Torsdag

Är nere. Vet inte varför. Ibland kan jag förklara ångest såhär:

Du är på nivå 10. Glad, nöjd, tillfreds. Sedan händer något som gör att du droppar till 0 (i mitt fall: bakisångest efter balen). Sedan kan det vara så att allt som händer efter det blir plus eller minus.
Vädret suger, -1 nivå. Illamående. Stress över skolan. Stress över betyg. Stress över sommaren. Stress över framtiden. Stress över pengar.

Min skrivare går sönder och vid det här laget är jag på nivå -8 så då börjar jag nästan gråta.

Nu har jag fått två plussaker i alla fall. Blev godkänd på gymnasiearbete.

Enter a title

Åskmoln

Jag är förbannad. Riktigt lack. Har haft grov ångest hela morgonen, av okända anledningar, och allt bara byggs på tills jag blir förbannad.
Jag mår skit helt enkelt. Mår illa, känner mig snurrig, mätt trots att jag bara fått i mig en banan. Ingenting är kul. Kanske är det en blandning av ångest och skolpress? Jag vet inte. 

När jag tar studenten ska jag sova i flera dagar. Jag ska bara lägga mig i sängen och sova. Länge och väl. 

Gårdagen

Hej på er. Igår var det releasefest för Kristians nya låt samt videon som jag är med i. Den släpps om en halvtimme!!!

Vi hängde på kåken och drack öl och fick lyssna på en akustisk version av låten, som Kristian och Hampus framförde. Fan. Min pojkvän är så jävla snygg. Blir helt matt.

Hur som. Mådde ganska dåligt framåt kvällen så drog hem och lade mig i sängen. Sedan kom Hampus hem och pussade på mig 🙂

Bilderna från balen kommer om någon dag!

Studentbal look

Klänningen från Chérie. Köpte den dock i nian, så du som tyckte att du kände igen den hade helt rätt :p örhängen från Chérie också.

Update

Hejsan. Ska blogga senare ikväll, men nu har jag lite annat för mig!! Kvällen igår var fantastisk??! Hade så kul. Berättar mer senare. Puss!

Studentbal

Har studentbal nu!! På Operakällaren. Väldigt trevligt.

Snap

Är nu påväg hem till Hampus för att hämta lite grejer, sedan ska jag träffa Hanna en sväng.

Har en molande känsla av ångest. Vet inte varför. Kanske en blandning av detta ständiga tjafs som pågår, och att jag saknar min pappa, att jag snart är arbetslös, att jag känner mig misslyckad. Vanliga tonårskänslor, det vill säga.

Det är jobbigt med ångest. Ingenting att ta på, direkt. Jag önskar att alla bara var snälla människor. Förstår ni vad skönt det skulle vara, om alla bara ville den andras bästa? Om man bara liksom tog hand om varandra?

Äsch, vad menar jag egentligen. Jag är nog bara rädd att förlora tryggheten.

Verkligheten

Är ute på stan och flänger runt. Letade efter lite grejer på HM när jag blev frälst. Nu har jag ju sagt att jag ska lämna rasism-diskussionen eftersom jag varken har tolkningsföreträde eller känner mig utbildad nog, men detta måste jag bara ta upp. Jag har ju vetat om hur mörkhyade rasat mot sminkföretag då de bara säljer vita /beige hudtoner, men detta fick mig verkligen att bli illamående. Jag visste inte att det var så allvarligt. Att samhället är pass genomsyrad av strukturell rasism att mörkhyade inte bara ignoreras utan fullkomligt exkluderas ur samhället på alla plan. På alla nivåer. Det fanns inte en enda foundation för mörkhyade. Inte ett enda mörkt puder. Absolut ingenting. Det mörkaste jag såg var en palett i ett contour-kit.

Fattar inte att det går så långsamt. Motherfucking 2016 och mörkhyade kan inte sminka sig för ingen vill typ erkänna deras existens. Det gör mig så ledsen och så arg. Jag vill typ be om ursäkt trots att det inte är mitt fel.

Ja, dagens tanke. Går omkring på stan och har ångest. Ska sätta mig och läsa mår bättre då.