Okategoriserade

Svar

Jag har också varit deprimerad, men förstod det först efteråt. Jag har börjat må sämre igen men vet inte riktigt om en psykolog eller liknande skulle hjälpa. Jag har så svårt att tro att en främling skulle kunna berätta något om mina tankar som jag inte redan vet, förstår du? Och varje gång jag försökt prata om hur jag känner så blir jag bara irriterad när personer försöker hjälpa mig. Jag vill liksom sköta allt själv, men samtidigt inte. Usch vilken röra, har du något tips?

Svar: tjo på dig. Fy vad jobbigt, jag vet precis hur du känner. Jag kan inte lova att BUP gör saker och ting bättre. Man kan bli tilldelad en kass psykolog, känns sig obekväm, börja ljuga, osv, men det är i alla fall ett försök. Det är ett steg närmare typ.

Om du eller dina föräldrar har råd att betala så skulle jag utan tvekan rekommendera att betala för en psykolog, så att man hamnar rätt på en gång typ. Annars är det bara att ringa upp BUP, gå på några samtal, byta om det känns fel. Det kan ta ett tag, och processen att hitta rätt kan vara utmattande, men gör det bara. Till slut sitter du där med någon som bara fattar.

Nu vet jag inte vad du har för problem, men jag vet att jag har jättesvårt för KBT. Jag vill ha någon som lyssnar mest.

Men som du sa, vad kan de säga som kan hjälpa mig? De kan faktiskt en hel del, ibland känns det meningslöst, ibland inte. De kanske kan se till att du börjar på anti-depressiva, till exempel. Eller få dig att bli starkare. Framförallt ser jag bup lite som ety skyddsnät – när du väl är inne kan du lära dig att hantera din ångest så att den inte ballar ur. Tänk såhär: om du inte går till bup, hur kommer ångesten arta sig då? Vilka medel börjar man ta till? Knark? Rakhyvel? Ätstörningar? Listan är så lång. Och ofta ocharmig.

Slutligen – jag finns alltid som ett litet stöd. I know dis shit, i do, och drt kanske kan vara skönt att veta att man har någon som man kan fråga. Hit me – Olivia Danielewicz på Facebook.
Ciao

Sitter som en annan jävla gudinna hahah opassande bild

5 svar till “Svar

  1. A skriver:

    Hej! Det är så fruktansvärt skönt att kunna läsa dina inlägg och veta att det är någon som går/har gått igenom liknande som jag. Jag började få ångest för ngt år sedan men fattade inte riktigt vad det var. Nu de senaste månaderna har jag fått panik-ångestattacker rätt så ofta och har insett att det här är allvarligt. Nu har jag äntligen fått en tid hos BUP och ska gå dit om ngn vecka vilket känns skönt. Nu kan det kanske bara gå uppför? Hur som helst så ville jag fråga dig angående alkoholen. Jag trodde det skulle dämpa min ångest men det är så att jag bara får mer ångest av det. Om jag är på en fest och dricker så får jag panik, känner mig klaustrofobisk osv. Kände du detsamma? Eller hur funkade alkoholen för dig? Kram!

  2. Jennifer skriver:

    Du, tack, verkligen!

  3. janssonemelie skriver:

    Du är så himla vacker! Kram till dig <3

  4. Mikaela skriver:

    Hej, jag lider själv av depression och har inte tagit steget än att att prata med någon professionell än då jag inte vet hur jag ska göra eller säga. Det är är ingen tabu egentligen att ha depression då det är väldigt många som har det eller har haft men det blir ju så känsligt när man själv har det. Att ta steget och prata med någon psykolog och säga: Jag är deprimerad. Har du något tips? Har varit på prima pga panikångestattacker för något år sen och då var jag under 18 men sen nu i mars fyller jag 19 och ja, vet inte riktigt hur jag ska ta i tag i det. Min storebror lider av en otroligt djup och hemsk depression och han har tilloch med sagt att jag måste ta i tag med det innan jag hamnar där han var och fortfarande är.

    Mikaela

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.