glas

Jag går på krossat glas. 

Inbillat, visserligen, men där. Jag går över parkettgolvet, känner hur skärvorna tränger in under fotsulorna, och det ilar av smärta för varje steg jag tar. Glaset, som är utspritt under mig, som finns i mina skor och under tyget på mina strumpor, som blir mer och mer smärtsamt ju mer jag går upp i vikt, som välkomnar den speciella tryggheten hos något som gör ont alldeles på riktigt, som gör ont sådär som man vet att det ska göra ont. Hur djupt glaset än skär i fötterna smärtar den aldrig lika mycket som det värkande orosmolnet i mitt bröst.

Jag går på krossat glas. 

För att det är sådant jag gör. För varje dag som går ligger skärvorna tätare, och de tycks bli vassare med åren. Jag promenerar till skolan med ben som knappt bär, men inte förens jag berättar om mig själv ser folk mina blödande fötter. Det är bara jag som kan se det krossade glaset. Det är bara jag som vet att jag kommer att gå på den resten av livet, trots att psykologer och andra välvilliga människor frenetiskt försöker sopa vägen framför mig. 

Jag går på krossat glas. 

Mina fötter är såriga och bör egentligen lindas om, men jag vet att om jag stannar upp så tränger glaset djupare in i fotsulorna. 

Jag går på krossat glas. Och det gör mig glad. Det gör mig stark. För jag vet att glaset aldrig kommer försvinna helt, men tids nog blir mina fötter så pass vana vid skärvorna att de slutar tränga in. Tids nog tjocknar min hud så att den inte får rispor. 

Jag går på krossat glas. Det är okej. 

​(2015.04.24)

Enter a title

söndag

Hay.

Tänkte börja med att skriva tacktacktack till alla bloggläsare som kom fram till mig igår och hälsade/tog bild. Blev så himla glad och förvånad. Gillar ju er alla. Ni äger.

Så, med det sagt: jag ska strax uppdatera bloggen med bilder från igår. Hade en så jäkla märklig kväll, som avslutades med att jag kastade telefonen i väggen samt fick tidernas panikattack. Idag har jag bara hängt hemma hos Hanna, och märkligt nog känt mig ”ren”. Åkte buss hem med min trasiga mobil och ringde mamma från hemtelefonen. Fick ett pepptalk. Som faktiskt funkade. Grät en liten stund, sedan satte jag mig upp och sa högt

”Nu ska jag inte gråta mer.”

Förvånad över mitt eget uttalande upprepade jag orden. Lite starkare. Jag orkar inte gråta mer. Jag tänker faktiskt inte gråta mer. Över vad? Jag är ju ingen dålig person, även om jag bara ville lägga mig ner framför ett rusande tåg igår för att bespara världen min existens. Jag är faktiskt en ganska hyfsad person. Jag är snäll. Jag är empatisk. Jag är duktig på att skriva, och jag är klok. Jag kanske är lite knäpp, men vem är inte det?

Jag är dessutom den absolut starkaste personen jag känner. Jag klarar fan i mig allt. Har jag klarat mig genom arton år av knasigheter kan jag klara ett tag till. Vad är ett brustet hjärta då, egentligen?
Trams, som min farmor skulle sagt.

Så jag städade. Drog igenom hela rummet som en mindre virvelvind och rev ut kläder och grejer på golvet för att sedan sortera, vika och slänga. Kände mig nöjd efter en timme och hällde upp ett glas citronvatten. Satte mig framför datorn och avföljde, unfriendade och raderade. Sådär, tänkte jag och ville nästan skratta sådär som skurkar gör i filmer, mohahaha, men sedan fastade jag framför ett facebookklipp med en katt som får brainfreeze och kom av mig lite.

Jag börjar om igen, helt enkelt. Ensam den här gången. Jag vet vem jag är och jag vet att jag inte är värdelös. Jag kommer förmodligen bryta ihop igen om en timme, men jag är inte tillbaka på ruta ett. Jag har faktiskt kommit jävligt långt. Jag kommer förmodligen tappa all livslust om någon dag eller två, men då vet jag att det bara är tillfälligt. Jag vill ju faktiskt leva, det har jag velat ett tag nu.

Yaaaasss bitch, som megan skulle ha sagt, get em 

Posters

1 HÄR // 2 HÄR // 3 HÄR

Längtar till att flytta hemifrån. Förhoppningsvis händer det lite grejer i höst … 🙂 men har en plan för hur jag ska inreda, och de viktigaste smådetaljerna är enligt mig tavlor. Hittade dessa på IMSO och älskar dem. Typ en över soffan i vardagsrummet och en i köket. De ser lite gammaldags bio-aktiga ut ? De var inte superdyra heller. Finns massor olika men dessa var mina favoriter. Vilken borde jag beställa??

All black everything

1 HÄR // 2 HÄR // 3 HÄR

Den första är billigast, sedan blir de lite dyrare. Jag använder aldrig bh, gav upp den helvetesgrejen för ett år sedan. Istället älskar jag spetsunderkläder, som dessa. Tycker det är så fint under en svart, lite uppknäppt skjorta, så att man anar banden. Dessa är från Nelly!

Hemma

God morgon. Vaknade upp i mitt rum hemma på Sveavägen och var lite förvirrad i början, men vande mig snabbt. Känns väldigt skönt, och väldigt vemodigt, att vara hemma igen. Det är så nu för tiden. Man kan aldrig bara känna en sak, utan glädjen är alltid strösslad med vrede eller tvärtom.

Nu kanske jag babblar. Har extremt ont i min tå, ska ni veta. Har fått skavsår mellan stortån och ?pekfingertån?, så kan inte gå. Blir alltså inget marscherande i Pride för mig, även om jag alltid velat. Har aldrig vart hemma under Pride förut, så är supertaggad på att få titta på paraden i alla fall. Önskar alla en glad Pridevecka!

Vi hörs snart

Yesterday

Vid sextiden igår åkte min systers kompisar iväg till flygplatsen, och med det blev jag ensam kvar i lägenheten. Tog med min bok och en kall öl och satte mig på stranden. Tittade lite på familjerna som var kvar och njöt av kvällssolen. Levde mitt liv.

Sedan gick jag upp till lägenheten och fortsatte läsa, och vid åttatiden fick jag en liten hälsning från en gammal kompis från Paris. Tog en dusch och mötte upp henne där hon bodde. Vi satt på balkongen och drack rosé och pratade om depression och om att inte ursäkta sig själv. Hade det så mysigt!!
Vid ett-tiden tog vi vårt pick och pack och promenerade till Baoli för att dansa lite, men musiken var verkligen värdelös. Inte särskilt roliga människor heller faktiskt. Så vi drog vidare till gotha. Där var däremot musiken tung. Vi träffade direkt ett tyskt killgäng som vi hängde med, världens finaste människor!!! Satt ute i en halvtimme och pratade med två av dem. Vi dansade och röjde och somnade direkt när vi kom hem.

Lyckades ännu en gång få till en fantastisk utekväll. Skrattade hela kvällen och hoppade runt i sofforna. Nu är jag iaf på väg till flygplatsen för att bege mig hem till Sverige. vi hörs när jag landat!!

Sommartips

Sommaren är inte slut. Jag upprepar mantran nästan lite desperat för mig själv. Sommaren har alltid gått för snabbt, men den här gången har jag faktiskt tid kvar att njuta. Vem har inte det? Oavsett jobb eller semester skiner solen och för att göra det bästa utav veckorna som är kvar tänkte jag lista lite inspirerande tips (mest för att jag själv ska följa dem). Here we go!

Nu menar jag inte den vanliga, trötta "vi köper ett paket jordgubbar och en Box vin"-grejen. Jag menar en organiserad, planerad picknick. Ett litet knytkalas där alla lagar mat i förväg och har med sig ordentliga högtalare, kortspel, filtar och varma kläder. Att bara sitta i timmar och äta, prata och mysa må ju vara det bästa som finns. Helst nära vattnet.

Man underskattar alltid platsen man bott i hela sitt liv. Som Stockhom, för mig då. Jag bockade av alla turistattraktioner när jag var liten men har jag egentligen sett allt? Var på Skansen med min lillasyster och älskade det, haha. Så gör en utflykt! Dra med pojkvän/flickvän eller bästa kompis till gröna Lund eller Skansen, ta båt till någon närliggande ö eller åk ut en bit utanför Stockholm för att komma ut i naturen. Samma gäller ju för andra städer i Sverige men de har jag inte så stor koll på. Lek turist och kolla in olika attraktioner för de som aldrig varit i din stad, och gör dem igen. Extremt underskattat verkligen

1 HÄR // 2 HÄR // 3 HÄR

De flesta har väl (om ni är som jag) redan gjort av med budgeten för sommaren på resor och liknande, men ni som inte har det… Spara pengarna!! Finns ingen bättre tid att shoppa än slutet av sommaren, då det är rea och då man dessutom känner dig sugen på att uppdatera garderoben till hösten. Känner ni igen er? Den där impulsen av att "skapa en ny version av sig själv" så fort sommaren är över. Nyår kan slänga sig i väggen, det är på hösten vi är redo för förändring. Slängde in några snygga klänningar från Nelly som är på rea om ni ville ha lite inspiration!

1 HÄR // 2 HÄR // 3 HÄR

Jag ska inte lura er. Jag hatar att träna. Alltså, jag avskyr det. Men för ett år sedan kunde jag faktiskt hitta en bra rytm. Kanske framför allt för att det var sommar. Gav mig ut på en timmes runda på Gärdet och gillade faktiskt att se hur jag kunde springa längre och längre utan att bli andfådd (läs: få hjärtinfarkt). Sommaren är den perfekta tiden att hitta "lugnet" i träningen; att träna för att bli stark och må bra, inte för "beach2k16". Det kliar lite i musklerna när jag hamnar på sport-avdelningen på Nelly.

Kanske inte det mest originella, haha. Men det är så himla nice att dra ihop ett gäng efter jobbet/skolan/vad man nu pysslar med och sätta sig på klipporna vid Kristineberg och laga mat. Ta med en engångsgrill, korv, grönsaker, chips och öl och prata om vad man gjort i sommar, sedan promenera hem. Fasiken, får mig att längta efter Sverige.

iPhone case

1 HÄR // 2 HÄR // 3 HÄR

Behöver ett nytt skal igår, typ. Mitt från &other stories är trasigt i alla kanter haha. Precis som min mobil då :p
Tänkte beställa hem någon av dessa iaf. Lutar åt den första. Är lite trött på marmorgrejen men med färgerna blir det lite mer originellt. Vilken är er favorit?

PRO-black

Jag är inte rätt person att predika. Jag är vit och tillhör medelklassen, växte upp under de bästa förhållandena. Men alldeles för ofta ser jag hur POC kämpar för att nå ut med sitt budskap och blir avfärdade som "högljudda" "överdrivna" eller rent av "lögnaktiga". Jag hoppas därför, med viss frustration, att dessa vita personer istället lyssnar på mig. För jag är ju vit. Jag är ju som er. Jag föddes rakt in i en maktposition, trots att den inte är ultimat på grund av att jag är kvinna. Jag är vit, och jag hoppas att jag kan få dig som är anti-black att förstå följande; rasismen försvinner inte bara för att du inte ser den. Den försvinner inte bara för att din bästa vän som är svart är okej med att du tilltalar hen med n-ordet. Den försvinner inte i och med att du gillar en anti-rasistisk artikel. Rasismen börjar här, i våra hem, i våra relationer, på våra arbetsplatser och på våra skolor. Den kan vara brutal, ibland komplex, ofta våldsam och i andra fall silkeslen. Den genomsyrar varje samtal och tanke, varje byggsten i vårt samhälle. Den genomsyrar oss, den smutsar ner våra sinnen, och den kommer inte att försvinna förrän vi förstår detta. Vi vita har ett ansvar, nej en skyldighet, att ge upprättelse till de vi ständigt förnekar, medvetet eller omedvetet. Vi märker inte ens att vi är priviligierade, vi märker inte ens att vi är på toppen av varenda hierarki som finns i världen. Vi är inte och kommer aldrig vara utsatta som dom är. Vi är inte och kommer aldrig vara rädda för att säga ifrån till polisen, för vi vet att vi inte kommer bli mördade för en enkel protest. Vi är inte och vi kommer aldrig vara oroliga för våra barn eller syskon, för vi vet att de aldrig kommer att behandlas på det sätt som vi behandlar POC.

Jag är inte rätt person att predika, jag har själv gjort många misstag, men kanske kan jag använda min maktposition åt någonting gott. Kanske kan du som är ignorant lyssna på mig. Kanske kan du, när jag säger det, förstå att POC inte är galna människor som hatar alla vita. Kanske kan du som vit förstå att människor, precis som du och jag, någon gång kommer att tröttna på att bli mördade. För CD skivor.
Kanske kommer du förstå att proteserna runt om i världen inte är ogrundade; att den bygger på år efter år av rädsla och oro för ett samhälle som de i högsta grad tillhör men egentligen bara är delaktiga i på papper, ett samhälle där vi säger oss välkomna alla människor, så länge de passar i den fina, vita mallen.
Det är inte vår kamp, men vi måste stå med dem. Det är inte vår frustration, men vi kan dela den. Vi kan försöka, genom att lyssna.
Så för att påminna mig själv, och alla andra vita, säger jag; lämna över ordet. Vi haft det tillräckligt länge ändå.

Bloggtips

Läser inte så många bloggar. Egentligen bara de jag känner. Men här är lite tips!!

Paula Wallinsom precis startat blogg!! Jag ser mycket potential hoho. Vi pratade om att hon skulle skaffa blogg senast igår, och here we are. Jag tror vi kan vänta oss mycket inspo-bilder, mysiga fikor, fina bilder, mode-tips och texter från henne. @paulawallin in och kolla!!

Alva Frostander – såklart. Vore ju märkligt om jag inte läste hennes blogg. Om ni mot all förmodan missat det så driver vi ju podden tillsammans (som nu är ganska försenad……) @alvafrostander

Klara Lindblad – också en nära vän som jag känt i hela mitt liv. Hennes blogg är så mysig, bilderna är jättefina och hon hittar alltid på grejer. I höst ska hon flytta till USA?! Är så STOLT och GLAD för hennes skull. In och kolla
@klaralindblad