Okategoriserade

Hm

Mådde konstigt igår. Bråkade lite med Hampus, skitgrej verkligen, men plötsligt var det som om jag var tillbaka igen. Andades stötvis och kände hur det kröp i kroppen. Satt och grät och grät och visste inte var mina tankar var någonstans.

Vad betyder det? För en normal person betyder det bara en dipp. En normal person gråter ibland, känner sig ledsen ibland. Är jag en normal person? Jag vet inte. Jag, som har en historia av psykisk ohälsa, tar dom dipparna på så mycket större allvar. Så fort jag mår dåligt igen blir jag livrädd för att jag är tillbaka igen. Kanske är det just det som gör att jag får panik. Jag kanske blåser upp allting för mycket. Jag kanske bara hade en dålig dag.

Jag har så mycket att förlora. Jag vet inte om jag kan lita på mig själv. Om någon säger att jag har problem, ska jag lyssna på den personen då? Är jag kapabel att säga "nej, jag kan ta hand om mig själv"? Är jag det? Har jag rätt att göra det? Måste jag ta hänsyn till att jag har mått dåligt? Det faktum att jag mår bra nu, hur mycket betyder det?

Jag har så mycket frågor ibland. Om mig själv. Och jag vet liksom inte om jag har förbrukat min rätt att besvara dom frågorna.

Jag mår bra nu i alla fall. Hampus tog tag i mig. Han bar mig. Jag älskar honom.

2 svar till “Hm

  1. Sally skriver:

    Hej. Är du det så att du antingen mår jättedåligt eller antingen är jätteglad, (för så är det iaf om man är bipolär)? Hoppas att du fortsätter må bra. Var positiv och övertänk inte, försök bara leva life. Gör saker du är bra på, tex skriva tycker jag du är grym på (känner ju inte dig men har läst din blogg ett litet tag).
    Ta hand om din kropp, ät mycket och bra, träna men drick inte för mycket alkohol bara…
    Vill inte lägga mig i ditt liv och leka duktig men ville bara kommentera detta och kanske ge min "syn" på saken.
    Kram på dig du verkar va en jätte go tjej.

  2. E skriver:

    Jag förstår exakt hur det känns. När man älskar någon blir allt helt plötsligt mycket starkare, gäller positiva känslor samt negativa. Som du säger, man har så mycket att förlora. Jag har bråkat över skitgrejer samt stora, viktiga grejer med min kille och efteråt får jag grov ångest för att vi bråkade. Det känns som du säger att man andas stötvis och som att hela mitt bröst är tungt. Det var en period på 2 månader då jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag visste inte vad jag skulle ta mig till då jag vet att jag har väldigt lätt till att bli nedstämd och att få grov ångest. Jag insåg dock när vi åkte bort en helg och la ifrån oss mobilerna hur lugn jag blev. Jag fokuserar hela min energi på att hitta på saker och att umgås utan annat som stör en. Jag tänker på mig själv och vad jag behöver, hur lycklig jag är att jag har en sån fin människa i mitt liv. Allt kan försvinna- det vet vi. Men då ska man ju fokusera på nuet hur än cliché-aktigt det låter. Jag har svårt att slappna av och bara låta saker vara men sedan jag har valt att fokusera på kärleken och hur GRYM jag är som person har tankarna lättat.

    Du är otroligt smart, vacker och driven!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.