Okategoriserade

Idioten på hörnet


Jag vill spela som männen. Det är med den osäkra beslutsamheten som jag möter dig i Paris. Du är en pojke. En riktig grabb, fastän man inte märker det på första anblicken. Jag sitter mitt emot dig och du spetsar mig med dina slöa, isblå ögon. Du drar handen genom håret och jag betraktar dig i smyg. Vi pratar om allt möjligt, eller jag trodde det då, men egentligen rörde sig hela världen kring dig. Förblindad av dina hetsiga blickar sugs jag in och lyssnar på dig. Så fort ämnet går över på mig blir det tyst. Du följde aldrig upp något jag sa. Jag följde alltid upp det du sa. Ingen av oss var särskilt intresserade av mig men båda var intresserade av dig.
Du säger allting som om det var en självklarhet och jag tar dig på alldeles för stort allvar. Det gör nog du också. Du skrattar för dig själv och jag får aldrig veta vad skämtet var, kanske lika bra, eftersom skämtet kanske var jag. Vi dricker vin och du förtrollar mig och jag glömmer helt bort spelreglerna för bara en vecka senare rider jag dig i ljuset av doftljusen som du envisats med att jag skulle ta med hemifrån. Vi ligger och somnar i olika sängar och jag känner mig som om jag hoppat hundra steg framåt för jag ska ju kanske inte ens ha sex, jag är ju fortfarande ett barn. Ett sjuttonårigt barn som knappt kan klä sig med kläder efter väder. Fast, jag har ju trots allt varit ett vuxet barn ganska länge. Fjorton år gammal blev jag invigd i de vuxnas värld när jag hade sex med en kille som var två år äldre och som greppade min kropp och tänkte på någon annan fastän jag var där rakt framför honom. Ett barn. Ett fruktansvärt berusat barn som blundar och hoppar och hoppas kunna landa på alla fyra. Det gjorde jag ju till och med, den kvällen. På alla fyra.
Men strunt i det, sånt är tråkigt att prata om. Nu är jag ju här, i säng med en söt kille som bjudit mig på middag. Hah! Vi ses igen och jag står utanför din dörr med våra favoritkakor och en flaska vin, och vi tänder ljusen och jointen och omfamnar varandra på ett sätt som är så orättvist. För där är du och här är jag och du lurar en redan galen tjej. Nio månader senare ligger jag bredvid den vackraste killen i hela världen och jag viskar i mörkret, skadad efter dig: ”Om du bara vill ha sex, säg det då. Om du bara vill ligga, alltså. Det är helt okej. Men du måste säga det först,” min röst är osäker och jag hittar inte orden rätt, försöker låta så nonchalant som möjligt men egentligen vill jag bara sätta mig upp och skrika att jag inte orkar bli använd och dumpad igen, isåfall vill jag inte ens ha sex. Så kan du inte säga det innan, snälla, kan du inte bara varna mig för helvete. Så att jag vet. 

Om du inte känner minst tio tjejer som har blivit våldtagna, sexuellt trakasserade eller förnedrade av en man så är det inte för att det inte finns, utan för att de har valt att inte berätta det för dig. Så är det. 

9 svar till “Idioten på hörnet

  1. Nic skriver:

    Fruktansvärt bra skrivet. Kändes som att du grep tag i mig genom datorskärmen. Du är fantastiskt duktig Olivia!

  2. X skriver:

    Olivia. Du är så jävla jävla duktig. Mer sådana här texter i bloggen!!

  3. elsasiiiis skriver:

    Du skriver sååååå bra?????

  4. Fia skriver:

    Du skriver dina texter på ett sätt som berör på riktigt. Sinnesjukt bra.

  5. Edit skriver:

    Du skriver så himla himla fint! Blir verkligen rörd, mer såna här inlägg!!

  6. Jennifer skriver:

    älskar dina texter. du är så bra

  7. Jennifer skriver:

    Så.jävla.bra

  8. Cornelia skriver:

    Jag kan inte sluta läsa dina texter. Du skriver så förbjudet, du gör så att jag har ett andrum. Du säger sanningar, inte bara tomma ord. Duktig som fan.

  9. Ebba skriver:

    Olivia skriver så fantastiska inlägg om viktiga saker! Usch, vad jag kände igen mig i tjejen i din text.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.