Okategoriserade

glas

Jag går på krossat glas. 

Inbillat, visserligen, men där. Jag går över parkettgolvet, känner hur skärvorna tränger in under fotsulorna, och det ilar av smärta för varje steg jag tar. Glaset, som är utspritt under mig, som finns i mina skor och under tyget på mina strumpor, som blir mer och mer smärtsamt ju mer jag går upp i vikt, som välkomnar den speciella tryggheten hos något som gör ont alldeles på riktigt, som gör ont sådär som man vet att det ska göra ont. Hur djupt glaset än skär i fötterna smärtar den aldrig lika mycket som det värkande orosmolnet i mitt bröst.

Jag går på krossat glas. 

För att det är sådant jag gör. För varje dag som går ligger skärvorna tätare, och de tycks bli vassare med åren. Jag promenerar till skolan med ben som knappt bär, men inte förens jag berättar om mig själv ser folk mina blödande fötter. Det är bara jag som kan se det krossade glaset. Det är bara jag som vet att jag kommer att gå på den resten av livet, trots att psykologer och andra välvilliga människor frenetiskt försöker sopa vägen framför mig. 

Jag går på krossat glas. 

Mina fötter är såriga och bör egentligen lindas om, men jag vet att om jag stannar upp så tränger glaset djupare in i fotsulorna. 

Jag går på krossat glas. Och det gör mig glad. Det gör mig stark. För jag vet att glaset aldrig kommer försvinna helt, men tids nog blir mina fötter så pass vana vid skärvorna att de slutar tränga in. Tids nog tjocknar min hud så att den inte får rispor. 

Jag går på krossat glas. Det är okej. 

​(2015.04.24)

2 svar till “glas

  1. Nikita skriver:

    Hej fina du!

    Jag tänkte bara tipsa om en tävling jag har på min blogg där man kan vinna hembakat, nyttigt, gott proteingodis. Allt du behöver göra är att lämna en kommentar och säga att du är med! Puss på dig 😊

    Direktlänk: http://nikitalindblad.isilife.se/2016/07/30/tavling-vinn-hemmagjort-proteingodis/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.