Vad är Sverige?

Vad är Sverige? Vad är ditt Sverige?

Mitt Sverige, mitt land, är vackert. Vi har fyra årstider i teorin men oftast inte i praktiken. Våra lampor lyser för det mesta med hjälp av naturlig energi, vi gillar inte att förstöra skogar och naturområden. Våra nätter är ibland lika ljusa som på dagen, och tvärtom. Vi har skog och stad. Vi har tystnad och brus. Men framförallt, så är vi vänner. I mitt land hjälper vi folk som inte har det lika bra som vi. I mitt land skiljer vi inte på svensk och svensk. Du behöver alltså inte vara född i Sverige eller se ut som Emil i Lönneberga för att vara en svensk. Svenskar ser ut på lite alla möjliga sätt, eftersom vi har en lång historia av att ta emot folk och själva förflytta oss. Ja, många i min generation kommer nog bo i något annat land. Tur att vi har andra som kan fylla vår plats. Andra, som ser vårt land som det himmelrike det är. Andra, som förundras och fascineras över våra årstider och landskap och omvända dagar. Andra, som kommer med urgröpta själar och tomma händer, som vi har råd att fylla.

I mitt land får du älska vem eller vad du vill. Du får begära att bli kallad hon, han eller hen, om du inte vill definiera dig. Du får vara vem du vill, och det är helt okej. 

I mitt land betalar vi mycket pengar för att allt ska vara så bra. Det är inte ditt fel att du blir sjuk, så det betalar vi. Det är inte ditt fel om du behöver extrahjälp, så vi betalar det också. Detta gör vi eftersom vi satsar på att varje svensk och nyanländ svensk ska bli det bästa de kan vara och sedan utbilda sina barn till detsamma. I vårt land är vi toleranta, för det mesta. Vi gör i alla fall vårt bästa. Ibland finns det de som missat hela poängen med öppna gränser, men oftast blir de överröstade av oss som har koll. 

Det här är mitt land. Vad är Sverige för dig?

Enter a title

Tjo fräs

Nu! Nu har jag pluggat massor.
Kom precis hem och sitter i min säng och stirrar in i väggen. Stella, min lillasyster på 2 år, skriker som utav bara helvete. Hon och mamma kom precis hem från Thailand så hon är jetlaggad som fan.
Jetlaggad bebis = migrän

Så, mamma håller på och försöker hantera henne medan jag sitter här, halvblind också för övrigt pga inga linser eftersom jag har ögoninflammation som sagt. Ska läsa igenom psykologin en sista gång och sedan pallra mig iväg till story. Vi hörs sen

Psykologi

Uuh. Här sitter vi i ett kvavt rum i bibblan och pluggar som idioter inför psykologiprovet imorgon. Lord. social perception hit och subliminal perception dit, vem bryr sig? I dont. Eller, kanske. Det är ju intressant men så svårt att fatta alla begreppen.

Jaja. Jag ska sitta här med tjejerna tills allting sitter i huvudet och sedan ska jag hem, duscha och gå ut med mina tjejkompisar. Vi ska ta ett glas på Story, har inte varit där på länge. Kom gärna förbi och hälsa på om ni vill!

Hörs

2 school 4 cool

​Tjo fräs. Imorse vaknade jag (inte) av alarmet och missade därmed ett möte jag hade imorse. Har blivit inbjuden till ett samarbete med en ny mode-app som verkar superbra, men eftersom jag missade frukostmötet imorse är de säkert rätt sura på mig. Jaja. Det löser sig. 
Jag och Hampus kom imorse fram till att jag kvalificerar som tönt numera. Glasögon, ögoninflammation, ryggsäck och termos. Japp! Till och med min gylf är öppen för att mina byxor gått sönder. 
Idag ska jag plugga tills jag stupar, mer eller mindre, och sedan ska jag möta mina tjejkompisar och dricka ett glas vin. Så mysigt att få träffa alla igen.

Nu låter min dator jättehögt och protesterande? Tror den håller på att få ett epileptiskt anfall. Vi hörs

Etnografiska

Kass bild lol!! Men men. Igår var jag och Aimée på Etnografiska muséet för att kolla upp en grej för skolan. Vi träffade en kvinna som jobbade där och pratade lite om muséet budskap och så och vi hamnade i en rätt intressant diskussion. Det finns en utställning där som ska visa hur man lever i Kongo. Lerhyddor, små byar, vatten ur brunn, osv. 

”Det här är så irriterande,” sa Aimée och strök med handen över fake-sanden. ”Såhär ser det ju inte ut”
”Gör det väl,” svarade jag. ”Ute på landet,”
”Jaa”, muttrade Aimée. ”Men om vi skulle vilja ge en bild av Sverige till en utlänning, är det första vi visar då bönder?”
Nä. Det är det ju inte. För trots att vi i Sverige har ett rikt bondesamhälle är det ju inte det som räknas. Vi bor ju faktiskt i städer, inte i ladugårdar. 
”Man borde visa städerna i Kongo,” fortsatte Aimée. ”Det är ju storstäder där. Precis som här. Till och med större”. 
När vi senare pratade med kvinnan som jobbade där höll hon med, och jag tänkte lite på hur viktigt det är att visa rätt saker. Etnografiska ska ju ändå vara det museum som öppnar våra ögon för annorlunda kulturer, och ger oss ökad förståelse för dessa, men efter besöket där är det så himla lätt att man bara känner hur främmande allt är. I en främlingsfientlig värld är det så jävla viktigt att inte exotifiera ​​​​människor och känna att de är helt främmande. Åh, jag vet inte. Det är så himla svårt. Man vill ju visa hur fantastiska många kulturer är men samtidigt inte göra dem allt för otillgängliga. Man vill att folk ska fascineras men ändå säga ”det där är ju som jag har det”. Få bort det där ”vi och dom”. Det är supersvårt att hitta en balans, för man kan ju inte heller förneka att kulturer är helt olika, att människor är helt olika. Shit, vad jag babblar. Fattar ni vad jag menar då? Jag ger etnografiska A for effort, men annars, nja. 

Paris flashbacks, tankar

Jag sätter mig på buss 157 och sjunker ner på min plats, den till höger, nästlängst bak. Jag lyssnar på formidable och betraktar floden och de små husen, cafét som ingen verkar gå till, och fontänen som är avstängt under vintertid. Bussresan tar kanske en kvart, och är min favoritstund på dagen. Allt är lugnt, tyst, varmt. När jag flyttade till Paris tänkte jag mig själva staden, men det finns så mycket mer än det. Stora Paris, med dess förorter, sträcker sig långt bortom arrondissementens gränser. Precis som i stockholm finns det fina och fula förorter. Jag bor någonstans mitt emellan. Här finns det små mini-städer som utgör centrum för varje förort. I Stockholm verkar dessa centrum locka till sig ungdomskillar och bråkstakar, men inte här. Hade jag släppts mitt i kvarteret vid centrumet nära bron till la def, så hade jag inte haft en aning om att jag befann mig utanför Paris. Cafer och restauranger trängs bredvid varandra, uteserveringarna är öppna året om och från bagerierna doftar det ljuvligt varje morgon.

 Vid les allouettes stiger jag av och vandrar den korta vägen hem, låser upp dörren till radhuset på nummer 28, och tar av mig skor och jacka inne i mitt sovrum, en vana som sitteri långt efter att jag flyttat tillbaka till Stockholm. Ingen är hemma. Jag lägger mig utmattad på sängen och drar den vita, fluffiga filten över mig. Jag blir tröttare och tröttare för varje skoldag som går, de verkar liksom gröpa ur mig och lämna kvar ett utmattat skal. Vänder mig mot väggen och tittar på bilderna som sitter uppsatta bredvid fönstret. Philip, mamma, Christofer,Stella. Andrea saknas. Ruben och Rozzie, mina hundar, som ligger hopkurade framför brasan. Jag blundar och tänker på Stockholm. På iskylan. På mitt rum.På min gamla skola. Instinktivt mår jag illa. Jag vill aldrig åka hem. Jag sätter mig upp i sängen, tittar ut genom fönstret. En grå uppfart, grå hus, gatlyktor som ger ifrån sig ett mjukt, gult sken. Det ser tråkigt ut, tänker jag, och sedan hetsigt: ”jag vill aldrig lämna detta!” Vill aldrig åka tillbaka till tristessen, instängdheten. Jag vill för alltid vandra på Paris gator, där historier börjat och avslutats och där kärleken hittats och glömts bort, och där Marie Antoinette möter operasångaren vid Madeleine, om än i en annan tid och en annan dimension. Vill alltid vandra till buss 157, blippa mitt busskort, röka för dyra cigg, köpa konstigt te och nybakade croissants eller nystekta crepes med socker.

Det är ett bultande tonårshjärta som värker av längtan att leva. Det riktigt kliar i fingrarna på mig, knäpper i öronen, sticker i benen. Jag vill…

JAG VILL…!
(flämtande andetag)
JAG VILL…!
rösten tappar fotfästet och ramlar omkull och jag vet vad jag vill men jag vet inte hur jag ska klä det i ord. Hur kan man göra det? Hur kan någon någonsingreppa längtan efter något som är mer än självaste livet? Eller som är livet självt?

Eftermiddagen ligger jag i sängen, sömnlös. Någonting stressar mig men jag vet inte vad. Jag vänder på mig och tittar återigen upp på fotografierna på väggen. Det kryper i kroppen och jag säger till mig själv:
Detta är ångest.
Det är ingenting farligt.
Inom mig vaggar jag odjuret som sträcker på sig inuti mitt hjärta. Självklart är jag familjär med känslan, men trots det kommer jag aldrig vänja mig. Aldrig veta hur man hanterar det. För ingenting är ju fel. Jag tittar upp mot taken.Jo, allting är fel. När odjuret har vaknat blir alla plus till minus. Till och med taket ser förjävligt ut.
Men för tillfället är det lugnt. Förutom att tankarna klöser på mitt kranium inifrån, förutom att tårarna rinner i en jämn flod nedför kinderna, förutom att jag känner hur allt fett på min mage och mina ben fullkomligt bränner, förutom att jag inte kan sätta ord på hur mycket jag saknar farmor, eller saknar någon,kanske saknar mig själv.
Förutom det mår jag faktiskt bra. Det måste jag ju ändå förstå. Jag är ung, snygg, har många vänner, bor i Paris, har ett bra liv. Det finns ingen anledning för mig att må dåligt. Mår jag ens dåligt?

Min lilla syster

Andrea, världens finaste. Femton år!!

Stackars mig

Ser ni mitt öga? :(( har som sagt uppgraderat från öron- till ögoninflammation. Buhu. Satsar mitt liv på att bli frisk nu för på fredag då ska jag ut och svänga med svansen som Vega brukar säga. Med mina gurkor. Girls.

Nu ska jag pallra mig iväg till norra Real och plugga matte. Tjo

Eyes

Nu har jag fått en något superspännande som jag ska prova! Har aldrig riktigt försökt med sådant här, varit lite smått rädd/inte haft råd, men denna är tydligen bara naturliga ingredienser och den är inte alls dyr. Faktiskt. Men jag går nuförtiden alltid osminkad och då kan det vara nice att ändå rama in ögonen lite.

Nu har jag ju ögoninflammation (lol) så ska chilla lite men börja med denna nästa vecka, så ska jag uppdatera om det är värt. Lovar före och efter-bilder.
Om ni vill prova med mig, kika in på SthlmCompany och klicka hem en sån. Annars har de sjukt nice grejer, ska fanimig köpa en sån där mud-mask som alla snackar om hela jävla tiden. För pormaskar. 

Om jag gillar hela grejen kan jag erbjuda en rabattkod i februari vad sägs om det?;)

Yum

20kr/st på etnografiska. Nam nam. När man är på diet och inte käkar socker blir allt som är liiiite sött jättegott haha. Dessa är ganska kaloririka vilket är perfekt om man vill ha som ett mättande mellanmål. Right!! Shit vad jag låter jobbig är så trött på min egen röst. Men dessa är goda tips tips