ta, hur jobbigt allt skulle bli. Jag vill ibland tillbaka till där kvällen i Paris då jag träffade två fruktansvärt rika kläddesigners som lotsade mig genom VIP-en och lät mig knarka i deras ferrari. Jag vill tillbaka till de där knäppa kvällarna då man vaknade upp dagen efter och inte riktigt visste om man skulle skratta eller gråta.

Och samtidigt, när jag tänker på den tiden, får jag ont i magen. Jag var så himla, himla olycklig. En liten tjej med flackande blick som plötsligt var vuxen. Det var så himla märkligt att glida in i den där världen och känna att man passade in när det var tydligt att det inte funkade. När man liksom medvetet bestämt sig för att kliva rakt ut över klippkanten och inte se sig om. Man var ju aldrig ensam; alltid omgiven av folk som också hoppat. Men det gällde att aldrig få panik. Man föll och man föll men man fick aldrig ångra sig. Jag kände minst två personer som dog i fallet men det spelade ingen roll. Man fortsatte falla och man fortsatte älska pirret i maggropen trots att du och alla man föll med visste att man var påväg mot en säker död, förr eller senare.

Jag berättar ibland om nätterna och dagarna då jag befann mig i fritt-fall. Jag berättade mycket till en person jag stod väldigt nära. Men hen blev så förskräckt och så rädd av mitt vittnesmål att hen inte ville höra. Många rynkar på näsan och tycker att det är något jag ska hålla för mig själv; kokainet, utekvällarna, killarna. Det är inget nån vill höra. Men jag vill berätta hela tiden. För jag var med om en hel livstid på de där 9 månaderna som jag bröt ner mig själv. Jag försvann från jorden och återuppstod som Jesus själv och därför vill jag berätta. Om att man faktiskt kan dö och ändå leva igen.

2 svar till “jag

  1. feliciafranssn skriver:

    Ryser över ditt sätt att skriva. Vill så gärna läsa din bok nu

  2. rebeccasundin skriver:

    ååh du skriver så bra, vill läsa mer!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.