Natti

Ligger i sängen med världens mysigaste lilla bebis. Hon kröp upp i sängen när jag låg och kollade på clueless, kröp ner under täcket och somnade. Mysigaste! Dricker lite te och gosar. Imorgon ska jag upp tidigt! Puss

Enter a title

Ändå blir man stolt

Jag kan bli så trött och arg när folk drar rasistiska skämt om polacker. Om att vi är städare och byggarbetare. Om att jag kan städa toaletten hos någon så kanske jag får vara med på festen.

Polen är inte världens bästa land idag. Polacker är konservativa och ibland rasistiska och sexistiska. Men ni ska veta, att Polens fattigdom inte grundar sig i okunskap. Den grundar sig i misär, blod, tårar. Sverige är ett rikt land, men vi har vunnit våra pengar på feghet. Vi släppte med glädje igenom nazisterna för att de skulle transporteras vidare till Norge. Vi har klarat oss bra. Till skillnad från Polen, som är det land i Europa som blivit utsatt för mest tragedi. Förutom Ryssland och Tyskland tog andra världskriget hårdast på Polen. Inget annat land i Europa har blivit styckat, ockuperat, förintat, delats upp och delats ut, på samma sätt som detta. Varenda gång har landet rest sig trots att alla odds var emot befolkningen. I andra världskriget dog 6 miljoner polacker. 6 miljoner! När den svenska kungen Sigismund regerade i Polen var han inte väldigt omtyckt. Trots det, när Hitler bombade Warszawa och statyn av Sigismun föll, så stod polska soldater hedersvakt vid statyn tills den förts i säkerhet.

Jag vill berätta det för alla som säger att vi är byggarbetare och städare. Polacker är stolta och de reser sig gång på gång på gång när Sverige gömmer sig. Lite respekt bör man ha.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article21197892.ab

Sorry

Hello. Förlåt för seg uppdatering, har haft mycket för mig. I helgen hade jag min artonårsfest som var FET.
Har inte tid att skriva nu, men här har ni en tråkig bild på min goda lunch. Vi hörs snart

Joyeux anniversaire

Nu är jag arton! Hade en fantastisk dag igår. Var med familjen och släkten och vänner och sedan åt vi middag på miss Clara. Supernice!! Nu har jag en del att fixa inför kvällens party. Ses

snarton

​Kära läsare. 

Igår firade jag min sista olagliga utgång. Blev väldigt full ska jag erkänna. Det var trevligt, faktiskt. Trevliga, trevliga människor. 

Brukar inte ni bli lite ledsna dagen innan ni fyller år? Lite vemodiga? Jag blir alltid det. Men det är ju så, med mig och avslut. Och inför morgondagen måste jag förbereda mig för ett stort avslut. Trots att jag överdramatiserar födelsedagar (och ungefär allting annat) så är det ändå en viktig dag. Från och med nu och föralltid kommer jag att vara en vuxen människa. Från och med imorgon säger jag farväl till barndomen. Jag kommer aldrig mer att vara ett barn. 

Ja. Knäppt är det väl? Men jag pratade lite med mamma om det. Jag har ju fruktansvärd dödsångest, och jag kan ju inte föreställa mig ett liv utan min mamma. Jag är jätterädd att hon ska dö. Hur fan gör man då? Och jag har alltid levt med en slags illusion om att när man är vuxen, då ”får” föräldrarna dö, för då är man liksom vuxen och då hanterar man det ju. Uppenbarligen. 

Jag sa det till mamma och hon svarade att det var sant. Det var ingen illusion. Man blir inte lika ”ledsen” när man är vuxen, för man har sin egen familj och sitt eget ansvar och man har byggt sin egna värld. Jag tyckte hon hade fel och stod fast vid att allt var en illusion och att vi barn var grundlurade. Det finns ingenting som är ”vuxen.” Det är en lögn alltihop. 

Men, sedan gick jag upp till tvätten med Stella, min syster som är 2 år gammal. Vi pratade lite om spöken, för vår vind ser lite läskig ut. Och jag kom att tänka på en sak. När jag var liten så var jag livrädd för spöken, och jag kunde liksom inte föreställa mig att inte vara det. Det var något som bara vuxna kunde hantera, att inte vara rädda. Det kunde man inte som barn. Och det slog mig då, när jag stod på vinden, att jag inte var rädd för spöken. Det bara var så. Jag var inte längre rädd. Och om Stella hade varit rädd, då skulle jag ha varit kapabel att vara hennes trygga punkt, såsom min mamma har varit.

Den känslan, hur som helst, är vuxenkänslan. Att man stegvis hittar sig själv och blir trygg. Att man kan inge trygghet hos ett barn och vara den med svaret på alla frågor. Det händer nu. Jag är inte lika rädd för spöken. 

Förstår ni känslan eller är jag helt ute och cyklar? Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig och sova gott. 

Imorgon är jag arton. Godnatt

Snarton

Är sjutton år för tillfället men bara i några få dagar till. Känns så konstigt.

Dagen gick relativt snabbt. Har planerat lite för i helgen med mamma och pluggat. Och surat och fällt ett par tårar över att en av mina favoriter inte kommer kunna komma på lördag. Usch

Girls

I fredags klädde vi ut oss till stereotypiens tjuvar, förade hos mig och drog sen till en halloweenfest hos Wendela. I fyll utstyrsel och med matchande, svartvit randiga tröjor stod vi där i porten som idioter när vi långsamt kom till insikt om att temat var inställt. Ingen var utklädd.

Hade jättekul i alla fall. Blev spådd! Fick höra att jag är för intensiv (story of my fkn life?) och att jag borde sluta stressa. Bruh. Natti

The best

Tranbärste!!! Ny favorit!! Iväg och köp med er. På teastory kan man köpa engångstepåsar som är mycket enklare än silar och sådant. Fråga mig, jag är en manisk tedrickare sedan 2003.

Natti

Idag åt jag lunch med Inez hemma hos mig, var supermysigt, sen fick jag springa iväg till psykiatrikern. Vi pratade lite i en timme, sedan promenerade jag hem från Fridhemsplan. Det var så nice! Varmt ute.

SOV när jag kom hem. Pluggade franska. Inte så intressant. Har haft lite ångest över en grej som verkade lösa sig idag också vilket är soft. JA VAD MER DÅ? Godnatt