Okategoriserade

söndag

Hay.

Tänkte börja med att skriva tacktacktack till alla bloggläsare som kom fram till mig igår och hälsade/tog bild. Blev så himla glad och förvånad. Gillar ju er alla. Ni äger.

Så, med det sagt: jag ska strax uppdatera bloggen med bilder från igår. Hade en så jäkla märklig kväll, som avslutades med att jag kastade telefonen i väggen samt fick tidernas panikattack. Idag har jag bara hängt hemma hos Hanna, och märkligt nog känt mig ”ren”. Åkte buss hem med min trasiga mobil och ringde mamma från hemtelefonen. Fick ett pepptalk. Som faktiskt funkade. Grät en liten stund, sedan satte jag mig upp och sa högt

”Nu ska jag inte gråta mer.”

Förvånad över mitt eget uttalande upprepade jag orden. Lite starkare. Jag orkar inte gråta mer. Jag tänker faktiskt inte gråta mer. Över vad? Jag är ju ingen dålig person, även om jag bara ville lägga mig ner framför ett rusande tåg igår för att bespara världen min existens. Jag är faktiskt en ganska hyfsad person. Jag är snäll. Jag är empatisk. Jag är duktig på att skriva, och jag är klok. Jag kanske är lite knäpp, men vem är inte det?

Jag är dessutom den absolut starkaste personen jag känner. Jag klarar fan i mig allt. Har jag klarat mig genom arton år av knasigheter kan jag klara ett tag till. Vad är ett brustet hjärta då, egentligen?
Trams, som min farmor skulle sagt.

Så jag städade. Drog igenom hela rummet som en mindre virvelvind och rev ut kläder och grejer på golvet för att sedan sortera, vika och slänga. Kände mig nöjd efter en timme och hällde upp ett glas citronvatten. Satte mig framför datorn och avföljde, unfriendade och raderade. Sådär, tänkte jag och ville nästan skratta sådär som skurkar gör i filmer, mohahaha, men sedan fastade jag framför ett facebookklipp med en katt som får brainfreeze och kom av mig lite.

Jag börjar om igen, helt enkelt. Ensam den här gången. Jag vet vem jag är och jag vet att jag inte är värdelös. Jag kommer förmodligen bryta ihop igen om en timme, men jag är inte tillbaka på ruta ett. Jag har faktiskt kommit jävligt långt. Jag kommer förmodligen tappa all livslust om någon dag eller två, men då vet jag att det bara är tillfälligt. Jag vill ju faktiskt leva, det har jag velat ett tag nu.

Yaaaasss bitch, som megan skulle ha sagt, get em 

6 svar till “söndag

  1. TheRetiredModel skriver:

    Love you my little angel

  2. mollybergh skriver:

    Lite out of the blue kanske, men blir helt fast i ditt sätt att skriva, du skriver otroligt bra!!

  3. C skriver:

    Har du och Hampus gjort slut? 😟

  4. Hanna skriver:

    Ditt o Hampus förhållande har tagit slut, eller hur? DU ÄR STARK, du klarar det här, du är bäst, glöm inte det
    Massa styrkekramar

  5. anna skriver:

    Hjärtat brister såsom om det var jag igen, som om jag var tillbaka igen den dag det hände mig. Det gör så ont att veta, att se, hur något så bra kan ta slut såfort någon av oss känner för det när man vaknar upp en morgon. Det går snabbt, för ena dagen ser man på livet på ett sätt och andra dagen är det som man vaknar till. Fyfan vad jobbigt det kan vara, men du klarar det olivia. Du klarar ALLT.

  6. Line skriver:

    Du äger!!! Du glömde säga att du är en inspiration!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.