utdrag

Paris.

Jag ligger i gräset och kisar upp mot Eiffeltornet. Runt omkring mig skickar vinflaskor runt. I början av året var det säkert 5 elever som bröt sönder sina nycklar i hopplösa försök att öppna vinflaskor, men vid den här tiden är vi så pass rutinerade att många av oss har en korkskruv fastlåst i nyckelknippan. Jag blundar och lyssnar på sorlet; Johannes härmar högljutt Constantins skånska dialekt, Joakim skrattar så att han frustar, Linns skriker att hon ser en humla och Anna suckar åt henne. Gaia brister plötsligt ut i sitt mullrande gapskratt som kan få vem som helst att vända sig om efter henne, Emma ber om en bit ost, Josefin skrattar (eller gråter?) över en skåning hon träffat för någon vecka sedan.
Jag ligger med huvudet i Katarinas knä och hon stryker mig frånvarande över håret medan hon försöker lyssna på Max långa utläggning om ett brunchställe han varit på. Katarinas hud är knottrig, solen är påväg ner och det börjar bli kyligt, men alkoholen börjar värma upp oss. Vi planerar att stanna ett bra tag till.
Här ligger jag. Fortfarande är mitt liv en enda röra; jag knarkar, skär mig, gråter, skärmar av, vill dö, vill leva, vill försvinna ibland och aldrig mer komma tillbaka, vill omfamna hela världen andra dagar. Ja, här ligger jag.
Jag tittar upp mot himlen och känner hur hela jag fylls av en så stark våg av lycka att jag har svårt att andas. Känslan sprider sig till läpparna och jag ler, från öra till öra, och börjar skratta när jag hör Gaia smälla till Johannes hand när han försöker stjäla hennes baguette. Här ligger jag. Omgiven av klassen, människorna jag lutat mig åt, människorna jag har levt med. Här ligger jag. Jag har aldrig känt mig så hemma. Det finns inte ord som förklarar hur mycket jag önskar att jag bara kunde frysa det här ögonblicket, just precis nu. För trots att mitt liv är en enda röra så är jag lyckligare än vad jag någonsin varit. Här, i Paris, omgiven av mina människor, här hör jag hemma.

Eiffeltornet börjar glittra, prick klockan åtta, och vid det här laget är vi så pass packade att vi börjar applådera. Jag blundar och känner hur jag styckas upp. Min själ, en bit av min själ, rycks bort från mig och placeras varsamt över oss, ett litet täcke över just den här stunden. Jag betraktar den och vet att jag kommer sakna den, men det finns ju inget annat sätt.

Den 18 juli 2015 sätter jag mig på planet hem från Paris. Jag har lämnat nästan hela min stjäl utspridd över staden, svävandes på de platser som gjort mig allra lyckligast. Allting har ett pris.

Jag tittar ut genom fönstret och ser min stad försvinna utom synhåll.
”Jag kommer tillbaka” viskar jag sluddrigt , fortfarande ganska full efter att ha varit uppe till fem kvällen innan. ”Jag kommer tillbaka.”

​Vissa namn är utbytta 

Enter a title

Mösspåtagning outfit

Yeah. Står och posar som om jag är något. Varför tror jag att någon vill titta på mina kläder egentligen? Men jag gör mitt bästa.
Kjol: Filippa K
T-shirt: zara
Kappa: zara
Skor: acne
Varenda klädesplagg är min mammas

pjuh

Hejsan hörni.

Vilket jävla liv det blev när jag öppnade min snap. Fett kul tho. Då kan vi vara med mig hela tiden, dag som natt. !!.

Sitter just nu på brillo och laddar min dator och min mobil, samt trycker i mig en macka. Har inte ätit sedan igår, så är helt snurrig. Gick upp åtta imorse och åkte iväg till dagens location där jag fotade med ett supermysigt gäng, och bilderna blev booommbbbb. Kanske blir ett headerbyte snart. Sedan blev jag upplockad och åkte vidare till nästa plåtning, som tog tio minuter. Allt var preppat och redo så det var verkligen bara in, fota, ut. Och nu sitter jag här. Och sörplar på te. Försöker mitt absolut bästa för att inte somna.

Ska ladda klart telefonen och sedan blir det av till Uppsala. Just precis nu kanske jag inte är jättetaggad, är så djävulskt trött, men kommer nog bli grymt. Vi hörs snart!!

Calltime

Nu är jag ute och plåtar. Gick upp åtta imorse, fy sjutton. Om ni vill följa äventyret på snapchat heter jag Oliviiahageus (två i alltså).

Mösspåtagning

​Efter skolan gick jag hem och sussade lite och vaknade skräckslagen. Trodde jag hade missat hela skiten, men hann ändå. Gick till skolan och mötte alla andra. 

Alltså, i Franska är vi ganska traditionsenliga. Ceremonin tog ett tag, alla skulle få sina mössor, vi sjöng franska nationalsången och studentsången, minglade lite, vår rektor höll ett litet tal, tog foton vi som gått i franska i 13 år. Det var först när vår rektor sa, ”på med mössorna” på franska som vi kunde slappna av lite. Mössorna åkte på, vi drack lite cider och sedan drog iv oss vidare ut. Ett gäng drog till josefinas men jag och Inez bangade inträde för 150 spänn. HELL NOO eftersom jag inte riktigt gillar josefinas ändå. Vi träffade @alvafrostander (bae) och company på ett glas vid strandvägen. Sedan åt jag och Inez middag på East. 

Aeeeej, fin dag. Verkligen så fin. Wow? Ser ni min mössa? Älskar den 

Min tur (?!)

​Hej hörni!

Vilken fantastisk dag jag har haft. Sitter för närvarade framför datorn, hemma. Är lite dragen om jag ska vara ärlig. Kvällen spenderades på East med Inez. Vi drack lite vin och åt en supergod sushi-middag och pratade om livet. Nu är det MIN TUR?? Förstår ni det??

Har massa fina bilder att visa från dagen, ska lägga upp dem så fort jag kan. Puss!

2016

3

Ja hörni. Är det någon som kan berätta var de nya läsarna kommer ifrån? :') har jag missat något…?

Kämpade mig upp imorse. Alltså, fy sjutton. Sitter i skolan och har precis debatterat om romer på franska och nu är jag så trött att jag håller på att ramla av stolen. Lord. Kl 2 är det mösspåtagning, men innan dess ska jag hem och sova. Honda procent.
Vi hörs snart

separata badtider

Här har vi ett väldigt intressant ämne!! Dagens diskussion blir: Är det rätt att tillåta att kvinnor och män ska ha separata badtider?

I Stockholm har två badhus beslutat sig för att dela upp badtiderna för att separera män och kvinnor. Detta beror till överhängande del på religion, men också på det faktum att vissa kvinnor helt enkelt inte vill bada med män (förståeligt).

Men om vi börjar med religions-anledningen. Kvinnor och män, och framförallt flickor och pojkar, kommer ju från olika länder världen över och bär med sig vanan att inte visa sina kroppar. Det måste bli en chock att komma hit till Sverige, där vi både visar brösten hipp som happ och dessutom badar med män och kvinnor när som helst.

Åh ena sidan vill jag respektera separata badtider. Dessa tjejer, som kommer till Sverige, ska väl inte behöva tvingas exponera sig för pojkar? Det måste vara hemskt att plötsligt tvingas visa sig halvnaken framför killar som bara sett dem i heltäckande kläder.

Åh andra sidan vill jag inte rucka på vår jämställdhetssyn. Kvinnans kropp ska inte vara föremål för fantasier eller trakasserier. Vi måste ju avdramatisera kvinnans kropp, något som inte kommer att göras genom att vi jobbar bakåt i tiden genom att separera kvinnor från män. Varför ska vårt land anpassa sig till ett annat lands kultur som är kvinnofientlig och sexistisk? Varför ska vi backa bakåt?

Men trots att kvinnans kropp inte ska vara föremål för trakasserier, så kan vi ju inte bortse från det faktum att den faktiskt är det just nu. Vårt samhälle ser ut på ett speciellt sätt just precis nu, strukturerna bygger på att kvinnans kropp är sexig och utnyttjningsbar. Då kommer vi till frågan: hur löser man problemet att kvinnans kropp är föremål för trakasserier? Gör man det genom att ignorera faktumet eller genom att spela enligt dess regler?

Förstår ni hur jag menar?
Jag vill visserligen såklart att vi alltid ska sätta jämställdheten först; ibland blir jag så blind för allting annat att jag rakt av skiter i vad priset blir, jämställdheten är absolut viktigast. Men det är ju fel. Vi måste ju respektera religionsfrihet också. Vi kan nog inte bara tvinga flickor som kommer hit att de ska bejaka jämställdheten och vara lyckliga för att vi är så jämställda. För dom kanske det är helt tvärt om; att vi lever i ett sjukt land där man klär sig halvnaken och ständigt blir obejktifierad. Jag fick ju lite den insikten när jag skrev om att förbjuda burka; att kvinnor ibland kämpar mot att ses som ett sexobjekt just genom att täcka sig själv. Och det är ju inte fel, det är ju precis lika rätt som att jag väljer att visa tuttarna, bara ett annat sätt att angripa patriarkatet.

Återigen handlar det om tolerans. Det är nog lätt att bestämma med hjärtat och säga att separata badtider är fel och dåligt för jämställdheten, men på samma sätt måste vi ju försöka välkomna dessa kvinnor på rätt sätt. Kanske genom gradvis anpassning, informering och förändring. Men att slänga in dem i en badsal med massa män är nog inte rätt sätt att tvinga på dem jämställdhetens anda.
Slutligen; kanske är det klokt att separera badtiderna för kvinnor och män, men ständigt vara väldigt tydliga med att det är en övergångsfas. Män och kvinnor ska kunna bada tillsammans utan att det blir några konstigheter. Jag förstår faktiskt att man som kvinna inte vill bada med killar, de kan vara förjävliga på badhus, men att anpassa samhället efter våldtäktsmän och sexister är ju helt fel sätt. Vi bör hjälpa kvinnor från annan kultur att vänja sig vid att vi delar badhus, samtidigt som vi faktiskt måste kunna visa dem att det är helt säkert att bara med män. Alltså höja säkerheten något otroligt och se till att inga övergrepp sker.

Detta inlägg blev ju väldigt rörigt nu, men ni fick lite av mina tankar. Och, som vanligt, är jag intresserad av vad ni tycker. Ska vi starta en liten diskussion? Lovar att svara på allt ni skriver 🙂  

​UPDATE: Jag riktar detta inlägg endast till frågan som berör kvinnor och män. Hur icke-binära och transpersoner ska få röra sig är en helt annan fråga och det blir superrörigt om vi blandar in det problemet, det ska jag ta upp i ett annat inlägg såklart!! Fokusera på diskussionen religionsfrihet VS jämställdhet. Puss

hm

Är helt stirrig. Skulle kanske behöva sova i massor av år.

Ikväll ska nog jag och Hampus gå på bio. Vi har inte hängt på ett tag, eftersom han har jobbat så himla mycket. Och idag ”firar” vi fem månader. Knäppt att det är så lite? Va? Känns som om jag hängt ihop med honom i hundra år. Min fina Hampus. 

Nä, ärligt talat blev jag på fett dåligt humör över hela twitter grejen. Såg att någon läsare länkade mitt inlägg, tack hördu. Jag är typ bara trött på människor. Folk är så jävla… barnsliga, om det är rätt ord. Ingen är liksom ​rakt ut​ elak, så man kan aldrig hold it against them, men de är ju inte heller nice. 

Jaja, nu ska jag ta ett bad och försöka sova eller något. Är djävulskt trött. Vi hörs snart